Jag drabbades ofta av hypnagoga hallucinationer som yngre. Jag var extremt mobbad i hela grundskolan vilket förmodligen förklarar varför. Nuförtiden händer det väldigt sällan. Men det händer. Jag har även vid ett fåtal gånger upplevt hypnopompa hallucinationer, och de har hjälpt mig i mitt kreativa arbete.

Första gången jag minns att jag hade en liknande upplevelse så hade familjens första katt dött, och jag var förkrossad. Jag såg hennes spöke den natten, efter att min kropp känts som att den vibrerat en stund.

Jag är helt övertygad om att det är hjärnan som skapar dessa upplevelser, eftersom jag upplevt extremt likartade saker under dissociativa episoder. Det är helt enkelt hjärnan som inte hänger med ordentligt ibland.

#1

Jag själv har en benägenhet att få sömnparalyser om jag somnar om på morgonen eller om jag sover på dagen. När hade du dina upplevelser? Mitt i natten, vid insomnandet eller på morgonen? 

Kan tillägga att jag lider av kroniska sömnstörningar och att jag har sömnparalyser väldigt ofta.

#2

De hypnagoga hallucinationerna inträder alltid vid insomning, så vanligast brukar vara på natten.
Ibland har de inträffat när jag vaknat och behövt somna om, då vid insomning. Hypnopompa hallucunationer kan jag få om jag liksom vid uppvaknandet har legat och latat mig/snoozat en stund.

#3

Helt enligt skolboken alltså, när man befinner sig mellan vakenhet och sömn.

Hör du ljud också? Jag kan vakna av att det ringer, av det låter som att någon drar fingrarna över strängarna på gitarren osv. Naturligtvis är det inga ljud på riktigt utan en slags hörselhallucination, precis som schizofrena människor får. Inte särskilt ovanligt i samband med sömnparalyser.

Jag har haft några sömnparalyser. De har kommit vid liknande tillfällen, jag har varit i en lite osäker och stressad period när de kommit. Såg även en figur eller siluett vid ett av tillfällena.

Det lustigaste tillfället var när jag blev medveten under paralysen om att jag hade en paralys, Jag kläckte den briljanta ideén att jag skulle säga åt min sambo att väcka mig men kom snabbt på att det inte gick eftersom jag inte kunde röra mig. Riktigt lustigt efteråt men det var obehagligt när den pågick.

#5

Känner igen det där. Jag brukar nu för tiden alltid vara medveten om att jag har en hypnagog hallucination. Har dock hänt att jag blivit förbannad på sambon som varit vaken, för att han inte hjälpt mig att vakna… men det syns ju inte utanpå. Man är helt förlamad. Otroligt frustrerande!

Så här står det på Wikipedia angående varför man kan drabbas av dessa hallucinationer och det verkar ju stämma bra med verkligheten:

De flesta människor drabbas endast vid enstaka tillfällen, och oftare hos de som upplever en period av ovanligt stor psykisk anspänning. Hos patienter med narkolepsi, dvs. med okontrollerbara, korta attacker av sömn, inträffar sådana hallucinationer särskilt ofta.

Hypnagog hallucination

#4

Oh, ja! Vid ett tillfälle var det en väldigt obehaglig röst som viskade hest och mörkt "Jag ska mörda dig…!" i örat.

Andra gånger har tvärtom varit väldigt behagliga, fick exempelvis höra en hel låt av David Bowie en gång (en som min hjärna skrev helt i stunden alltså) helt klar med text, sång och komp och allt :)

#7

Fantastiskt! Jag har också hört oskrivna låtar som jag tyckt varit sjukt bra. Men i efterhand har de varit lite av en mix av olika låtar och när jag gått ett steg längre och funderat över texterna har det varit ord på engelska och sedan piiiip och piiiip. Jag som trodde att min engelska blivit i princip flytande. Så visade det sig att jag bara trodde det var riktiga meningar.

Jag har även hör andra språk som jag precis kunde identifiera just då men i vaket tillstånd vete tusan, det var något slags hittepå men man får vara snabb att tänka till för det försvinner snabbt ur minnet och blir som en tjock smet och osammanhängande sekvenser.

Om det här vore på riktigt är det bra märkligt att vi tycks följa samma mönster och att det stämmer väl överens med det som står på Wikipedia. Bara en tillfällighet? ;) Kan slå vad om att paranormalisterna känner igen sig exakt men skulle hävda att deras upplevelser var annorlunda. Det är vad jag tror och tro och sanningar har man ju lärt sig att man kan ha i parti och minut.

Jag har upplevt sömnparalys och det är fruktansvärt obehagligt och jag blev ganska skärrad första gången som skedde dagtid när jag sov middag.

Det var bara att ta reda på vad detta var och jag hittade till slut svaret, sömnparalys.

Jag tror mycket handlar om mad man "vill" att det ska vara för upplevelse. Eftersom det är ovanligt och obehagligt och svårförklarat så är det säkerligen lätt att, som troende, ha en annan förklaringsmodell.

#9 Om du inte varit så nyfiken och försökt hitta en förklaring, hade du om en vän sagt till dig att du haft kontakt med andar eller andra sidan/fått besök från andra sidan, kunnat tro på det? Jag funderar på om man måste ha en skeptisk läggning för att ens få för sig att söka ett svar inom den medicinska vetenskapen. Jag misstänker att det kan vara så. Att de helst inte vill veta av det verkliga svaret och om de ställs inför det hävda skillnader. Jag har från andetroende vänner fått de mest märkliga förklaringar, man häpnar riktigt.

Orkade inte läsa igenom hela tråden, men kan bidra med en egen upplevelse, från när jag gjorde min repmånad för länge sedan.

Efter inställelse och uthämtning av kläder och annan utrustning var väl klockan ca 10 på morgonen, då man redan hade varit uppe sedans tidigt på morgonen. Vi blev väntande på ngn parkeringsplats med allt och alla inpackade i bilar för det saknades ett lastnät(!) och därför inte fick åka. Runt 3 el 4 tiden på morgonen fick vi komma iväg, och då var iaf jag så trött att jag såg saker som inte var där, väsen och annat underligt. En ganska fascinerande upplevelse faktiskt. Men jag har aldrig trott ngt annat än att det var sömnbristen som gjorde det.

#11 visst kan det vara ganska häftigt, iaf när det inte är otäcka saker man ser. Tack för att du delade med dig :) Har jag fel om jag påstår att hallucinationer är ganska vanligt förekommande om man legat ute i skogen utan ordentligt sömn samtidigt som man säkert är fysiskt utmattad? Tycker jag hört många sådana historier.

#12 jodå, komm er ihåg när man satt som vakt i skogen, totalt svart och man var trött och hungrig. Sittandes i den där gropen så hörde och såg man en massa underligheter, hjärnan spelade flera spännande spratt på en där :)

#13 

Har du någonsin hört någon säga att de trott att det varit riktiga väsen eller andar och demoner de sett? 

Om en paranormalist upplevde samma sak i det sammanhanget skulle jag tror att de gör en liten egen tolkning fast det kanske man inte vågar säga högt då bland alla manliga militärer. Kommer kanske någon slags efterkonstruktion 10 år senare efter att man varit på seans med Terry Evans och blivit övertygad om andevärldens existens. Då helt plötsligt "hittar pusselbitarna varandra. Övriga vidhåller nog att de var trötta, hungriga och kanske uttorkade..

#10 Nej, jag hade nog inte trott att det var andar eller något övernaturligt om någon sagt det till mig.

Som begrepp kan jag säga att känslan var "övernaturlig" men det finns som sagt förklaringar.

#10, Exakt! Det är en känsla av "övernaturlighet", det kan nog alla hålla med om.

Jag har tyvärr inte upplevt en sömnparalys. Däremot funderar jag på vad som skiljer er som skrivit i denna ntråden mot de som direkt anser att de varit med om något "övernaturligt"? Vad är det som gör er så funtade att ni inser vad det är ni gått igenom och inte efteråt tror på spöken och öser alla pengar ni har över påstådda medium och annat trams?

Jag har haft flera sömnparalyser (kroppen sover och hjärnan är i "halvt" medvetandetillstånd)

Vid ett av tillfällena befann jag mig i en stor sal med massor av människor som pratade i munnen på varandra…jag hörde rösterna och det var skönt att vakna i det normala tillståndet

En annan gång såg jag 2 "lodisar" i svartvitt samt hörde dem viska och jag blev skiträdd minst sagt och försökte ropa men det gick inte hela då kroppen var som förlamad….en mkt otäck känsla att uppleva

Detta tillstånd är inte vare sig övernaturligt eller andligt….snarare spooky och vanligt förekommande.

#18

Bravo. Du förvånar mig att du inte kopplar det genast till "spöken".

#17 Det är tron endast tron som skiljer oss åt. I mitt fall även kloka föräldrar som när det var som mest skrämmande hjälpte mig förstå. I mer vuxen ålder när jag drabbades av sorg och annat så hade jag en vän som gav mig en annan förklaring. En woowoo såklart. För ett kort tag ville jag tro annat om det här. Det gick över fort. Jag kunde inte lura mig själv. Jag har mmärkt att de som tror på andar försöker ge sken av att de har andra slags upplevelser och förbiser ofta helt det faktum att det här inte alls är varken ovanligt eller övernaturligt. Man tror man är med öppen när man sover och visst. Hela biblioteket står ju öppet med minnen och fantasier.

#18

2 "lodisar" i svartvitt

Du hade inte på TVn och "I väntan på Godot" med Ernst-Hugo och Jan-Olof då?

#20

Bra skrivet. Synd att ingen paranormalist läser det du skriver… eller kommer ta in det.

#22 Nej det är väl bara att inse det faktum att TB-personligheter aldrig skulle ta till sig detta..

#23 Nej, de har ju sina personliga anekdoter som de anser är bevis nog. De vill sätta sig över all världens kunskap med den erfarenhet de fått vid en personlig anekdot vid ett förvirrat tillfälle.

#24 Man blir ju lite bekymrad när de sätter sig själva på undantag från något man känt till och forskat på länge. Nästa slutsats jag väntar på från deras håll: Alla med narkolepsi har direktlinje till andra sidan.

#25

Verklighetsallergi kallas det för.

#21 hehe olaka  nej   det började som en iskall känsla i magen och utvecklade sig till ett skrämmande scenario

Mina drömmar är i färg och dessa upplevelser i svartvitt

Ming, känner du till att det finns ett begrepp på riktigt som förklarar just det John vidrör?
Det är inte ett hälsosamt tillstånd.

Jag har läst i många trådar på flera ställen där man diskuterar just detta och de skulle verkligen behöva läsa det här och förstå. Värst av allt är hur de skulle förklara det för sina barn om det hände dem. Tänker du inte i såna banor, vilka konsekvenser det kan få?

Jag har levt med det här i hela mitt liv, jag vet hur viktigt det är att ha förnuftiga föräldrar som kan förklara. Nu ville jag inte ha något tjafs här och därför riktade jag mig inte till de som tror motsatsen. Jag hör gärna mer om dina upplevelser . Att det finns de som vägrar ta in verkligheten kan vi väl konstatera oavsett vilken samhällsklass eller tro de tillhör. Eller?

Bra frågor som jag gärna ska försöka mig på…måste dock fortsätta jobba nu men jag kommer åter

#29

Du syftar på verklighetsfrånvända förmodar jag?

Som du vet finns det psykiskt sjuka dvs som har ett patologiskt beteende såsom t ex schizofreni

De lever i ”flera världar”och har svårt att greppa det vi andra kallar verkligheten.

Jag vill också passa på att säga,än en gång,att vi som ”upplevt”paranormala betingelser även lever i de” flestas verklighet”. Jag väljer att kalla det så eftersom vi upplever på olika sätt.

Ang våra barn som haft spöken under sängen och låtsaskamrater så är det en del av deras utveckling.

Jag har hanterat det på så vis att jag förklarat att det är vanligt att barn upplever sådant.Det räckte för mina tjejer att veta det.

Jag har aldrig haft några monster under sängen, men däremot i sängen 😇 En gång fick jag t.om. för mig att min degu som låg och snusade så gott i mitt hår var en demon som jag var tvungen att döda.

Är uppväxt i en när-man-dör-blir-man-maskmat-omgivning, men har allt sett mina "spöken" och andra ting. Dock var detta till följd av en hjärnskada (antar jag) då jag dels tyckte mig se och känna min sedan många år avlidna mormor vid sjukhussängen samt en gång en f.d. gymnasieklasskamrat. Hur jag kände att de satte sig ner vid sidan av sängen, ibland bara någon förnimmelse. 

Efter ett tag började jag se insekter överallt. Fick spel första gången och skrek "TA BORT KRYPEN FRÅN MIN SÄNG!". Vårdpersonalen tillkallades och försökte intala mig att det inte alls kryllade av grönrosa kryp i min säng, och efter några veckor började de tyna bort - eller det var snarare så att jag fortfarande såg dem trots att jag insåg att de inte fanns där.

Numer varken ser/känner jag spöken eller ser neonkryp som inte finns. Förutom lite mörka vålnader som hoppade upp mot mig i en mörk bio(föreläsnings)sal, men det var pga andra yttre omständigheter som ingen sömn, mat eller kaffe på 74 timmar och en och annan livlig dröm då jag inte riktigt vet om jag är vaken eller ej och inte kan röra mig.

Jag har varit med om sömnparalys många gånger. Första gången vakande jag, kunde inte röra mig och såg sedan min bror komma in i rummet, försökte skrika men det gick inte. Så fort jag vakande helt insåg jag att det hade varit en dröm.

Har efter den gången haft det ett tiotal gånger, ofta med halluciantioner i form av ljud, syner och ibland även känselinttryck. Vet oftast under paralysen att det är sömnparalys men får ändå alltid panik.

#29 Sent omsider ramlade poletten ner: **Jag har läst i många trådar på flera ställen där man diskuterar just detta och de skulle verkligen behöva läsa det här och förstå. Värst av allt är hur de skulle förklara det för sina barn om det hände dem.
**

 Detta….du menar sömnparalys?

Mig veterligen har inte mina tjejer upplevt det  om så vore skulle jag förklara för dem vad det egentligen är

Sen är jag lite avis på dom som har upplevt SP..

Själv sover jag som en "klubbad säl" kommer väldigt sällan ens ihåg drömmar om jag inte vaknar mitt i natten…. 😕

#37 Var inte det! Är extremt obehagligt :P Tycker i alla fall jag.

"38

Källor på att det du lallar om  i 34 & 38  inte bara är hittepå??

Sen näe anekdoter är inte källor…..

Jag har drabbats av detta två gånger i mitt liv. Och måste säga att de var det mest skräckfyllda minuterna jag någonsin kännt.
Första gången så skulle jag kliva ur sängen men kom ingenstans. Var som förlamad. Jag försökte i flera minuter men inget hände.
Jag skrek på min pojkvän som då satt och kollade tv i ett annat rum.
Efter en stund så kunde jag kliva ner på golvet och röra mej som vanligt.

Den andra gången hände när jag sov på magen. Kändes som en tyngd på ryggen som tryckte ner mej. Kunde inte röra mej på säkert flera minuter. Det kändes så iallafall.

Så när jag haft de har det inte vart en behaglig känsla.

#41 Det är inte anekdoter utan händer faktiskt, i den äkta verkligheten.

[Redigerat /Jonas]

#41 Må de gå bra med norske legeforening da??

http://tidsskriftet.no/article/1967401

Edit: Det står på svenska så du kanske förstår??  (stygga moi)

[Redigerat /Jonas]

#42 skrivet av Mia-Li

Såg du några spöken?? 😉

#41

Bara ett bevis på att narkoser inte alltid funkar, inte ett dugg om att sömparalyser har nått samband med det du fortsätter att ordbajsa om…

Sen kan du ju försöka att påvisa att sömn & narkos har något med varandra att göra, förutom att man är "däckad"…..

PS. anekdoter & yuotube räknas inte…

#46

Nej tyvärr. Men vad var det som tryckte ner mej i sängen? 😉

#47 För att få tyst på ditt gnäll valde jag att ta bort posterna.

[Det här är alltså förklaringen till att mycket av kommentarerna ovan är lite osammanhängande /Jonas]

#47 "ordbajsa" …skärp dig!

Denna fråga är något som tas på högsta allvar inom medicinen, så du är lite dåligt uppdaterad tror jag.

#50 Menar du att sjukvården tar frågan om sömnparalys på största allvar?😃

#50

Källor på att SÖMN är samma sak som NARKOS???

Du som är såååå uppdaterad??

Ming, #45  …..

Vad hände med den???

Med vad Litenklen?

#51 Det också.😛

#53 Har jag aldrig påstått😎

Men det är ingen idé att ens försöka diskutera märker jag, annars hade det varit intressant. Sov gott  😃😴

Såg bara att narkoser ibland inte funkar…

Inget om att SP & narkoser har något med varandra att göra förutom vissa anekdotiska samband…

#51 Jag tog bort mina poster som Magi-cat kommenterade.

Handlade om den paralys/muskelavslappning man får av curare vid sövning och då medvetandet är i dagen….händer ibland och är en hemsk upplevelse….det också

#48 Ja du Mia-Li  det kan man undra 🤔

#57

Hmmm??

Så du hävdar att curare/narkos & sömn är samma sak?

Ja eller nej?

#59 Men snälla du….jag jämförde den muskelförlamande känslan under sömnparalysen med den man får av curare….man kan inte röra sig

Lägg av nu ditt [redigerat /Jonas]

Med din analogi så är rullskridskor & en F1 bil jämförbara bara för att båda rullar på hjul?

[Redigerat /Jonas]

Du säger det….

😴

Kunde du inte bättre än så?

Väntar fortfarande på källor på att misslyckad narkos & SP har nått samband förutom att man är paralyserad…

#31, #35  Såg att du kom på vad jag menade, jag var inte helt tydlig ser jag. 

 "Verklighetsallergiker" finns det gott om men trots allt är de i det stora hela bara en liten klick. Vet inte om man kan kalla true believer syndrome för en sjukdom eftersom det är ett syndrom men som du skrev, det finns sjukdomar som orsakar detta också. Förjävligt när man smittar ner sina barn eller andra svaga med sitt hittepå oavsett orsak.

Gott att du är en av dom som hade låtit dina barn få vara barn och slippa fundera på demoner och liknande.

#32 Jag har haft grejer som vuxit ur händerna på mig, utan att ha skadat huvudet 😃Det kan vara fruktansvärt läskigt men tur i oturen att det ter sig så overkligt att man slutligen förstår att det inte är möjligt. Tack för att du delade med dig.

#37 Litenklen, var inte avis på det, det är inte det minsta kul. Det som däremot kan vara både trevligt och intressant är de Lucida drömmarna. Det kan jämföras med en hallucination.

#63 Väntar fortfarande på källor på att misslyckad narkos & SP har nått samband förutom att man är paralyserad…

det är paralysen som är gemensam

#66

Ok..

Det lät bara som en intressant/annorlunda upplevelse, har inte ens varit i närheten av nått du beskriver..

Du vet, klubbad säl syndromet..

#65 Iih, det kommer att tänka på när jag drömde att det började växa ut en massa svampar över hela min kropp! Det kliade i hela kroppen när jag vaknade och jag kände mig så otroligt äcklig/smutsig.

Även om jag var livrädd då när jag såg krypen (har inte problem med insekter i vanliga fall, men när det kryllar likt likmaskar under mitt täcke, på golv, väggar, vänner och personal blir det lite äckligt, särskilt då de inte hade formen av riktiga insekter, utan var lite mer som minikryp från något i Lovecrafts värld), så måste det varit lite roande när jag klart och sansat sa "ja, jag ser att det kryper upp en spindel över ditt ansikte just nu" till överläkaren 😉

#68 Börja på antidepp/lugnande så ska du allt se att drömmarna tar fart 🤪

#67

Så dina källor är bara ditt påstående?

Med andra ord hävdar du att en ryggmärgsskada är samma sak som sömn??

#70

Hm..  Näe tror jag fortsätter med bara alkohol nån gång ibland. 🥳

#69

Jag har varit med när andra har hallucinerat och det är inte särskilt kul det heller. Har iofs varit pga mediciner men man förstår ju lite då hur man själv framstår.

Apropå svamparna så drömde jag en liknande sak fast det var en man som det växte ut överkokta kungsörnens idealmakaroner på. Jag var tvungen att ta på honom, det var slajmigt och hela kroppen var täckt. Alltså de växte ut med ändarna först så det var hål i mitten, kunde inte käka makaroner på ett tag efter det.

För att inte tala om mardrömmarna jag hade efter att ha sett dokumentären om "träd mannen". Jag kan inte ens prata om det, kräkreflexen gör sig påmind. Naturligtvis är det Lucida drömmar så jag riktigt kunnat känna, lukta och ta in…. och minnas 😮

Nå Ming hur går det, eller är det strutsbeteende?? 

[Redigerat efter anmälningar /Jonas]

Vet du vad….i den högre skolan får man själv leta efter det man söker…så…googla el nåt.

#75 

Sååå….

Du lallar om ett påstått samband & när jag frågar om källor/bevis så är ditt svar: Jag har ingen aning sök själv.

Seriöst & trovärdigt?

#76 se #75

Jaha.. 

Så om jag påstår att jag har en rosa enhörning i källaren & du frågar efter bevis & mitt svar är: Google eller nått…

Då är mitt påstående är sant?

Den gamla vanliga retoriken…. nej du litenklen jag föredrar att leka struts nu respektera det eller fortsätt du väljer men jag svarar inte mer på detta.

Men du, har du hört talas eller läst om: http://en.wikipedia.org/wiki/Russels_teapot ??

Läs & iallafall försök förstå  sambandet påstående ----> bevis/belägg…

[redigerat /Jonas]

I ett av de tidigare programmen jag var med och gjorde av Skeptikerpodden tog vi upp NDU och sömnparalys. http://skeptikerpodden.se/2010/04/utanfor-kroppen/

Verkar som att några roat sig med att systematiskt rösta bort inlägg som inte bryter mot reglerna.

Ni förstör bara det automatiska modereringssystemet när ni gör så eftersom vi tvingas höja gränserna för när ett inlägg röstas bort.

Än så länge har jag bara återpublicerat, men snälla tänk på att inte använda anmäl som en "dåligt inlägg" knapp. Jag tycker det är bra om man anmäler sådant som man tycker bryter mot reglerna och ibland är det så klart inte uppenbart, men här är det helt klart någon som anmäler bara för att de inte gillar vad som sägs.

#87
>I ett av de tidigare programmen jag var med och gjorde av Skeptikerpodden tog vi upp NDU och sömnparalys.>

http://skeptikerpodden.se/2010/04/utanfor-kroppen/

Tack för tipset JH! Det avsnittet hade jag missat! Hoppas fler lyssnar på det. Sammanfattade allt jag någonsin velat säga om ämnet :)

Tog just bort ungefär fyrtio tusen miljarder inlägg som inte handlade om sömnparalys. Möjligt att jag missat något.

Merparten av dem står tillfälligt att finna här: http://skepticism.ifokus.se/discussions/516ecc8bce12c47d7b007a67-slask-trad?discussions-1#1

Jag skulle vilja berätta om ett par av mina otäcka drömmar som jag har haft, men tänkte att det ju är ganska mycket OT. Sedan läser jag i tråden …

Hur som helst, jag berättar väl en grej som hände i alla fall, det är OK om det raderas på grund av OT. 
Jag drömde att jag satt i ett skjul och någon fällde bomber från ett flygplan. Det hamnade en bomb en meter från mig (den såg ut som en sån där flygande tefat-liknande godisgrej med surt pulver inuti). Jag fick panik och insåg att jag inte skulle ha en chans att komma undan dödens död. Då tog jag den där bomben, höll i den och tänkte att nu får jag åtminstone för ett ögonblick känna hur det känns att sprängas i småbitar.

En fortsättning på mitt första inlägg i tråden där jag skrev om "besöket" från min avlidna mormor. Har grämt mig sedan dess iom den fd gymnasieklasskamraten - hon var ingen jag umgicks med, vi gick bara i samma klass (egentligen bara ena halvan), och idag kom jag äntligen ihåg vad hon hette (har ett vanligt förnamn men ett udda efternamn). Var så skumt att just hon var en av de två, och har haft lite morbida tankar - var med en orolig känsla jag sökte på hennes namn.

Men hon är mycket väl vid liv, om inte hennes ande använder sig utav facebook 👻

#106

Kul att du gillade podcasten. Jag TROR vi tog upp detta och UKU och NDU i senare avsnitt också av Skeptikerpodden.

Vill man höra en lite mer "paranormalistisk" sida av detta så kan man Lyssna på Alex Tsakiris podcast Skeptiko. Han är 100% säker på att UKU och liknande är paranormlat och är otroligt hal som en ål i intervjuer.

#127

Blev du medveten om att du drömde i drömmen? Jag kanske misstolkade. Tolkade det som att du när du tog upp bomben blev varse om att det här var en chans att testa hur det känns att bli sprängd i småbitar.

I så fall hade du en lucid dröm! Det är ovanligt hos människor överlag, men en del tränar upp förmågan att i drömmen vara vid medvetande och kunna styra den. Jag har denna förmåga, men det kom inte genom träning utan genom att jag sov alldeles för mycket under en period i mitt liv och till slut blev jag liksom medveten om att jag drömmer i drömmarna. Ganska häftigt, men för det mesta minns jag inte alls vad jag drömmer.

#130 Starman

Nej, just då trodde (visste) jag att det var verklighet. Jag accepterade i den stunden att jag skulle dö. I verkligheten har jag en fruktansvärt svår dödsångest.

Men jag har varit med om att jag har vetat om att jag har drömt - då valde jag att "drunkna". Men det var en helt annan grej än den med bomben.

Jag tycker att det är så oerhört fascinerande med drömmar - alltså vad är det som rör sig i våra hjärnor, egentligen?

#131

Ah, det var länge sedan jag drömde utan att bli medveten i drömmen när extrema saker händer i den. Men jag minns att de drömmar som inte verkar drömlika utan bara alldagligt gråa kan var de värsta om något "går snett" i dem.

Ja, drömmar måste ju fylla någon sorts funktion. Jag tror på hypotesen att det är hjärnans sätt att bearbeta vad som hänt under den senaste tiden. Men ibland är de ju bara för bisarra.

#132 Starman

Menar du att du alltid vet att du drömmer när du drömmer, eller bara när "extrema" saker händer (i drömmen)?

Kul att ni kom in på Lucida drömmar. Jag har dem nästan varje natt. Antingen sinnessjuka drömmar eller otroligt triviala.
Vet inte hur många drömmar jag haft där jag suttit och läst på iFokus och bara scrollat och scrollat bland kommentarerna. Väldigt intressanta trådar har det varit iofs… 

Bruka ta en bit in i drömmen innan jag kommer på att jag drömmer och därefter börjar styra den.

Är fortfarande avis..

Har fortfarande klubbad säl syndrom…

#135 Bieffekten är att man är trött som fan på dagen. Det är inte värt det men vill du så testa att ta dig en tupplur (på rygg) på dagen och ställ klockan så du blir väckt efter 10-15 minuter. Snooza sedan ett par gånger. Då stör du sömnen och har lite större "chans" att minnas drömmarna. 
För mig fungerar det likadant på morgonen och jag snoozar nästan jämt. Har dock hört att det funkar bäst på dagen för de flesta eftersom man inte sover så djupt då.

Oki! 

Skall testas.

#133

Det är flytande. För det mesta är jag medveten, men ibland förlorar jag kontrollen. Oftast minns jag ändå inte vad jag har drömt. :)

Ibland frågar jag mina drömfigurer hur det känns att vara bara en produkt av min hjärna, men jag får aldrig något relevant svar på frågan.

Har fått det ofta i livet och mer eller mindre frekvent i perioder. Jag tror absolut det har samband med att jag vanligtvis sover väldigt lite. Extremt mycket inträffar det vid jet-lag och när jag jobbat över extra mycket.