Elallergi är bortom allt rimligt tvivel inget annat än inbillning.
Jag kan rekommendera den svenska wikipediaartikeln inom ämnet.

Det är sorgligt att Elöverkänsligas riksförbund erhåller statsbidrag som handikappsorganisation. Det legitimiserar inbillningssjukdomen och stoppar de inbillat sjuka att söka vård för vad låtsasdiagnosen egentligen grundar sig i; mental ohälsa.

Jag håller med dig Starman att dom borde söka psykisk vård och få terapi så man behandlar grundorsaken så dom mår bättre,,

Jag stack tungan i ett vägguttag en gång och jag märkte en klar reaktion jallafall…

Jag drar mig lite för att hänvisa till ett nöjes-/humorprogram eftersom det kan missförstås för att vilja förlöjliga, men jag tycker ändå att detta visar exempel på hur dåligt vem som helst kan må när man verkligen tror att något utifrån påverkat en:

Ara Abrahamian tror att han blir magnetisk

#1 Jag tycker "inbillat sjuka" är en olycklig formulering. Ett av grundproblemen är ju en slags förakt mot psykiska och psykosomatiska sjukdomar (framför allt ser man ju det föraktet i elöverkänsligas riksförbund som ser minsta antydan om psykosomatiskt ursprung som en dödlig förolämpning) och det problemet tror jag förvärras av en sådan retorik.

Jag tycker absolut man ska kalla de drabbade för sjuka, det de har fel om är ju vad som orsakar sjukdomen och hur man ska behandla den.

Jag håller med om att elöverkänsligas riksförbund och personer i dess ideologiska omgivning försvårar adekvat vård, och skulle vilja tillägga att de kanske bidrar till sjukdomens utbredning. Det finns tydliga tecken på att ESS (som är ett bra samlingsnamn för elöverkänslighet, bildskärmssjuka, amalgamsjuka etc) smittar genom till exempel massmedia.

+ 1, 5

Håller med dig Jonas. Självklart lider dessa människor av en åkomma/sjukdom, att förlöjliga dom hjälper vare sig dem eller vår förståelse av deras problem/lidande.

Jag tycker iofs att det är absurt det som hänt i Mora kommun med strålningsfria zoner etc.

Under min medicinska grundutbildning så fick vi lära oss att människor som var extremt allergiska mot t ex rosor kunde få astma attacker o tom gå in i Anafylakrisk chock av åsynen av en rosbukett i deras närhet.

Uppenbarligen lider dessa människor av någonting (nåja många av dem iaf), vad eller hur vet vi ff inte.

En dels besvär lindras av antihistaminer o dyl, typ Lergigan o Atarax. Andra lindras besvären av neuroleptika (även dessa milda) typ theralen, andra blir knappat hjälpta öht av kraftiga benzodiasepiner typ Stesolid o/e xanor i massiva doser.

Grunden för att hjälpa/förstå är att inte döma, o att faktiskt inse att människor har problem o att de inte blir botade av att avfärdas som psykfall.

mvh

Vallis som arbetar med psykfall, kategorin sjukare än foliehattar.

#6 Jag tänker att KBT eller liknande skulle vara effektivt eftersom det avänds för behandling av fobier och sådant som förefaller besläktat. Jag tänker att nyckeln är praktiska strategier och träning på att hantera de situationer de tycker är jobbiga.

Hittade en bra artikel (signerad Mats Reimer) som påtalar samma sak. Den innehåller en fin anekdot om hur vetenskaplig metod (blindtester) inte bara kan användas för att utröna sanningen utan ibland också som behandling .

#7 JonasDuregard

Men det förutsätter att man någonstans accepterar att det kan vara en fobi man har, antar jag.

#8 Ja. Finns det någon annan tänkbar lösning?

Anekdoten jag länkade til handlar just om hur man övertygar ett fall om att det är psykosomatiskt.

#5

Så bra skrivet att ingenting behöver tilläggas.

#5

Ja, när du påpekar det så ter det sig som en olycklig formulering. De här personerna är självklart sjuka på riktigt, men de är inte sjuka i den sjukdom som de tror sig vara sjuka i.

#11 Ja visst mår dessa människor dåligt men att kalla det elallergi är att gå för långt!!!

En allergi för mig är en frisättning av antihistaminer i kroppen som gör att slemhinnor, hud svullnar upp och  klåda uppstår osv inte att man får ett epliknande anfall…

Undrar om jag kan bygga upp en allergi mot elallergiker? Eller mot skola, eller vad nu jag kan komma på, och få det behandlat och få specialbehandling för det?

Det står på bloggen att pengarna som samlas in ska användas bl.a. till en sanerad dator så att hon kan ta körkort på distans. Jag förstår inte vad man ska med körkort till om man mår "så dåligt att [man] måste krypa ihop i frossa på golvet när någon åker förbi utanför med en påslagen mobil". Det låter ju som att man hade blivit en enorm fara för sig själv och andra i trafiken om man kör när man lider av sådant.
Om man nu hittar en bil som inte slår ut en först.

#14 Vänta nu, hur *** sanerar man en dator?

Det verkar liksom en motsägelse i sig själv? Eller ngn form av faraday's bur kring den? Men nätverket då? Trådlöst är väl inte att fundera på för en "elallergiker"…

Sånt här kan göra mig galen!

http://angestsjukdomar.ifokus.se/discussions/4fa42c56d3b4fd1dce003cba-angesten-trottheten-tar-over-mitt-liv?discussions-3

(kommentar nr 10)

http://angestsjukdomar.ifokus.se/discussions/4d7137aeb9cb46223304f62b-kan-detta-vara-pyskiska-symptom-orolig-och-radd

(kommenar nr 12)

"Diagnosen" verkar inte få så mycket gehör dock, tackolov.

#5

Om de nu är sjuka vad har de för sjukdom? Vissa elöverkänsliga uppvisar symtom som hudutslag och näsblod, som inte är typiska psykosomatiska symtom. Det finns även barn i förskoleåldern som drabbas av dessa symtom samt en massa andra i närheten av strålning. Personligen har jag mycket svårt att tro att alla de symtom de uppvisar skulle vara psykosomatiskt.

Intressant att man som "elallergiker" vill köra bil?

Bilar har ett skapligt batteri ju!!!

#18 Det behöver så klart inte vara psykosomatiskt i alla enskilda fall. Det finns gott om somatiska tillstånd som det kan vara.

Eftersom det (som du själv antyder) finns ett väldigt brett spektrum av symptom som samlas under parasollet som kallas elöverkänslighet så är det rimligtvis många olika underliggande sjukdomar.

#18 Har du registrerat dig på iFokus enbart för att övertyga människor om att de har elöverkänslighet? (den som undrar kan kolla igenom Henrik70s inlägg - det finns ett mycket tydligt tema)

Finns det någon sjuk person på iFokus som du inte ställt diagnos på?

#18 barn får prickar och utslag, och det kan räcka med att dom har lite torr hud och själv blödde jag ofta näsblod som barn men inte har jag något el allergi eller psykosomatisk sjukdom för det?

#22

Utslag, torr hud och/eller näsblod kan bero för torr luft, så istället för att flytta ut i skogen kanske elallergiker med de symptomen skulle pröva att investera i en luftfuktare - eldriven eller inte är fritt val.

Skämt åsido tror jag också att KBT är vägen man bör gå för att behandla s k elallergi. Dessvärre måste personen ha en adekvat sjukdomsinsikt, d v s att personen själv inser att det troligare är en psykisk orsak än något annat, för att denne skall ge sig till att genomgå behandling.

Jag anser att oavsett orsak, dvs. om det är fysiska eller psykiska problem det handlar om så ska inte människorna som bär problemet skuldbeläggas ännu mer genom att bli kallade inbillningssjuka och bli misstrodda.

Det är vårdens sak att ställa diagnos och skicka personerna till rätt vårdinstans och inte den som är sjuk.
Jag har full förståelse för att en människa som har smärtor och kanske till och med synliga skador på sin hud inte kopplar ihop det med att man nog har en psykisk sjukdom.

Jag tycker det är viktigt att inte skuldbelägga människorna som är sjuka, det är inte deras fel hur deras sjukdomstillstånd klassas.

Dessutom, med sammhällets inställning till dessa människor, dvs. att de är "inbillningssjuka" så tror jag att det sista jag själv skulle vilja få som diagnos är Elallergi……….
Då riskerar man ju att hamna i sådana här diskussionstrådar och bli ifrågasatt varför man inte sökt sig till Psyk…… Fy farao!

Jag med Jonas inlägg #5

#2 Som sagt ovan, att begära att en sjuk människa själv ska ställa diagnos och förstå att de är psykisk sjuka när de har värk och mår dåligt tror jag är för mycket begärt. De diagnosen ska sjukvården kunna ställa så att patienten kommer till rätt instans.
Du har väl arbetat inom vården själv och vet väl hur processen går till.
Det är inte "dom" som borde söka sig till rätt doktor. Det är vården som borde kunna ställa diagnoser på ett sådant sätt att patienter hamnar hos rätt läkare.
Ex. Får jag ständig värk i huvudet vänder jag mig till VC och inte till en Privatpsykolog i tron att jag är Elöverkänslig.

#24

Detta är definitivt ett djupare problem än elöverkänslighet. Att vara "sjuk i huvudet" är en förolämpning, att vara "sjuk i magen" är en diagnos. Det är djupt tragiskt!

#24 "Jag anser att oavsett orsak, dvs. om det är fysiska eller psykiska problem det handlar om så ska inte människorna som bär problemet skuldbeläggas ännu mer genom att bli kallade inbillningssjuka och bli misstrodda."

Att kallas inbillningssjuka håller jag med om, men att misstros är tyvärr något man oundvikligen hamnar i om man påstår något met tvärsäkerhet (åtmionstone när det är något där man står mot samlad medicinsk expertis).

Jag tycker man ska misstro alla som påstår att man kan vara överkänslig mot el, oavsett om de lider av någon sjukdom eller inte. Vi kan inte bedöma vad som är sant utifrån hänsyn till sjuka. Visst är det tråkigt för dem att de både är sjuka och har fel men vi hjälper dem inte genom att låtsas att de har rätt.

Men visst kan man misstro på olika sätt, även om jag är kompromisslös när det gäller att vården inte ska bekräfta patienters vanföreställningar (att erbjuda elsanering är helt fel och gör människor sjukare istället för friskare) så kan man ju lyssna på vad de säger och sedan lugnt och tålmodigt förklara hur man kan avgöra om det är som de tror eller som läkarna tror. Om de inte accepterar det så får man ju först och främsta diskutera hur man ska kunna ha en läkare-patient relation om de inte litar på läkarens medicinska omdöme, och därifrån försöka hitta någon slags praktisk lösning. Vägrar de helt finns det inte mycket att göra, man kan inte tvinga någon till vård.

Och att säga till någon att de vet mindre om medicin än den samlade läkarkåren och medicinvetenskapen är inte en förolämpning - det är en självklarhet. Om man inte kan acceptera det så måste man faktiskt arbeta på att tygla sin självsäkerhet, även om man är sjuk (det är enda sättet att bli frisk i det här fallet).

Om någon kommer in på akuten med matförgiftning men envist hävdar att det är blindtarmsinflammation så hjälps de inte av att man låter bli att misstro dem, och de hjälps definitivt inte av att man opererar ut deras blindtarm!

(ursäkta orerandet, det mesta ovan är säkert orelaterat till det Hellas skrev)

"Det är vårdens sak att ställa diagnos och skicka personerna till rätt vårdinstans och inte den som är sjuk."

Håller med även om det är en liten förenkling, politiker ger vården riktlinjer och regler de måste följa i sina bedömningar - till exempel att de ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet.

"Jag tycker det är viktigt att inte skuldbelägga människorna som är sjuka, det är inte deras fel hur deras sjukdomstillstånd klassas."

Jag förstår inte riktigt hur du menar. Vem anser att de sjuka är ansvariga för det?

"Dessutom, med sammhällets inställning till dessa människor, dvs. att de är "inbillningssjuka" så tror jag att det sista jag själv skulle vilja få som diagnos är Elallergi………."

Det är ju även till exempel elöverkänsligas riksförbunds inställning, alltså att psykiska sjukdomar inte är riktiga. När de säger "ta oss på allvar, vi är inte psykiskt sjuka" så säger de implicit att det är OK eller åtminstone väntat att man inte tar psykisk sjukdom på allvar.

"De diagnosen ska sjukvården kunna ställa så att patienten kommer till rätt instans."

Ja. Men vad gör man när patienten inte vill veta av diagnosen?

#26 jag kan bara hålla med dig här!

#18, Henrik70:

> " Vissa elöverkänsliga uppvisar symtom som hudutslag och näsblod, som inte är typiska psykosomatiska symtom."

Du säger ju emot dig själv här. Näsblod är knappast ett typiskt symtom förknippat med elöverkänslighet, precis som det inte är ett typiskt symtom förknippat med psykosomatiska symtom. Det stämmer alltså helt överens. Nässelutslag däremot och hudrodnader är ganska vanligt.

> "Det finns även barn i förskoleåldern som drabbas av dessa symtom samt en massa andra i närheten av strålning."

Men de slutar "drabbas" när de tror att "strålningen" är avstängd. Vad skulle det spela för roll att de är barn i förskoleåldern, menar du? Tror du inte att små barn kan bli sjuka?

> "Personligen har jag mycket svårt att tro att alla de symtom de uppvisar skulle vara psykosomatiskt."

Varför?

Måste bara kommentera detta påstående…

Det finns även barn i förskoleåldern som drabbas av dessa symtom samt en massa andra i närheten av strålning."

Jag själv blödde väldigt mycket och ofta näsblod innan jag började skolan men på den tiden var jag inte upp i strålning så jag köper inte den förklaringen.,

Man kan blöda näsblod av många anledningar. Främsta är tunna blodkärl i näsan, något som gör att många människor blöder mer näsblod under te.x. vintern. Det är för att blodkärlen i näsan är till för att värma upp luften innan den når lungorna.

Torr luft på vintern gör dem väl också mer känsliga.