Solum_Luna..Ja detta var ju inte lätt…Klart att man vill att ens vänner skall må bra…

Har inget svar..

Men du!!vad är det som din vän söker?? Efter som hon blomstrar upp när hon har pratat med Livscoachen..Medium..

Ja en knivig fråga..Önskar din vän all hjälp hon kan få..Det där o vara deprimerad är ingen lätt sak..Det är inget man väljer utan något som far på en..

#1

Jag vet faktiskt inte vad hon söker, och jag tror inte att hon själv vet det heller. Hon har även svår dödsångest så kanske att livscoachen hjälpte henne där? Hon har inte berättat så mycket om vad de har pratat om eller gjort, eftersom reaktionerna varit så negativa från folk.

Ja, precis! Jag har själv varit deprimerad en längre tid, och jag vet att man ofta får prova sig fram vad gäller metoder för att hitta det som passar en själv bäst.

--------------------------------------

Jag tyckte för övrigt att det var grymt svårt att formulera en konkret fråga baserat på det här, men hoppas att ni skriver ändå!

Jag tror inte din vän vet vad hon söker.

Jag har ett par deprimerade vänner. Vissa av dem har fått hjälp, andra inte. Vissa har fått stor hjälp av att byta läkare, eller ställa större krav på bra behandlingar, men när man mår dåligt tar det givetvis emot att orka kräva sådant.

En deprimerad vän fick en behandling som fungerade sådär, men det enda som verkligen hjälpte och gjorde henne lycklig var MDMA, alltså knarket Extacy. Givetvis var inte det en hållbar lösning. Så småningom, efter många år, lyckades hon ta sig ur sin depression genom en kombination av två saker: Å ena sidan fick hon äntligen en diagnos som stämde bättre överens på hennes problem, nämligen att hon dessutom hade någon variant av autism, typ aspbergers syndrom. Den andra saken var att hon blev kär i en underbar kille som gav henne allt stöd hon behövde och som hade genomgått liknande problem själv.

En annan deprimerad vän blev mycket bättre av första sortens mediciner hon fick. Så det är stor skillnad.

Andra deprimerade vänner är fortfarande deprimerande.

Jag tror att det till och med kan vara lite farligt att tänka att man behöver leta reda på något som kommer att hjälpa. Ibland är det helt enkelt något väldigt svårt att ta itu med inom sig själv. Inte komplicerat eller okänt, utan en fråga om att dels få hjälp med medicin som gör att man ORKAR ta itu med de jobbiga sakerna, och sedan ta itu med dem.

Eller jag vet inte.

Det första steget måste väl ändå vara att ta sig ur den djupaste groppen man ligger i så att man orkar göra något. Så att man orkar må bättre och finna en ny stabilitet.

#0 Jättesvårt. Är denna andliga coach väldigt dyr? Om din vän mår bra och har råd med vägledningen är det svårt att uppmana henne att avbryta denna behandling.

Å andra sidan kan man fråga sig om detta verkligen löser de underliggande problemen? T ex kan jag tänka mig att s k "elöverkänsliga" kan må bättre av att äta kosttillskott eller elsanera sin bostad, men det är med störta sannolikhet rena placeboeffekter. Den riktiga hjälper finns på annat håll, t ex KBT.

Finns det en möjlighet för din vän att testa andra psykologer eller läkare (psykiatriker) vid sidan av livscoachen? Kanske lyckas hon träffa någon där personkemin stämmer bättre eller helt enkelt har större kompetens.

#3

Ja, vad gäller psykiska sjukdomar så är vägen till tillfrisknad väldigt annorlunda från person till person.

Det jag har funderat över är om just den här livscoachen kan vara hennes språngbräda så att säga, bort från det allra svåraste.

Det är så svårt att som utomstående säga vad som hjälper på djupet för någon annan, och vad som inte gör det. Det enda man kan göra är att se skillnader i beteenden, och det gjorde jag. Sedan om skillnaderna grundade sig i en djupare förändring, eller i en tillfällig, det är väldigt svårt att säga.

#4

Vad vännen har sagt så betalar hon ungefär lika mycket till henne som hon gör till psykologerna hon träffat.

"Om din vän mår bra och har råd med vägledningen är det svårt att uppmana henne att avbryta denna behandling."

Ja, det är väl ungefär det jag tyckte också, men nu har ju andra redan lyckats. Så det jag egentligen undrar är väl om man ska övertala henne att gå tillbaka eller inte. Om det är värt det, så att säga. Och jag har blivit lite låst i mitt eget tänkande, så därför jag frågar er.

Placeboeffekten har jag också funderat mycket över. Det pratas mycket om hur stark den här effekten egentligen är och att den i några fall har varit lika stark även om personerna vet att det de håller på med inte är äkta. (Kommer inte ihåg exakt vart jag läst/hört detta mer än att jag först hörde det på QI, haha, och sedan sökte en del om det. Kan försöka hitta om någon vill!) Är den tillräckligt stark för att faktiskt göra långsiktig nytta, eller är den alltid tillfällig?

"Finns det en möjlighet för din vän att testa andra psykologer eller läkare (psykiatriker) vid sidan av livscoachen? Kanske lyckas hon träffa någon där personkemin stämmer bättre eller helt enkelt har större kompetens."

Ja, det kanske skulle kunna vara en bra "kompromiss" eller vad man säger. Hon har ju stort förtroende för livscoachen, så det är ju inte helt omöjligt att hon kan få samma förstroende för en psykolog.

Tack för fina och hjälpsamma svar!

Manodepressivas skov kan för oinvigda se ut som att personen mår bra och sedan dåligt. I själva verket mår de dåligt hela tiden, men det manifesteras på olika sätt. Jag vet inte. Jag skulle inte lita på den där "livscoachen". Det krävs professionell hjälp, inte feelgood-aha-upplevelser. Inte för att det inte ibland hjälper, det gör det säkert, utan på grund av riskerna när det INTE hjälper, eller när hjälpen visar sig inte kunna nå ända fram.

Det är en sak för en amatör som "livscoacher" att ibland lyckas få deprimerade människor att må bättre, men det är ett livsfarligt hasardspel med någons liv. Depression dödar.

# 5

Ja vägen till tillfrisknande för psykiskt sjuka är annorlunda från person till person, men behandlingsmetoder är ganska lika för liknande sjukdomar/diagnoser.

Privatpraktiserande psykologers taxa ligger nog på över 1000 kr/timme nu förtiden, o andra sidan tat det minst 6 år att bli leg. psykolog o de står under socialstyrelsens överinseende.

# 3

"Jag tror att det till och med kan vara lite farligt att tänka att man behöver leta reda på något som kommer att hjälpa. Ibland är det helt enkelt något väldigt svårt att ta itu med inom sig själv. Inte komplicerat eller okänt, utan en fråga om att dels få hjälp med medicin som gör att man ORKAR ta itu med de jobbiga sakerna, och sedan ta itu med dem."

Absolut o deppression är en väldigt vanlig bakomlggande orsak till självmord, precis som du påpekade.

"Det första steget måste väl ändå vara att ta sig ur den djupaste groppen man ligger i så att man orkar göra något. Så att man orkar må bättre och finna en ny stabilitet."

Ja o det steget måste man ta själv, men ofta behövs en knuff i rätt riktning, det kan vara allt från en ros, en kram eller ECT**.
**

Saken är väl den att hon kanske får stöd av "livscoachen" som hon inte får av andra människor, och i så fall är det ju det som är nyckeln. Men det går ju ersätta på annat vis. Eller så är hon helt enkelt vilsen och anser att den andliga coachen leder henne rätt(helt enkelt så att man inte vill ta besluten själv).

Jag har gått hos psykologer förut pga mitt mående. Det hjälpte mig massvis, medans anti-deppressiv medicin inte gjorde ett skvatt:p

Av erfarenhet anser jag ju att anti-deppresiv medicin i samband med samtalsterapi funkar mycket bra, men allt är ju personligt och beroende på hur man mår.

Livscoachen kan nog funka, men jag tror att det är mest en kortsiktig lösning, man bör nog titta på ngt mer varaktigt och djupare, även om vännen mår bra nu, så har det ju som sagts tidigare inte en livscoach ngn djupare utbildning (det krävs ingen större utbildning för att få kalla sig coach, jmf med en psykolog/pskykoterapeut).

Alla dessa livscoacher är inget annat än amatörpsykologer.

Visserligen kan ett samtal med en annan medmänniska göra enormt mycket men går man till en psykolog så vet man åtminstone att denne har minst 5 års studier bakom sig och en psykiatriker är en specialistutbildad läkare just inom området.

Depression är en svår sjukdom och även om din vän verkar sjukare nu när samtalen slutat så kan det vara en dipp som ändå hade kommit.

Jag tycker som andra här i tråden att hon ska söka sig till psykiatrin igen. Byta läkare och testa annan behandling. Det finns olika varianter.

Inget fel med placebo, bara det hjälper! Det viktiga är att den som hjälper jobbar för att hjälpa den som söker hjälp att hitta sin egen väg, så det inte blir något slags evighetsförhållande. Om sedan personen kallar sig livscoach eller psykolog spelar mindre roll. Det riskabla är att den som behöver hjälp kanske inte förmår vara kritisk.

Vad jag menar är att depression är en ganska svår sjukdom och här verkar även ångest vara inblandat och då skulle jag rekommendera en person med stor kunskap i ämnet vad det gäller behandlingsformer och medicin.

Jag argumenterade just idag fram till ett uppehållstillstånd för en man som drabbats hårt av depression just för att depression ÄR en livshotande sjukdom för vilken han inte kunde garanteras vård i hemlandet. Det var väldigt skönt att få gehör för det.

Tänk om jag skulle sagt istället att han förmodligen kan få en samtalsterapeut i hemlandet. Det är inte lika bra.