Jag skulle förmodligen störa mig för mycket på en sådan person i mitt privatliv för att kunna vara ihop med den.

Det ska helst finnas i grunden liknande värderingar för att det ska vara av intresse att över huvud taget ingå ett förhållande med någon, för mig.

Till google, ställde jag frågan - "Vad är en paranormalist?"

Google svarade: "A paranormalist is an expert in the paranormal."

Urban Dictionary: paranormalist

I denna kontext menas en person som tror på det paranormala. Jag tror det är en kille från Skeptikerpodden som myntat ordet, så det används antagligen inte utanför Sverige. Man skulle också kunna säga att det är pk-formen av ordet woo-woo ;)

I en del vänskapsrelationer kan jag tycka att olikhet är uppfriskande och berikande, men i en kärleksrelation så tror jag att jag skulle vantrivas om någon har åsikter och en livsåskådning som skiljer sig så mycket från min egen. Jag vet inte hur jag skulle kunna skapa en hållbar "vi-känsla" när vi tycker olika om de mest grundläggande sakerna. Och är grunden inte densamma så har jag svårt att se att jag skulle kunna bygga något hållbart på den.

Beror nog på. Är det en öppen människa som går att diskutera med skulle det nog kunna fungera.

Det innebär då att ord som mobbare, empatilös, själslös och allt annat strunt inte serveras i tid och otid. Jag tänker då på ett flertal på t ex ÖiF som inte kan skilja på åsikt, ifrågasättande och sådant, utan skriker rätt ut så fort man ställer en fråga (som de inte kan svara på). Ett sådant förhållande skulle inte fungera.

#3   "…så det används antagligen inte utanför Sverige."

Efter vidare googling och konsultation av ordböcker, verkar det inte användas inom Sverige heller. Jag tolkar det som, att det är en definition som används uteslutande av Er, inom skeptikerrörelsen. (Ett eget språk…)

#6 Det är antagligen en helt korrekt slutsats Jag har nog bara hört/använt ordet i skeptiska sammanhang. Dessutom finns det antagligen inte så stort behov av ordet utanför den skeptiska "sfären".

Peter Dahlgren myntade uttrycket paranormalist. Han var, precis som jag, med att starta upp Skeptikerpodden. Ett bra och ej nedsättande ord.

#6. Ett ord som kanske inte är så väletablerat är inte ett eget språk.

Om jag får skriva hur vårt förhållande är-

Jag tror ju på ett liv efter detta på Jorden

Min sambo tror på att det blir svart o så även barna vuxna nu..Så det är bara jag som håller på med lite av varje i skogen o på järnåldes graven..

Men jag tycker att det fungerar får då ofta höra att jag skall inte va på Slaskan Eller i Pillerburken....Men klart att dom tycker så.De ser o känner ju inte det som jag gör..

Jo Sambon o jag har bott i snart 23år.. så vist går det…

Jag har varit i förhållanden med "paranormalister" utan att ta skada av det. Snarare… Det gjorde mig väldigt illa till mods att vara tillsammans med någon som trodde mycket hårdare på min förmåga än vad jag själv gjorde. Jag trodde väl aldrig att jag blev medvetet manipulerad, men det kändes ändå som att jag lockades att bli mer något annat än jag ville vara, mer än vad jag trodde att jag ärligt kunde stå för.

Sedan dess har jag blivit mycket mer skeptisk och mer aktivt ointresserad av sådana saker.

"Sedan dess har jag blivit mycket mer skeptisk och mer aktivt ointresserad av sådana saker."

Hehe, aktivt ointresserad :D

Jepp. Samma inställning som jag har till fotboll, ishockey och andra sporter som inte har någonting med motorer att göra.

Jag skull tro att det beror mycket på hur aktiva båda är. Är den ena mycket aktiv och den andra relativt ointresserad så fungerar det, men med två aktiva så blir det nog svårt.

i min bekantskapskrets så blir det ju en aktivt troende och en en relativt passiv skkeptiker, och skeptikern i förhållandena utvecklar en "blinde spot" för allt paranormalt.

#14

På vilket sätt utvecklar man en "blind spot" för paranormala saker?
Är det inte snarare så att troende utvecklar en "blind spot" för verkligheten?

:D

Som någon längre upp skrev så funkar det nog om man är villig att diskutera med varandra på ett civiliserat sätt.

Jag själv är lite anti allt vad extremister heter, oavsett vilken övertygelse det handlar om. Att påstå att man är en öppen person och sedan ändå vara låst för allt bortom sin egen övertygelse känns lite fel. I alla fall för mig. En sådan skulle jag aldrig klara av att leva ihop med.

Jag själv har sedan jag var väldigt liten alltid älskat och intresserat mig för myter, legender, folktro och allt "oförklarligt". Men att vara intresserad av och lita blint på allt man hör är två helt olika saker. Så jag klassar mig som både skeptiker och troende. :P Min pojkvän är däremot mer skeptiker än något annat (eller vetenskaplig skeptiker då). Men det funkar bra ändå, för varken han eller jag är ute fter att omvända varandra. ^^

Men som sagt, med en eller två extremister i förhållandet blir det nog värre, oavsett om det gäller livsåskådning, feminism, miljöaktivism eller någon annan övertygelse.

(använder här ordet extremist i brist på något bättre..)

Vilken grad av "extremism" pratar vi om egentligen?

Tänker på en, för mig, väldigt extrem världsåskådning som vi såg prov på här på sajten, där var och en bar skuld till sin egen (o)lycka (ex våldtäkt). Det finns inga gnistor i världen som inte skulle flamma upp i ren vrede (och önskan om handgemäng) för min del om jag mötte en människa som visade sig ha den övertygelsen.

Menar de som inte har någon förståelse alls för folk utanför deras egen övertygelse, och som gör allt för att "omvända" folk utan att ta in ett ord av vad andra säger.

Ja, en sådan övertygelse kan jag hålla med om hade väckt en hel del ilska oavsett om personen som trodde så var "extremist" eller inte. En person med en sådan tro måste nog hitta en exakt likasinnad för att få ett förhållande att fungera. Ingen annan lär väl vilja ändå..

#16

Jag har svårt att tänka mig någon vetenskapligt skeptisk extremism. Det enda vi i egenskap av vetenskapliga skeptiker egentligen vill är att fantastiska påståenden också backas upp av någon sorts evidens.

Har inget emot tanken på att leva med någon som gillar golf eller hockey, men att tillbringa livet med någon som vägrar inse att spöket hon träffade kan vara bara en upplevelse, näe - en sådan person skulle jag nog inte ha mycket gemensamt med.

#19 Det skulle ju kunna vara någon som sätter gränsen för "fantasiska" extremt lågt eller gränsen för vad som räknas som evidens extremt högt i så fall.

#19

"Jag har svårt att tänka mig någon vetenskapligt skeptisk extremism. Det enda vi i egenskap av vetenskapliga skeptiker egentligen vill är att fantastiska påståenden också backas upp av någon sorts evidens."

Det är nog i så fall personer som inte riktigt vet vad skeptisism är som sätter det epitetet.

Det finns de som tror att skeptiker inte vill att det ska finnas något paranormalt, och tror att vi motarbetar alla evidens som möjligen skulle kunna tyda på det.

Med den synen kan man nog tro att det finns extremer.

"Det finns de som tror att skeptiker inte vill att det ska finnas något paranormalt, och tror att vi motarbetar alla evidens som möjligen skulle kunna tyda på det.

Med den synen kan man nog tro att det finns extremer."

Jag är medveten om att de flesta skeptiker inte är sådana skeptiker som du beskriver här, men jag har träffat på dem som är det. Som säger sig vara skeptiker (vilket jag själv i alla fall har förstått betyder att man är tveksam till påståenden som saknar uppbackning och bevis) men som bara ifrågasätter sådant de från början bestämt sig för att de inte tror på, och som aldrig ifrågasätter annat de har hört är sanning.

Ex: Låt oss säga att det en dag blir bevisat att liv efter döden existerar, då skulle den här personen kräva källor, se filmer på experimenten och undersökningarna som lett till slutsatsen och behöva veta allt om de inblandade personernas liv och skulle han/eller hon hitta den minsta tveksamma meningen så skulle han/hon avfärda alltihop. Personen granskar å andra sidan aldrig någon annan bevisning så grundligt.

Det är väl i så fall en "extrem skeptiker".

Mina andra inlägg blev kanske lite luddiga, och det framgick nog inte att det var så jag menade. Ber om ursäkt i så fall.

Får väl tillägga att exemplet bara var ett exempel för att förtydliga (då jag har svårt för att sätta ord på mina tankar), och jag är fullt medveten om att det liksom inte har hänt. :P Så slipper ni undra över det. Haha.

Jag skulle inte kalla det extrem, snarare en 'falsk' skeptiker. Att använda vetenskapen selektivt så som det passar ens syften (dvs hänvisa till den vid medhåll, avfärda den vid motbevis) sker inte sällan bland paranormalister, förespråkare av alternativmedicin, klimatförnekare, konspirationsteoretiker, antivaxare… Ja. Hos många. Alla dessa är inte extrema skeptiker för det fastän många av dem är uttalat skeptiska mot mycket 

#23, Solum_Lena

> "men som bara ifrågasätter sådant de från början bestämt sig för att de inte tror på, och som aldrig ifrågasätter annat de har hört är sanning."

Betyder inte det du säger här egentligen bara att de redan har övervägt möjligheten att påståendet är sant och att de hittills kommit fram till att de inte är det?

Jag blev i en annan tråd på det här forumet precis anklagad för att ha en förutfattad mening om något som jag i själva verket tänkt igenom grundligt och därigenom skaffat mig en gedigen uppfattning om. Och det är ju raka motsatsen till att "från börjat bestämt sig": Deras "början" ligger långt tillbaka i tiden, INTE vid det ögonblick som man bestämmer sig att prata med dem om det.

Därmed inte sagt att det inte finns människor som letar efter sådant som stärker deras nuvarande uppfattning och undviker sådant som säger emot den, men det låter alltså som raka motsatsen till vad det innebär att vara skeptisk.

#26

FÖRUTFATTAD:

Fastställd på förhand, utan analys av verkliga förhållanden.

#25

Det håller jag med om. Det var mest bara ett exempel på det jag i så fall ser som "extrema skeptiker" (om det nu finns). Kanske är bättre att kalla dem selektiva skeptiker?

#26

"Betyder inte det du säger här egentligen bara att de redan har övervägt möjligheten att påståendet är sant och att de hittills kommit fram till att de inte är det?"

Självklart finns den möjligheten också, men det behöver ju inte vara så i alla fall där någon direkt avvisar ett påstående. De jag har träffat som passar in på den här beskrivningen har i de flesta fall övervägt ett första påstående, och sedan avvisar de alla kommande om de påminner om det första (om du förstår vad jag menar). Likadant tvärtom. Om de har sett att ett påstående är sanning så tar de för givet att liknande påståenden också är det utan att överväga på samma sätt som de gjorde med det första. (Detta gäller egentligen "på båda hållen" när jag tänker efter. Både vetenskapliga skeptiker och paranormalister).

"Därmed inte sagt att det inte finns människor som letar efter sådant som stärker deras nuvarande uppfattning och undviker sådant som säger emot den, men det låter alltså som raka motsatsen till vad det innebär att vara skeptisk."

Som jag skrev i ett inlägg längre upp så har dessa människor kallat sig själva för skeptiker. Om de sedan använder det rätt eller inte, det vet jag inte! Men jag skrev också att det inte riktigt passar in med vad jag förstått att ordet betyder. Men jag använder det för att de själva kallar sig det.

Jag kan givetvis ha fel i detta, men det är bara mina erfarenheter. Inte någon objektiv sanning. :P Och igen, det gäller naturligtvis inte alla! Bara den "kategorin" jag har pratat om i tidigare inlägg. Vill undvika missförstånd här. ^^

Det känns för övrigt som om vi kommit lite off topic här. Är ingen moderator eller något, men tänkte lite smått att man kan fortsätta diskutera detta i PM om ni vill och låta tråden återgå till ursprungsfrågan: Om en paranormalist och en skeptiker kan ha ett förhållande. ^^

Men går det bra så fortsätter jag gärna här också. :)

#23

Jag är medveten om att de flesta skeptiker inte är sådana skeptiker som du beskriver här, men jag har träffat på dem som är det.

Okej, har du träffat sådana så finns det ju såklart. Jag har dock vad jag vet aldrig stött på en sådan, trots åtskilligta skeptikerpubar, skeptikerhajker etc.

Tror inte ens att en person med det förhållningssättet skulle triva så bra bland skeptiker, som givetvis även skulle ifrågasätta den personens sätt att se på saker.

Ex: Låt oss säga att det en dag blir bevisat att liv efter döden existerar, då skulle den här personen kräva källor, se filmer på experimenten och undersökningarna som lett till slutsatsen och behöva veta allt om de inblandade personernas liv och skulle han/eller hon hitta den minsta tveksamma meningen så skulle han/hon avfärda alltihop.

Om någon påstår något fantastiskt så vill man självklart granska det, så fungerar vetenskap. Att acceptera saker för att du eller någon annan vill det är inte speciellt fiffigt. Det är så troende gör. Kan det vara en troende du mött och inte en skeptiker?

Personen granskar å andra sidan aldrig någon annan bevisning så grundligt.

Självklart är man lika noggrann oavsett påstående, om vi pratar om väldigt speciella påståenden som att man kan tala med andar  etc. Säger du att du köpte smågodis i dag, så väljer man nog dock att tro på dig, men det har inget med skeptisism att göra, vilket jag hoppas du förstår.

Har du något exempel som motbevisar det? Något som skeptiker "sväljer" med hull och hår utan att kolla upp?

#29

"Det känns för övrigt som om vi kommit lite off topic här. Är ingen moderator eller något, men tänkte lite smått att man kan fortsätta diskutera detta i PM om ni vill och låta tråden återgå till ursprungsfrågan…"

För att diskutera ursprungsfrågan är det passande om du vet vad en skeptisism och skeptiker är, inte vad du tror och påstår.

Att diskutera en sak med någon som är galet ute, som du, är ingen större hit.

#30

"Som jag skrev i ett inlägg längre upp så har dessa människor kallat sig själva för skeptiker. Om de sedan använder det rätt eller inte, det vet jag inte! Men jag skrev också att det inte riktigt passar in med vad jag förstått att ordet betyder. Men jag använder det för att de själva kallar sig det."

"…Som säger sig vara skeptiker (vilket jag själv i alla fall har förstått betyder att man är tveksam till påståenden som saknar uppbackning och bevis)…"

Om jag har missuppfattat helt vad ordet betyder, så rätta mig gärna!

Jag pratar hela tiden om de personer som kallar sig skeptiker, men som jag skrev i ett inlägg längre upp och som jag även har citerat här, förmodligen använder det fel. Jag påpekar hela tiden att jag inte menar alla, så jag vet inte varför du tar för givet att jag gör det.

Vidare så menade jag att paranormalister och "skeptiker" (återigen menar jag dem som säger sig vara det men som förmodligen inte är det) som resonerar på det här sättet skulle vara svårare att leva med än dem som inte gör det.

Just den här diskussionen kom upp pga att jag skrev om extremister, och jag tyckte att det skulle vara intressant att spekulera i om det fanns extrema skeptiker. Vilket det förmodligen då inte gör, då de som jag vill kalla extrema inte är skeptiker som det har visat sig.

Men galet ute som jag är så kommer jag inte göra fler inlägg nu, då det känns smått meningslöst när man ändå inte vet vad man pratar om.

#28, Solum_Lena

> "De jag har träffat som passar in på den här beskrivningen har i de flesta fall övervägt ett första påstående, och sedan avvisar de alla kommande om de påminner om det första (om du förstår vad jag menar)."

Jag tror det, men det finns väl ingen anledning att börja om sin bedömning varje gång man hör ett argument som påminner om de man redan hört? Det är egentligen först när det dyker upp nya argument som det är intressant.

Det är klart att det kan vara frustrerande att försöka föra fram sina argument till någon som redan hört, begrunnat och förkastat dem förut. Jag förstår att man kan se det som att man blir behandlad som av en förutfattad mening, men det beror ju på att ja, de har redan fattat sitt beslut med underlag av det du anför.

I ett förhållande är det visserligen viktigt att kunna sätta sig in i hur partnern tänker, men nästan viktigare att även när man inte förstår varandra, även när man inte håller med varandra, ge utrymme till varandra för att leva ut de där sakerna som man inte har gemensamt.

Ingen kan vara allt för någon annan.

#30

"Om jag har missuppfattat helt vad ordet betyder, så rätta mig gärna!"

Det finns en klistrad tråd som berättar vad skeptisism är, tanken är väl att man ska läsa det för att förstå vad forumet handlar om.

http://skepticism.ifokus.se/discussions/4dff2172d4ebea706b00c877-skepticism-vad-ar-det?discussions-1

"Jag pratar hela tiden om de personer som kallar sig skeptiker, men som jag skrev i ett inlägg längre upp och som jag även har citerat här, förmodligen använder det fel. Jag påpekar hela tiden att jag inte menar alla, så jag vet inte varför du tar för givet att jag gör det."

De du nämner kanske kallar sig skeptiker, liksom jag kan kalla mig frimärksamlare utan att samla på frimärken.

Givetvis finns det tokar som kallar sig skeptiker, men skeptisism har inget att göra med att man inte vill att man kan tala med andar eller att man är rädd för mediala eller vad man nu kan påstå.

Läs gärna länken ovan.

Jag bad dig ta fram ett exempel på en extrem skeptiker, hittade du ingen?

#32

Så länge det inte är exakt samma argument så borde det väl klassas som ett nytt? Även om vissa delar är liknande, så kanske det finns något som är värt att begrunda? Inte för att alltid bli helt övertygad om något, men för att se vart tankarna leder. Fast sen är jag kanske lite väl intresserad av att begrunda det mesta jag hör och kanske glömmer att andra inte gör det/behöver det.

Måste även säga att det sista stycket var väldigt bra skrivet! Kan inte annat än hålla med.

(Tänka sig, jag skrev ett till i alla fall. Så kan det bli när svaren är så intressanta). :P

#33

Jag har läst den informationen sedan innan.

"Jag bad dig ta fram ett exempel på en extrem skeptiker, hittade du ingen?"

Nu hade jag ju skrivit att jag kommit fram till här att en extrem skeptiker förmodligen inte existerar, eftersom att de jag ville kalla extrema inte är "sanna" skeptiker, så jag trodde inte att det behövdes. Men visst!

Ett exempel på en person som stämmer bra in på det jag beskrev är min farfar. Han kallar sig själv för skeptiker. Han säger blankt nej till allt paranormalt, så att säga, utan att ge ett enda argument till varför han tycker så. Det bara ÄR så helt enkelt. Däremot så tror han, utan att läsa vidare mycket om det, på allt han hör som är anknutet till vetenskap och forskning.

Jag själv vet inte vad jag tror på alls. En del av mig vill tro, en annan del har en väldigt intressant teori om varför jag vill tro och den teorin är inte paranormal.

# solum_luna.. Tycker jag var en bra beskrivning..På hur vissa kan vara nej sägare..

#34, Solum_Luna,

> "Så länge det inte är exakt samma argument så borde det väl klassas som ett nytt? Även om vissa delar är liknande, så kanske det finns något som är värt att begrunda?"

Det är en bedömningsfråga som varje människa får avgöra själv. Det du tycker är signifikant annorlunda kan någon annan tycka är en betydelselös variation, eller också bygger båda argumenten på ett gemensamt underliggande feltänk och då spelar inte smärre skillnader någon roll.

Tack för uppskattande ord.

Ber om ursäkt förresten, jag verkar ha stavat ditt användarnamn fel flera gånger nu. GIVETVIS skall det vara Solum_Luna och inget annat.

"Det är en bedömningsfråga som varje människa får avgöra själv. Det du tycker är signifikant annorlunda kan någon annan tycka är en betydelselös variation, eller också bygger båda argumenten på ett gemensamt underliggande feltänk och då spelar inte smärre skillnader någon roll."

Ja, det var lite det jag själv kom på sen. Det var därför jag lade till att jag ibland glömmer att vissa inte behöver/gör så bara för att jag själv alltid gjort så. Ibland blir man lite för bekväm i sitt eget perspektiv.

Det är väl ungefär det här som är avgörande vad gäller ett förhållande mellan två parter med olika åsikter. Hur man reagerar på, behandlar och framför argument i diskussioner och om man respekterar olikheterna eller inte. Det är ju väldigt individuellt och jag tror att en skeptiker kan leva både harmoniskt och kaotiskt ihop med en paranormalist beroende på hur ovanstående hanteras av personerna.

"Ber om ursäkt förresten, jag verkar ha stavat ditt användarnamn fel flera gånger nu. GIVETVIS skall det vara Solum_Luna och inget annat."

Jag förstod att du hade skrivit fel. Det gjorde ingenting (förstod ju att det var mig du menade ändå) men tack för ursäkten. :)

Å ena sidan kan det vara skönt och praktiskt att vara tillsammans med (alltså ha ett intimt och exklusivt förhållande med) någon som delar nästan alla ens värderingar och åsikter och som fungerar på samma sätt i nästan alla praktiska frågor eftersom det leder till färre konflikter och missförstånd.

Å andra sidan kan en lika intim relation mellan två människor med helt olika värderingar och metoder  betyda att man tillsammans har dubbelt så många egenskaper och förmågor och att till och med vardaglig kommunikation då kan bli ett tillfälle att lära sig något.

Men sedan finns det helt säkert områden där det enda fungerande är att göra på samma sätt, och ett sådant område är kommunikation. Om man inte kan  förstå varandra, alltså bokstavligen inte förstå vad den andre vill eller försöker säga, så kommer det inte att fungera. det kan vara kort och flammande och romantiskt, men det kommer aldrig att bli stabilt.