Om det var #1 i "Skeptisk mot akademiker!" - tråden du besvarade, så ansåg jag den redan besvarad i #2, men tack ändå!

#1 varsågod!

Jag ville bara förklara mig, när du bad mig om det!

Har jag?

Det kan nog vara något annat jag menade…

ditt sista inlägg på inlägget som du har blockerat!! jag tittade på inlägget och du menade nog någon annan.

Men jag ville svara för det kändes som att du ville veta och din fråga var annorlunda än andras.

Du dömde inte, utan du frågade…det vill jag hedra med ett ärligt svar, så ärligt som min dyslexi tillåter…

Ah, då förstår jag. Jag tror att det är fler som har skrivit på liknande sätt om du kollar igenom tråden en gång till.

Mitt sista inlägg hänvisade till mina sista inlägg innan det, de med modereringsutseende, men tack återigen.

Varsågod. Det var så lite!

Jag klarar inte av att läsa det! För jag skakar av ilska mot vissa inlägg.

Fast ditt var annorlunda! Du ställde en fråga utan att ha några som helst fördomar eller åsikter om mig. Det gjorde dig annorlunda!

Det är nog bra att det inlägget är stoppad. Jag ska hålla mig borta från det!

Jo, ibland kan det hjälpa att räkna till tio och läsa om inläggen ett par gånger innan man svarar, så man inte skriver i vredesmod. Men jag är dålig på det också ibland…

Här är en fungerande länk (tror jag):

http://www.aklagare.se/Aklagarens-roll/Forundersokningen/Sekretess-under-pagaende-forundersokning/

# 7

Jag tror att mitt vredesmodet härrör efter 19 år av folk som skulle uttala sig om mitt fall och jag märkte att de hade ingen aning om vad de pratade om. Men jag kunde inte uttala mig. Många av dessa yrkesfolk kacklade i media under skandalens period, de hade inte ens tillgång till mitt ärendet och ändå skulle uttala sig. Det gjorde de i sådan form att de drog alla målsägare över en och samma kamm. Jag kände mig inte så som dessa människor med yrkestitel påstådd. Det jag kände var 100% värre och det klarar väldigt få människor av att hantera. På grund av det yrkesfolk sa så drogs allvaret i mitt helvete ner och folk behandlade mig illa. Det grundade folk på vad yrkesfolket hade sagt i media! Bara för att de har en yrkestitel så har deras kackel blivit till en allmän sanning som fortsätter att spridas. Ingenting har förändrats i åsikterna om målsägarens person och upplevelserna av våldet efter 14 år. Det gör mig arg.

Jag tycker det är även lätt att säga att "jag förstår att du har haft det svårt" jaha, vad vill folk komma? Det ger inte mig någon förändring i min situation eller i någons målsägares situation. Jag står fortfarande själv. Samma fördomar möts jag av som för 14 år sedan.

Min fråga är: vill folk bli behandlade med kränkningar, ignorans och bli av med rättigheter efter att folk polisanmäler svåra brott. För det är vad som händer mellan fyra ögon på yrkesfolkets kontor. De kan även utnyttja din motreaktion som ett bevis på att du som målsägare är så sjuk och störd som yrkesfolket säger i media! De får vatten på sin kvarn. Du är malen. Ingen tror på målsägaren för att yrkesfolket har högre status än målsägare. Är det så folk vill bli behandlade när hela livet krossas och du möter döden! Då får du ställa dig upp och fixa alla dina problem själv utan att än ända människa sträcker ut sin hand för att hjälpa dig, bara för att du har polisanmält brott och folk vill inte veta hur svåra skadorna är.

Om folk hade exempelvis startat en protestlista för att de blir upprörda över det jag berättar så hade jag blivit tacksam och glad, då kan de förstå att jag har haft det svårt. Men inte tomt kackel utan innehåll. För det är inte vad jag begär!

Det ända mina berättelser resulterar i är debatt och vi förstår att du har haft det svårt och du kommer lida i resten av ditt liv! Det är ett erkännande från samhället att det finns ingen vård att få som målsägare - om Cancerfonden går ut med att tre av fyra barn klarar sig från Cancer - så är målsägarens läkning noll (0) %, Hur kan folk förstå att jag har haft det svårt?

Min fråga är: Varför har allla andra medborgare rätt till välutbildad personal när de blir till exempelvis sjuka. Medan målsägare får ringa till en jour och prata med en medmänniska med en otvivelaktig utbildning. Efter ca 30 minuter ska målsägaren inte känna något för sitt brott - men lida i all evighet. Folk har sagt att det är korrekt vård och jag skojjar inte. Personen som kallar sig medmänniska har gått en kurs eller är barnmorska/socionom som högst. De är inte utbildade i att arbeta terapeutiskt. Hur kan detta få fortgå? Varför stöttar staten denna humbugs verksamhet med 100 miljoner kronor från våra skadebetalares pengar. Varför inte avveckla detta och ge målsägare behandling från rättspsykolog som har utbildning i trauma efter brott eller specialister inom allmänspykologi.

Det märkligaste är att samhället säger att det finns hjälp att få. Prova att gå in på www.polisen.se och titta under liken länkar. De skickar målsägaren vidare till www.boj.se som skickar än vidare till olika jourer och till www.brottsoffermyndigheten.se som skickar målsägaren tillbaka till polis och till boj bland annat. Så håller de på. Det är ytters sällan som dessa myndigheter har en länk till rättspsykologer, Landstingets specialistvård eller trauma enhet.

Jag som målsägare har aldrig behövt vare sig Boj eller Brottsoffermyndigheten. Det är mycket märkligt tycker jag! Vad tycker du??

Jag tycker detta visar att folk inte bryr sig nämnvärt för målsägare och deras situation. Tacken uteblir och god behandling finns inte bara för att en människa har stoppat brott. Polisanmälan blir till slut ett skämt! Ingen reagerar! Det är även barn som har blivit utsatta för pedofiler som blir behandlade exakt likadant, enligt min erfarenhet.

När våldet är i media så blir folk som tokiga och massan ska ha våldet i detalj för att slasktratta i! Det är mer otäckt än att bli våldtagen enligt mina empiriska erfarenheter!

Jag tycker folk bara kacklar och påstår saker som massan inte är insatta i. Det betyder att jag har misslyckats katastrofalt. Det känns som att det inte finns en mening att berätta!

Istället känns det som att jag inte kan påverka. Jag vill få fram att målsägare ska slippa få behandling i 30 minuter per telefon av medmänniskor med tvivelaktigt utbildning, eller har utbildning som sjuksköterksor. Jag tycker målsägare har rätt att få kompetet hjälp av folk med korrekt utbildning som en rättspsykolog eller specialist inom allmänpsykiatri.

Enligt vetensakplig forskning i USA är en våldtäkt ett möte med döden. Ska en medmänniska behöva lyssna på en person som har blivit svårt kränkt och genomgår ett möte med döden. Borde inte målsägare få bättre hjälp!? Svaret är nej från samhället. I mina ögon är detta humbugsverksamhet som får stöd av staten!

Om folk förstår att jag har det så svårt, varför är inte protesten större? Detta kan drabba vem som helst. Jag är inte unik i mitt slag! Istället får humbugsverksamheten fortsätta med våra skattepengar! Det gör mig förbannad att folk inte förstår hur illa det är med behandling av målsägare - speciellt de som har skadats extremt svårt. Jag fattar inte varför folk inte bryr sig mer. Tror folk att de är imuna mot våld? Att de har en speciell gen som gör att de aldrig blir utsatta för brott!? Alla kan bli utsatta för brott, det är inte en del av någon målsägares personlighet!

Då ska den dödupplevda målsägaren möta medkänslor som vill veta allt om våldet för de förstår inte - Detta vill jag stoppa och förändra! Om folk inte förstår våld, då borde dessa människor ta sitt ansvar och lämna målsägarens ifred. För varje påminnelse om våld, gör att målsägaren genomgår helvetet som om hon blev våldtagen på riktigt. Det tycker inte jag är medkännande alls!

Då blir jag förbannad när folk daltar med mig, för de säger att jag är ett offer och lidandet kommer tillbaka - jag stoppade våld så att omvärlden skulle slippa lida så som jag har gjort! Kan jag inte få ett tack för det!? Världen blev ett steg bättre!!! Då förstår inte folk alls hur illa jag har blivit behandlad för de gör ingenting. Jag tycker det är en stor fet lögn och ytligt kacke att folk påstår sig bry sig om målsägarel Folk sätter sig inte in i målsägarens situation. Det känns som jag ska ge upp mitt arbete och bara tänka på mig själv.

För att tala i klartext till dig Olaka, så blev jag jätteglad över att du ställde frågan som #1 i mitt förra inlägg: hur skulle jag vilja bli behandlad? Jag borde ha gjort detta inlägg mycket tidigare.

#8

hej och tack för länken den fungerade perfekt!!!

Fortsättning på #9

När du är sjuk, då har du som medborgare rätt att söka sjukbidrag. Om du inte kan överleva på ditt uppehälle så kan du söka socialbidrag och leva på mini norm. Det kan du inte om du har drabbats av brott. Det finns inga bidrag som är tillgängligt för målsägare att söka. Om man mår dåligt så är det inte en orsak att få vare sig bidrag från socialen eller bli sjukskriven. Brott är inte en sjukdom, enligt samhället! (Många tycker bakom stängda dörrar och mellan fyra ögon att målsägaren får skylla sig själv och ignorerar problemen som målsägarens ställs inför).

Det finns inga specialutbildade yrkesfolk som klarar av att sköta om brott. Istället används många målsägare till att vara försökskaniner åt yrkesfolk så att de förstår hur våld uppkommer - exempelvis skjutningen i Norge i somras. Folk med akademisk kompetens förstod inte hur det kunde ske - allså är de inte några personer som ska involveras i målsägarens läkningsprocess, de förstör hela den naturliga läkningsprocessen hos målsägarna. Det är det ingen som förstår för folk anser att målsägare ska förstå allt om våld - Jag tycker det är gärningsmän som borde förklara våldets uppkomst, inte målsägarna! Om det är någon som ska rådfrågas så är det rättspsykologer och kriminologer. Det är inte målsägarens ansvar. Det är något jag upplever fortfarande som vansinnigt när juridiska och brottsbekämpande myndigheter ber mig att berätta om det jag har varit med om och förklara hur detta kunde ske…jag svarar alltid:

Det kan ni fråga min gärningsman om, eller vända er till docenter inom rättspsykiatri och kriminologi. De borde kunna svara på era frågor! Det är inte mitt bord!

Om jag står och berättar om det jag har varit med om, för det första bryter jag mot sekretessen och för det andra är historien som andra lyssnar på, en historia som jag går igenom precis på samma sätt som om jag blev fysiskt våldtagen. Då tar våldet aldrig slut för min del! Det får jag ingen respekt för! När jag brakar ihop så är det jag ensam som får sköta smärtan. Myndigheter har fått sitt och stängt dörren!

När samhället påstår att det är viktigt att anmäla brott. Då ser jag att det handlar mest om att yrkesfolket behöver få in jobb så att de inte får sparken. Att ta hand om målsägare är inte så viktigt enligt min uppfattning, för folk förstår inte problematiken som målsägare möter när de ska söka hjälp och det bygger jag på mina 19 år av personliga empiriska kunskaper av mötet med samhället och de bevisföring som dessa yrkesfolk klanting men medvetet har satt på pränt och givit mig.

Samhället betalar ut stöd till Boj med 100 miljoner kronor. Vad gör boj för målsägare - länkar dem vidare till jourer! Målsägare om de har tur får leva på skadeståndet.