![[Völva]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Påtvingad humbug verksamhet!
Jag tänkte ta upp en sak som jag har gått och varit förbannad på i 19 år och jag hoppas att den skeptiska forumet är mer rätt att diskutera detta i.
Jag kanske tjatar om mitt lidande, fast det pågick i 19 år och samtidigt kom människor från den alternativa världen in i mitt liv med lovord att de skulle hjälpa mig. Det slutade alltid på samma sätt.
Många av de andliga utövare anser att människor som genomgår svårt lidande är de högsta lärare och de påstår att de lär sig genom att lyssna på hur andra människor har blivit skadade. I min verklighet var de en tung börda och allt annat än hjälpsamma. De hade ingenting att erbjuda som jag behövde. Jag tvingades dagligen att erbjuda dem att förklara mitt lidande som jag vägrade prata om. Det fick jag väldigt mycket skit för.
(Tellus vad det är skönt att få detta ur mig)
För att de skulle sedan kräva att bara för att de hade lyssnat på mig så skulle de tvinga mig att arbeta för dom. De tog bort mig från mig naturliga läkeprocess och in i en galen värld som byggde på att om jag inte hjälpte dem med deras problem så saknade jag medkänsla mot deras lidande. Mitt lidande var ett minne blott.
Jag skulle klara av att göra ett arbete som endast legitemerade yrkesfolk med specialist kompetens klarar av (minst 12 år Universitetsstudier). Det skulle jag klara av på en sekund under mitt värsta helvete. Det kallades att visa mig hur en god vän uppför sig mot folk som lider.
Jag skulle arbeta mer än en vandlig anställd. Mina tider var dygnet runt, utan fri tid att sova och äta. Jag skulle hjälpa hela världen. Förhållandena skulle vara som slaveristandard. Så lever de högsta mästarna.
Detta kallades seriöst och god coatching.
MEN när jag bad dessa Coatcher göra samma jobb själv. Då kom de med undanflykter och bortförklaringar. Mitt svar var att de inte visade medkänsla för världen. Det blev världskrig. Tidigare predikade de om en ny tid, kärlek och harmoni…Jaja!
En del gick så långt att de ville starta företag med mig. Det gick ut på att jag gjorde alla uppgifter i företaget, utom att svara i telefon. Min så kallade kompanjon skulle vara chef, få lön av mig och ta åt sig hela äran för det jag gjorde - annars var jag inte medkännande mot dom. Jag var alltid den som var fel och skulle förändra mig.
Då svarade jag att om jag är så oduglig och fel. Då kan jag lösa dessa människors problem: Kontakta ALDRIG mig mer!!! De trakasserade mig med hot, offerspel och försök att smöra in sig hos mig (i den ordningen) för att få mig att ändra uppfattning - då var 112 ett jättebra nummer att hota med.
Jag var intresserad av att förstå min mänskliga natur och det är jag fortfarande. Men jag har alltid vetat omedvetet att jag passar aldrig in i den andliga världen. Nu när det omedvetna har blivit medvetet och jag lyssnar på mig själv. Så inser jag hur vidrigt den världen har uppfört sig. De har ingen ödmjukhet, respekt eller vidare kompetenta att förstå vare sig livet eller den mänskliga naturen. Det är min slutsatts!
När jag läser igenom min text och rättar stavfel och de mentingsbyggnadsfel som jag kan läsa mig till. Så inser jag WOW! vad jag har klarat av.
Tänk att den alternativa världen höll på i 14 år Inte nog med detta så har samhällets myndigheter och landsting svikit mig också i 14 år. Men dessa världar började inte vid samma tidpunkt tack och lov!
Tack vare det har jag missat fullskalig skadestånd och bär på en skuld på ca 300.000 kronor för att klara av att överleva och inte hamna på gatan. Så är jag tacksam.
Nu känner jag bara Holy crap vad jag är stark, vad jag har klarat av och vad jag kan!! Det är så ballt!!! 300.000 betalar jag av rätt snart!
Jag är så glad för det kunde ha varit mycket värre. Med tanke på att folk inte ser fel i vad de har gjort mot mig. Då är jag glad att de inte har utövat de fel som de erkänner. Det måste vara så ofattbart svårt att det är omöjligt för mig att ens klara av att hantera eller förstå den sortens onska…
300.000 kronor i skuld, är fri från dessa människors inblanding i mitt liv och få livet tillbaka är billig nota i jämförelse om vad som skulle kunna vara en verklighet. Nu är jag fri från allt…det är nästan för bra för att vara sant!!
Sådär tänker jag också. Det får helt enkelt kosta, ibland, att bli av med något som tynger ner en. Det kommer att ta tid, men tid har man, och när tiden är slut kommer man ändå inte att bry sig.
Jag har svårt att förstå situationen du levde i dock, med detta företag och relationerna till dina kollegor, vilka hållhakar de egentligen hade på dig.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Hej piotrr!
Vad kul att vi tänker lika Det händer så sällan! 
För att svara på din fråga så kan jag säga såhär!
Folk ser och vet när någon har det svårt och vill göra det värre. För då mår de bättre själva. När de som har det värst mår bra så blir det ett hot mot de som inte har det lika allvarligt i livet. Det blir en press att uppnå samma perfektion… En sak som jag har lärt mig att dessa människor har en sak gemensamt och det är att de klarar inte av att se sig själva. De nekar till allt. Därför får de lov att fortsätta. För folk tror inte på att folk är elaka. Då skyller de på "tjallaren". Den som talar sanning och vågar berätta om fel och brister.
När de som anklagar "tjallaren" för innehållsförteckning som de själva besitter så förstår jag varför de som anklagar inte klarar av att se på sig själv. För det är inte trevligt att se på. Då förnekas allt och hela skulden läggs på "tjallaren" och så slipper de skyldiga ta ansvar! Så löser samhället och de andliga sina problem enligt min erfarenhet!
När något som jag vågar stå för den jag är och min verklighet går imot allt de själva står för - Då drar de av skräck! Så blev jag av med dem. Sedan hade jag min överläkare som vittne till mycket övergrepp som hjälpte mig med vittnesuppgifter under 6 år som gjorde att de senaste kränkande yrkesfolket fick sparken. Han blir trodd med tanke på sin höga kompetens.
Ju fler "galningar" som försvann ut ur mitt liv - dessto lättar blev mitt liv.
Nu är jag här…glad, har roligt och lagt allt bakom mig…Det är så härligt!
Borde inte människor hellre hjälpa de som har det svårt, och känna sig duktiga för att de hjälpte till? Eller menar du som någon slags medberoende, att de behöver dig som mår dåligt för att själva må bättre för att de känner att de hjälper, och om du mår bra så behöver de inte hjälpa dig längre och då förlorar de sin källa till självkänsla… typ? Eller har jag helt missförstått?
(Här är också ett exempel på att "upprepa med egna ord" som jag tjatar om ibland - om man berättar hur man har uppfattat något så ger man den man talar med chansen att förstå att man förstår dem. Völva försöker förklara, jag förklarar hur jag har förstått det, Völva kan rätta mig och när jag kan förklara det hon förklarat i egna ord, så vet hon att jag har förstått.)
Jag känner däremot igen det du säger om att anklaga "tjallaren", skjuta budbäraren. Det är den hemska personen som förstör idyllen genom att utbrista "Alltså, han har ju inga KLÄDER på sig!"
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Du är god du piotrr, men det du beskriver om människor är det som gör dig så bra! Jag förstod inte heller mig på dessa människor. Men det finns folk som är intresserade av våld, smärta, folk som har det svårt för då ser de sina egna liv som lättare. De är medberoende av än. När de inte får sin drog uppfylld så blir de som en narkoman som jagar efter droger. De lever inte för att hjälpa, de lever för att suga ut människor på skandaler, smärta, våld och vill ha förståelse i detta sjuka galenskap. De fattar inte vad de gör! De tror att detta beteende är friskt! De tycker de gör rätt!
Folk som har en annorlunda verklighet förstår sig inte på dem. Det är som min överläkare. Han är intresserad av människan - inte av våld eller lidandet.
Det är två människotyper som tänker olika om livet.
Jag hoppas att det var ett svar på din fråga!
Starta ny diskussion