Kul tråd Olaka,

jag skulle säga att en vetenskaplig teori måste vara falsifierbar, replikerbar och observerbar i en objektiv, gemensam verklighet. Om något av detta inte kan uppnås är den ointressant ur ett (natur)vetenskapligt perspektiv (märk väl att den ändå kan vara intressant ur andra perspektiv).

Om något av dessa kriterier faller och vetenskaplighet ändå förfäktas är det en pseudovetenskap.

Jag vet att det är en rätt simpel definition, men den fungerar som tumregel, i alla fall för mig personligen.

Jag vet faktiskt inte om pseudo eller kvasivetenskap är skällsord. Kan tänka mig att det är en tolkningsfråga och i vilket sammanhang.

För att något ska få kallas vetenskapligt så innebär det ju att man följer vetenskapliga metoder.

Teorierna ska dessutom vara falsifierbara.

Jag kan tänka mig att en del upplever det som skällsord, bara för att det de tror på MÅSTE vara sant. Att det sen inte finns belägg nog är, för dem, en bisak. Eftersom många av de troende bygger upp en slags sanning på något som, rent vetenskapligt, inte fungerar utan tar till någon typ av bevis som inte är vetenskapliga och alltså inte stämmer med verkligheten, blir de arga och känner ordet pseudovetenskap som skällsord.

För någon som t ex kan hänvisa till Sassersson och/eller Peratt som en slags säker källa, kan man tänka sig också blir sur över ordet pseudo.

Sökerskan påstod i den tidigare tråden "Illuminatisajten borta?" att:

> "Och där kom ordet pseudovetenskap in igen. (synd bara att man knappt får beröra det etablerade begreppet  pseudoskepticism här utan att bli censurerad)"

Den som har varit uppmärksam har sett att jag vid flera (minst två) tillfällen har talat med Sökerskan om vad pseudoskepticism är för något, men det har hon inget minne av. Tvärt om verkar hon minnas att man blir censurerad om man talar om det.

Pseudoskepticism är att ha sin uppfattning klar från början, till exempel "andar finns inte!" eller "tarotkort fungerar!" och sedan leta efter bevis för att man har rätt. Detta skiljer sig från sann skepticism i att den sanna skepticismen aldrig antar något som saknar belägg. Den antar inte att andar finns, den antar inte att tarot är fel, den antar ingenting, om den kan hjälpa det. Det är först efter att något har fått belägg, som skeptikern kan acceptera det.

Till ytan kan det vara svårt för lekmannen att se skillnad på en skeptiker och en pseudoskeptiker eftersom de båda verkar ifrågasätta vad som av andra antas vara sanning: "Klimatskeptikern" ifrågasätter om jordens klimat påverkas av mänskliga effekter medan den vetenskapliga skeptikern ifrågasätter att akupunktur bör användas i sjukvården. De är båda kritiska till något, men på vilket sätt är de kritiska?

Pseudoskeptikern letar som sagt efter argument för vad de hävdar, och det de hävdar kan i sig vara väldigt dåligt underbyggt. De tenderar att förminska argument som säger emot dem, och blåsa upp viktigheten i sådant som stödjer deras argument. Detta kan ibland leda till att de i ett ögonblick påpekar att en läkare är pålitlig eftersom han minsann är en läkare och tror på LCHF, medan en annan läkare inte går att lita på eftersom läkare är köpta av etablissemanget och inte tror på LCHF. Till exempel, helt taget ur luften.

Så, kvällens första övning: Vem kan identifiera tre pseudoskeptiker i tråden "Illuminatisajten borta?"

Vart går gränsen mellan konfirmationsbias och pseudoskepticism egentligen?

#5 strax mitt framför näsan?

Som Richard Feynamn sade (fritt översatt): "Den viktigaste principen är att man inte ska lura sig själv, och det är en själv som är lättast att lura".

Jag tror att om man lyckas lura sig själv (konfirmationsbias) är steget inte långt till pseudoskepticism…

Pseudoskepticism skulle nästan kunna sägas vara bekräftelsebias i strategisk form. Bekräftelsebias är namnet på den kognitiva förvrängning som är helt nödvändig för pseudoskepticism, men pseudoskepticism kan även användas för att beskriva en reklamkampanj som enbart presenterar FÖRDELARNA med något, och då är det förmodligen en del av en helt medveten kampanj, alltså inte alls resultatet av någon omedveten kognitiv förvrängning.

Här finns en föreläsning om vetenskap, ovetenskap och pseudovetenskap, för den som är intresserad.

http://media.medfarm.uu.se/play/video/2628

Jag tycker i alla fall att det förklarar ganska bra.