#0

Kontakta en psykolog är nog en god idé i vilket fall.

Går du på nån skola eller så så kan du kanske ta kontakt med kuratorn?

Du kanske rentav är förälskad. Då blir man ibland en aning irrationell och osäker.

Jag tror lite som bumbleboo. Kärlek är ett ganska irrationellt fenomen. Men det är ju fint så länge det varar.

har bestämt träff med  honom på onsdag, men är skitnervös.

nån som vet hur man kan bli av med osäkerheten? :p

#5 Du kommer nog vara ganska nervös på onsdag. Tyvärr finns inga trolleritrix för att få bort osäkerheten på en första träff.

Däremot så kommer du med all säkerhet att känna lättnad och en viss stolthet över dig själv när det är gjort.

Det är sådana här saker som gör att man vågar mer och mer.

Det kommer säkert gå jättebra. Du vet, han kanske är lika nervös som du fast han inte visar det.

Träffa på Onsdag..Då önskar jag er en trevlig träff….

Men sen så tycker jag att du skall prata med en vuxen om din oro o dina tankar…

När man är ung så skall man vara glad o inte gå o oroa sig..

Fin söndag o veka till dig..

Lena..

Kom ihåg att du måste inte göra något som du inte känner dig redo för. Ni tjejer behöver lära er att inte känna er tvungna att vara till lags…låt saker utvecklas långsamt om man inte känner sig trygg med en annan kan man behöva tid., så att man kan få se vad den andre går för.

Många kloka svar här…och för att gå till mig själv så var jag toksäker på mina känslor  för honom samtidigt som jag var osäker på hans vilket skapade inre kaos hos mig…

Det visade sig att han kände detsamma….

Allt gott!!

Hej Alexandra,

Jag kan tyvärr inte veta det eftersom jag inte känner några av er. Du kanske brukar vara självsäker men har blivit osäker just här, då tror jag Bumbleboo har rätt i att du upplever förälskelse som får allt att se lite annorlunda ut. Lite farligare. Lite mer spännande.

Men du kan ju också ha rätt i dina misstankar, han kanske är dum. Det enda sättet att få reda på det är att träffa honom mer och se om han fortfarande verkar OK.

Jag vet inte riktigt hur man avgör sådana saker. Kanske genom att fråga honom om hans vänner och släktingar, se om han lägger märke till och kommer ihåg andra människor, hör vad han säger om andra människor. Man säger ibland att den som talar illa om andra när de inte är i närheten, talar illa om DIG när DU inte är i närheten. Men jag vet inte.

När jag var ung sades det ofta att tjejer "mognade" fortare än killar. Jag är osäker på vad de menade, för även om man utvecklas kroppsligt på olika sätt så är man trots allt lika gamla, eller som i ert fall - olika gamla. Nu tror jag inte att det är ett stort problem. Jag och min fru är VÄLDIGT olika gamla, och vi kommer bra överens ändå. :) Men visst var det pirrigt och osäkert för oss också, vi blev båda överraskade när vi upptäckte att vi ville samma sak - att bli tillsammans.

Välkommen tillbaka efter träffen, vet jag.

PS: Att hålla handen kan vara nog så mysigt. Nu låter jag säkert som värsta gubben, men när jag vågade ta min fru i handen för första gången så var det jätte, jättepirrigt. Och face it, det är mycket trevligare än någon som börjar strula med en innan man hunnit tänka efter.

#10 Gillar ditt inlägg! Kanske behövs det mer "gubbar" som vågar  vara  "gammeldags". Nuförtiden har det blivit lite väl vårdslöst med samlivet bland unga människor. Många känner sig nog pushade att vara mer "framåt" än vad dom verkligen önskar.

Leve kärleken och omsorgen om varandra!

Jag har ingen aning om hur vårdslösa ungdomar är idag, men jag menar att det ingår i ungdomen att vara vårdslös. Ibland för att man inte vet bättre, ibland för att man ger sig hän. Jag ser inget fel i det, även om det är farligt så måste man utvecklas och den utvecklingen betyder ibland att man tar risker.

Det blir oftast bra ändå, men man måste givetvis ta hand om sig.

Jag minns min ungdom som väldigt "vårdslös" Kanske därför man har blivit en riktig kycklingmorsa.

#12 Pressen på ungdomarna är nog allt större idag. Jag har mycket ungdomar kring mig och brukar lyssna på dem. Det tycks som att kraven på att man ska vara "frigjord" tycks ha ökat. Det är annorlunda idag. Jag brukar ge dem liknade råd att inte känna att dom måste "göra saker" de inte känner sig redo för. Tyvärr verkar det som om många rädda för att verka "oerfarna" och "töntiga" om de säger nej eller vill vänta. 

#13 Lite grann hönsmamma/pappa ska man nog vara om man bryr sig om sina barn.

#14 Haha, hönsmamma heter det förstås

#14, Olaf,

Visst, visst… problemet jag har med det perspektivet är bara att det är precis vad de då vuxna sa om min barngeneration på 70-talet också, och om mina föräldrars barngeneration på 50-talet och kanske hela vägen tillbaka till hedenhös.

Men rådet att aldrig känna att man måste "göra saker" som man inte vill, är väl gott.

Jag bara tänker tillbaka på hur jag på den tiden tänkte och tyckte om vuxna människor som försökte övertyga mig om att de minsann visste precis hur det var för mig - något jag inte trodde på det minsta :)

#15 Jag tänkte inte ens på att du sa kyckling och att jag sa höns, något sorts fjäderfä var det i alla fall

#16

Jag tror nog vi är ganska överens. Jag vet inte hur gammal du är, men jag kommer ihåg att även på 70:talet när jag hade min debut så var det många som kände sig pressade redan som mycket unga (även om få ville erkänna det i synnerhet inte om man var kille). Och det har inte blivit bättre på den fronten, inte av vad jag fått höra av ungdomarna själva. Frågeställaren verkade just känna sig lite pressad (fick åtminstone det intrycket) och därför skrev jag att hon inte "måste" göra något som hon inte kände sig redo för. Jag hyser inga som helst  moraliska värderingar här, vill bara poängtera just detta som tycks så ofta komma bort i vår moderna "frigjorda" kultur. Sen är valet fritt för var och en, men förhoppningsvis för att dom själva vill inte pga social press.

Ibland verkar det nästan tabu att säga sådant här, just för att man kan framstå som gammeldags och moraliserande. Bara myntets baksida av gamla tiders moralism anser jag. Skulle önska att man värnade mer om varandra, det är det jag tycker mig se brista så många gånger. Det är sådant jag fått höra, från de unga själva.

Hoppas att det gick bra med "daten" tycker det är alltid är roligt att få höra hur det blev för dom så vågar.jag hamnar aldrig där då jag är extemt blyg.Men glädjer mig alltid med andras.Så jag hoppas att det blev bra o lyckat.

Jag är över 30 och blir fortfarande lika nervös, så det går inte nödvändigtvis över med ålder. Däremot är det lugnt om jag innan kan intala mig att det inte är en träff, utan att jag bara ska ut med en annan människa och äta, prata, dricka öl och promenera. Men ibland går det inte att lura sig själv att det "bara" är det. Och jag tycker även jag gör ett bättre intryck när jag varit nervös innan.

Det gick väl sådär, jag var väldigt blyg och han ville (såklart) strula som varje kille verkar vilja i den här åldern, jag ville inte och då tyckte han att jag dissade honom, men jag sa att jag ville vänta lite och han förtod och nu ska vi träffas igen snart :)

Tack för all hjälp! :D

#20 Alexandra87

Det där låter som en bra kille, som förstod. Killar förstår mer än vad ni tjejer tror. Ingen ska behöva känna sig pressad utan man kan låta saker utvecklas i sin egen takt - det brukar bli bäst så.

Lycka till med allt. 

Jo en sak till…många gånger kan även killar känna sig pressade att leva upp till en roll av att vara PÅ s.a.s.…men även dom kan vilja vänta. Man kan behöva lite tid på sig att känna sig trygg med varandra det är inget fel med det.

Alexandra..Låter bra..lycka till.