ang. frågan om studier av healing:

Elisabeth Targ, konservativ psykiater i Kaliforniern och Fred Sicher, psykolog, forskare och pensionerad sjukhus chef, ämnade söka sanningen om verkan av distanshealing och bön. Detta var ingenting som Targ trodde på privat, men i sant vetenskaplig anda tog hon ingen vedertagen sanning för given utan var beredd att arbeta förutsättningslöst.

Noggrant plöjde hon igenom de studier om healing som gjorts. Hon fann att de kunde delas in i tre kategorier. Dels försök att påverka enskilda celler, dels healing på djur och växter, dels studier på människor. Till sin överraskning fann hon att det gjorts många studier på människor om healing – minst 150 st.

En av de hon fann mest imponerande utfördes av dr Randolph Byrd 1988. Det var en dubbelblindstudie som avsåg att undersöka om förbön på distans hade effekt på hjärtpatienter. 400 patienter delades in i två grupper. Hälften av dem fick förbön utan att veta om det. Efter 10 månader fann man att de som fick förbön hade betydligt färre symptom och färre fall av lunginflammation än den grupp som ingen bad för, och behövde mindre tid i respirator och inte lika mycket antibiotika.

Targ och Sicher gick mycket precist till väga för att utforma sitt försök, så verkligen inget annat än healingen skulle vara det som skilde grupperna åt.

Den patientgrupp de valde ut var AIDS-patienter vars sjukdom var lika långt framskriden med samma antal T-celler och samma antal AIDS-relaterade sjukdomar.

För att utesluta att det personliga bemötandet skulle spela roll, beslöt man att healingen skulle ske på distans och varken läkare eller patient visste vilka som mottog healingen. De beslöt att använda healers med olika metoder och bakgrund. En del var kristna healers, några buddhister, flera från olika healingskolor, någon arbetade med energifält och aura, toner och klockor, kristaller, indiansk pipceremoni etc. Det enda kravet var att samtliga healers själva trodde på att deras metod skulle fungera. Samtliga hade lyckats behandla ”hopplösa” fall tidigare.

20 patienter delades in i två grupper. Båda grupperna fick konventionell medicinsk behandling. En av grupperna fick också distanshealing. De enda som visste vilka patienter som fick healing var helarna själva. De hade ingen kontakt med patienterna under någon fas av studien eller efteråt..

Varje healer fick fokusera sin intention på sin patients hälsa under en timme per dag, sex dagar i veckan i tio veckor. Varannan vecka var vilovecka.Alla healers hade en veckorotation så att de fick nya patienter varje arbetsvecka. Detta för att healing i allmänhet, inte någon specifik variant kunde studeras. Helarna skrev journaler på sina sessioner med sina intryck av patientens hälsotillstånd och av sessionen.

Hur gick det då?

Studien pågick sex månader. 40 % av kontrollgruppen avled. I försöksgruppen var alla vid liv och hade dessutom blivit friskare vilket intygades av egna rapporter och den medicinska bedömningen.

Forskarna kunde knappt tro sina ögon. Fanns det några andra faktorer som kunnat inverka?. En liten skillnad upptäcktes: i kontrollgruppen var patienterna i genomsnitt 45 år och i behandlingsgruppen bara 35 år. En liten skillnad alltså, men hade den så pass stor betydelse?

Vid uppföljning av studien fann Targ att de som fått healing klarade sig bättre, oavsett ålder.

Eftersom det här området är så känsligt beslöt Targ och Sicher att göra om experimentet. Studien skulle nu bli större och med kontroll även för ålder.

Efter sex månader fann man återigen att den grupp som fått healing var friskare på alla sätt. De behövde färre läkarbesök, mindre sjukhusvistelse och hade lindrigare symptom. I kontrollgruppen utvecklade 12 st nya AIDS-relaterade sjukdomar, mot bara två i behandlingsgruppen. De som fått behandling upplevde också mer psykologiskt välbefinnande. ”På sex av de elva medicinska resultatpunkterna hade den grupp som fått healing bättre resultat”

Targ utförde 50 statistiska tester för att vara helt på den säkra sidan. Resultaten var ofrånkomliga.

Oavsett healingform, hade dessa healers bidragit till patienternas välbefinnande. Det viktigaste verkade vara healerns intention att hela.

Ett år senare utfördes en 12 månader lång studie på förbön på distans för hjärtpatienter. De som fick förbön klarade sig bättre i alla avseenden.

källa: Lynne McTaggart: Fältet