#0

Varför kan vi inte bara skaka på axlarna, fnissa lite och låta det passera?

Det beror på vad det handlar om. Elfteseptemberknepochknåp är fullständigt harmlöst, men oemotståndligt. Ungefär som att pilla i sin egen avföring.

Generellt kan man väl säga att ett offentligt forum på Internet vore ganska bortkastat om deltagarna bara skakade på axlarna, fnissade lite och lät bli att skriva något.

Den som inbillar sig att meningsutbytet har någon betydelse för någonting som helst bör söka sig till någon annan sajt än just denna. (Jfr Groucho Marx)

Jag tycker för mycket om det vi till vardags kallar sanning.

#1

"jag har blivit utkastad från finare ställen än detta" sa Groucho Marx…

Men snälla berätta varför "ni" blir så engagerade. Det övergår mitt förstånd…

matterix pratar med folket, och han har så rätt.. :)

Jag tycker att de mer aktiva skeptikerna gör en väldigt hedervärd insats. De får folk att vakna upp från sina gosiga svenssondimmor, de får folk att faktiskt tänka efter lite. Att vara lite skeptisk till extraordinära påstående, att ifrågasätta vad man tror sig veta, att kalla tro för vetande, att faktiskt påpeka att folk kan ha fel, och viktigast av allt, att ÄNDRA SIG om bättre data/evidens/bevis kommer fram. Att de orkar ta debatter med människor som är helt fastlåsta och aldrig kommer att ändra sig är enligt mig värt applåder. Det får mig att orka engagera mig.

#4

Ett djävla bra exempel på något jag inte ens orkar varken lysna igenom eller bemöta….

Någon annan kanske?

#4

Vad är det för en djävla idiot?

Sitta längst nere i vänstra bildhörnet med en fast kamera och se ut som sångaren i noise???

#6

Jag har lyssnat, men annars är jag med dig.

Kan inte säga annat än typ "jösses, Dunning-Kruger-effekten, minst sagt - eller varför inte total hybris?" Var fins själva argumenten? Var finns underlaget? Var finns beläggen?

Och, vad har #4 överhuvudtaget för relevans i denna tråd?

#3 Maggan

Jag har inget bra svar, faktistkt. Men … det är lite som …

Ok, tänk dig att du och några kompisar till dig sitter på en veranda och ser en blå bil köra förbi. Kompis A säger att det var en åsna som gick förbi, kompis B säger att det var en vit bil som åkte förbi. Du blir helt förvirrad och säger att det ju var en blå bil. De håller inte med. Oj … Vad göra nu? Ni ringer Trafikverket (eller what ever) för att få tillgång till övervakningskameror, ni får dessa filmer som visar en blå bil som kör förbi. Yes, tänker du, "jag såg inte fel". Men då! Då! Då säger dina kompisar saker som "näää, filmen är manipulerad, det där stämmer inte!", eller "ja! där ser du, det var en åsna!".

Här är vi nu - vad gör du?

Visst, en del saker skadar enbart utövaren och det borde jag kunna ha fullt överseende med. Folk får göra vad folk vill. Men, kruxet för min del är att det ofta inte är särskillt långt mellan det ofarliga och det potentiellt farliga. Att tro på att moster Eva kan och vill förmedla sig genom ett medium för att berätta att hon har det bra på andra sidan och att hon vet att man kommer träffa en hyvens partner och får två linblonda döttrar… Det är säkert fint för den som får den "uppenbarelsen". Och ofarligt. Möjligtvis blir man besviken då man hoppats på en karriär som anläggningsdykare utan kids. Men men.

Sen då? Woo tenderar att komma i flerpack (kolla ex. på illuminati.ifokus, de som tror på A tror ofta även på Z och allt däremellan. Allt sväljs inte med hull och hår, hela bohålor till de arma villfarelsedjuren följer även med). Tror man på medium så tror man inte heller sällan på healing, homeopati eller vad det nu vill vara. Och om man blir salig av att någon geggar runt med ens aura så är väl det helt okej egentligen det med. Men, det är så lätt så lätt att tilltron till det alternativa står ivägen för riktig vård. Och många gånger kan det gälla åkommor vars rena existens går att ifrågasätta (obalans i auran ex), men om man lider av något på riktigt, om det så är depression, crohns eller nageltrång, så behöver man hjälp. Inte mirakelhistorier eller planlöst handviftande. Och man bör få vettig hjälp eftersom den finns att tillgå.

Exempel: att min egen mamma tror på djurkommunikation är väl egentligen inget bekymmer. Hunden kan ju få ha en egen favoritfärg och "vilja lära valpen något". Dessa saker skadar ingen. Däremot så skadar det då tilltron till kommunikatören 70 mil bort över telefon är större än till de som faktiskt träffar hunden i fråga när det gäller veterinärmedicinska saker. När kommunikatören "diagnosticerar" hunden och därigenom får mamma att skjuta på den planerade avlivningen. Då är det fara för djurets välfärd.

I fallet med min mamma är loppet dött. Hon "vet", och vad jag som etolog säger har ingen betydelse. Men det finns ju många som hänger på det berömda staketet. Och genom att inte bara sitta tyst på kafferasten då Bengt översvallande redogör för sin fantastiska zoonterapeut som ska bota hans allehanda krämpor så kanske det finns en person som tänker en vända till innan denne uppsöker en overksam vårdform.

Folk och fäs rätt till säkerhet och rätt att inte bli bedragna är väl min stora käpphäst. Sen ska jag bredvilligt medge att jag blir smått irriterad på den totalt okritiska trångsynthet som förkläs till något som ska föreställa ett ultrakritiskt synsätt. Vad är det för fel på den hyffsat logiska och överväldigande fantastiska verklighet vi faktiskt lever i, oavsett  om vi låtsas om det eller inte? Behöver den verkligen pimpas?

Vackert skrivet. Vackert nick. Vacker Avatar, okritiska trångsyntheten inte vackert.

Maggan:

För min del hädar engagemanget om många olika saker, och det vore för långt att gå in på nu, men jag kan ge ett exempel:

I tråden som diskuterar IlluminatiIFokus odemokratiska skötsel så framkommer det med all önskvärd tydlighet att dessa människor inte tror att demokrati existerar och att man får bete sig hur som helst.

Jag har varit engagerad i arbetarrörelsen och i olika freds- och demokratirörelser sen mitten på nittiotalet, jag har läst om och pratat med människor som kämpat för demokrati på alla plan, kommunalt såväl som globalt, och jag har träffat människor som kämpat för sin rätt till mötesfrihet i t.ex. Vitryssland.

"Sanningsrörelsen" trampar alla dessa människor i ansiktet med sitt jävla nihilistiska skitsnack om skendemokrati och låtsasvärldsregeringar. Det är bortskämda idioter som inte vet ett enda jävla dugg om riktigt förtryck och riktiga orättvisor.

Vi lever inte i en perfekt värld, långt ifrån, men nog fan är den bättre än för hundra år sedan, och nog fan finns det en anledning att kämpa.

Anger gone now, nu ska här gås på Arvikamârten.

#6 Jag har "tjafsat",dvs emotsagt, de här märkliga fantasierna ang 9/11 vaccin mm, ett antal år nu och jag undrar också varför jag ska lägga näsan i blöt…..

Vi har all rätt att tänka fritt och hur tokigt som helst… men…när det sprids som sanningar börjar det osa katt…det är DET jag har svårt att stillatigande se på! Så…det är därför jag agerar som "motvikt".

Många intressanta svar. har tyvärr inte tid just nu då IRL pockar på…

Återkommer med feedback senare då jag tycker att seriösa svar på en seriös fråga förtjänar det.

Ha en fin lördagskväll alla! 

För att vi gillar att utmana våra uppfattningar. Vi vill inte bara höra sådana som håller med oss. Vi vill inte få våra åsikter förstärkta. Vi går inte med på något bara för att andra säger det.

Men också för att om inte VI gör det, så är det bara DERAS reklam som når ut, helt utan ifrågasättande. Vi har en avvikande åsikt. Om vi inte berättar den, är det ingen som hör den.

Då blir det inte längre "en annan uppfattning" som hörs, då blir det "uppfattningen".

För mig är det också en fråga om respekt och bemötande. Den som yttrar eller till och med gör reklam för sin egen åsikt, vill förmodligen bli hörd och tagen på allvar. Att ignorera dem vore inte speciellt hyggligt det heller, eller att muttra i bakgrunden om vilka idioter de är. Bättre då att ifrågasätta åsikterna offentligt, fråga hur det kommer sig att de tror på så märkliga saker. Fråga varför de tror dem. Vad de har för belägg. Vad som övertygade dem, vad det finns för material att läsa, och vad de tror om andra åsikter, varför de inte tror på dem istället.

Så föredrar jag att bli bemött. Jag får gåshud (otäck gåshud) av människor som bara håller med mig. Det gör mig illa till mods. Det får mig att tänka att om ingen säger emot mig utom jag, hur skall jag då komma närmare sanningen? Hur kan jag då veta att jag inte bara indoktrineras i en uppfattning som inte ifrågasätts?