Moraliskt dilemma? - Chytridiomycosis
Som många kanske vet så hotas groddjuren av utrotning eller decimering. Dels av ändrat klimat, men också av en svamp(Batrachochytrium dendrobatidis). Att vi bör förbättra klimatet och förbättra levnadsmiljön för arter som hotas av människoorsakad miljöförändring är inte speciellt kontroversiellt, men hur är det med svampangreppen?
Om man anser att människan inte ska göra ingrepp i naturen i negativ bemärkelse, dvs undvika att utrota arter genom handlingar, kan vi då rädda arter genom ingrepp i naturen, eller är ett sånt handlande också problematiskt? Om vi kunde utrota en patogena svampen i fråga, ställs då en livsform mot en annan? Hur väljer vi?
Personligen så tycker jag inte att man kan ha en "konsekvent" moralisk hållning till såna här frågor, utan får ta beslut från fall till fall. Men en sak är klar! pubertala moraliska förhållningssätt som "vi ska inte påverka naturen" leder absolut ingenstans, lika lite som tramsiga hindsight argument. (Och det är närvaron av sånt som fick mig att posta detta här)
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Jag håller med och jag undrar också. Men väntar på att någon som kännser sig träffad ska svara.
Är det inte så att massor av djur- och växtarter försvinner mer eller mindre hela tiden, oavsett människans inverkan?
Jag anser att det är problematiskt att ha en sådan livsåskådning att "naturen" (vad det nu innefattar) hela tiden måste vara normen.
"natur" och "naturlig"
Dessa ord används i vår tid uppenbarligen i betydelsen:
"sånt som jag själv tycker om"
Precis, och i detta fall(precis som många andra komplexa skeenden som vi kallar verkligheten) faller ett sånt synsätt platt.
Om det nu bara är skeptiker som deltar i diskussionen kan man ju väcka två underliggande frågor:
Finns det ett egenvärde i biodiversitet? Varför / varför inte?
I detta fall skulle avhållande från handling orsaka stor skada. Är avhållande från att handla lika förpliktigande som att handla?
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
Kan ingen tänka på svampen?!

Varför tvättar vi oss egentligen? Eller vädrar sängkläder? Vilka är vi att vilja döda de naturligt förekommande bakterierna och kvalstren? Va?
Biodiversitet?
Det går nog rätt bra att argumentera för att biodiversitet är något bra. Vi människor är ju oundvokligen beroende av den natur vi har omkring oss, och har därför ett konkret intresse av att ekosystemet fungerar väl. Med en mångfald av arter borde det vara mer sannolikt att så är fallet.
Sen så brukar en del dra upp att det fortfarande kan finnas exempelvis nya, användbara kemiska ämnen och annat, som vi människor kan ha nytta av. Känns för mig som ett fullt rimligt argument.
Jag håller med, men har det ett egenvärde?
(Kanske lite väl flummig och högtravande frågeställning)
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
Det går i alla fall att se en konkret, praktisk nytta med det.
Det finns en svamp i vår kropp som heter candida som har uppkommit pga för mkt sockerintag och en översyrad miljö i kroppen…tror inte inte någon låter den vara kvar om den orsakar sjukdom i kroppen…genom att ändra födan till mer basisk miljö försvinner den…så ofta är det fel någonstans i kretsloppet om någon svamp förökar sig ohämmat…men livet är ju förändring och ibland ska det vara så och ibland får vi titta om det är något som är påverkat av människan. Är det något som direkt påverkar oss så får vi försöka lösa det..på bästa sätt hoppas jag…
Jag gillar ju inte att ha ihjäl något men ibland måste man…
Biodiversitet är att föredra framför monokulturer för att det leder till biotoper som är mer motståndskraftiga mot miljöförändringar. Det är inte så mycket för att just en specifik art är extremt viktig, utan mer för att om ett helt ekosystem över en stor yta kollapsar (något som visserligen inte är permanent) så har det långtgående konsekvenser som det finns många orsaker att vara orolig över.
Hm. Funderar ett tag. Om en störning leder till att en viss biarts favoritblommor dröjer flera månader på att slå ut, och den arten dominerar i ett visst område, så kommer bipopulatinen att decimeras och de kommer i sin tur inte att ha möjlighet att pollinera träd och växter i området. Flugor och getingar kommer fortfarande att göra det, men vissa växter kanske endast pollineras av den biarten, och sedan finns det en fågelsort som bara äter den växten, och sedan ett rovdjur som bara äter den sortens fågel, och så vidare.
Jag tror inte att det är speciellt viktigt att hålla varje specifik art levande i varje specifik miljö men en god diversitet av arter inom en biotop och av individer inom en population, gör säkert mycket för att minska risken för ekologiska kollapser.
Det kommer förmodligen alltid nya arter som fyller upp den niche som blir ledig, men om detta skulle hända att drabba till exempel risodlingar eller potatisfält så kan man få allvarliga konsekvenser även för människor.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Betyder det att vi har en moralisk plikt att upprätthålla biodiversitet?
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
Det beror väl på din moral.
Om man gillar kaotiska kedjereaktioner, eller har ett gott förråd av konserver, eller tänker att det förmodligen inte drabbar mig, kanske för att jag har Gud på min sida, så är det väl inte omoraliskt. Lite oomtänksamt kanske.
Själv tycker jag att det är lite coolt hur snabbt saker skulle kunna gå åt helvete, och hur sällan de ändå gör det.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Fast i vissa fall är specifika arter tämligen viktiga för den biologiska mångfalden/något ekosystem, tänker på nyckelarter. Opportunistiska arter kan många gånger fylla upp de luckor som bildas när andra arter försvinner/minskar men det fungerar kanske inte i alla situationer och opportunistiska arter tenderar ibland till att minska diversiteten genom sin utbredning. Nichade arter har inte alltid starka konkurrensmöjligheter.
Hur långt det moraliska ansvaret sträcker sig beror ju helt på vilket etiskt synsätt du har. Jag som utilitaristiskt lagd kommer inte att se det på samma sätt som Arne, mannen som vädrerar det naturliga och dess rättigheter högst av allt. Men jo, vi borde göra vad vi kan för biologisk mångfald, om inte annat för att vi bör göra det om vi inte vill ha död på planeten självt i slutändan.
Paulina
Tack för alla svar.
Där i alla fall jag tycker det blir en intressant frågeställning är där männniskan inte direkt är ansvarig för en art, eller i detta fall, en hel familjs decimering.
Det känns som det finns en gräns mellan att skydda och nån form av konstgjord andning, och var den gränsen går är svårt att sätta fingret på. Eller?
Jag lutar nog mot att man ska bevara groddjuren till varje pris, men jag vet inte riktigt om uppsåtet(om det nu är viktigt). Egenvärde? Högre sannolikhet för planetes överlevnad? Egoistiska skäl?
Tittar man ur ett evolutionärt perspektiv så är ju det knappst upprörande att en art dör ut, en förkrossande majoritet har ju den vägen vandrat, och det är nog som ni säger att andra arter kommer ta de roller i naturen som lämnas öppna.
Med egoistiska skäl menar jag att jag förundras av och gillar groddjur jäkligt mycket, och tycker det vore synd att de försvann, trots att jag kommer vara död och begraven långt innan decimeringen gått så långt att den skulle märkas av mig…
(Lite flum blev det.)
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
Men även om människan inte är direkt ansvarig för decimeringen så bör vi kanske bevara arten av den enkla anledningen att den biologiska mångfalden har minskat kraftigt pga. just oss människor. Lite "rädda det som räddas kan". Tyvärr är det extremt svårt med bevarandearbete av flera olika skäl och det är dessutom svårt att prioritera vart man ska lägga sina resurser.
Visst är det så att arter dör ut naturligt, men det argumentet borde inte användas av den enkla anledningen att människan ligger bakom det faktum att utrotningen av arter i många/de flesta fall inte längre kan klassas som "normal" eller "naturlig" utan snarare som något liknande massutrotning.
Paulina
Om vi nu skulle nå nån form av hållbart samhälle(fat chance kanske), upphör denna moraliska plikt då?
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
Intressant fråga! Som biolog kan jag väl inte riktigt svara något annat än att den moraliska plikten kommer vi alltid att ha
Som utilitarist så skulle jag väl ändå anse att det kan ges lägre prioritet än det (bör) ges nu om man nu skulle uppnå den utopin.
Paulina
Ingår inte grodor i gruppen du vill minska lidandet/öka lyckan för? Eller har jag missuppfattat (din syn på) utilitarism?
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
#18 Visst gör de det, men om ett jämviktsläge är uppnått så behöver de kanske inte samma stora omsorg, dvs finns inte lika mycket "lycka" att öka som det finns i dagsläget. Då kanske det finns andra saker som är av mer brådskande karaktär. Här lägger jag nog in någon typ av prioritering i det hela. Att bara se till grodornas vara och icke vara vs. vår insats som en isolerad situation är ju det enklaste, men inte realistiskt eftersom vår insats bygger på våra resurser vilka beror på så mycket annat.
Jag tolkade jämviktsläget/hållbart samhälle som att allt var rätt så bra, både med ekosystemen och arterna. Och då finns det inte längre någon anledning att behandla just grodorna som om de vore akut hotade.
Paulina
Då förstår jag hur du menar, tack!
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Paulina
(Jag ser dig, far dareis mar.)
olaka,
Målet kan aldrig vara att åsidosätta det "lidande" som en art hade haft i det vilda i en någorlunda stabil miljö. Jag menar, tanken för mig åtminstone är inte att erbjuda modern sjukvård till vilda djur av alla raser, bara att det känns som en j-igt bra idé, och en ganska lättfattlig sådan, att bevara en mångfald av individer och arter. Vi vet att det bidrar till stabilisering, vi vet att vi helst inte vill uppleva resultatet av ekologiska kollapser för att även om förändringen vore "positiv" i slutändan så vore övergångsperioden tumultuös.
Man kan också tänka som så att naturen "innan människan" inte heller var en konstant jämvikt, utan ett "punctuated equilibrium" som Stephen J Gould uttryckte det, alltså förhållandevis stabila omständigheter som förändras genom någon form av miljömässig omvälvning som leder till instabilitet och möjlighet för nya mutationer att dra nytta, nya arter att ta över nischer, och så småningom en ny periodisk stabilitet. Det har inte alltid varit gradvisa förändringar och det har inte alltid varit långsamma anpassningar - men i och med mänsklig påverkan så har en hel rad mycket, mycket snabba förändringar blivit verkliga hot i många habitat, många olika miljöer. De hot som alltid funnits: Vulkanism, översvämningar, fördämningar, torka, meandringar, seismisk aktivitet och några få fallande stenar från skyn, har kompletterats med förgiftning, fördämning, uppodling och djurhållning (monokulturer), bebyggelse, vägar, konstbevattning, gödning och så vidare. Antalet hot är fler på grund av människan, så om vi vill fortsätta leva i en värld som är ungefär lika stabil som den vi bildades i, menar jag att det ligger i vårt intresse att försöka motarbeta vårt eget destruktiva intryck på den biologiska mångfalden.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Lät klokt!
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.