Ja, den frågan ställer jag mig också. Som släktforskare så kan jag inte se att man hade det bättre förr. Människor svalt ihjäl, många barn blev inte ens ett år gamla, människor hade inga regler som bestämde hur länge de fick arbeta, utan de arbetade helt enkelt ihjäl sig, oavsett om de var sjuka eller inte. Kvinnor födde barn, ofta, en gång om året varav de flesta aldrig nådde vuxen ålder.

Folk dog i mängder vid varje farsot som drog fram. Barn dog i mässling vilket inte alls var ovanligt. Ständig kamp om mat och många gånger räckte inte de pengar som tjänades in till att försörja familjen. Alkoholismen var utbredd. Sjukdomar flödade. Hygienen var under all kritik. Människor använde ofta samma dass och där frodades rödsoten som skördade många offer. Kvinnor försörjde sig genom att tvätta åt andra och fick sina kroppar förstörda. Allra helst då de fick tvätta i iskallt vatten på vintern.

De som hade pengar kunde äta gott och klä sig varmt, men de kunde inte skydda sig mot sjukdomar. Det fanns också de som hade sin lilla fattiga åkerlapp där de kunde, om väder och vind ville, skörda några små skördar. Möjligen att deras mat var utan besprutningsmedel, men å andra sidan så gav inte jorden särskilt mycket under längre tid. Självklart fanns det rika bönder som åt god och relativt ren mat, men det var inget som ALLA kunde göra. De som arbetade för bonden hade kanske inte mat för dagen.

Jag tror inte alls vi var lyckligare eller mindre egoistiska. Det fanns alldeles för många krav på människorna för att de skulle orka vara bättre än vad vi är. Tänk också på att den som var sjuk och inte kunde arbeta och försörja familjen ansågs som en börda.

Fattigstugan var inte att leka med, den hade inga likheter med de servicehus eller särskilt boende som finns idag. Föräldrarlösa eller fattiga barn kunde säljas på auktion till den som krävde minst ersättning. Man kunde skicka människor på fästning (fängelse) bara för att de hade oturen att inte ha ett arbete.

Självklart fanns det bra saker då också, precis som nu. Det ena utesluter inte det andra. Men att det var mycket bättre förr är ingen direkt sanning. Folk dog i samma sjukdomar då som nu med en stor skillnad. det är att många av de sjukdomar som förut var dödliga inte är det idag. Vetenskapen har fört oss framåt vad gäller vacciner, mediciner, hygien och sjukvården överhuvudtaget. Maten vi äter ger oss det vi behöver, vilket det inte gjorde för det stora flertalet förr.

Skulle vara intressant om någon kunde beskriva hur näringsriktig maten var för flertalet förr. Vad man tror att de flesta åt? En ganska ensidig kost, skulle jag vilja påstå, som föranledde till vitaminbrist, tandlossning, skörbjugg och andra sjukdomar och svält.

Krig och annat elände och vad det ställde till med för mänskligheten inte att förglömma.

#1 Ja, jösses du har nog fått med det mesta där.

Titta bara på den gamla radioserine "Lort-Sverige" som väckte debatt på slutet av 30-talet av Lubbe Nordström.

#0 "Vi var lyckligare, mindre egositiska, kände större gemenskap, etc. etc. etc. "

Den meningen är ju svårare att "bevisa" så att säga .

Lyckan kan möjligtvis mätas med antal besök i psykiatrin och öppenvården när det gäller den psykiska hälsan men då får vi heller inte glömma att vi inte hade den form av psykiatri förr som nu.

Personligen så tror jag man pratar om spontana besök av grannar och vänner och det kan lätt förklaras med att vi hade ingen annan kommunikation. Alla hade inte telefon. Människor har väl alltid haft ett behov av att umgås. Att det numera sker via telefoner, mejl eller liknande behöver inte bara vara av ondo.

Själv har jag fått mängder med vänner via nätet.

Att vi skulle vara mer egoistiska tror jag heller inte på. Girighet har alltid funnits men grupper som hade det eländigt kanske insåg att tillsamman är man starka och det begreppet fungerar och existerar även idag.

Idag är väldigt mycket (via media) centrerat på den egna personen. Personlig utveckling, hitta dig själv, var lycklig, ha ett perfekt sexliv, fostra bra ungar samtidigt som du gör karriär osv.

Det handlar om vad man gör med den sortens information eller "påtryckning" om man vill kalla det så. Vi har alla ett ansvar för våra egna liv och därmed också vår gemenskap.

Har man däremot hamnat i fällorna med utanförskap, isolering, enbart kontakt via tangentbord så är det nog ganska lätt att glorifiera "förr" och skylla på samtiden.

Jag skulle snarare vilja säga att vi har oändliga möjligheter nu och det måste vi ta vara på.

Vi lägger över mycket ansvar på samhället. Det är alltid någon annan det ska skyllas på. Antingen skolan, jobbet, arbetslösheten, politiken, försäkringskassan med massa mer.

Det är kanske dags att börja leva här och nu och inse hur bra vi faktiskt har det.

Det var inte bättre förr. Livegenskap/statarliv, trångboddhet, vägglöss,  hårt slitigt arbete, "oäkta" barn spinnhus, tortyr, krig och oår.

En överhet som skulle hålla folket under herrans tukt och förmaning. Det ansåg väldigt viktig att uppfostra de fattiga stackars små att "tänka rätt".

Men idag har vi andra problem, miljögifterna, utsläppen, drogerna (från gatan och från läkarhusen) utarmningen av jordarna…

Eftersom tidigare generationers slit har förpassat dåtidens plågor till historieböckerna så hade det varit oförskämt av oss att inte själva försöka se till att framtida generationer ska slippa nutidens plågor.

Nej, det var inte battre forr for de allra flesta grupper i samhallet. De lyckligt lottade hade mer tjanstefolk och atnjot mer privilegier sa de hade det kanske jamforelsevis battre. Vanliga manniskor slet hart, kom inte at all den dar naringsrika maten, bodde tatt och fick tbc, exponerades for asbest och stenlunga, rakade ut for olyckor pa byggen och fabriker. De som hade handikapp satt i fattigstugan.

Jag blir forbannad ibland nar folk idylliserar hur det var forr, faktiskt. Vem fasen brydde sig om att griskottet smakade bra for storbonden for att grisen frick springa runt fritt nar folk halvsvalt i stugorna? Och det dar med sammanhallning och solidaridet…vi har "oakta"barn i slakten. Den fornedring som foljde i det lilla idylliska samhallet for mina slaktingar ar verkligen inget exempel pa hur mysigt det var pa landet med folk som alla hjalptes at och holl ihop.

Haller med om at vi har andra sorts problem som ar ganska komplicerade eller rent av omojliga att losa for individerna som t ex miljoforstoring. Da kanske det kanns battre att tanka pa "enklare" problem. Problemen forr ter sig enkla att losa idag med facit i hand.

Det enda som var bättre förr var framtiden.

Denna längtan efter "den gamla goda tiden" har som sagt inte mycket med hur det verkligen var förr. Istället måste det handla om att många idag känner en stor vilsenhet, och en maktlöshet inför helt nya, väldigt svårgreppbara problem med miljön, naturresuresrna etc.

Etnomystik?

Påminner inte denna romantisering av forntiden om den romatisering av andra kulturer vi också ser väldigt mycket av idag? Populära massmedia flödar över av "österländsk visdom" och allt möjligt annat liknande.

Och precis som forntidsmystiken hindrar oss från att se den verkliga artonhundratalsmänniskan, sextonhundratalsmänniskan, medeltidsmänniskan, etc. så som hon faktisjkt var, så förhindrar etnomystiken oss från att se den verkliga kinesen, indiern, aborrginen, indianden etc. så som hon faktiskt är.

#0 Kanske kommer det alltid att vara så för människan

Längtan efter förr även om inte allt var så lätt

så är de gamla minnerna vackrare i nostalgins skepnad

av ett svunnet liv, när någon på ålderns höst ser det lättare

att leva med att få minnas nostalgin än att leva just nu.

#8, MackLobell

Ligger nog en hel del i vad du säger.

Kanske har vårt minne ett inbyggt rosafärgat filter för att vi skall stå ut i vardagen helt enkelt. Om inte annat så är ju vårt minne väldigt selektivt.

Men hur blir det då med den längtan folk idag känner efter en forntid som de aldrig upplevt? Det svenska folkhemmets förti- och femtital ligger tillräckligt långt tillbaka i tiden för att göra minnen från denna period omöjlig, och då skall vi inte tala om romantiseringen av det gamla bondesamhället.

Hur många är i liv idag som kan ha några substantiella minnen från det svenska bondesamhället?

Om jag pratar med äldre släktingar och vänner för den delen ( den äldsta fyller 81 år) Jag är själv 51 år. I alla fall så säger alla att det var bättre förr men inte så många av de äldre säger att det var lättare

#10, Jeremina

Om inte annat så kan det vara trevligt att minnas en period i livet innan kroppen sa ifrån så fort man ville göra nåt roligt.

Ett par av de bästa veckorna i mitt liv var under en överlevnadsutbildning i ödemarken i ett grannland. Vi frös, slog oss, hungrade, fick skoskav och sömnbrist och hade det helt underbart. Det enda "tekniska" vi använde var gummistövlar, kniv och tändstickor.

De problem vi hade var sjukt basala. Vi skulle ta oss fram, vi ville inte få skador och vi var tvungna att få i oss dryck. När man fått i sig lite mat var ett problem ur världen, det kunde man enkelt se.

Jag har funderat mycket på varför jag upplevde det som jag gjorde. Antagligen skulle det inte var detsamma om jag skulle vara där för alltid, men jag tror just att problemen var så basala gjorde en hel del.

#11 Ja, det tror jag med..

#9

Jag tror att vårt sinne är menat till mycket bla att glömma

Jag vet inte varför de har en önskan att uppleva en tidsepok

det aldrig upplevt.

Rosa skimret kanske är det för att ligger på avstånd som likt

ett korthus av minnen händelser och upplevelser som ligger

där i efterhand, ingen behöver eller kan ändra på någonting.

Och visst är det så att det är få som finns kvar som upplevde

bondesamhället dom var barn då barns minnen.

Allt var väl inte bättre, men ärlighten var större. När jag var yngre, så låste man sällan ytterdörren, men det var sällan man fick inbrott. I dag betraktas det som en stor risk att inte ha säkerhetsdörr med minst två lås. Senaste tillfälle utan låst dörr jag säkert minns var 1981, då vi efter hemkomsten hittade en tårta på köksbordet. Då hade en arbetskamrat varit förbi, och gått in och väntat en stund på att vi skulle komma hem.

Ett slagsmål slutade när någon blev nerslagen. "Man slår inte en som ligger." I dag är det då misshandeln börjar.

Man ställde i från sig cykeln utan att låsa. I dag är en olåst cykel borta inom en timme.

Jag tror att folk hade en bättre och mer givande gemenskap förr innan TV och Internet och dyligt slog igenom i våra liv. "Förr" hade vi bara varandra.

Jag drar mig till minnes (sextiotal) hur de "äldre" kunde festa och roa sig tillsammans med enkla medel. Bastu, några groggar, ett dragspel, allsång och skratt som klingade i midnattsolen.

Det finns inget idag som kan toppa det… fy vad nostalgisk jag blev nu

Jag minns (förra veckan) hur de äldre roade sig. En sexmanna jazzorkester, et glas medhavt vin, med eller utan whiskey till. Ev. rollatorer i ett hörn, och så upp och dansa. Ålder. 96 och nedåt, till ynglingar som mig på 60. Det var också kul.

#17

kul att höra att det fortfarande finns "oldtimers" som vet hur man gör

#16

Att du inte upplever sådant längre betyder ju inte att det inte förekommer. Jag upplever eller känner till precis sådana eller liknande aktiviteter lite då och då.

Man behöver inte toppa det, för det är trevligt så det räcker och blir över.

#19

säger du det! Ibland är det glädjande att ha fel. Men jag tror ändå inte att det är vad dagens ungdomar roar sig med (om de inte har turen att leva i Norrland).

Kanske har jag fördomar men jag tror de föredrar disco. Vilket för övrigt också var bättre förr

Om det sociala umgänget har flyttat "online" och man inte tar det mediet på allvar, så förstår jag att man tror att det sociala umgänget har minskat.

#21

Hoppas det inte var addresserat till mig(?) (har så gott som hela mitt sociala liv online numera och trivs utmärkt med det). Man behöver inte kamma sig och kan sjava runt i gamla urtvättade mysbyxor och dito T-shirt utan att nån behöver se eländet. Kan inte bli bättre!!!!

#22

En poäng där.

Man kan även i lönndom fisa så det hörs.

#23

jamen om man fiser i lönndom och ingen hör det - hörs det då?

#24

Appappapp! Nu är det metafysik igen.

#25

oj! jag trodde det var naturvetenskap

OK. Metanfysik då.

#27

haha 1-0 till dig Tristan

Åter till ämnet för tråden - metangas är förmodligen varken bättre eller sämre från förr till nu. Men trösterikt att veta att vissa grejer står sig oavsett tidsepok

Din utmanande klädsel gör mig stum av åtrå.

#29

jag hade föredragit att mina överväldigande goda argument hade täppt till truten på dig Tristan. Men i brist på bröd får man äta limpa….

Om utvecklingen i världen.

Hans Rosling's 200 Countries, 200 Years, 4 Minutes - http://www.youtube.com/watch?v=jbkSRLYSojo

Mycket informativt!

#16 Inget har förändrats gemenskapen finns nu som då.

#32

Precis!

Jag funderar lite på hur stenåldersmänniskan hade resonerat! "Ack, dessa nymodigheter som dragspel, öl och bastu som folk måste ha för att ens kunna umgås! Nostalgiska jag drar mig till minnes en grotta, kanske en eld och lite söndertuggade benknotor - vilka fester, vilken gemenskap!".

:)

Nostalgi och etnomystik fanns redan på de gamla romarrikets tid.

#33

Det finns att fundera på :)

Men dagens nostalgi är ytlig och vulgär. Nostalgin var mycket mer äkta förr.

Varför då?

Då var den inte lika ironisk.

Nä så är det inte,all nostalgi är skimret över fint

För mig betyder nostalgi att man skalat av alla negativa former av minne omedvetet eller medvetet och skapat ett slags drömliknande tillstånd som varken var verkligt eller sant.

Man har tillverkat en egen drömvärld från något svunnet.

Det kanske fyller en funktion för vissa men jag tvivlar på att det för med sig så mycket positivt.

Kanske är det positivt för en trött själ med krämpor

Som har levt sitt liv,det är nog enligt den

Nostalgin i sista stunden

#42 Då håller du med om att nostalgi inte har med sanningen att göra i alla fall och precis som jag skrev så fyller den kanske en funktion för vissa….

Nostalgin är ett ömt minne för den som vill o har möjlighet upplever den

illusionen,sanningen,verkligheten har ringa betydelse i sista stund

I nostalgin finns det mycket uns av sanning