http://www.southparkstudios.se/episodes/1009/

omg yes haha!

Det finns luckor i alla berättelser, det är ett bra sätt att avgöra att de inte är påhittade.

En påhittad historia brukar vara kompakt, den har en förklaring på allt, den förklarar till och med hur individer i berättelsen tänker, trots att historien inte ens berättas av den som skulle ha tänkt det. Den påhittade berättelsen blir ofta bättre hela tiden, av sig själv, för att den eller de som hittade på den fortfarande håller på att hitta på nya saker.

Nej, det är just för att historien har luckor och underligheter som betyder att den är resultatet av tusentals människors arbete med att efter bästa förmåga samla ihop alla kända fakta och sammanställa det till en så god karta som möjligt över vilka av förövarna som kände varandra, när de träffades, hur de förberedde sin plan och hur de utförde den.

Den berättelsen kan aldrig vara komplett eftersom de allra flesta som var inblandade är döda eller aldrig kommer att tala. Berättelsen kan aldrig bli komplett för oavsett hur många vrakdelar man samlar så kommer tusentals att fattas. Den kan aldrig bli komplett för att vi bara ser resultatet av förödelsen, inte hur förödelsen gick till, eller vad personerna tänkte som visste vad som pågick.

Det vet de inte ens själva, om de lever, för att deras minnen bleknar.

så nästa gång någon påstår att de har identifierat en lögn för att någonting i en berättelse inte verkar stämma, fundera över hur väl du själv kommer ihåg vad du åt i måndags förra veckan, eller vilken melodi som spelades när du gick förbi en gatumusikant senast. Fundera över hur krångligt det vore att ta reda på vilka prylar du hade i din lägenhet om den skulle brinna upp i morgon. Hur mycket smält plast och brända papper det skulle finnas, och hur svårt det vore även för hundratals experter att gissa sig till - till exempel - vilken din favoritbok var.

#4 Jag har aldrig tänkt på att luckorna faktiskt kan avgöra sanningshalten…på det sättet.

Jag har blivit vittne till hur en man blev påkörd mitt i Göteborg Jag befann mig alldeles bredvid.. Han avled senare och tidningarna ville ha vittnen.

Jag grubblade hur mycket som helst på vilket hörn bilen svängde ifrån, hade bilen rött ljus, körde bilen fort? osv.

Jag ringde aldrig. Kände att jag kanske inte skulle ge bilföraren rättvisa eller den döde mannens anhöriga heller för den delen.

Kanske skulle jag ringt i alla fall….

Det finns en massa uppfattningar om vad som avgör sanningshalt och vad som avgör lögner. Är det ett tecken på lögn om den som talar flackar med blicken, eller ett tecken på sanning om de ser dig rakt i ögonen? Hur är det om man stammar eller inte riktigt minns?

Jag råkar tro att folk i en vittnessituation, eller i en analyssituation, inte kan besvara alla frågor och att de måste säga "Jag vet inte" eller "Kanske såhär.." ett par gånger under frågornas gång. Då är jag långt mer misstänksam mot de som kan berätta alla detaljer, har svar på alla frågor och talar utan att stanna till, stanna eller gissa.

Frågan jag ställer mig är varför i helvete folk inbillar sig att verkligheten skulle vara tvungen att anpassa sig till samma dramaturgi som manus till Hollywoods mecaactionfilmer.

Det ena, är verkligheten. Det andra, är bara underhållning.

Mer lustigt om just Illuminati och dess onda planer går att läsa på Vigilant Citizen (blogg), det riktigt roliga brukar finnas under kommentarerna till bloggposterna. Eller vänta, det riktigt tragiska och olustiga, menade jag ju såklart.

Det finns ingen absolut verklighet - bara versioner. Det sade en kollega pa tal om Mellanosternfragan och varfor man inte kan enas. Folk bor uppenbarligen pa samma stalle, ser samma explosion…hundra versioner minst av vad som hande, vem som gjorde det och varfor. Aven om man kan enas om vad som hande sa enas man sallan om varfor. Det man minns och hur man minns beror valdigt mycker pa den referensram man har med sig frna borjan for at tolka det man upplever.

#8, asvensso

Ingen absolut verklighet?

Det är uppenbart att vi tolkar verkligheten olika. men det innebär inte att verkligheten är olika för olika personer.

Verkligheten finns där, oavsett vad vi tycker om den.

#8

Visst finns det en absolut verklighet. Vad vi människor däremot inte har är absolut kunskap om verkligheten.

#10

Vilket märks när man tar ett extra steg man felaktigt tror finns där när man går upp för en trappa utan att se sig för

Att minnet och förmågan att observera är bristfällig är självklart. Det stora problemet i sammanhanget är snarare uppfattningen att det man minns måste vara exakt det som hände, inte att det inte skulle existera någon verklighet.