Svaret på din första frågan är ja, givetvis upplever vi också oförklarade ljud, konstiga lukter, utrustning som uppför sig märkligt och som man kan klia sig i huvudet och fråga sig voffo di gör på detta viset.

Men svaret på din andra fråga är inte riktigt lika rättfram ja eller nej. Vi har ALLA upplevt saker som vi inte kan förklara, men det betyder inte att det är oförklarligt, bara oförklarat. Ser ut som en liten skillnad; är jättestor.

Att något är oförklarat, eller oidentifierat, eller okänt betyder givetvis inte att de saknar förklaring, eller att förklaringen skulle vara omöjlig. Det är inte saken som sådan som är underlig, på det stora hela, utan vår egen bristande förmåga att uppfatta allting som händer. Vi VET helt enkelt inte allt, och vi uppfattar inte allt. Det vi ser omkring oss, och ännu värre det vi minns av vad vi en gång såg är redan där en högst bristfällig inspelning av en sida av en liten bit av vad som faktiskt hände.

Blinkande ljus i skogen mitt i natten. Skrämmande, oväntat, mystiskt. Kan ha varit en traktor på väg hem, precis som DU tydligen befinner dig där ute i skogen mitt i natten, och det är väl inte så konstigt att du gör?

Elektrisk utrustning med gremlins i är vad jag arbetar med hela dagarna. :) Mystiskt, frustrerande, bara ibland skrämmande, men inte sjutton skulle jag gissa mig till, annat än på skämt, att det faktiskt skulle vara små gröna gremlins i dem. Det är bara ett uttryck för min frustration och önskan om att ha en verklig fiende att slåss emot, hellre än den träliga uppgiften att systematiskt ta reda på var i maskinen uppstår, så att kan fixa eller byta ut det. Det är väldigt sällan jag faktiskt får reda på VARFÖR maskinen gick sönder och började uppföra sig märkligt, men åter igen - det var förmodligen ett elektriskt fel som jag inte känner till, det var förmodligen inte ett spöke.

Jag är uppvuxen i ett knarrande hus av trä. För mig är det normalt, trösterikt, om än något irriterande. Hus sätter sig, för att marken omkring dem trycks samman, eller expanderar, eller bara sjunker ihop. Då låter det. Det låter även när vinden ligger på, trots att man inte känner eller hör någon vind just där och just då. Att skrämma upp sig själv över sådana saker, eller att få för sig att det är de döda som talar, känns… utomjordiskt konstigt, för mig. Det ÄR, trots at det är konstigt, mycket mer sannolikt att jag bara hörde fel på vad jag trodde var fotsteg på vinden, än att det finns en osynlig vindsvåning ovanför översta våningen, där spökena bor.

/ Per

#1

suck piotrr

du har skrivit långt och mycket och alla som känner mig vet att jag inte precis älskar den sortens långa svar.

Men eftersom du har ansträngt dig att skriva så tog jag ansträningen att läsa allt (fast ögona blöder).

Om jag nu ska välja något att svara på av allt som förtjänar svar så blundar jag och väljer.

Alltså kan du förstå att argumentet "bo i en knarrig gammal kåk" är bortkastat på en som har bott i en sån i 20 år? Fakiskt så är det en förolämpning mot min intelligens.

Vad spelar det för roll hur gammal kåken är när dörrar smäller och man ser färgflagor på golvet som resultat? Eller när radion går igång på högsta volym mitt i natten? Eller när det luktar sopor i trappan på vägen upp, men inte på vägen ner en minut senare.

Du svarade inte på min fråga. Eller menar du att alla svar sitter i åldern på huset?

Jag säger inte att förklaringarna finns i det övernaturliga. Men ge mig gärna en naturlig förklaring…

Återigen - om det finns naturliga förklaringar så borde fler ha upplevt dessa fenomen.

Nej, jag menar att vi inte har alla svar och att det då ibland faktiskt räcker att säga att vi inte vet svaret. Exemplet med trähus är bara ett exempel.

Det viktigaste i hela mitt svar är detta: Oförklarat är något helt annat än oförklarligt.

Precis nyss upplevde jag dejvu, två gånger med en halvtimmes mellanrum. Har gjort det förr, men det är evigheter sedan. Ska nog google på det vid tillfälle.

EDIT: Jag har sovit väldigt dåligt under veckan, och tryckt i mig både Noskapin och Ipren - Det kan kanske vara en orsak.

I helgen sov jag i en stuga byggd på artonhundratalet (ensam, hoo-hoo). Under natten vaknade jag av kraftiga bilstrålkastare mot en vägg. På morgonen var jag nyfiekn på var bilen kan ha varit (ute på landet), och kollade rund. Inget fönster passar in, ingen spegel sitter rätt osv. Frågade ett par kompisar (som sovit ute), men ingen av dem kunde lista ut var bilen kan ha varit.

Vid tillfälle ska jag ta med mig en stark ficklampa och testa att lysa genom alla fönster. Troligen har det speglat sig mot någon vägg. Får jag inte ihop det antar jag nog att det var en verklig dröm.

(försökte vara kortfattad)

#3

fine

men min fråga kvarstår. Finns det även skeptieker som har upplevelser av det "oförklariga" eller är vi woowoos ensamma om det ?

Det är samma upplevelser, skillnaden ligger bara i tolkningen.

Det du kallar "upplevelser av det oförklarLIGA" kallar jag "att tolka oförklarADE upplevelser som om de vore övernaturliga", om det gör saken tydligare.

#6

ja men om jag nu får förtydliga mig så frågade jag i första hand efter upplevelserna och hur skeptiker tolkar dem.

I den mån det finns upplevelser (?) jag väntar fortfarande….

#4

deja vu.. ja det hade jag ofta som tonåring… sen tog det slut

det är visst vanligt bland tonåringar har jag hört - hur gammal är du radio?

kul med bilen, jag hoppas du får ett svar på det

#8

Jag är inte tonåring i alla fall, det är inte ens min äldsta grabb längre :-)

#9

nej jag trodde väl det

#0

Jag upplever då och då knasiga saker. Som t.ex. hasande ljud utanför sovrummet, klick i telefonen, flåsningar i örat och smällar från köket. Jag kanske är naiv, men jag tolkar allt detta enbart som något som händer (i eller utanför mitt huvud) som jag inte vet vad det är, punkt slut. Jag känner inget behov av att tolka det som något övernaturligt.

Det krävs betydligt kraftigare saker för att jag ska börja fundera ytterligare.

Men, det är ju bara jag.

#11

det låter vettigt. Att tolka knasiga saker som nåt som bara händer. Det gör jag också.. fast ibland blir det svårt när mycket knasiga grejer händer ofta…. vad ska man tro då? 

#12

Ja, det är ju det som är frågan. Jag antar att vi alla har olika definitioner på vad som är knasigt, mycket knasigt och tok-galet. Så det är nog det där subjektiva som avgör, antar jag.

Det är just det som är så synd att det inte går att dokumentera. Det man upplever händer ju bara, liksom, inget man är beredd att protokollföra direkt.

#13

nej precis livet går vidare och man protokollför det inte.

Jag kan ju berätta om min yngste son 20 år (definitivt ingen woowoo) hans enda intresse i livet är att umgås med polare, dricka öl och spela TVspel.

han är ofta jagad av "spöken" och har blivit dragen i benet mitt i natten av en osynlig hand. Han och hans polare har också hört hur det duschas mitt i natten i huset där ingen annan de själva är närvarande.

Vad ska man säga som mamma? "du bara inbillar dig" eller ska man ta det på allvar?

 Som sagt min son är ingen woowoo men han har varit jagad av "spöken" hela sitt liv. Han kollar på Det Okända på Tv och konstaterar typ; been there done that

Alltså vad ska man tro?

#14 Man kan inte dra några slutsatser egentligen om andras upplevelser. För strikt så kan man inte veta om det är en händelse eller en upplevelse.

Jag kan ju säga att om min son skulle ha upprepade "problem" med att någon drar i benen eller andra fysiska saker, så hade jag först och främst satt upp en videokamera för att konstatera om det finns något alls. Sedan hade jag nog fört protokoll på hur dagarna ser ut, hur han har ätit, vad han ätit, sömn, aktiviteter, kort sagt en mycket detaljerad dagbok för att konstatera eventuella mönster i upplevelserna som kan samvariera med andra saker.

Jag tror inte att det finns någon övernaturlig orsak utan den finns i högst naturliga orsaker, det gäller bara att hitta dem.

Vad gäller egna upplevelser så finns det en del men inget som jag inte hittat förklaring till än. Ibland kan det ta lite tid innan man kommer på det men ingen gång har jag gått bet än. Eller så lever jag i en spökfri zon, var jag än bor.

Har man inställningen att det kan vara spöken så sluter man sig nog till den slutsatsen tidigare än om man inte tror på spöken.

Inte ens om jag inte hittar en orsak skulle jag tro på några spöken, utan bara konstatera att jag inte hittat orsaken och därför kan jag ju inte säga att det var ett spöke heller för jag har ju inga bevis för att det var ett spöke. Avsaknad av bevis för något innebär ju inte per automatik att det är spöken inblandade.

MargaretA: Jag är själv skeptiker och har upplevt flera av sakerna du beskriver:

Om du vill ha ett kort svar:

Klart jag upplever samma saker,  jag gör bara enorm skillnad på vad jag upplever och vad som har hänt i verkligheten. Vad vi upplever är bara vår tolkning av en händelse och den tolkningen beror i allra högsta grad på vår självbild.

För ett längre svar:

Dörrar som slår igen, strålkastare på väggarna, jag har sett spöken och vaknat av att mina ben fallit ner i sängen. Jag har blivit orolig vid de två två senare nämnda företeelserna men vad jag upplever och vad som egentligen hänt är alltid två olika saker.

En dörr slår oftast igen efter något slags vinddrag, även om jag inte själv känt det. Strålkastare på väggarna är oftast från en bil som kört förbi, det kan vara på långt håll och reflekteras på ett sätt jag inte vid tillfället kan begripa.

Även om jag upplevt att jag sett spöken betyder det inte att någon annan person skulle kunna ha sett dem vid samma tillfälle, eller att det för den delen fanns något spöke där.

När mina ben ramlade ner i sängen är de enklaste förklaringarna att jag lyckats lyfta dem i sömnen eller helt enkelt vaknade när jag bara i drömmen upplevde att mina ben föll. Det fanns i alla fall ingen annan i rummet när jag vaknade.

Jag ahr varit medium mot betalning. Duger det som exempel?

Som barn var jag rädd för spöken och dylikt. Ibland kunde jag höra knarrningar i vår trappa sent på kvällen. Har för mig att det alltid var runt kl 23.

Vad berodde knarrningarna på? Det vet jag inte, men det kan t ex ha varit temperaturförändringar. Att jag inte hörde knarrningarna tidigare eller senare kan ha berott på att jag inte var i det rummet (sovrummet) tidigare och att jag somnade någon gång efter kl 23.

Men ovanstående är givetvis bara spekulationer. Jag har ingen förklaring som jag väljer att tro på eftersom för många faktorer är oklara för mig. Att det verkligen var ett spöke håller jag dock som osannolikt. En naturlig förklaring känns långt mer trolig.

#0

Jag skulle vilja veta om det finns skeptiker som har upplevt t ex

fotsteg och smäll i dörrar fast ingen annan är hemma.

Vattenkranar och elektrisk utrustning som får "eget liv" och går igång av sig självt.

Omotiverade doftuppelvelser.

Nej jag har aldrig upplevt något av detta. Jag har inte upplevt något underligt alls de senaste åren.

#16

Hej agsel!

"Klart jag upplever samma saker,  jag gör bara enorm skillnad på vad jag upplever och vad som har hänt i verkligheten. Vad vi upplever är bara vår tolkning av en händelse och den tolkningen beror i allra högsta grad på vår självbild."

Jag måste bara få lov att fråga: Kanske har jag missförstått?

Men menar du att en upplevelse inte är verklighet,, bara för att den inte syns för blotta ögat??

Som andra här så upplever jag oförklarliga saker då och då, inte minst på kvällen eller natten, steg och andra ljud i huset, ljusfenomen och synförnimmelser som får en tankar att gå mot UFO:n m m. Blir man väl uppmärksam på det så tycks det tillta.

Ibland får man en förklaring direkt; oj, det var visst ett fönster som stod och slog. Andra gånger kommer förklaringen långt senare när fenomenet återuppstår; aha, det var en fågel som gick på taket. Vissa upplevelser får aldrig sin förklaring.

Där och då när man nervöst tassar runt i mörkret och undrar så har jag inte alla gånger varit beredd på att ta gift på att det inte är ett spöke, även om inbrottstjuv väl alltid legat närmare till hands.

När rädslan släppt så ställs man nyktert inför tre alternativ:

• 1. Det finns en naturlig yttre förklaring, den är bara inte åtkomlig för mig.
• 2. Jag har inbillat mig, någon form av hallucination.
• 3. Det är något övernaturligt.

Jag har aldrig tvekat att acceptera att jag inbillat mig framför att det skulle röra sig om något övernaturligt. Det är just där som skillnaden ligger mellan de som tror resp inte tror på det övernaturliga, dvs om man är sätta sin egen upplevelse åt sidan eller inte. Är jag verkligen en person som kan inbilla mig saker? Mitt svar är tveklöst: Jajemensann.

tack för era svar.

Min tanke med denna tråd var inte att den skulle komma med förklaringar och "lösningar" på olika händelser (#15 vulcan det vore mig främmande att protokollföra en 20-åring).

utan mera att det är intressant att få veta om "konstiga" saker händer även skeptiker.

kanske en dum fundering egentligen för varför skulle det inte göra det. men jag tycker det är intressant att få veta hur icke "spöktroende" dealar med det.

#22 Åldern spelar väl ingen roll. Han kan ju skriva själv vetja. Metodisk undersökning är en god hjälp i jakt på "konstiga" sakers förklaring.

Grejen är kanske den att vi ser inget som direkt konstigt. Hemma har det prasslat och knakat en del på sistone och jag har varit ute i köket fler än en gång och grunnat på vad det är som låter. Ända tills jag kom på att det är plasten i tillbygget hemma som låtit i vinden, stundtals riktigt ordentligt. Alla "konstiga" saker jag varit med om har alla hittills haft en helt normal förklaring.

Golven knakar extra mycket hemma just nu men jag antar att det är pga ändringar i luftfuktighet och blåst.

#23

Åldern spelar väl ingen roll. Han kan ju skriva själv vetja. Metodisk undersökning är en god hjälp i jakt på "konstiga" sakers förklaring.

ja om man är intresserad av det. Han verkar inte bry sig så mycket. Han vill inte ens prata om det.

För övrigt så talar du om grejer som du hittade förklaringar till. Då var det ju inte oförklarligt

Precis. Jag hittar förklaringar därför att jag letar efter dem. Jag nöjer mig inte förrän jag hittat dem heller. Hittills har det som sagt, alltid funnits naturliga förklaringar. Jag slutar alltså inte att leta när jag anser att det är ett spöke, jag tar det ett steg längre.

#25

så bra för dig då. jag har slutat leta för jag hittar inga - därmed inte sagt att jag anser det vara spöken. Men jag utesluter det inte.

#26 I #14 anser du det vara spöken.

#27

jag kallar det för "spöken" i brist på bättre… men jag vet inte vad det är, jag vet inte vad jag ska tro. Det är ju inte ens mina egna upplevelser utan en annans. själv kallar han den/det för Caro… men det är med glimten i ögat

  Jag bor i ett hundra år gammalt hus, jag har livlig fantasi och är en hejare på att skrämma upp mig själv. Men jag vet ju alltid att det inte finns något onaturligt där.

  Jag vet ju att, när jag släckt lampan bakom mig och mörkret hänger som en tung kappa på mina axlar med endast trappen upplyst framför mig, så finns det inget där… precis bakom mig, andandes i min nacke. Det är inget där, förutom möjligtvis katten och mörkret, och min livliga fantasi. Men det hindrar mig inte från att dundra upp för trappan med världens fart och hjärtat klingande och pirrande i bröstet. Jag ser det lite som upptåg från min sida, något som höjer pulsen lite. Jag tycker det är kul :)

  Visst har jag sett en man i ögonvrån när jag gått igenom hallen på övervåningen. Men vore det inte lite spännade om det var en ande? En gammal ägare som fortfarande inte lämnat huset, ens efter sin död. Men så vet jag ju att det med största sannolikhet var en synvilla. Att jag kanske var trött eller helt enkelt inte uppmärksam.

  Deja vy har jag haft hela min uppväxt, oftast från drömmar, å då kan drömmarna vara månader eller till och med år gammla innan jag känner igen dem i mitt verkliga liv och kommer ihåg drömmen. Men drömde jag ens det jag trodde att jag drömt? Jag kan ju lika gärna ha skapat drömmen när upplevelsen hände för att förklara varför allt kändes så bekant. (Jag menar det är ju inte direkt meningsfulla händelser utan bara en sitution med en känsla av att jag har gjort samma sak tidigare med männikor som ger mig samma känsla som i drömmen)

 Det är kul och det hade varit kul om det var sant men jag skulle aldrig kunna säga att jag trodde det. Jag tror att det största mysteriet att upptäcka och lösa är våra egna mystiska och oändligt påhittiga hjärnor.

Senast för en timme smällde det i en dörr som bara den! Det var nog för att det blev lite tvärdrag.

Ibland droppar det i kranen. Det är nog en packning som är dålig.

Jag har även sett något som liknade en alien eller ett troll - jag befann mig i ett hypnagogt tillstånd

En klotblixt har jag sett. Den vet jag inte hur jag skall förklara. Ännu - vilket gör det än mer spännande.

Jag ser ofta en zombie hemma, vanligen i badrumsspegeln runt 7 på morgnarna. Ingen större fara, jag har vant mig och det skulle kännas tomt utan den så jag vill inte bli av med den.

#31 *kram*

#31

jag hoppas din fru har samma iställning

Självklart händer saker som jag inte vet hur eller varför de händer, men jag tolkar det ju inte som övernaturligt utan som att "jag minns väl fel", "varför krånglar brödrosten", "vad huset knarrar" etc. Jag kan ju inte säga att sådana saker är "konstiga". Spännande, oförklarade, irriterande ja, men jag säger ju inte "övernaturligt" eftersom jag inte finner någon anledning till det. Det är ju inte så att det dyker upp brinnande buskar i trädgården och enhörningar trippar genom vardagsrummet, utan det är ju mer vardaglilga saker.

Har vakendrömt också, men det är ju inte heller konstigt.

#17, Marrria,

Om vi skall dra upp gamla smutsiga bykar så har jag både lagt Tarot-kors, spått under meditation, fjärrskådat, ändrat vädret med kaosmagi, healat och drivit ut onda andar.

Såhär i efterhand föredrar jag att inte tänka på det. Inte för att jag tror att det skulle rubba min skeptiska världssyn, utan för att jag… skäms. För att även om jag trodde på vad jag gjorde då, så har jag ju lurat med andra människor i det. OK att de, också, VILLE tro på att det jag gjorde var bra och riktigt*, men jag känner ändå skuld för det idag.

* Rättelse: De jag lade tarot för var inte nöjda, de tyckte att de fick fel "vibrationer" från mig, hur sjutton de nu skulle veta det. Personligen tror jag att de bara var fördomsfulla mot en spågubbe i jeans och skjorta.´

0 Så klart har alla upplevt sånt.

Mycket går att förklara om man har ett öppet sinne , undersöker alla möjligheter och inte för fort bestämmer sig för att det är övernaturligt.

En del får man ingen förklaring på, det är då oförklarat. Oförklarat är inte samma sak som övernaturligt dock.

För att något ska vara övernaturligt så måste det bevisas vara övernaturligt.

Kan du förklara varför en del av min kamera låg i mitt vattenglas idag? Jag hade inte lagt det där med flit eller ens medvetet tagit loss det. Jag har några teorier men inget jag kan bekräfta.

Det är alltså oförklarat och kommer nog alltid vara så.

Man kan därmed inte säga det var övernaturligt då ingen vet vad som har hänt.

Att vara skeptiker innebär att inte vara rädd för att säga "jag vet inte".

#36

såvitt jag minns har jag aldrig sagt att det oförklarliga skulle vara övernaturligt. Det är bara en förklaring av många andra i min värld (i den mån det finns förklaringar), för jag håller alla dörrar öppna.

Om det enda som krävs för att vara skeptiker är att säga "jag vet inte" så är jag nog också skeptiker väldigt ofta

kul/tråkigt med din kamera. Det är såna små mysterier man får lära sig att leva med och aldrig få förklaring på.

Men "det är övernaturligt" är inte någon förklaring alls, lika lite som "det var gud som gjorde det" är en förklaring. Det är bara ytterligare ett mysterium.

#38

nej förmodligen inte i din värld…

Jag försöker vara kortfattad för din skull, men då blir det svårt att förklara hur jag tänker i denna fråga.

#40

aha tack för omtanken. men om du kan klara det på runt tio - femton rader så är jag idel öga

Övernaturlighet innebär att något inte följer av naturliga lagar, att det är oberäknerligt, omätbart, eller inte följer orsak och verkan. Döda lever, gravitationen slutar fungera, händelsen sker före sin orsak, sådana saker.

Att säga "Det är övernaturligt" är samma sak som att, på frågan "Hur stektes korven?" svara "Olle stekte korven". Om man känner Olle kanske detta förklarar något, men det är fortfarande ingen förklaring. Inte ens om man säger "Olle använde gurka" förklarar detta något.

För att ta tillbaka verkligheten istället för liknelserna, om man hör att det knarrar i huset, eller att TV-apparaten stängs av, och tror att det kan vara spöken det handlar om, så har man svarat att det var Olle som stängde av TVn, och Olle som gick på vinden. Hur det kan komma sig att Olle, som är död, kunde utöva ett fysiskt tryck på golvet på vinden - som förresten inte existerar - förklaras inte alls.

Det är alltså ingen förklaring. Det är .. en önskedröm om att problemet skall vara mer invecklat, men inte mer förklarat, än vad det behöver vara.  Och ju enklare förklaringen är, desto mer sannolikt brukar det vara att den stämmer.

#42

jag hänger inte riktigt med på vart du vill komma med detta. Det bör väl ligga i sakens natur att  övernaturliga händelser inte följer naturliga lagar. Det är liksom grundläggande basics - Grundkursen sidan ett i boken om spöken.

Men det är ingen regel. Så fort du går utanför det naturliga och säger att det du har upplevt inte är naturligt, så åker alla regler ut genom fönstret. Det naturliga är regler. Det övernaturliga är något som inte följer regler. När du påstår att det är övernaturligt har du alltså dels bestämt dig för att du tydligen känner till alla regler, och att det du har sett inte kan förklaras av någon av dem. Det blir ett oförutsägbart universum, ett opålitligt ett, som kan inhysa sådana saker.

Då är det, åter igen, mycket mer sannolikt att det du ser följer naturliga regler, bara regler som är okända för dig, kanske för alla.

Det mest märkliga jag varit med om är när det doftar nybryggt kaffe i ett kostall. Det är ett par till som jag vet som upplevt det ( i samma kostall).. Det är ju ändå en doft som man inte räknar med ska vara där. Det finns inte heller någon kaffebryggare i kostallet…

#45

Kanske de ställde ut:

![CoffeeArt.jpg]

#46 En fräck bild

Powderpuff: det beror på att kaffe luktar och smakar sk*t. :)

/ Tedrickaren

#48 *ASG* Tyvärr tycker inte jag det. Gott med kaffe

#48

Tycker det är okej att man får ha åsikter och att man kan tycka olika, men att påstå att kaffe smakar "skit" är en ren provokation. Det finns för övrigt ingen som helst sanning i påståendet.

Och kom inte nu och försök tjafsa och söndra tråden, lyssna istället på vad jag säger. Fler påståenden om att kaffe smakar skit kommer jag tolka som "ältande" och ot.

#48

Vi som gillar kaffe vet att det är sant och dessa upplevelser kan ingen ta ifrån oss!

#0 ja och det enda jag kan förklara det med är inbillning men det förklaringen duger inte heller för en som är avslappnad till tänderna och har massa roligt i huvudet kan inte inbilla sig sådana saker, hade jag vart rädd och ängslig (vilket jag var i mörker hos min farsas hus) ja då hade jag kunna sagt inbillning och stå fast vid det men tyvärr kan jag ej göra det.

# 52 Att säga "det har kanske en naturlig förklaring" är givetvis inte samma sak som att säga "du inbillar dig".

Jag själv har massa roligt i huvudet och är avslappnad till tusen, men jag dagdrömmer rätt ofta. Inget konstigt alls. Jag är rätt disträ också, viklet gör att saker ofta försvinner och hittas på konstiga platser, men det är ju givetvis jag som lagt dem där.

#53 föga otroligt om jag dagdrömde om sådant just då eftersom jag vetligen var så ny förälskad i min fästman så det enda jag tänkte på var att få fatt på honom, om jag då dagdrömt iväg om andar som tar tag i mig och skrämmer livet ur mig så måste jag ha ett sjukt undermedvetande.

# 54 Varför då? Du är väl djupare än de känslor som finns för dagen, eller hur?

#55 Vackert!

#55 vilken överrumplande fråga, blev bara att sitta och storm le

#49-51,

Jag hör er, jag hör er. :) Att jag inte tycker om hur kaffe smakar är givetvis min egen upplevelse och jag skrev som jag gjorde, lite för chockeffekten.

Det kan lika gärna vara mina smaklökar det är fel på, men för att gå tillbaka till Powderpuffs upplevelse tror jag absolut att det kan finnas komponenter av doften av kaffe (som jag förresten faktiskt gillar) och doften av mockad hö, som är väldigt lika varandra. De är båda väldigt komplexa, fylliga dofter med många olika toner som blandas, så precis som vi kan se ansikten i rök och moln, och höra röster i rinnande vatten och brus, tror jag säkert att vi kan känna doften av kaffe, blandat med doften av stall.

#58 Jag är inte heller en kaffe fantast (tycker att det smakar äckel), men jag kan faktiskt inte alls förstå liknelsen (i lukt) mellan kaffe och mockad hö. Du spenderar inte så mycket tid i stall eller hur?

Nu var det tydligen jag som mindes fel: Det var ett kostall, inte ett häststall, men min poäng är densamma. Jag tror att de båda är såpass komplexa dofter att de innehåller flera … doftpunkter som är desamma.

#58 När doften kom så var vi inte ens i närheten av hö eller hösilage utan vi höll på med mjölket. Hö/hösilage hade de fått kl 5 på morgonen och var uppätet vid middagstid och sedan har de gräs ute. Så det med Mockat hö tror jag inte riktigt på   När vi kände doften va klockan ca 4 på eftermiddagen.

Jag sov ute i skogen i ett litet trähus utan el i natt.

Jösses vad det knakade, knackade, gnisslade et c. Jag hörde många ljud som LÄTT kunde tolkats som att en dörr stängdes, att nån knackad på dörren eller väggarna, att någon gick omkring på taket et c et c.

För mig var det väldigt lätt, det fanns bara en dörr och den rörde sig inte en miliimeter. Huset var delvis byggt med träd som hörnstolpar och det blåste den del vilket gjorde att hela huser rörde sig litegran. För mig förklarar det lätt alla ljud.

Kan något av ljuden skapats av en ande? Säkerligen om andar finns. Men de kan även isf ha skapats av små gröna tomtar som red på enhörningar (finns lika mycket vetenskapliga bevis för deras existens som för andars)

Men det finns inga bevis som visar att ljudkällorna skulle vara annat när naturliga. En övernaturlig förklaring behövs ej och tillför inget.

#62

Ja om det finns hur många naturliga förklaringar som helst så blir det väldigt lätt att bara välja någon av dem.

#22

Visst, jag har då och då (fast inte ofta) dejá-vu-upplevelser.  Hur jag "dealar" med det? Tja, jag antar att det är en felassociation i hjärnan som gör att jag får känslan av att varit med om detta förut.

#64

Förtydligande.

Med "dealar med" så är jag nyfiken på vart på skalan ni skeptiker ligger när det oförklarliga gör sig påmint.

Från;

"måste till varje pris ha en naturlig förklaring" till "har inga problem att leva med ovisshet"?

#61 Det förklarar saken. Det var dags att dricka kaffe, vilket din kaffetarm vänligt men bestämt påminde dig om.

Oförklarligt, ja. Jag har själv, precis som andra haft upplevelser jag inte kan förklara. Precis som de allra flesta. I de allra fleata sådana fall har jag snabbt kunnat inse att jag helt enkelt tolkat mina sinnesintryck fel. Har även då ocj då blivit överbevisad om att jag har mints fel.

De allra mesta konstigheter har jag alltså fullt klart för mig vad det egentligen var jag såg och hörde. men inte allt. Men, det faktum att vjag inte har någon bevisad förklaring till en del episoder innebär naturligtvis inte att det skulle vara något "övernaturligt" inblandat.

Det allra rimligaste är att utgå från att det inte var något konstigt alls, och att mina sinnen och mitt minne har bedragit mig på något sätt.

Det är egentligen ite konstigt att vi då och då kan höra saker eller se saker som vi inte riktigt förstår, men borde inte ändå den rimligaste förklaringen vara att det är något fullt naturligt fenomen bakom.

#65. Det där är en intressant fråga. Själv gör jag både ock. Ibland måste jag bara veta och kan snurra runt överallt och kolla. Andra gånger så bryr jag mig inte ett dugg.

Vissa saker är jag stenhård på. Som till exempel när vi skulle köpa hus. Vi kikade runt på en hel del och kände jag att huset var negativt så var det huset ur bilden, direkt. Så har jag alltid känt för just hus. Vet inte varför och vad det är, men en del hus nästan vibrerar av något som inte stämmer, medan andra är varma och välkomnande. Skulle aldrig flytta in i ett hus jag upplever som negativt. Inte en chans.

Ibland när jag hör något som inte stämmer så kan jag reagera, men inte bry mig. Bara konstaterar att det lät som någon gick i trappen, fast ingen är hemma mer än jag. Eller att någon smällde igen dörren (som mina döttrar alltid gör), fast ingen av dem är hemma.

Oftast tror jag ju att det finns en naturlig förklaring, men bryr mig inte alltid om att ta reda på det. Få vara som det vill med den saken.

Ja visst är det väl så att man alltid söker naturliga förklaringar om man kan komma på någon, det tror jag alla gör.

Men för dem som håller dörren öppen även för spökförklaringen så ligger den nog frestande nära för många som ofta råkar ut för just typiska "spökgrejer" som fotsteg, smäll i dörrar och lek med kaffebryggare t ex.

för egen del gör jag nog som du blombuketten. Jag bryr mig inte så mycket heller, det blir bara som en del av vardan. Nu är det också rätt länge sedan det var nåt och det är faktiskt lite trist.

Är kaffebryggare typiska spökgrejjer?

Det faktum att man (för tillfället) inte kan hitta en förklaring till ett fenomen innebär ju inte att detta därför med nödvändighet skulle vara "övernaturligt".

#70

leka med elektriska prylar då. Inte bara kaffebryggare. Tv, radio och stereo brukar vara populärt också.

#71

nej helt riktigt.

#71. Men tänk om det skulle vara det…….bara tänk tanken .

#73

Hur man ställer sig beror naturligtvis på vad man är ute efter. Är man ute efter att hitt uppslag till en fantastisk roman eller ett manus till en fantastisk film, så ja, så kan man ju få idéer till en bra story.

Om man däremot är ute efter att så gott man kan, göra sig någon slags bild av verkligheten, så tycker i alla fall jag att det är avårt att komma runt att belägget för detta "övernaturliga" är tunt för att uttrycka det milt.

#74. Jo, så är det ju förstås. Fast jag är ju inte lika skeptisk som en skeptiker, om man kan uttrycka sig så. Mina tankar kan fladdra iväg rätt långt, men oftast kommer ju förnuftet ikapp i alla fall.

Har inte läst debatten alls, så svarar endast på #0.

Jag tror inte att det finns något "övernaturligt". Allt som händer här i världen , oförklarigt eller inte, är en del av vår värld.

Övernaturliga fenomen för mig är kända eller okända naturliga fenomen som ingen hittills har kunnat förklara med den teknik och kunskap vi har idag.

#75

Jag ser en skillnad mellan fantasi och tro.

För fantasi gäller ju inga regler alls egentligen, eller?

Men när det gäller att tro på nåt, så vill i alla fall jag ställa litet krav på det jag skall sätta min tillit till. Jag kanske är en grinolle, men. . .

#76

Det roliga är ju att det faktiskt finns saker och ting som vetenskapen ännu inte har lyckats klura ut. Det skulle säkert kunna skrivas ganska många intressanta artiklar om "vetenskapens gränsområden".

Jag är för egen del ändå tillräckligt ogin för att inte räkna in "saker från andevärlden" och liknande dit.

#69  Om man nu skulle råka ut för något man inte kan förklara, något oförklarligt som du säger, vad är det då som gör att man går på spökförklaringen?

Jag menar, hur kan man veta att det är just ett spöke? För den som antar att det finns övernaturliga fenomen, finns det väl, antar jag, en hel uppsjö med olika att välja på. Så varför skulle man då välja att förklara fenomenet med att säga att det är ett spöke istället för något annat övernaturligt?

Skulle två olika personer, som var med om samma fenomen, kunna ge två helt olika övernaturliga förklaringar till det?

#77. Nej, någon grinolle är du nog inte . Jag fungerar ungefär likadant. Jag vill veta vad jag tror på.

#79. Ja precis. Där sa du något. Varför tänker de flesta just på andar (spöken) när ljud hörs eller andra oförklariga saker händer. Det kan ju lika gärna vara en liten tomte.

#79

Det korta svaret är vet ej på alla dina frågor.

Men jag antar att mediala personer kan veta vad som är vad med hjälp av sina förmågor.

Saker som försvinner spårlöst men sedan återfinns på rätt plats förklaras här i huset med en femåring med välutvecklade kleptomaniska tendenser. Smäller det i dörrar är det korsdrag eller stallkatt som är framme och härjar.

Tidigare i mitt liv har jag haft den inte helt behagliga upplevelsen av olika typer av hallucinationer. Vid vissa tillfällen har jag vetat om att det varit fråga om just det, i andra inte alls medveten.

#80

En liten tomte??

#83. Ja, en liten tomte……eller något annat. Visst finns det väl sådana  också? Ja, inte i verkligheten, men som sägen finns de små gråklädda tomtarna med.

Vad jag menade är att den som tror på övernaturligt oftast pratar om andar när någon säger sig uppleva oförklariga händelser. Det borde ju lika gärna kunna hänvisas till små tomtar, eller vad som helst egentligen. Eller tror man på en övernaturlig sak, men inte en annan?

#81

"Men jag antar att mediala personer kan veta vad som är vad med hjälp av sina förmågor."

Hur kan mediumet veta att det är en ande den talar med? Borde man inte kunna kontrollera det ganska lätt?

Om inte oförklarligt så konstigt tycker jag det var att vid två tillfällen kunde jag känna att det bott missbrukare i två av de bostäder jag kollade när jag letade nytt boende.

Fick senare reda på att det stämde. Inget i inredningen avslöjade det. Allt var rent och fräscht.

Har undrat lite över det men kommer inte på nån naturlig förklaring. Kan inte minnas att det luktade nåt annorlunda där än nån annanstans. Det är det enda jag kan tänka mig skulle kunna avslöjat det.

Förslag någon?

Intressant tanke från blombuketten. Om man hör något som låter "duns" på natten, hur kan man få för sig att det är ett spöke, hellre än en poltergeist, tomte, banshee, oguon (sp?), mokshasa, vampyr, varulv, lyktgubbe, illbatting, goblin, gremlin, vilsen gud eller förlorad själ?

#86

Skulle det möjligen kunna vara så, att det var någon detalj i dessa bostäder om du lade märke till, men inte registrerade medvetet / lade på minnet. Det kanske bara hamnade i det undermedvetna. Nån lukt, nån detalj.

Jag är ju definitivt ingen expert, så teorin är naturligtvis på amatörnivå.

#85

med lite tur kanske det kommer in någon med mediala kunskaper som svarar på den frågan.

#81   Om det nu finns någon som har mediala förmågor, så borde ju denne kunna avgöra om det är något kommunicerbart i farten.

De flesta jag talat med som har haft spökupplevelser säger sig inte ha mediala förmågor, så det måste finnas något annat som gör att de talar om just spöken. Hur kan de veta?

#90

Antingen är de mediala utan att veta om det eller så har de livlig fantasi. Det går inte att avgöra på den lilla information du ger.

Kan man förnimma andar anser jag att man är medial även om man inte har förmågan att kommunicera med dem. Det är sånt kunniga vanligen lär sig utveckla på kurser och cirklar, och det är långt ifrån alla mediala som gör det.

#65

Jag har inga problem att leva i ovisshet. Det finns många saker som jag inte förstår -- beroende på bristande kunskap eller bristande tid/intresse att reda ut saken. Däremot så är min uppfattning att allting i princip kan ges en "naturlig" förklaring.

Det finns ett par saker som har slagit mig i skillnad mellan skeptiker och troende. En av dem är att många troende verkar ha svårt att acceptera möjligheten att deras observationer eller minnen inte motsvarar något i verkligheten. Alltså att man har sett/hört/känt fel eller minns fel. Det gör att man låser fast sig i beskrivningar av händelser som faktiskt inte har någon naturlig förklaring helt enkelt för att de inte har hänt! Mellan valet att acceptera en övernaturlig förklaring och acceptera att ens egna upplevelser eller minnen är opålitliga så föredrar man en övernaturlig förklaring.

Överhuvudtaget verkar en skiljelinje mellan skeptiker och troende vara att troende lägger mycket stor vikt vid individuella upplevelsers sanning medan skeptiker är just skeptiska till individuella upplevelser.

Det är ju också en central sak i vetenskaplig metodik att man skall utforma studier så att man så långt som möjligt undviker subjektiva bedömningar just därför att de är opålitliga.

Jag har varit med om lite olika oförklarade händelser. Här kommer en: En gång när vi kom hem med familjen en vinternatt, så när vi steg ur bilen så tittade vi upp mot månen. Det var fullmåne om jag inte minns fel. När vi såg upp mot månen såg det ut som den skakade kraftigt upp och ner på himlen! Det var mycket underligt att se.

Om dofthallucinationer:

Min älskade morfar dog 1988 i sitt 95:e år (om jag inte minns fel) och jag sörjde honom mycket. En lång tid efteråt kunde jag ibland känna doften av Aqua Vera, hans rakvatten, när jag kom hem från jobbet. Särskilt i närheten av vardagsrumsfönstret. Förmodligen kom doften från någon granne men jag minns att jag grubblade en hel del över det när det hände. Dofter är så starkt förknippade med minnen och jag tror att det kan vara lätt att lura sig själv när man upplever något konstigt.

#94 Sedan är det väl så att vi ofta "vill" att det ska vara något overkligt/övernaturligt.

Det är ju faktiskt trevligt om det är en hälsning från din morfar och inte doften från en granne

Det kan ju vara besvärligare att bortföklara om man får oväntad information som visar sig vara korrekt.

Min mor avled på sommaren, och vi fick besked att det var bråttom att ta ett sista farväl, eftersom kremering skulle ske mycket snart.

Ett par veckor senare var min syster ute på hundprommenad, och sade rakt ut i luften: "Så mamma, nu är allt det jobbig med sjukhus, sjukdom och kremering klart. Nu är det bara begravningen kvar så blir det lugnt." Då hörde hon som en röst: "Nej lilla gumman. Jag ligger där jag ligger." Så fick hon en vision av att rum med stora "diskbänkar". Det var så levande för henne, att hon gick rakt hem och ringde begravningsentreprenören och sade: "Mamma säger att hon inte är kremerad, utan ligger i ett rum som ser ut (beskrivning av visionen)". Hon fick svaret:"Det är klart hon är kremerad, men beskrivningen stämmer exakt in på mitt kylrum, så jag ska kolla." På kvällen ringde hon mycket uppskakad och förklarade om sommarvikarier och misstag, men lovade att kremeringen skulle ske nästa dag. Syrran rekommenderade en kurs i medialitet, så att hon skulle kunna tala direkt med sina kunder.

Billy-K.

Det finns ett par saker som har slagit mig i skillnad mellan skeptiker och troende. En av dem är att många troende verkar ha svårt att acceptera möjligheten att deras observationer eller minnen inte motsvarar något i verkligheten. Alltså att man har sett/hört/känt fel eller minns fel. Det gör att man låser fast sig i beskrivningar av händelser som faktiskt inte har någon naturlig förklaring helt enkelt för att de inte har hänt! Mellan valet att acceptera en övernaturlig förklaring och acceptera att ens egna upplevelser eller minnen är opålitliga så föredrar man en övernaturlig förklaring.

""En fin o tänkvärd för klarring. Men vad är det som säger att det inte är Du som har låst fast dig i din tanke bana..Bara en tanke från mig till dig…

#97

Så kan det förstås vara, men det är något annat än vad jag talar om.

#97

Haha jo ibland har man fel i sin första gissning. En natt för ungefär 10 år sen så såg jag ett stort ljus uppenbara sig lågt på horisonten. Ljuset var stort som en 50-öring på armslängds avstånd och väldigt starkt. När detta inträffade var jag troende på diverse övernaturligheter, och i mina ögon var detta ett solklart UFO eller någon slags portal.

Nu några år senare så såg jag vad det var - en bonde som kom körandes över en kulle med sin traktor, väl utrustad med extraljus

Vid en annan episod i min troende fas gick jag till en healer för att få kläm på min benhinneinflammation. Jag låg på rygg och hon förde sina händer fram och tillbaka ungefär någon decimeter över min kropp. Jag tyckte mig känna precis var hon hade sina händer trots att jag inget såg. Priset per tillfälle var 500:- och efteråt skulle det säljas små flaskor med färgad olja som man skulle lägga på sina chakran för att underlätta läkningen, men eftersom jag i stort sett inte hade några pengar fick jag nöja mig med healingen.

Benen läkte aldrig och jag gav upp. Skolmedicinen tittade på mina ben och fann att anledningen till mina besvär var överpronation och inte någon energiblockering, jag fick inlägg och problemen löste sig.

Det intressanta är att trots att jag tyckte mig tydligt känna var healerns händer var under sessionen (och att jag använde detta som argument för metodens effekt för släkt och vänner) så var det nog bara inbillning. Jag såg ju aldrig var hennes händer egentligen var! Hur skulle jag kunna veta att jag hade rätt när jag tyckte mig känna hennes händer vid skuldrorna?

Sedan har jag precis som piotrr skriver i sin tråd "mitt liv som medium" lurat mig själv att se auror, samtala med gud och suggerera fram tidigare liv.

#97, 98

En annan mänsklig egenskap (som alls inte är begränsad till "troende") är att bemöta obehagliga påståenden med irrelevanta motpåståenden.

När jag t.ex. menar att "troende" -- till skillnad från skeptiker -- fäster mycket stor vikt vid individuella upplevelser och i min formulering använder ordet "låst" så får jag tillbaka att kanske mina tankebanor är låsta.

Nu, chik, undrar jag: Vad vill du egentligen ha sagt med detta? Har det något att göra med mitt påstående att "troende" lägger stor vikt vid individuella upplevelser? Menar du att det påståendet är fel? Ifall du gör det så vore det trevligare om du bemötte mitt påståendet istället för att blanda in något annat.