Man har en trygg förankring i materialismen, så det är inget problem.

Är det bara skeptiker som inte har en blind tro på sig själv, menar du? Bör man ha det?

Det kanske blir krock med den andra tråden du startade, men…

Skeptiker i den bemärkelse vi menar här betraktar sig som "vetenskapliga skeptiker", lär gärna om detta här. Det handlar alltså inte om nån form av självförnekelse eller så, det låter mycket självdestruktivt och tråkigt.

Nja, jag tycker att det går alldeles utmärkt att vara skeptisk. Du är säkert själv skeptisk mot olika saker - kanske hudkrämerna på reklamen eller kosttillskotten i butiken. Man behöver bara gå genom sin egen skepticism och se så att man inte släpper genom vissa påståenden bara för att de passar den världsbild man har just för tillfället. Att vara skeptisk innebär att vara beredd på att ändra sig ifall det visar sig att man haft fel tidigare, lika väl som att inte ta alla nya påståenden som sanning.

Vidare känns det rätt bra att känna att det jag håller för sant är sådant som det faktiskt finns stöd för, och att jag inte längre väljer mina sanningar efter vad som passar min världsbild (eller bara är lockande, så som livet efter döden). Jag lever hellre i en obekväm sanning än en bekväm lögn.

Tack för svar!

Jo visst är jag skeptisk mot en del saker och jag vill också själv bilda mig en egen uppfattning

Jag undrar lite över just ordet och betydelsen skeptiker..rent allmänt.

Det hade ju blivit så svårt med vetenskapligskepticism.ifokus.se, men det är klart att ett sånt tvetydigt epitet kan orsaka förvirring…

# 5

Ja..som jag förstår det kan man vara skeptisk mot precis allt?

#6

Jovisst, men inte hela  tiden. När man har fått tillräckliga belägg för en sak behöver man inte gå omkring och betvivla den sedan.

#7

Ok..då förstår jag nog bättre…

hej chokelad.renodlad skeptiker är jag inte. Men jag ifrågasätter det som jag inte förstår, o det tycker jag för min del är sunt.

Skulle vi bara följa med i allt som kommer.?

Vem skulle vi lita på då???

Jag ifrågasätter det som strider mot det som jag förstår.

Det jag förstår och det runtomkring försöker jag lära mig mer om. På så vis minskar mängden saker man måste ifrågasätta.

För mig handlar det om hur man ser på auktoriteter. Om man som jag, inte vill hålla sig med auktoriteter, så måste man värdera alla påståenden.

Har nån rätt bara för att denne är "alternativ", "folklig", eller verkar snäll och ödmjuk? Eller för den delen viar upp tjusiga titlar, representerar sont som är gott rätt och riktigt, eller representerar någon särskilt "fin" grupp människor, det må vara adeln, proletariatet, den västerländska kulturen, det orientaliska,  en "naturlig" livsstil, någon särskilt "god" generation eller vad det nu vara må.

Det jag ser som gemensamt för alla olika varianter av s.k. "alternativa" läror, är just hur otroligt beroende de är av sia egna auktoriteter. Ta exempelvis Samuel Hahnemann och Rudolf Steiner. De är "gudar" inom sina respektive rörelser.

Den s.k. "alternativrörelsen" ger ju sken av att vara antiauktoritär och bejaka det egna valet, men det man får välja mellan är vem man skall underkasta sig villkorslöst.

Jag gilllar helt enkelt inte förutsättningarna för denna s.k. "valfrihet".

Möjligen finns det något här som är djupt mänskligt, men har vi inte ändå i vår kultur som vi tycker är präglad av demokratiska värderingar, ändå ett tydligt arv av att förlita oss på auktoriteter, att söka "tydlig ledning".

#3 Man skall verkligen vara bered att ändra sin uppfattning även om det innebär obehag först, - för i slutänden känns det alltid bättre att  man själv kommit på sanningen.

Därför också borde man inte låta sig ledas, #11 skriver bra om den saken tycker jag.

- För mig är det nästan skrämmande hur många som håller på med det ockulta och tillomed betalar ofantliga summor för att tex. få träffa sina döda släktingar, hysa bort spöken o.s.v.

#12

• för i slutänden känns det alltid bättre att man själv kommit på sanningen.

Det är inte alls säkert. Det beror helt på vari sanningen består.

ok, jag kan omöjligen helt själv forska allt, men som någon sade tidigare man minskar risken att blir blåst allt för lättvindigt som man lätt gör om man bara 'följer john' (menar inte JohnHoudin, haha)

- vi alla blir kanske blåsta på ett eller annat sätt, - skönt dock uppleva att man har en fot i jorden åtminstone

Man måste naturligtvis också vara medveten om sina egna svagheter. Det är naivt att tro att man via formella kunskaper, mystiska "övningar" av ett eller annat slag kan helt eliminera risken för att göra felslut, eller att helt enkelt bli lurad. Det må vara medvetet eller omedvetet.

Vi tror oss gärna om att vara goda människokännare som lätt känner om nån ljuger oss rätt upp i ansiktet. Dessutom är det väldigt lätt att göra det missatag att anta att någon har rätt bara för att denne verkar, eller kanske till och med verkligen är, ärlig, ödmjuk och anspråkslös.

"Nyckeln till framgång är ärlighet! Lyckas du fejka det, är din lycka gjord!"

Trollkarlar, brödpräster, solovårare, ficktjuvar, politiker, försäljare och alla dessa frälsare har något gemensamt

#16, cirrun

De flesta av de du räknar upp klarar vi oss utan. Men politiker, vilka skulle ta över deras uppgift? Mycket av gnället på politiker tycker jag påminner väldigt mycket om gnället på den etablerade vetenskapen.

vänligen
VeVeN

#17

ok VeVeN, i så fall måste vi komma överens om uppgiften för  gemensamma mål o mening (gulp)

- att alla skall ha det bra, kunde det vara nåt

Go Natt alla  skepcisism-trådare!

Jag tycker det känns bra faktiskt att vara lite det att fundera o tänka att ha ett öppet sinne liksom.

Hur det är att vara skeptiker? Det är en bra känsla att veta att man strävar efter att tro på så få felaktigheter som möjligt, och veta att man strävar efter att förlita sig på så goda belägg som möjligt för det man faktiskt tror på.

Att vara skeptiker är inte att bestämma sig för något och hålla fast vid det oavsett vad. Det är att vara öppen för att ändra åsikt om så krävs, men inte på vilka grunder som helst.

Det är en fördel och en bra egenskap.

Att vara skeptiker ger också att man faktiskt inte måste ha en bestämd åsikt om allt. Man kan, och får, och bör, säga: "Jag vet inte".

Att vara skeptiker innebär också att erkänna och förstå (en del åtminstone) av de tillkortakommanden som följer av att vara människa. Man vågar ifrågasätta sina upplevelser (på goda grunder, därtill) och övertygelser, och medger att man kan ha fel om både det ena och det andra.

Att vara skeptiker innebär, i princip och i idealfallet, att man har skäl att tro på det man tror på, inte att sakna skäl att inte tro på det man tror på.

Att vara skeptiker innebär att man vill veta om man har fel!

#20

tydligare än så kan det väl inte sägas, om någon försöker säga emot här också så måste den människan sakna  kännedom om egna jaget eller vara helt i en annan dimention (andevärlden kanske )

#20

Mycket väl skrivet anundi. Varför inte ha med det i någon forumförklaring?

Speciellt bitarna om öppenhet gillar jag. Man ser ibland påståenden om att skeptiker skulle se allt svart/vitt, men jag anser att det är ganska uppenbart att det faktiskt är tvärt om.

radio:

• Man ser ibland påståenden om att skeptiker skulle se allt svart/vitt, men jag anser att det är ganska uppenbart att det faktiskt är tvärt om.

Ja! Exakt!

Det är ju skeptiker (generellt) som pratar om och vill införa nyanser i diskussioner.

Jag tror att missuppfattningen kan komma av att skeptiker ofta (med rätta) säger att en alternativmedicinsk behandling antingen fungerar eller inte fungerar, att det inte finns "flera sanningar" osv.

Av det kan man nog lätt få för sig att det är "ja/nej", "svart/vitt", men det är det ju i frågan om huruvuida något har effekt, eller om något finns, eller om ett påstående om ett sakförhållande är sant.

I diskussioner om Big Crops (GMO-debatten) är det tydligt. De som är emot GMO är ofta emot det helt oavsett, och de är emot det rakt av över hela spektrat. ALLT som Monsanto gör är ONDSKA och så vidare.

Man ser ibland alternativmedicinare såga riktig medicin och medicinvetenskap som sådan för att t.ex. Vioxx hade allvarliga biverkningar. Allt eller inget. Svart och vitt.

Skeptiker tenderar (generellt) att kunna nyansera både frågeställningen och svaren på den.

Jag upplever att man som skeptiker tvingas att både se och förstå andra synvinklar, för att kunna argumentera för eller emot dem på ett hederligt sätt.

Man KAN vara skeptisk mot precis allt, men inte hela tiden. För någonstans går det ju en gräns där man tänker OK, där räcker det, nu är det jag funderade över ganska så trovärdigt.

Det finns väldigt många saker att vara skeptisk emot, och väldigt många saker som vi tar för givet men som vi kanske också borde vara skeptiska emot. Som.. visst är det fantastiskt att människan kan flyga i flygplan. Men hur går det till egentligen? Är det säkert? Är det ekonomiskt? Har det några långtgående risker? Om man får svar på de där frågorna får man säkert nya frågor, och efter det ännu fler frågor. Men förr eller senare tycker man nog att man har skapat sig en ganska bra uppfattning om vad flygplan är och hur de fungerar och man nöjer sig med det man har… tills någon kommer med något man inte hört förr.

Skepticism handlar mycket om att ställa frågan "Hur vet man det?"

Och när du "vet det", ja då är du kanske inte så skeptisk mot just det längre, du har ju fått svar på den viktigaste frågan och då vet du också hur man vet det man vet.

#15, VeVeN,

Bra poäng! Jag tycker själv att det är jättespännande att lära mig mer om hur dåliga vi människor är på att avgöra sanning och trovärdighet och sådant, hur lätt det är att lura ögat (och hjärnan) och hur dåligt minne vi egentligen har - hur lätt det är at lura en människa. Att vara skeptisk mot allting betyder också att vara skeptisk till sig själv.

ATT VARA LÄTTLURAD

Vi har en grupp som speciakiserat sig på att utnyttja vår benägenhet att feltolka världen: illusionisterna! Vi har ju en representant för detta skrå som aktiv debattör här på forumet.

Och ta bara en sån där enkel trollerilåda, eller en sån där "knep och knåp" bok med trolleritrix i man köper till ungarna. Där kan man verkligen se hur otroligt enkla tricks kan vara, även om det naturligtvis krävs övning för att göra det bra.

Man kan observera att en hög utbildning i fysik eller ens vittnespsykologi ger någon förmåga att genomskåda bluffar. Det är med kunskaper om hur illusionister, och rena lurendrejare atrbetar, som man kan det.

Att vara skeptiskt är en bra egenskap och en förutsättning för att utvecklas (som rune så vackert uttrycker sig) Frågorna man ställer sig är "varför?" "Hur?" osv.

Att vara skeptisk är en "naturlig" mänsklig egenskap.

#27. Du är så klok Bumbleboo . Precis så känner jag det också.

För mig handlar det väldigt mycket om att göra bedömningar av hur rimliga saker och ting verkar. För att göra det måste jag aktivt ta reda på både ditten och datten, vilket utvecklar mig oerhört som kritiskt tänkande människa. Jag drar ett exempel ur verkligheten (dock inte min) för att illustrera:

Ett barn "ser saker" och beter sig underligt helt plötsligt. Föräldern skriver på ett forum med ockult inriktning och får otaliga svar om att det kan vara elaka andar och råd att kontakta medium. Alla svar om att omedelbums uppsöka sjukvården för att utesluta fysiologiska orsaker viftas irriterat bort.

Min hållning: Vad är mest sannolikt, utifrån den kunskap jag besitter och kan ta reda på: 1) att det är onda andar, eller 2) att det rör sig om fysiologiska orsaker, till exempel en hjärntumör?

På grund av (eller tack vare, kanske) detta förhållningssätt kallas mitt sinne stängt och jag, som person, respektlös. Häpp.

#29 Jag har också läst den tråden och vill lägga till punkt 3.  Barns fantasier

#30: haha, ja det också, så klart.

#29, #30, #31

Vuxnas fantasier då?

#32 Icke att förglömma

 #20 Tycker också att du har skrivit det bra.

#0

Det negativa:

Ibland är det rätt frustrerande att vara en "sån där" skeptiker. T.ex. när folk blandar ihop frågor med kritik, ifrågasättande med mobbning och källhänvisning med påhopp - att bli anklagad för att vara dogmatisk och trångsynt när det egentligen är precis raka motsatsen.

Det positiva:

Men i det stora hela är det som att ha hittat sin plats i tillvaron, att veta att man inte behöver fylla i luckorna av ovisshet med påhitt och fantasier - utan man kan bara accepter att det finns, och kommer alltid att finnas, saker man inte vet.

En av de bästa grejerna är nog att man förstår att (och varför) en hänvisning till bl.a. YouTube som bästa (och ibland enda) källa till sitt extraordinära påstående ofta inte är godtagbart.

Det korta svaret på frågan i rubriken:

"Jotack, bra. Själv?"

Hantera kritik och invändningar

Det som Klass nämner i #35 som negativ erfarenhet tror jag många delar. Det blir knepigt när man i en diskussion inte är överens om hur man skall se på påståenden och invändningar. I det normala sociala livet så är ju det normala att man inte gör invändningar. "sila snacket" är det som gäller.

Frågan är ju då hur man ser på ett sådant här diskussionsforum. Skall forumet i första hand vara en plats främst för sociala kontakter där man inte dissekerar varandras påståenden, eller ett mer debattinriktat som detta.

I det normala vardagslivet är detta i praktiiken sällan ett problem, men just på nätet blir det det.

#38

Där sa du nåt viktigt.

Att komma som outsider ("vanlig människa") och diskutera med skeptiker är som att komma till ett annat land och en annan kultur.

Man blir ofta förvirrad och ibland helt lost när det plötsligt inte funkar att diskutera på det sätt man är van vid med alla andra människor.

Observera att jag inte menar detta som kritik, utan jag säger det bara för jag tror det är bra om ni skeptiker är medvetna om det.

#It's a two-way lane…

#40

ja nu när du säger det…. så måste det ju vara!

#39. Är det verkligen så? Jag är en "vanlig" människa och upplever det inte riktigt så. Inte just för att man diskuterar med en skeptiker. Det kan lika gärna bli "helkonstigt" när man diskuterar med en troende människa (eller vad det nu kan vara). Där kan man bli förvirrad för man förstår sig inte på resonemanget, ungefär av samma anledning som du tar upp……..diskussionen fungerar inte som man är van vid.

Jag tror dessutom att "vanliga" människor består av skeptiker, troende, religiösa av olika slag, olika kulturer, olika generationer och allt annat och att det är dessa man pratar med dagligen. Jag upplever inte att man är uppspaltad i olika kategorier av människor och att man, på något vis, tillhör kategorin "vanlig"………vad det nu är.

#42

vi är vanliga människor allihop, men i vissa lägen tar folk på sig olika "rockar" och ikläder sig roller, som t ex skeptiker ofta gör på forum.

Jag kan inte tänka mig att de till vardags hemma vid köksbordet eller på puben börjar kräva källor och belägg för precis allt som andra säger.

Fast jag erkänner att det skulle vara himla kul att vara jordnöten i skålen om de ändå gjorde det

Jag är inne på denna sidan för att jag är skeptiker till min natur. Är vi inte alla det?

Jag är dessutom troende

Jag ser ingen konflikt i det. Härinne däremot så är det inte ett rent filosofiskt diskussionsforum utan här vill man ha belägg för sina påståenden vilket inte är så konstigt. Allt ifrågasättande kräver ju ett svar/belägg mer än en åsikt på ett skeptikerforum.

Jag tycker ändå att jag passar in här och jag anpassar mig efter de hårdare kraven och frågeställningarna.

Jag är ingen flitig skribent för jag känner att mycket av det jag tror på och står för är just bara "tro" och det får jag göra på annat ställe

#42: Jag skriker alltid "KÄLLA PÅ DET!?" när någon kläcker ur sig något osannolikt till exempel på jobbet. Det är nästan det enda replikskifte som sker mellan mig och min man också. Jag: "Jag har köpt blodpudding."  Han: "KÄLLA PÅ DET!?" 

#44

ja vi får hoppas att skeptikerna får utlopp för sina filosofiska diskussioner och åsiktsutbyten nån annanstans - det måste bli ett ganska torftigt liv annars.

#45

tro mig men det har jag också gjort - när jag jobbade på ett Antisställe. Fast då hade jag inte lärt mig ordet "källa" än. Det blev mera "hur fan vet ni det"?

Maggan: Det funkar ju också. :)

#44"Jag är ingen flitig skribent för jag känner att mycket av det jag tror på och står för är just bara "tro" och det får jag göra på annat ställe"

Brukar det florera skeptiker där på det stället som avkräver er svar på er tro? Typ man ber sin Fader vår så haglar genast frågor om evidens på att gud finns?

#47

Nej det vete fasen. De prackade på mig en massa dötrista böcker av Steiner

#48 Skeptiker finns överallt Men har man ett "intresse" eller "tro" så kan man på liknande sidor mer "samtala" utan att någon avkräver källa. Man har ju så att säga gemensamma upplevelser.

Det är skillnaden mot att befinna sig på ett skeptikerforum. Här är det mer "upp till bevis" med all rätt.

Och så ska det vara. Ger man sig i leken in så…..osv.

Därför tycker jag att även jag passar in här. Jag har ett gediget intresse och är nyfiken. Läser mer än vad jag skriver men tycker att det är lärorikt.

Så jag vill ändå kalla mig skeptiker, om det går för sig

Det går för sig. ^_^

#51 Haha, tack

#48. Var du än är någonstans så finns det alltid människor som vill veta "hur du vet det". Gå in på forumet om hundar så får du se samma tendens. Gå in på Politik och du kommer ställas mot väggen om du påstår något, eller har åsikt om något. Det är inget som endast skeptiker frågar och det är absolut inte endast inne på "troendeforum" det ställs frågor om belägg.

#53

ja vi är inte bara vanliga människor allihop. Vi är alla skeptiker också i olika sammanhang. Det ingår väl i paketet "människa" antar jag.

#54. Ja, så är det nog. Vi människor har ju våra egenheter .

Blombuktten och Maggan, jag håller med er

#56

Asch no big deal. jag var ju diplomat i mitt förra liv

#57

#57

• jag var ju diplomat i mitt förra liv

Det livet var inte så långt, va?

#59

varför inte?

#60

I och för sig behöver ju inte din framtoning i ditt nuvarande liv återspegla din diplomatiska förmåga i tidigare liv, det är sant.

Jag var katolik i mitt förra liv.

Jag måste varit hora.

#61

Jag var katolik i mitt förra liv

fy för den lede

#62

 Jag måste varit hora.

Det låter bättre.

#62

Och jag är skyldig dig pengar.

#54

• "Vi är alla skeptiker också i olika sammanhang. Det ingår väl i paketet "människa" antar jag."

Jo, det är nog så. Men om man ska "definiera" en skeptiker i den bemärkelse det handlar om i tråden kan man säga att en skeptiker inte undandrar sig för att ifrågasätta egna eller andras "heliga kor". En skeptiker har helt enkelt inte sådana, i teorin.

Självklart är man inte mer än människa, så det blir svårt, men att vara skeptiker innebär inte att man är skeptisk till vissa saker, så där slumpmässigt.

Vad jag försöker säga är att en skeptiker är mer än att vara skeptisk "i olika sammanhang".

I avsnitt 31 av Skeptikerpodden pratar vi om just detta - vad är skepticism, vem är en skeptiker? (Avsnittet släpps imorgon eller på tisdag).

#0

Jag tycker tvärtom att det finns något väldigt tryggt över att inte söka efter något övernaturligt eller magiskt i tillvaron, att man vet (ungefär) hur världen fungerar.

"Tro på sig själv" kan ju betyda flera saker. Jag tror på mig själv och andra människor, att människan är i grunden god och vill andra väl. Men jag tror inte att jag alltid kan bedömma upplevelser jag har och dra rätt slutsater. Det är alltför lätt att lura sig själv och t ex se orsakssamband där inga finns.

I grunden finns en stor nyfikenhet och en strävan efter att hitta svar på frågor om hur och varför. Och för det krävs en bra metod… En som fungerar bättre än när man själv tycker sig se mönster och samband och drar slutsatser som är långt ifrån objektiva. En vetenskaplig metod.

#20 : Bra sagt!

#0

Vad betyder "att tro på sig själv"?

54,55,56,61,62,64..Kan bara hålla med.Vi är!!

Filip…."Att tro på sig själv"" Våga satsa o vara den man känner för…

Så är den meningen för mig….

Vad känner du när du läser den?

""Lev livet, bara du inte skadar dig eller något annat."""

Som jag har skrivit för ut.

Jag är en sund Människa som tror o ifrågasätter vad du säger o gör???

Alltid retar det någon…

#68 hahahahaha sikken härlig bild!du är rolig du

Testar med en rörlig bild där Jesus visar upp sitt simhopp.

hahaha han hade det inte lätt den där mr jesus=)