Vem var föreläsaren? Nyfiken…

# 1 Ska kolla i mina papper…vänta lite…Göran Isacsson - docent i psykiatri vid Karolinska Institutet.

Jag är skeptisk.

Däremot kan jag tänka mig det rör sig om psykisk instabilitet. Att det måste vara psykisk sjukdom, det låter lite drastiskt.

Men jag är inte insatt i ämnet öht.

# 3 Jag är ju inte heller insatt även om jag nu jobbar inom psykiatrin, jag jobbar med människor över 70 år och vi har många som kommer in för suicidförsök. Dock tror jag inte det i alla fall handlar om depression utan helt enkelt en livsleda relaterat till att de är helt ensamma i livet.

Men jag tyckte det lät så drastiskt att det skulle vara så som han sa, hängde helt enkelt upp mig på det. Men det är intressant och är väl bra att hjärnan får jobba lite.

Docenten har fel.

Det finns ibland rationella fördelar med frivillig död framför fortsatt liv.

OK, tack.

Jag kan tänka mig att som suicidforskare så har man olika register att tillgå b.la dödsorsaksregistret och hittar då en sjukdomsbild bakom.

Det finns ju även forskare som forskar i suicidförsök d.v.s interjvuar människor som försökt ta sitt liv och överlevt och även här hittar man en sjukdomsbild bakom eller missbruk (som också är sjukdom).

Jag kan tänka mig att det är svårt att få tag i material för sin forskning som kan förklara andra orsaker än psykisk ohälsa av något slag.

Jag har svårt att tänka mig hur det skulle gå till.

Den formen av självmord som inte föregås av någon sjukdomsbild kommer ju i så fall plötsligt och oväntat för omgivningen och visst kan många olyckor kanske ha den förklaringen men hur ska man få fakta om detta?

# 6 Nej, det är ju jättesvårt. Men så berättade han att han då intervjuade närstående och vänner tex till de som tagit sitt liv och så fick de ge en bild som då kunde leda till att man i efterhand ställer en psykiatrisk diagnos. Jag har en mycket nära väninna som tog sitt liv och vi omkring såg inga tecken på att det någonsin skulle kunna ske. Dessutom skedde det väldigt plötsligt och rejält otäckt. Så jag vet inte…men man kan ju klart spekulera sig blå i frågan..

Nog kan tänka sig rationella självmordorsaker, t ex som de åtalade nazisterna som begick självmord under Nürnbergrättegången. Även självmordbombare, sektmedlemmar m fl drivs väl av någon slags rationalitet. Självmord vid plågsam terminal sjukdom kan också sägas vara rationella. Detta är dock, som jag uppfattar det, randfenomen så man kan gott tycka att docenten har rätt.

I den mån självmord i övrigt är orsakat av en yttre händelse (separation, anhörigs död, misslyckande m m) så finns ju en grundläggande brist i psykisk motståndskraft och reaktionsmönster om man inte kan handskas med händelsen på ett mer funktionellt sätt än att ta sitt liv. Finns å andra sidan ingen sådan yttre händelse så är det väl än mer klart att den finns en psykisk problematik i botten.

Att slänga sig på en granat för att skydda sina medsoldater är också självmord, men brukar inte kallas för sjukt. Självuppoffring är inte en psykos. Åtminstone inte alltid.

#5, Tristan Chi

• "Det finns ibland rationella fördelar med frivillig död framför fortsatt liv."

Det betvivlar jag inte, men man kan (väl, hypotetiskt?) vara psykisk sjuk och ändå se dessa fördelar.

Så, att han skulle ha fel bara därför känns lite förhastat.

#10

Han ska ha sagt att självmord "enbart förekommer i samband med psykisk sjukdom".

Med mindre än att man definierar viljan att begå självmord som ett tillräckligt kriterium för psykisk sjukdom, är detta uppenbart falskt.

Jag tvivlar inte på att det oftast är psykisk sjukdom inblandat.

I stand corrected.