Jag såg programmet. Tyckte det var både bra och dåligt. Bra i att flera av de medverkande förklarade hur medicinutveckling fungerar, och varför det måste göra det. Dåligt för att tonen blev lite ödesmättad stundtals där den inte hade behövt bli det, om man bara hade förklarat saker och ting med några futtiga meningar.

• "Men om jag för står rätt så kan en inte sjuk ta medicinen o kunna uppnå så mycket bättre resultat i vad den gör..O det tycker jag känns lite jobbigt.."

Varför känns det jobbigt?

Jag vet elever som blivit av med sin dyslexi när de fått medicin, och en elev lyckades förstå att det fanns ett system i matematik - tidigare hade hon trott att man måste lära sig allt utantill (3+5=8 utantill, sen förstod hon att det fanns ett system i addition). ADHD kan vara väldigt distraherande för människor, som gör att inlärningen inte fungerar alls.

Nu såg jag bara några minuter av programmet, men visst kan en person med ADHD få bättre resultat. Det är inte frågan om att man blir smartare, man får lättare att fokusera.

Gränsen mellan en person som har ADHD och en som inte har det är dessutom inte knivskarp, och kan dessutom justeras.

Vet inte riktigt vad jag tycker om läkemedel för friska, som Ritalin för att fokusera bättre eller Viagra för att få kraftigare erektion - I dagsläget tycker jag det är okej, men inte mer än så.

#3

• "Vet inte riktigt vad jag tycker om läkemedel för friska, som Ritalin för att fokusera bättre eller Viagra för att få kraftigare erektion - I dagsläget tycker jag det är okej, men inte mer än så."

Jo, det är ju verkligen en gråzon av luddigheter och gränsdragningar där.

Men jag vet inte riktigt… Varför "ska" mediciner som boostar våra funktioner vara "fel", men inte t.ex. löparskor?

Ja, det är olika saker, men vad är det som gör det ena ok, men inte det andra?

Jag kan dock hålla med om att boostar-mediciner känns lite mer vanskligt (vilket alltså inte betyder att de är det).

Helt klart att de som behöver medicinen skall ha den.För då får dom ju livskvalitet.

Men att friska skall kunna ta för att upnå ett bätre resultat tycker jag inte käns bra.

O då kan jag inte jämföra det med löparskor.

För som det fram kom i tvprogrammet.Du kan preserar så mycket bätre på konstlad väg.

O vem skall bestämma vem som skall bli geni?

Får mig o tänka på droger…

#5

Äter du några vitaminer eller kosttillskott? Har du använt p-tabletter? Har några av de livsmedel du brukar köpa tillsatt omega-fett? Osv.

Jag tror det är svårt att dra en gräns.

Ritalin och Conserta är för övrigt centralstimulerande. Men de doser man tar blir man inte hög av, och jag kan inte tänka mig att man får ökad tolerans på samma sätt som en narkoman får.

Ja du radion….Det är dock centralstimulerade. som en narkoman som får dåliga saker.Blir bara lite hög.

Omega i tablett får man inte ge barn. Var stor debatt om det, När lagen trädde i kraft, att man inte fick ge Omega i medicin syfte.Har sökt men inte hittat något som jag kan åter ge.

ja vårt samhälle är på väg till att bli lite kemiskt.Både på gott o ont.

Jag själv hade inte blivit så här gammal om jag inte hade haft mina små piller för att kunna andas.så jag skall ju inte ifråga sätta utan jag skall ju vara tyst o tugga i mig…

Men tycker ändå att det är tokigt…

Eller dricka energidryck, mänger av kaffe eller cocacola när man t.ex studerar och behöver prestera och läsa intensivt inför tentor.

#7

• "Men tycker ändå att det är tokigt…"

Vad är det som är tokigt? Att vi i dag kan ta fram läkemedel som gör att männsikor som tidigare mådde kasst i dag kan fungera riktigt bra.

Jag skulle vilja se en definition på "frisk". ADHD, till exempel, är mig veterligen en neuropsykiatrisk dysfunktion, dvs hjärnan fungerar inte riktigt på samma sätt hos någon med ADHD som hos en "normal" människa. Om det är en skada eller en naturlig variation vet jag inte. I ett annat samhälle, med ett annat skolsystem och en annan arbetsmarknad, skulle ADHD kanske inte vara ett funktionshinder alls? Jag tycker dock att det står utom allt tvivel att ADHD kan innebära ett handikapp, beroende på vilken miljö man befinner sig i.

ADHD är ett handikapp o kan få en bättre livskvalite med Medicin..

En frisk människa.Får nöja sig med vad den kan prestera..

#10

• "I ett annat samhälle, med ett annat skolsystem och en annan arbetsmarknad, skulle ADHD kanske inte vara ett funktionshinder alls?"

En intressant tanke som jag funderat på ibland. Jag arbetade en tid som personlig assistent till en kille som läste matematiklinjen på universitetet, ett ämne han behärskade mer än väl, men han kunde inte knyta sina skor.

Skulle världen bestå av mestadels aspergare hade alla skor haft kardeborreknäppning, och jag skulle fått stödundervisning i matematik och logiskt tänkande.

#11

Men vad är en frisk människa? Någon som aldrig har ont i huvudet och därför inte har behov av paracetamol? Jag kan tolka dig fel, men det låter som att du definierar "frisk" som "bör inte ta medicin".

När det gäller det flesta psykiska sjukdomar/skillnaderna så går det inte att ta ställning till om personen är frisk eller sjuk utan att ta hänsyn till dels hur personen faktiskt mår, dels sociala och kulturella faktorer. Beteenden står inte på egna ben. Det som utgör en osjälvständig personlighetsstörning i ett samhälle kan vara en idealhustru i ett annat…

#14

Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt hängde med.

Jag förtydligar mig genom att hänvisa till vad Psykiatriförbundet skrivet om personlighetsstörning.

Vid personlighetsbedömning, liksom i många andra kliniska sammanhang, ligger det emellertid en svårighet i att dra en skarp gräns mellan vad som kan betraktas som störning och inte. Detta beror på att problematiken kan beskrivas dimensionellt längs en kontinuerlig skala med friskt och sjukt i vardera polen.

För det mesta saknas formella kriterier för klinisk signifikans, och klinikern får därför vanligen förlita sig på sitt sunda förnuft. I DSMsystemet används ett kriterium för klinisk signifikans som bygger på förekomst av plågsamma psykiska symtom eller betydande funktionssvårigheter i viktiga avseenden. Symtom rapporteras av patienten själv, spontant eller som svar på direkta frågor, och den kliniska signifikansen avgörs vanligen av att läkaren och patienten är överens om att symtomen förorsakar ett uppenbart lidande.

Vid diagnostik av personlighetsstörning har emellertid funktionssvårigheter ofta större betydelse än symtombesvär. Bedömning av funktionsförmågan är inte sällan svårare än bedömning av symtomens svårighetsgrad. Vad som är god funktionsförmåga i arbete eller studier och sociala eller nära relationer är i viss utsträckning en värderingsfråga.

Uppfattningar om detta varierar mellan olika kulturer liksom över tid. Samtidigt är det motiverat att försöka identifiera sådan personlighetsrelaterad funktionsnedsättning som uppenbarligen är en följd av mer betydande psykopatologi.

Nu handlar ju detta specifikt om personlighetsstörningar, men bör även kunna användas som en mer generell problembeskrivning.

Det kanske har nämnts, men jag säger det ändå:

Man brukar (väl?) inte tala om "normal" eller "frisk", iaf när det handlar om psykiska sjukdomar och/eller diagnoser som ADHD osv. Termen "neurotypisk" är som jag har förstått det, det nya svarta.

Den termen signalerar vad det egentligen handlar om; att vara mer eller mindre lik "de flesta".

anundi: Ah, som städare -> lokalvårdare?

#18

Hehe, njaa… Det är ingen "försköning" direkt, eftersom dessa spektrumdiagnoser är just det; spektrum.

Man vill (gissar jag) belysa att det handlar om att vara som "de flesta", d.v.s. neurotypisk.

Eller, som det står här:

• _Uttrycket neurotypisk (NT) myntades av personer med autismspektrumstörningar som en beteckning på människor med genomsnittliga, normalfungerande nervsystem, det vill säga motsatsen till dem som är neurologiskt atypiska, så som till exempel människor med autism.

  Begreppet används istället för positivt värdeladdade begrepp som "normal" eller "frisk" och syftar då till att ifrågasätta det ensidigt positiva med detta tillstånd och det ensidigt negativa med olika autismspektrumtillstånd._

Jag vet inte riktigt om det är ett medicinskt vedertaget begrepp. Jag har dock hört Steven Novella använda det, vilket borgar för att det borde ha fått genomslag i neurologikretsar.

Häpp. En snabb koll på engelska sidan ger:

• The concept was later adopted by both the neurodiversity movement and the scientific community.[3][4][5]