Moralfråga: Ögontjäneri
Så hette det när jag gick i skolan. En ögontjänare är, om det nu är ett ovanligt ord, någon som uppför sig på ett sätt när de vet att någon ser på och på ett annat sätt när de tror sig vara ensamma eller i en liten grupp.
Jag vet inte varifrån jag har fått min egen uppfattning, nämligen att om man vill göra rätt för sig, så gör man det oavsett om någon kommer att få reda på det eller inte. Det är helt enkelt lättare att alltid göra det jag tycker är rätt, än att förlita mig på vad andra människor kommer att se eller ta reda på. Men jag kan som sagt inte sätta fingret på varför jag tycker så.
Jag är till exempel inte religiös alls, så jag tror inte att gud eller andarna kommer att se vad jag gör för något. Kanske är det för att jag vill vara en sådan människa som jag själv tycker om. Någon som erbjuder sig att hjälpa, ifall jag skulle behöva hjälp. Någon som tar bort ett farligt hinder, innan någon ens har klagat över det, om man skulle se ett sådant. Någon som betalar igen även till den som har glömt att man är skyldig något. För att det är så jag vill bli bemött. Samtidigt blir jag inte speciellt stött om någon annan inte gör som jag.
Men nog om mig. Frågan jag har är hur det kan komma sig att jag har träffat flera människor i mitt vuxna liv som gärna försöker ta och klippa lite i hörnen, fuska lite för att få mer själv, och hur man kan förmedla till andra att det inte är OK. Som jag ser det, den som fuskar mot andra människor när jag ser på, kanske fuskar mot mig när jag inte tittar. Även om de påstår att jag är deras vän och de andra inte är det. Jag blir liksom inte övertygad av det.
OK, frågan är snurrig och jag vecklar in mig för mycket. Men jag är väl inte ensam om att fundera på sådana här saker?
Det finns till och med massor av kristna extremister som tror att ateister inte kan vara moraliska över huvud taget. Det får mig alltid att undra om dessa extremister själva är goda människor för att de vill vara det, för att de ser poängen och nyttan med det, eller om de bara är goda människor för att de är rädda för straffet som gud kan ge dem? Vad betyder DET om sådana människor dessutom tror att Jesus kan förlåta dem VAD SOM HELST och ändå släppa in dem i himlen?
Vilka är era tankar?
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Jag tänker som så här. Det är en nationalekonomisk grundbult att den största personliga vinsten gör man när andra följer reglerna men man själv struntar i dem (utan att andra märker det förstås). Det blir därmed ett nödvändigt villkor för varje fungerande samhälle att det finns en moralisk kompass som fungerar som motkraft. Denna drivkraft att inte vilja vara ögontjänare måste således vara mycket djupt rotad i den mänskliga kulturen och kanske t o m ha en grund i vår biologi. Jag skulle gissa att samhällen som mödosamt kollapsat inifrån, t ex forna östblocket, så har det föregåtts av att detta värde luckrats upp.
Jag tror inte att värdet är biologiskt. Det är snarare en variant av självbilden, tyvärr är vi som art rätt duktiga på att bedra oss själva och komma på jättebra undanflykter till varför samma regler inte skall gälla för oss själva, som vi förväntar oss skall gälla andra. Dubbelmoral,.
Bland annat tänker jag på människor som är emot abort - när andra gör det - men själva använder sig av det för att i deras fall är det självklart ett specialfall, ett undantag. Vet inte om det är att ses som bristande altruism och oförmåga att förstå att andras situationer är precis lika speciella som den egna, eller bara ännu ett exempel på hur bra människan är på att hitta på ursäkter för sitt eget beteende.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Jag tycker dina tankar är intressanta om ögontjäneri men förstår inte riktigt kopplingen tro vs ateism.
/Maria
# 0 Intressanta tankar. Att man gör annorlunda när någon inte ser och finner undantag för sig själv är väl ett sätt att rättfärdiga det man gör och då måste det någonstans innerst inne inte kännas helt rätt kanske. Jag har en nära väninna som är en person som vänder kappan efter vinden så att säga. Man vet egentligen aldrig vart man har henne och åsikter och tankar ändras från den ena dagen till den andra.
Jag har själv som ung levt som så att jag gjorde som alla andra en längre tid då jag efter många års mobbing inte vågade stå upp för min egen åsikt och egna tankar. Tack och liv har det genom livet förändrats.
Men sen ibland hamnar man ändå i situationer där det är enklare att bara följa med i tystnad än att säga något. I det längsta försöker jag behandla människor så som jag själv önskar bli behandlad och många gånger som du skriver Poitrr utan att ha en tanke på att få någonting ut utav det för egen vinning.
Stora egon finns överallt och vi kommer alltid genom livet att springa på dem och för dem finnes nog alltid en ursäkt på varför de kan göra någonting som egentligen inte är rätt när det gäller någon annan än just dem själva.
Amor Vincit Omnia
piotrr.Nu svarar jag bara på Ögontjänare..För den sorten finns det gått om.
Hur jag är kan jag inte svara på.
För jag har en bild av mig.O andra har en bild. Jag hoppas att jag är en människa som är rätt vis o står för rätt o fel på ett bra sätt..o hjälper o stöttar den som har behov av det…
Sen har jag ju träffat många kristna o troende människor SOM jag tycker bara är så EGO.Men det är ju min åsikt om dom…
Så för att få ett bra o ärligt svar så får man nog fråga en som kan säga sanningen till en.Förut satt att den människa kan se o ge ett rättvist svar o inte vad den tycker. För kemin skall ju passa när man är i en grupp med.
Lite från mig i detta ämne.Lena
Lena.P är jag i verkliga livet.
#3, Bumbleboo
Kopplingen är skillnaden mellan människor som tror sig vara moraliska på grund av religion, och hur de ser på människor som inte har religion. Jag menar uppenbart att man kan vara moralisk oavsett om man har gud eller inte.
/ Per
Sajtvärd för Skepticism
Starta ny diskussion