Jag är inte så säker på att varierad kost skulle vara jättebra. Snarare kanske tvärtom med tanke på hur lätt det är att överdosera. Ur ett evolutionärt perspektiv tror jag att människan är "konstruerad" för att klara perioder av svält men att vid tillgång på mat (säsongsberoende) så äter vi upp oss på kolhydratrika produkter som lagras som kroppsfett för att utgöra reserv vid säsonger med mindre tillgång till mat. Lite som björnar i ide.

Nu har vi inga sådana säsongsvariationer längre, mat finns obegränsat året runt och vi äter ungefär lika mycket året runt också. Mellan måltiderna äter vi annat än riktig mat för att det är gott också.

På det hela taget är det lite märkligt att forskningen inte har kroppens funktioner mera klart för sig idag. Vissa kroppsfunktioner, ffa sjukdomar har man ju benkoll på men just ämnesomsättning, näringsfysiologi verkar vara ett ganska grått område med många tyckare och inte så många vetare.

#1 Vulcan, Det är precis så det känns, många tyckare och inte så många vetare, och de som tycker tycker så väldigt bestämt.

Menar du med tvärtom att det kanske är bättre att äta mer strukturerat för att undvika överintag eller var det något annat du syftade på?

Är det kanske så som du beskriver också, att vi är anpassade att lägga på oss vikt i svåra perioder, men att våra förutsättningar nu för tiden gör att vi bara lägger på oss och inte har de hårda tiderna då vi historiskt sedan svalt tillbaka ner i vikt?

Jojobantning är mig veterligen inte speciellt nyttigt för kroppen heller.

Våran ämnesomsättning är väldigt flexibel och kan ta hand om massor av olika varianter på födoämnen. Den kan också oskadliggöra mängder av toxiner som finns naturligt i växter. (har ofta hört från kostfanatiker att t ex säd är "onaturligt" som människoföda p g a vissa skyddsämnen som finns i fröet, vilket altså inte är ett problem).

Ät varierat så riskerar du inte bristsjukdomar.

Ät inte för mycket så blir du inte överviktig.

Rör på dig så du håller hjärtat och cirkulationen i trim, samt undviker  förstoppning, ryggproblem, knäproblem och en massa annat trist.

Sökandet efter "den ultimata dieten" har lett till märkligheter så skilda som fetterianer till frukterianer. Helt olika kost, men båda lika fanatiskt övertygade om att de äter det enda våra kroppar är skapade för.

#3 Trilobite, tack för ett sammanhängande, förnuftigt och ödmjukt svar, tyvärr sällsynt i debatten!

Nästan utan undantag ser jag att kostdebatter tenderar att bli extremt polariserade. "Vi har helt rätt, alla andra har helt fel", typ.

Inga nyanser, bara svart-vitt.

Det är synd, för jag tror definitivt att alla läger i kostfrågorna har något att bidra med. Det kan bli lite sekteriskt ibland, vilket gör att huvudfrågan och poängerna försvinner i bruset.

Ett bra exempel på vad jag menar är LCHF. Dieten har sina poänger, verkar fungera bra i många fall, men har besudlats av vissa förespråkares galna idéer och uppenbara förakt för vetenskap.

Det blir dogmatiskt.

När jag hör LCHF idag tänker jag inte på det förespråkarna vill att jag ska tänka på. Och detta är inte mitt fel.

Trilobite visar på den inställning som är nödvändig; ett öppet sinne för variationer, för befintlig kunskap och för förändringar.

Är inne på ungefär samma linje. LCHF har definitivt poänger i både forskningsresultat och idéer. Jag tror man, med det vi vet idag, kan konstatera att snabba kolhydrater finns egentligen inget nutritionellt behov av. Alltså kan vi ta bort allt som innehåller tillsatt socker. Bara det är en vinst i sig för många idag.

Varierat för att slippa bristsjukdomar är jag inte lika övertygad om. Man kan äta ganska ensidigt utan att riskera brister. Kött, ägg och lite paprika så är det inga omedelbara risker. Lägger man till att inte skära bort något fett från köttet så vet jag inte vad som skulle fattas i kosten. Ägg är förmodligen det enskilt nyttigaste födoämnet vi har att tillgå. Variationen är i såfall bra ur njutningsperspektiv, vilket man givetvis inte ska förakta.

Problemet för de flesta människor (överviktiga i synnerhet) är dålig kunskap om kost och nutrition. De flesta har säkert hört talas om kostpyramid eller kostcirkel och äter säkert ur alla delarna men tänker förmodligen inte på totala energiintaget. Totala energiintaget från riktiga måltider är fullt tillräckligt att gå runt på men lägger man till fika med kaffebröd, läsk eller saft till maten, frukt, den där chokladbiten på macken, jordnötterna, ostbågarna, chipsen, smågodiset och den där suuuperviktiga energidrycken man bara måste ha efter löpträningen så stannar man inte på några 2500 kcal om dagen.

Fibrer och lite antioxidanter är inte att förakta.

Och man kan ju faktiskt inte leva utan snus.

#8 Därom torde fullkomlig koncensus råda.

Snus borde ingå i högkostnadsskyddet likväl som hjärtmedicin.

#8 #9 #10

Jag förstår inte att jag ens bryr mig, men …

Vetenskapliga belägg har ni väl för era påståenden, antar jag. Frågan är var.

God dag!!Detta stycke tycker jag om.säger rätt mycket.

Min ödmjuka uppfattning är att människokroppen oftast är såpass bra på att anpassa sig och ta upp det den behöver att de flesta människor klarar sig bra och kan må hälsosamt av att äta en varierad kost, inklusive protein, fett, kolhydrater, vitaminer, vatten osv. Detta så länge det görs i rimliga mängder, tills man inte är hungrig längre istället för att bli proppmätt varje gång och dessutom rör lite på sig då & då……

agsel!!!Menar du hur vi äter eller matens kvalitet??

Lite här o läsa

#11 Snus höjer PH-värdet i munnen och därmed trivs inte karies lika bra hos snusare. Just var jag hittar den uppgiften vet jag inte men natriumkarbonat eller kaliumkarbonat tillsätts i snuset.

#11

Slutar jag snusa slutar jag vara. How's that for science for, ya?!

#13

"Snus höjer PH-värdet i munnen och därmed trivs inte karies lika bra hos snusare."

Jepp. T.o.m. min tandläkare säger att mitt snusande mycket väl kan ha bidragit till att jag inte har hål eller karies, i princip aldrig.

Dessutom får man ju rena rama Hollywoodgarnityret av snus. Bara en bonus.

#12 Chik, Jag menar hur mycket vi äter och vad vi stoppar i oss ja, hur vi äter det lägger jag mindre vikt vid.

Precis som dina länkar anger finns det vissa saker vi behöver för att må bra men min uppfattning är att kroppen ser till att ta tillvara på de ämnena man behöver mest när man äter varierat.

Däremot tillsätts det idag för mycket socker t ex vilket kroppen väldigt gärna tar upp mycket av. Mat innehåller däremot som regel redan tillräckligt med socker utan att man tillsätter det för att smaka gott och ge en socker så man piggnar till lite, även om det sistnämnda kan ifrågasättas hur nödvändigt det är.

/Axel

Det är inte bara det vi äter som är viktigt att tänka på:

"Americans now get nearly 25 percent of their calories from liquids."

(artikeln är läsvärd även ur andra aspekter :-)

#15 Min tandläkare, som inte bara är tandläkare utan också min fru, har hel hel hög med synpunkter på att jag snusar, främst för skador på tandkött och att käkbenet urholkas. Visst blir det lite gropar i överkäksbenet men om det vore ett stort problem skulle vi ha en jädra massa gamla gubbar med hål i käkbenet. Det har vi inte.

Bild

#18

Ja, att tandköttet påverkas har jag märkt efter 17 års snusande än så länge. Dock inte så att det är ens nästan i närheten av skräckexemplen.

#19

Anekdot. Inget evidensvärde alls.

Tack Klass, helt riktigt. :)

Mathysteri?

Vår mat har blivit ett symboliskt slagfält.

I matdiskussionerna finns längtan efter något fast, ursprungligt, "naturligt". Det odlas konspirationstänkande. Matoro verkar kunna vara ett utlopp för olika sorters missnöje över sakernas tillstånd i vårt samhälle.

De olika varianterna på kost, som LCHF, blir till någon slags kvasireligioner, med nästintill gränslösa pretentioner att ge lösninge på livets alla problem.

#18 Du kan nog lugnt snusa 17 år till. Jag har snusat sedan 1975 och ännu har jag käkben kvar :) Tandköttet går tillbaka efter några dagars uppehåll, eller om man byter sida.

#20

Vilket evidensvärde syftar du på?

Att mitt tandkött har påverkats av något står klart. Att det har gjort det av snusandet kan ses som anekdotiskt eller faktiskt hellre som ett post hoc- eller cum hoc-felslut. Korrelation och kausalitet, och så vidare, du vet.

Men, skåda, belägg för att det sker oftare hos snusare:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17092238

• In the present population sample of adolescents, the use of smokeless tobacco (moist snuff) was not associated with the presence of periodontal disease except for a significantly high prevalence of gingival recessions.

Det understrukna är då tillbakadraget tandkött, vilket jag har, men inte alls i några allvarliga mått. En både rimlig och sannolik slutsats är att det är pga snuset.

Att mitt tandkött inte är ens nästan i närheten av skräckexemplen stämmer för övrigt också.

Det är alltid svårt med ironi och sarkasm på nätet och eftersom jag själv också sällan använder smileys vet jag ju inte om du skojar med mig, efter mina skämtsamma inlägg om snusets vikt för överlevnad, men… jaja.

#23

"Du kan nog lugnt snusa 17 år till. Jag har snusat sedan 1975 och ännu har jag käkben kvar :)"

Hehe, gott det. Jag har för övrigt inga problem med att sluta. Jag har gjort det flera gånger…

"Tandköttet går tillbaka efter några dagars uppehåll, eller om man byter sida."

Mjaah… "Gingival recession" är i alla fall inte reversibelt, av det jag läst. Men det kanske finns mildare former? Och den processen går hur som helst jäkligt sakta för mig åtminstone.

Dessutom är mitten min grej, så i så fall återstår underläppen och det går ju bort.

Kom att tänka på en gubbe hos mormor, han brukade köra skämtet:

"Hon var så ful, att jag inte ens skulle kyssa henne om hon så hade en stor snus inne"

#24

Nu ska jag vara ärlig och säga att jag nog egentligen var ute efter att se dig arbeta. Det gjorde du. Och, ja, ett obestämt mått av ironi finns ofta i mina kommentarer, jag väljer bara att inte alltid skylta med det.

Trots detta anser jag att din kommentar i #19, i sig, inte hade något bevisvärde. Men eftersom jag, med mitt påhopp och angrepp (eller vad man nu vill kalla det), "triggade" dig att hitta belägg och argument för ditt påstående, kan snus-debatten gå vidare. Helt utan att du blev (uppenbart) sur!

Jag tänker mig detta som en demonstration för dem som känner sig påhoppade så fort någon ifrågasätter det de påstår och hur man kan försvara sig.

(Men oavsett vad du säger så håller jag fast vid att det är bättre att inte snusa än att snusa.  )

#27

• "Helt utan att du blev (uppenbart) sur!"

Absolut inga sura miner. Ingen fara!

Men för sakens skull, vad menar du med bevisvärde? Bara så vi förstår varandra, menar jag.

• "(Men oavsett vad du säger så håller jag fast vid att det är bättre att inte snusa än att snusa. )"

Bättre och bättre… ett liv utan snus är i alla fall inte ett fullgott liv!

På tal om snus och tandhälsa - min far har varit storsnusare i över 40 år och ränner ofta till tandläkaren för diverse problem. När han var och lagade en tand förra veckan råkade bedövningen ta hela vägen upp till ögat (det hängde flera dagar efteråt). De funderade på om det på något vis kunde ha med min fars snusande att göra (bedövningen sattes där han brukar ha snusen).

F.ö. har jag hört att man kan få i sig allt man behöver genom att dricka Guinness och käka tomater. Iof hörde/läste jag det när jag besökte Guinnessbryggeriet i Dublin, så infon kan ju ha varit lite färgad av det.

Alla de här olika "kostråden" uppkommer väl i första hand för att människor är lata och bortskämda. Om folk skulle börja göra mer mat från grunden och äta mer säsongsbetonat har jag svårt att se hur vikt- och kostrelaterade sjukdomar skulle kunna vara så utbrett som det är idag.

Ibland undrar man vart det sunda förnuftet och måtta tagit vägen.

Jag var och köpte lördagsgodis med min son i lördags och berättade då att när jag var barn (när Moses gick i kolt) så köpte vi godis för en krona. Vi fick en liten påse med 10-20 godisbitar och man var nöjd med det. Påsarna rymde kanske fem kronor blandat, större var de inte. Idag köper man bortåt ett kilo i jättepåse. Precis som Saga85 säger: var är måttan idag? Det är jumbopåsar med chips, 2 liters cocacola, plusmeny på McDonalds och då är vi ganska måttliga ändå jämfört med vissa delar av USA.

#30 Och snart går vi omkring i "Jumbokroppar" hela gänget.

Jag orkar inte lyssna längre på allt detta om vad som är bra eller inte. Jag och min man äter det som vi mår bra av som vi känner det själva.

#32

• "Jag och min man äter det som vi mår bra av som vi känner det själva."

Äter man en någorlunda varierad "normal" kost och motionerar regelbundet är man inte direkt i någon enorm farozon.

#33 Precis och det är vad vi gör och mår ganska bra måste jag säga.

#34

Det låter ju bra. Forstätt med det!

#30 Ja, och inte är det bara mängden som ökar utan även tillfällena. För några år sedan jobbade jag i ett köpcenter, och vägg i vägg med min butik låg en godisaffär. Det var full rusch där alla dagar i veckan. Under min tid på förskola tillhörde det inte vanligheterna, men visst var det vissa ungar som kom på morgonen med någon klubba eller liten godispåse ibland.

Jag kan ju erkänna att jag har svårt för det där med måtta själv. Har varit både över-, hets- och underätare. Det slog alltid över åt ett eller annat håll. Dock underlättade det för min del när jag gick över från vegetarisk till så gott som vegansk kost. Eftersom majoriteten av alla hel- och halvfabrikat innehåller animaliska produkter "tvingades" jag helt enkelt att börja laga mer mat från grunden och börja äta riktig mat istället för snabbpizza och pulversoppor.

#36 Claude Marcus har en poäng när han menar att en stor bov i överviktssverige är just tillgängligheten på mat, särskilt onyttig sådan. Utbudet är helt sjukt idag jämfört med för 20-30 år sedan. I min barndom kom coca-cola i 1,5 liters glasflaskor och det tyckte man var otroligt mycket, idag är en tvåliters inget märkvärdigt.

Har haft lite bekymmer med sötsug och att vräka i mig godis när jag väl börjat. Numera äter jag i princip inga kolhydrater och sötsuget är, om inte helt borta, så klart mer hanterbart. Vegansk kost skulle jag aldrig våga mig på. Det kräver alldeles för mycket insats i form av kunskap och matlagning för att inte drabbas av brister. Äter jag kött och animaliskt fett i huvudsak så vet jag att jag får i mig av det jag behöver.

#37 Jag har aldrig haft direkt sötsug, däremot har jag haft stora problem med salt- och fettsug - särskilt ost var länge en stor bov i dramat. I perioder då jag äter mer färskt grönt och/eller ser till att dricka riktigt har det varit bättre.

Hör rätt ofta om folk som är "rädda" för vegansk kost. Men som vid alla kostomläggningar gäller det bara att läsa på lite. Där tror jag den viktigaste aspekten ligger när det gäller extremkoster/dieter och alla folk som minsann mår så mycket bättre av si eller så. De tvingas helt enkelt se över sin kost och blir medvetna om vad de stoppar i sig.