Ett år är helt klart tillräckligt för att känna in sig på ett nytt jobb, så jag skall inte säga "håll ut ett tag till", men du behöver absolut fundera över andra alternativ. Finns det möjlighet att återvända till det gamla jobbet? Kanske att sänka arbetstiden något, eller kanske flytta (jag hatar att flytta) närmare det gamla jobbet?

Jag tycker absolut att du kan ta upp dessa frågor med din personalchef. Formulera hur du känner inför tjänsten och se om du kanske kan få en eller två dagar i veckan med andra uppgifter?

Håller med piotrr, ett år är tillräckligt för att känna efter var man står.

Nu vet jag inte var du bor, men har du möjlighet att söka dig till den privata sektorn? Det framgår inte om du har barn, men om du inte har det kanske du kan kika på "säsongsjobb" i Norge?

#2 Mads var ju ensamstående förälder ju.

Ah, ursäkta, jag läste lite vindögt. Glöm Norge-delen av mitt inlägg.

Möjligheten att återgå till gamla jobbet är nog obefintlig pga av alla nedskärningar, fasta tjänster dras in hela tiden. Men jag får nog ändå ringa och höra mig för.

# 1 Tyvärr går det inte att ens föra ett vanligt samtal med henne, hon är totalt opassande som chef och jag begriper int hur hon kom till denna position. Min tanke är att det förmodligen inte fanns någon chef och så var bara hon intresserad. Finns det något mer frustrerande än ett riktigt dålig ledarskap på en arbetsplats ?

Tack för era tankar & tips !

Dåliga chefer har jag råkat ut för så det skriker om det. Tack och lov innebar mina arbetsuppgifter att jag aldrig behövde behövde ha med kontorsnissarna att göra och jag kunde sköta mig själv väldigt mycket. Det är verkligt frustrerande när ledarskapet suger och man inte kan utvecklas, eller kanske inte ens utföra sina arbetsuppgifter.

Hoppas verkligen du hittar något som passar dig!

Skulle något sånt här locka dig: Forskningssjuksköterska, onkologi?

# 6 Men visst är det precis bara hemskt. Nu måste jag ju tyvärr jobba med chefen närvarande, hon är en sådan som kommer in och övervakar och ser så att man gör vad man ska. Jag har aldrig varit med om dess like och då är jag ändå yngst med mina 31 år av alla anställda, de andra är 50 + allihopa. Tycker man ju att har man arbetat så länge skulle man inte behöva övervakning…

# 7 Absolut en jätteintressant tjänst, dock bor jag i lilla Helsingborg så det hade varit långt till jobb. Men jag har ju jobbat med allt de krävde samt har min specialistutb inom onkologi, dock valde jag att läsa mer palliativ vård än just forskning men det kan man ju komplettera. Tack för tipset !

Ett tips är att anmäla dig till bemanningsföretagen. Där kan det komma öppningar när man minst anar det. Då blir du ju anställd av dem, så det är en fast inkomst iaf.

Att må dåligt på sitt jobb kan vara fulkomligt nedbrytande så du behöver absolut komma bort därifrån men på ett sätt som inte skadar dig själv, dvs ser dåligt ut i ditt CV eller ger dig dåliga referenser.

Nu tänker jag vara litet krass men jag är sådan när jag försöker tänka. Förmodligen en skada från tiden som programmerare. :)

Börja med dina prioriteringar; önskningar och måsten.

Det första "måstet" är antagligen ditt/dina barn. Hur skulle de reagera på en eventuell flytt? Är de så små (yngre än förstaklassare) att de kan flyttas utan förlora för mycket av sina sociala liv i form av bästisar osv. Svaret på den frågan avgör storleken på ditt geografiska sökområde. Kan du flytta blir området större, kan du inte får du gräva där du står. En annan bricka i spelet är förstås hur starka dina egna rötter är i den boplats du har just nu. Hus kan säljas och köpas men om du innerligt älskar ditt hem så är det kanske inte bra att flytta om du kan slippa.

Nästa steg är dina önskningar. Du brinner för onkologi så jag gissar att du gärna skulle gå tillbaka dit. Tag reda på och undersök noga de möjligheter (både privata och kommunala) som finns inom det geografiska sökområde du har identifierat. Kan du flytta finns Danmark på nära håll och både Malmö och Göteborg har stora sjukhus.

Om möjligheterna inom onkologi är noll - vad beror det på? Beror det på att tjänsterna helt enkelt inte finns eller på att de kräver meriter som du ännu inte har. Om det senare stämmer, vilka möjligheter har du att förkovra dig så att du blir mera anställningsbar (jag hatar det ordet) inom ditt drömyrke. Om möjligheterna fortfarande är dåliga så får du titta på vad som är näst bäst osv.

Har flera funderingar men känner att jag börjar svamla. Kastar över bollen och en kram till dig.