Jag kan tycka att det är bra efter konsultation med psykologer, läkare m.m. att ta livet av sig på ett säkert sätt där anhöriga vet varför dem väljer den vägen och får ta farväl. 

Bättre det än att någon skjuter sig i huvudet och familjen kommer in och ser det som hänt och kanske aldrig får svar på varför.

Jag är emot att legalisera dödshjälp.

Jag tycker det är ett fruktansvärt ansvar man lägger över på någon annan.

Det finns massor med etiska frågor som måste beaktas tycker jag.

Vem ska utföra det.? Kan man kräva det av någon i vården, läkare t.ex? Ska 19-åriga "Lisa" som inte vill leva längre få dödshjälp? Ska det gälla alla? Hur gör vi om det handlar om barn? Ska det gälla bara om man har en fysisk sjukdom? Måste sjukdomen vara dödlig? etc…..

Jag läste om en döende man som gett sin fru en lista på 5 saker. Han ville ha dödshjälp när han inte längre klarade dessa 5 punkter.

Han blev sjukare och punkt efter punkt föll bort från listan.

Då gjorde han en ny lista. Han flyttade ribban hela tiden så att säga och jag tror att många människor fungerar så.

Jag är emot dödshjälp. Däremot, trots att det också gör mig väldigt kluven, är jag öppen för att det ska gå att avsluta någons liv som verkligen ligger inför döden och lider mycket. Hade det varit ett djur hade vi avlivat det, men människor kan ibland få lida otroligt mycket innan de dör. Ibland handlar det om död genom svält när t ex gamla människor blivit så sjuka att de inte längre klarar av att äta, men det tar lång tid innan de dör. Det kan vara väldigt "omänskliga" omständigheter ibland när människor är nära döden.

#4 När man avlivar ett djur så tas beslutet av oss människor.

Menar du att andra ska ta beslutet att en människa lider såpass mycket att vi nog får ge dödshjälp????

Grundpelaren i allt detta är väl ändå att den "sjuke" själv får bestämma.

#5 Ja, när en människa ligger inför döden kan hon kanske oftast inte fatta det beslutet själv. Det jag pratar om är att kanske tidigarelägga döden några dagar. Dock sa jag att även detta också gör mig kluven.

Jag har dock konstaterat att vi tillåter människor att lida på ett sätt vi inte skulle tillåta med djur. Och nu talar jag inte någonstans om psykiskt lidande av olika anledningar, utan det fysiska lidandet som kommer av sjukdom. För mig är det ett moraliskt dilemma. På ett sätt är det som att vi blundar för döende människors lidande, men när det gäller djur är vi väldigt medvetna om det.

Jag jobbade ett par år på ett sjukhem där de mest sjuka äldre bodde. Jag såg att döden kom på väldigt många olika sätt. För vissa kom den hastigt och någorlunda smärtfritt. Men för vissa var det ett enormt lidande under ganska lång tid innan, och nu pratar jag inte om sjukdomsbild utan först när det blivit uppenbart att en person ligger inför döden. En kvinna t ex låg på det sättet i två veckor. Varje gång man gick in trodde man att hon var död för hon verkade så livlös. Under dessa två veckor fick hon givetvis inte i sig någon näring, och innan detta var hon redan rejält underviktig och undernärd. Hon såg ut som en överlevande från ett koncentrationsläger. Hennes kropp var oerhört spänd och det var omöjligt att räta ut ben och fingrar. Hon låg som en livlös fällkniv. Givetvis med flertalet liggsår. Man sa att hon hade ett otroligt starkt hjärta. Hjärtat vägrade sluta pumpa. Hon hade lidit enormt av sin ålder och sjukdom under minst ett års tid innan detta, och dessa veckor var hon i princip död, men ändå inte. Det hade aldrig hänt med ett djur, om man säger så. Jag antar att i hennes fall var det till slut näringsbristen som fick hjärtat att sluta slå. Och det är märkligt, att titta på hur en människa svälts till döds. Är inte det tortyr?

Jag tänker att det i hennes fall t ex, med anhörigas godkännande, hade varit fullt försvarbart att ge en spruta som fick henne att somna in, men samtidigt är jag rädd för hur vårt samhälle skulle utvecklas om vi började godkänna dödshjälp i vissa fall. Jag är på ett sätt väldigt emot dödshjälp. Men jag upprörs samtidigt av hur döende människor ibland får lov att ha det.

Jag har också jobbat i vården i en massa år och främst inom geriatriken så den formen av död som du beskriver är jag väl bekant med.

Frågan är ju vem som ska utföra själva dödshjälpen.

Det finns människor som "klamrar sig fast" vid livet också. Människor som tillsynes vägrar att dö. Det finns de som har oerhörd ångest och det finns de som tacksamt tar emot döden.

Jag gillar inte när man jämför med djur. "Vi behandlar våra husdjur bättre" är en fras som är avskyvärd tycker jag. Djur avlivar man.

De flesta människor som ligger som du beskriver som ett paket med kontrakturer och ingen förmåga att ta emot näring får stora doser smärtlindring och är knappast närvarande.

Vi har ju indirekt en form av dödshjälp eller snarare ett sätt att påskynda döden i och med att vi inte sätter in några livsförlängande åtgärder utan inriktar oss på palliativ vård.

De former av "dödshjälp" jag har sett exempel på i filmer från Schweiz är väldigt lite ansvar på någon annan än den som vill ta livet av sig. Den som söker döden måste själv gå till psykolog, få diagnos ställd, köpa giftet på recept, betala för det och "hjälpen" i övrigt består av en plats på en klinik där de kan ligga ner, dricka sitt gift och ta farväl till sina vänner som samlats där. 

På så vis har jag inget alls emot att möjligheten finns för de som verkligen vill dö och jag ser det inte som att någon ens behöver "hjälpa" dem, bara låta bli att hindra genom att göra det olagligt eller invecklat att ta sitt eget liv. 

Det riktigt svåra är dock inte det. Som andra redan varit inne på är det när man är så sjuk och så orörlig att man inte klarar av att göra några av dessa saker. Man lider, men kan inte förhindra det. Ingen kan förhindra det. Varför skulle man då inte kunna få hjälp? Varför skulle någon annan än den som lider, veta bättre att det är bättre för dem att leva än att dö? 

Se videon: http://freethoughtblogs.com/taslima/2013/09/29/the-right-to-die/

#8 Den formen av död är det nog knappast någon som säger emot. Det är ju frivilligt att ta livet av sig.

Det är när man kräver att andra ska agera som jag är emot.

Samtidigt skulle jag mycket väl kunna tänka mig att om jag hamnade i en situation att någon nära bad mig så skulle jag hjälpa till. Då får jag ta mitt ansvar (straff).

Det är just frågan om hur man juridiskt ska formulera en sådan lag. Hur ska den bli övergripande? Vem ska det gälla och när?

En lag med en massa undantag är ju långtifrån rättvis.

Alla lagar har undantag för att bli rättvisa. Vi har lagar mot våld, med undantaget självförsvar, med undantaget excess. Är det orättvist, eller tar det hänsyn till situationer som kan uppstå så att inte stelbenta lagar skapar nya offer?

#10 Jo, du har rätt, lagar med undantag finns.

Men hur skulle en lag för dödshjälp vara utformad? Vem skulle det gälla?

Det är väl det som är det etiska och moraliska dilemmat. Och om en person nu råkar befinna sig i en situation där denne inte kan kommunicera med vårdpersonal, skall ngn annan få fatta det beslutet?

Som sagt, jag är kluven i frågan, men jag tycker den är intressant att tänka på.

I sverige är det väl fortfarande olagligt att ta livet av sig?

#12 Även om man är helkropsparalyserad kan man kommunicera med ögonen, om än väldigt begränsat. 

Jag är för dödshjälp. Så länge det är personen själv som bestämmer det, självklart. Det får aldrig, under några omständigheter vara en god man, eller så vidare som tar det beslutet.

#13 Hur nu det kan vara olagligt! Man bestämmer själv över sitt liv och uppenbarligen mån mycket dåligt om man väljer den utvägen.

#14 Det är just nu i dagsläget, om jag minns rätt. Det är en gammal lag.

#15 Är du säker på det? Med andra ord så borde en som gjort ett självmordsförsök få någon form av straff då?

#16 Enligt min far som är polis så är det olagligt:p Jadu, det är väl det ironiska?

#17 Är det inte en sådan där lag som man aldrig "använder" sig av?

Någon måste väl i så fall anmäla "brottet"?

#18 Om poliser ser någon försöka göra det eller liknande måste dom ingripa:p Men jo, det är en sådan lag antar jag…

#19 Jo ingripa förstår jag men kanske inte gripa😉

#20 Man kan bli gripen om man anses vara en fara för sitt eget liv, lustigt nog…

Fast då är det väl LPT, lagen om psykastrisk tvångsvård som tillämpas?

#22 Jag måste rätta mig själv, det är tydligen inte olagligt att ta livet av sig, men dem måste ingripa när det sker. Ursäkta att jag misstolkat informationen jag fått förut:p

#23 Puh🙂

#23 Haha! Lite skillnad. ;) Ingripa förstår jag absolut och tvångsomhändertagande men att gripa och straffa en död lät underligt.=P

#4 Men då är du ju för dödshjälp.

Vi kan väl börja med att titta på hur lagarna ser ut i Belgien och Schweiz? 

http://en.wikipedia.org/wiki/Euthanasia_in_Switzerland 

• "a person who, for selfish reasons, incites someone to commit suicide or who assists that person in doing so will, if the suicide was carried out or attempted, be sentenced to a term of imprisonment (Zuchthaus) of up to 5 years or a term of imprisonment (Gefängnis)."" 

Lagen var gammal och tolkades först under 1980-talet som att det faktiskt är lagligt att hjälpa någon begå självmord så länge motivet inte var själviskt. 

Assisterat självmord: 

http://en.wikipedia.org/wiki/Assisted_suicide 

In 2006, Belgium legalized partial euthanasia with certain regulations.[clarification needed]

• The patient must be an adult and in a "futile medical condition of constant and unbearable physical or mental suffering that cannot be alleviated"[5]
• Patient must have a long-term history with the doctors, resulting in euthanasia/physician assisted suicide only being allowed for people residing in the country
• There need to be several requests that are reviewed by a commission and approved by two doctors.[6] 

http://www.expressen.se/kvp/dodsdomd-overlevde-koma--polisanmaler/

Får man fråga vad ni som är emot dödshjälp tycker om terminal sedation? Det används ju i dag hos dödligt sjuka i Sverige.

Jag är för dödshjälp. Jag tvingades se min farfar långsamt lida ihjäl. Varje minut var en plåga. Han kunde inte längre äta och varje hjärtslag slogs av pacemakern och var smärtsam. Han fick smärtstillande var 15 minut och tandköttet började ruttna på honom. Han fick liggsår med maggots i såren. 

Näe, ingen ska behöva ha sånt minne av sina älskade. Jag tycker man ska få skriva på en lista precis som om man vill donera sina organ eller ej och dödshjälp enbart gäller för de som inte har någon väg ut, som är så döende att det bara är en plågsam ångestfyll väntan - dag ut och dag in. 

Om veterinärer kan acceptera att avlivning ingår i arbetsbeskrivningen så borde rimligtvis läkare kunna acceptera dödshjälp med. Man säger att man avlivar sina djur för det är det mest humana, så ska man plåga sina nära och kära bara för att ha kvar dom så länge det går. Näe fy satan säger jag bara.

#29 Det handlar alltså om att ge höga doser av narkosmedel till en döende person trots att de är så svaga att de i olika hög grad riskerar att dö av det, eller?

Det brukar väl inte räknas som aktiv dödshjälp, eftersom man åtminstone inte på pappret ger en avsiktligt dödlig dos.

#30 Det låter som att det skulle räckt med passiv dödshjälp i det fallet (att stänga av pacemakern), eller?

#31 Det innebär att man söver ner en person tills dess att den dör. Man slutar alltså ge alla mediciner och låter personen dö, man ger inte heller någon näring i form av dropp utan patienten svälter till döds i vissa fall där sjukdomen inte dödar först.

#32 Palliativ vård är vård i livets slut. Det innebär att man inte förlänger livet på någon konstgjord väg men man slutar inte att ge mediciner vilket du skriver utan man ger de mediciner som ger patienten smärtlindring och ångestlindring.

Ingen svälter till döds i den bemärkelsen utan det handlar om en människa som inte alls är vid medvetande och därmed knappast känner hunger eller törst överhuvudtaget.

Palliativ vård är att ge den bästa och mesta möjliga vård då livet inte längre går att rädda.

#33 jaa, och i den vården så finns det att alternativ där patienten kan säga "jag vill att ni söver mig tills dess att jag dör"

#34 Det handlar inte om att söva ner en patient. Det är inga narkosläkare inblandade. Det finns de som inte heller behöver så mycket medicin och allt är ett avvägande för att patienten inte ska ha ont eller ha ångest.

#34 Bara om patienten har som mest en till två veckor kvar att leva. Och bara om sjukdomens symptom är outhärdliga och inte går att lindra på andra sätt. Långt från vem som helst kan alltså välja att göra så.

(källa, svenska läkarsällskapet)

#35 "Det är inga narkosläkare inblandade."

Är du säker på det? Det låter underligt.

#36 Jag uppfattade det som att Disturbed-Angel pratar allmänt om palliativ vård och att då alla sövs mot slutet vilket inte alls är fallet.

Däremot kan man söva en människa i väntan på döden men det är inte lika vanligt.

Hospice öppnar mer och mer i Sverige och där får döende människor palliativ vård. Palliativ vård kan även ske i hemmet.

"Den sista resan"

Kanske passar detta in här. Nu på söndag samt veckan därpå (3 nov) kommer det att sändas en dokumentär i radion (P1) om ett par som tillsammans beslutade att avsluta sina liv på en klinik i Schweiz. Båda led av obotliga och handikappande sjukdomar (MS respektive progressiv muskeldystrofi.)

Nu blev det så att kvinnan valde att avsluta livet först och mannen berättar i dokumentären om deras beslut och om hur det kändes att ta farväl då hon for ner till kliniken. Själv åkte han dit i somras. Dottern till frun var med båda gångerna och har intervjuats i både radio och TV angående detta.

Inslaget i  SVT God morgon Sverige 

Programsida Sveriges radio

Två ljudklipp finns redan att lyssna på om denna dokumentär:

Dokumentär om rätten att få dö  (P1-morgon) 

Samt

Om att själv bestämma över livets slut (Studio Ett)

Enligt dottern gick allt väldigt fint och värdigt till.

Jag läste om det på SvD och hustruns självmordsresa kostade 140 000 tror jag det var.

Jag kan inte riktigt förstå skillnaden mellan assisterat självmord där man dricker ett starkt sömnmedel och självmord man gör för egen hand genom en överdos medicin.

Dessa svårt sjuka människor har ju tillgång till medicin och kan lätt begå självmord själva.

Är det själva resan, upplevelsen och avskedet som blir större? Jag förstår inte riktigt grejen. De personer det handlade om här har ju velat komma undan "slutstadiet" i sin sjukdom och varit fullt kapabla till att ta självmord på egen hand.

KL

Om vi skulle börja med att bena ut begreppsförvirringen.

Döende patienter sövs inte ner, de sederas o får förhoppningsvis ultimat smärtlindring. Det gemene man beskriver som sövning är oftast sedering, dvs lugnande. Sövning är narkos, som är något helt annat.

Den palliativa vården/hospice är ganska väl utvecklad nu för tiden, dvs döende människor i hem likväl som på sjukhus o på boenden får adekvat smärtlindring o tillåts en mjuk övergång till icke varat i den icke materiella världen.

Vart man hamnar beror som vi alla tror oss veta på var man tror sig hamna…😎 Jag är extremt tveksam till assisterat självmord. Härförleden var det en person som fick göra det i Schweiz efter att dennes 8:e könsbytesoperation från man till kvinna gick fel, med extremt psykiskt lidande som följd. Rätt? Tveksamt så länge man inte är fysiskt handikappad så kan man göra det själv utan att blanda in andra.

Under min utbildning o på mina första jobb så fick jag en djup insikt i döendet. Jag blev omhändertagen o coachad av de som dog, jag kände mig maktlös o blev tröstad. Ffa två kvinnor gav mig det. En kvinna som låg döende pga metastaser i hela kroppen från malignt melanom. Sista praktiken före legitimation, 8 månaders mage. Fick ett par underbart handbroderade kuddvar.

Vi har mer eller mindre aktiv dödshjälp här i landet, vi utnyttjar möjligheten när det är påkallat (ibland slår det fruktansvärt fel).

Den andra kvinnan var även hon döende i cancer, vid det laget var jag yrkesverksam. Hon sa ja till smärtlindring men inte till medvetslöshet, jag vet inte vem som ledde vem, men hon dog fridsamt.

#40 Du förklarar bättre än vad jag gör😉 Håller med dig helt.