Skrönor?
Jag har en kompis som alltid ska dra skrönor och påvisa att de är sanna. Oftast är det kompisars kompisar som varit med om någonting men denna gången var det faktiskt hennes mamma och jag vet att jag hört denna historia förr:
"En kvinna ringer till ett stall och frågar om hon kan börja rida på ridskolan. Mannen i luren svarar javisst men tyvärr har vi bara hingstar. Det visar sig att hon råkat ringa till en brandstation."
Jag har sökt runt på nätet men hittar ingenting, men jag är säker på att jag hört denna tidigare. Är det en skröna? Har någon hört den tidigare? Finns det någon som hittar samma histora på nätet?
Sök på vandringssägner o/e urban legends.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Jag är kluven här, å ena sidan är jag skeptiker som tycker verkligheten är viktig, men å andra sidan är jag ju värmlänning och som sådan är ju historieberättandet i det närmaste heligt. Ska man verkligen låta verkligheten förstöra en bra historia? (Givet att den inte har konsekvenser, typ att den är övernaturlig, rasistisk eller sexistisk)
Medarbetare på Skepticism.
Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.
En del är ju inte så noga med sanningshalten, men en del kanske oavsiktligt ger någon bekant cred för historier som cikulerar. Tänker på hur folk skapar falska minnen av exempelvis konversationer, barndomsminnen, katastrofer etc.
Paulina
Skrönor är okej för mig, man förstår att historien om kvinnan som ringde brandstationen troligen är okej, och det är inte så viktigt om det verkligen hänt eller inte.
Däremot är det jobbigt med människor som verkligen är övertygade om att skrönor är sanna, då diskuterar jag hellre med andra eller med personen om andra saker, som skvaller om grannen eller om vad någon kändis hade på sig.
Inte min grej, men hellre än att vara tyst.