Den här var ju nästan rolig.

Tyvärr inte helt, eftersom den innehåller rätt många felaktigheter, vilket kanske främst gäller den så kallade logiken. Visst, om jag tittar ut över slättlandet är jorden väldigt platt Huygens, väldigt platt. Ändå påstås den vara rund, och det kanske stämmer?

Solen, liksom dess korona, är inte rena värmestrålare, så deras "färgtemperatur" är inte helt relaterad till deras fysiska temperatur. Enklast kanske man inser det om man lägger handen på ett lysrör, oavsett vilken färgtemperatur det har. För det mesta bränner man sig inte, och även om man bränner sig på ett lysrör med färgtemperatur 2700 K, så skiljer det väldigt mycket mot hur man bränner sig på en glödlampa med samma färgtemperatur.

Lysröret har en fysisk temperatur av omkring 50 °C, alltså ca 330 °K. Här står °K för kelvingrader, alltså en temperatur rent fysiskt, som anger molekylrörelser.

När vi tittar på färgtemperatur är det en helt annan sak. Den har väldigt lite med temperatur eller molekylrörelser att göra, utan den är ett jämförelsemått på den relativa "vithet" en ljuskälla har jämfört med en fiktiv svartkropp, dvs temperaturen hos svartkroppen för att den ska se "vit" ut på samma sätt. 

Ett lysrör som strålar ut färgtemperaturen 5500 K är fortfarande inte varmare än omkring trehundratrettio grader Kelvin, 330 °K.

På samma sätt är det med solens korona.

Vi har egentligen inte någon riktigt bra metod att beräkna solens temperatur, eftersom den inte är en ren värmestrålare, inte en svartkropp, utan den är en kärnreaktor, vars materia till stor del är dissocierad som plasma. Dess strålning motsvarar inte svartkroppens helt och hållet, så vi kan inte mer än på ett ungefär gissa oss till temperaturen. Gissningen kan hamna nära eller vara tokfel, spelar ingen roll, för det är en uppskattning. Vi har traditionellt gissat att stjärnors färgtemperatur i stort sett motsvarar deras fysiska temperatur. Men det gäller inte koronan.

Så solen är inte en bakugn, dess inre är inte ett bröd som gräddas, och koronan strålar knappast någon värme in emot solens mittpunkt. Hur varmt det är därinne kan vi inte mäta, inte se, knappast uppskatta. Egentligen vet vi väldigt lite om den sorts fissionsreaktor en stjärna är. Vi får mest vara glada att den finns där.

#1 Du blandar ihop färgtemperatur och svartkroppsstrålning.

#2 Jag ser ingen sammanblandning som du antyder här. Det står ju alldeles tydligt i det du länkar att det vi beskriver som färgtemperatur utgår från svartkroppsstrålning, så det är faktiskt inte någon sammanblandning jag gör.

Svartkroppsstrålningen vid färgtemperaturer över omkring 5000 K är fiktiv, eftersom vi inte kan hetta upp en svartkropp till så höga temperaturer. Alla strålare vi har med högre färgtemperatur är antingen plasmastrålare eller fluorescensstrålare. Svartkroppar når temperatur en bit över 4000 °K. 

Märk att jag åtminstone försöker hålla begreppen K och °K skilda. Det som betecknas med enbart K är färgtemperaturen, som inte är relaterad till det vi eljest mäter som temperatur, annat än när det gäller svartkroppar, som exempelvis en glödtråd. Glödtråden i en glödlampa är mycket nära en idealisk svartkropp, och dess temperatur i kelvingrader är exakt samma som dess färgtemperatur uttryckt med K.

#3 Enligt dej, vad anser du att koronan uppnår för temperatur som mest?

Kan någon ärligt säga att denna tråd eller Huygens har något alls på detta forum att göra?

Vad är det du vill diskutera?

#4 Enligt mig är koronans temperatur irrelevant, men inte heller den kan vi veta, eftersom vi inte har något tillförlitligt sätt att mäta temperaturen.

Temperaturen är en funktion av molekylrörelser i ett medium, och i Solens korona varierar trycket med avståndet från stjärnans medelpunkt, på samma sätt som trycket varierar i vår atmosfär. Vi kan därför vänta oss att temperaturen är högst närmast stjärnans yta och avtar med avståndet, samtidigt som trycket minskar, vilket minskar antalet partikelkollisioner per rymdenhet. Precis som vår atmosfär är kallast högst upp, kan vi vänta oss att koronan är kallast längst ut.

Och vilken temperatur den har? Du kanske ska fråga någon som är troende?

#7 Tack för ditt svar.

#1 Egentligen vet vi väldigt lite om den sorts fissionsreaktor en stjärna är. Vi får mest vara glada att den finns där

Fusion. Inte fission.

Instämmer i meningen efter.

Visst, stämmer fusion är det. Två väte blir en helium.

Ytterligare ett bra exempel på att TS startar en tråd, utan att veta ngt om det. Och just i detta fallet får TS vetenskapligt mothugg, vilket resulterar i att TS fokuserar på oviktigta detaljer och deflektetar grundfrågan, eftersom TS inte vet vad han har börjat diskutera… Som vanligt.

#9 Lustigt att i den här tråden välja att rätta just en förväxling mellan fusion och fission. Av alla felaktiga påståenden menar jag. 

#5 "Kan någon ärligt säga att denna tråd eller Huygens har något alls på detta forum att göra?"

Jag börjar luta åt att de inte har det.

#12 Jo, och som vanligt händer det ju någon gång att man tänker rätt men skriver fel - eller säger fel, fast man menar rätt. Det handlar strängt taget bara om ordet, men det är väl värt att rätta, eftersom det ju är dunderfel, helt diametralt fel.

Men vi kanske kan enas om att Jorden ser lite platt ut rent ytligt? 🥵

Åtminstone på mycket nära håll…

#12 Varför är det "lustigt". 😕 Är det inte angeläget att det blir rätt även i det stora i en detaljerad redogörelse?

Ditt första yttrande i tråden blir att angripa mig för en kort kommentar som det väl knappast går att invända emot. Var det också "lustigt"?🙂

Om det var OT får du väl helt enkelt ta bort det då. 

Menar du i själva verket något annat får du förtydliga.

#13 Jag vet hur det är.

👋

(Bilden är beskuren/reducerad NASA public domain, originalbild från Wikimedia, kamera: Hinode SOT, datum: 2006-12-13)

Vi kan ifrågasätta rimligheten hos solfläckarnas yttemperatur. Solfläckarna kan gå ner i temperatur till hälften av den övriga ytan, till endast 3000 K.

.

Anta att du kokar två köttbullar i en gryta grönsakssoppa och håller nere köttbullarna tills dom är ordentligt genomkokta i soppan. Sedan låter du båda köttbullarna flyta upp till ytan.

Är det troligt att dina köttbullar kommer att ha endast hälften av temperaturen av den omgivande soppan?

Är det rimligt?

.

Solen yttemperatur påstås vara ca 6000 K, och ändå påstås solfläckarnas yta ha så låg temperatur som bara 3000 K när dom ploppar upp på solen. Det är dessutom i solfläckens svarta område som magnetlinjerna påstås gå som lodrätast genom solens yta.

Varför ser det ut som om den 3000 K heta solfläcken är svart? Är det ett hål in till solens mörka inre? Varför ser penumbran så underligt randig ut?

Blir vi lurade av forskaretablisemanget?

#15 av: Huygens "Varför ser det ut som om den 3000 K heta solfläcken är svart?"

Svaret på den frågan är väldigt enkelt och har bara med bilden att göra, hur den skapades och det dynamiska omfånget i bildmediet.

Det ser svart ut på bilden, eftersom det är mindre strålning än i omgivningen av det ljus som det fotografiska mediet tog upp. Om man exponerar mer blir alla delar av bilden ljusare, så länge de håller sig inom mediets omfång. Det har absolut ingenting med temperaturen att göra.

#16 Kanske är det som du säger om forskarna inte ljuger, men även vid väldigt liten påstådd temperaturdifferens mellan solfläcken och övrig yta, ser solfläcken ganska mörk ut.

Är du säker på att en solfläck inte är ett hål i solen?

.

Lägg även märke till den mindre fläcken upptill höger i bild. Varför har den lilla solfläcken ingen penumbra till höger i bild?

Det borde väl gå magnetfältslinjer med lutning även där?

#14 "Varför är det "lustigt"."

Lustigheter tjänar i regel inte på att förklaras i detalj på det viset, och det är ju högst subjektivt vad man finner lustigt. Något med att sila mygg men svälja kameler kanske? 

"Ditt första yttrande i tråden blir att angripa mig för en kort kommentar som det väl knappast går att invända emot. Var det också "lustigt"?"

Visst, det kan jag absolut bjuda på. 

Att komma med invändningar mot Huygens är ganska lönlöst, något också du verkar insett.

Den som är intresserad kanske själv kan leta upp solvindens acceleration, då jag inte kan hitta dokumentären som beskrev dom exakta siffrorna.

I alla fall är det så att solvinden accelererar.

Solvinden kan variera över solen och det finns minst två olika typer av solvind, den snabba solvinden och den långsamma solvinden. Solvinden går dessutom ut i spiralliknande form från solen. Solvinden består mestadels av laddade partiklar, t ex alfapartiklar.

Nu skulle man tro att solvinden saktar ner och tappar fart ju längre bort från solen som solvinden kommer. Solens gravitation borde sakta ner solvindens hastighet.

.

Men det är precis tvärtom.

Solvinden ökar sin hastighet när den lämnat solen. Vetenskapen mörkar varför detta sker. Dom grundläggande krafterna som påverkar solvinden borde vara kända.

Nu tar jag ur minnet, den långsamma solvinden lämnar solen med en hastighet av 400 km/s. Vid Saturnus ska solvinden ha ökat sin hastighet till 700 km/s. En enastående hastighetsökning.

Utanför Pluto har solvinden ökat hastigheten till 950 km/s.

.

Hur kan hastigheten öka?

Tyvärr är Wikipedia oklar med dom exakta siffrorna och exakt var accelerationen inträffar. Den intresserade får gärna leta runt efter svar och återkomma till tråden, så får vi andra ta del av sökresultatet.

Tack på förhand.

Jag har hittat flera intressanta beskrivningar av fenomenet kring solens hysteriskt heta korona. Då folk skrivit här att dom inte vill ge videolänkar "klickpoäng", kanske det är bättre att låta den intresserade leta själv.

.

Men jag kan i korthet referera vad som sas i ett forskningssammanhang. Det var en forskare som uttryckte sina tvivel om den rådande vetenskapliga ståndpunkten kring solens påstådda egenskaper.

Forskaren hade börjat ifrågasätta påståenden om solens yta och solens korona redan under sin tid med forskningsarbete. Professorerna gav inte mycket hjälp. Det oförklarliga var dels dom stora avstånden mellan den relativt svala solytan och dom heta delarna i koronan och dels själva temperaturgradienterna ut från ytan.

.

Solens atmosfär kan delas upp i fotosfär, kromosfär, transitionsregion och sedan den föränderliga och vidsträckta koronan.

Exemplet som forskaren gav är enligt följande. Anta att du bygger en enormt stor transformator, mycket större än ett amerikanskt hangarfartyg, här på Jorden. Din gigantiska transformator klarar av att generera ett enormt magnetfält.

Magnetfältets styrka kommer att avta med den omvända kvadraten på avståndet. Det innebär att när ström går genom transformatorn kommer magnetfältet vara mycket svagare ute vid Månen än vad din transformators starka magnetfält är här på Jorden.

.

Avstånden runt solen är stora.

Anta att du slår på strömmen till din transformator här på Jorden och att du direkt genererar en magnetfältetstyrka som är lika stark som magnetfältet från solen. Magnetfältet som din transformator genererar kommer nu att få Månen att koka.

Månsanden på Månens yta kommer snabbt att hettas upp, börja koka och nästan direkt förgasas i temperaturer över flera miljoner grader Celsius.

Om Månen börjar koka i flera miljoner grader vad tror du händer med Jorden?

Kommer Jordens yta runt din transformator bara att erhålla en yttemperatur av 6000 K? Visst, värmen smälter nog ner din transformator ganska snabbt, men överför nu hela exemplet till solens påstådda förhållanden.

.

Dom heta koronautbrotten från solens yta blir i sammanhanget häpnadsväckande.

Om solens inre genererar så kraftigt magnetfält att koronan utanför solen antar temperaturer över flera miljoner grader, blir det ju uppenbart orimligt att solytans temperatur stannar på endast 6000 K.

Hur kommer det sej att skeptiker inte känner skepticism mot etablerad vetenskaps påståenden om solens och dess koronas temperaturfördelningar?

Ännu en indikation på att forskarvärlden brister i uppriktighet, är exemplet med en av kometerna Lovejoy. C/2011 W3 passerade genom solens korona 2011-12-16.

Även om Lovejoy inte bestått av snö och is samt frusna gaser, borde passagen slutat illa för kometen. Trots det passerade Lovejoy genom koronan och fortsatte vidare ut i rymden i sin omloppsbana. Koronan var vid tillfället så intensiv att SOHO inte kunde observera Lovejoy under den tid som kometen svettades i koronan. Lovejoy splittrades några dagar senare.

Ifall solen avger värmestrålning, hur klarade sej isklumpen från att smälta?

#21 Det beror väl på hur nära den kom och hur länge och en del andra omständigheter? Kometen förångas hela tiden, det är därför vi ser dess "svans".