El kan inte vara allergisk

Om människor kan vara allergiska mot el så kan el vara allergisk mot människor, det vore konstigt annars.

SVBK användes tidigare inom vården som diagnos för bl.a. fibromyalgi. Detta eftersom fibromyalgi inte var känt. De som visade symptom på fibromyalgi passade inte andra diagnoser och således benämnde man de drabbade för Sveda-. Värk- och BrännKärring. 

Lite kuriosa, även om framtiden för elallergi i nuläget ser mörk ut…

#2 Så då kan också pollen vara allergisk mot människor och päls mot människor (inte djuren, pälsen alltså). Döda ting har inte immunförsvar. Alltså blir de inte allergiska, kan nickel vara allergiskt mot människor? Nickel är en metall.😉Vad är det för reaktion i elektronikens immunförsvar du talar om, förklara! Tycker själv det låter konstigare att döda ting skulle ha immunförsvar än att de inte skulle de.🙂

#4 (Jag tror bestämt att klass skojar lite med dig 🙂)

Men vänta nu - elen är FAKTISKT helt oskyldig. 

Det är APPARATERNA som är allergiska mot dig.

#6

Nu låter du nästan som min bror (som är elektriker) när han gnäller på att hans kunder påstår att det är "något fel på elen".
Även el kan vara trasig och sjuk!

Sluta förminska mina upplevelser, tack.

#5 Ja det hoppas jag.😃

Att elen emellanåt är trasig och sjuk är ju inte direkt någon nyhet, även om vår elförsörjning här i Sverige är mycket pålitlig.

Däremot är det lite väl tidigt att håna "elallergiker", även om det inte i sig är elektricitet som vållar deras besvär. Det vi i första hand borde vara vaksamma för innan vi avfärdar dem är att de faktiskt har besvär. Likt SVBK, kan det finnas bakomliggande orsaker till besvären, och i många fall av de s.k. elallergikerna finns egenskaper hos vissa elektriska apparater som kan förklara symptomen.

Roger Wibom på nu nedlagda ALI forskade på överkänslighet mot strålning från bildskärmar och hittade en intressant ände att nysta i, och det handlar verkligen om strålning. Men det är inte någon osynlig strålning som de ger ifrån sig, utan det är den tekniskt sett avsedda strålningen som starkt kan misstänkas påverka vissa av oss på ofördelaktigt sätt. Ljuset från bildskärmar, liksom från lysrör och andra lampor drivna med växlande strömstyrka, är modulerat. Modulationen från lampor och lysrör har en frekvens av dubbla elnätfrekvensen, medan bildskärmarna kan ha lite olika frekvens, men den ligger ofta vid mellan 60 och 120 Hz.

Det var stort motstånd mot försöken, bland annat från försökspersoner som ansåg att provokationsförsök skulle förvärra deras problem, men också från människor som ansåg att det handlade om ren inbillning och att det inte skulle löna sig att försöka hitta några yttre orsaker till besvären.

Det visade sig att samtliga försökspersoner hade fysiologiska reaktioner, med förhöjd nivå av stresshormon när de utsattes för modulerat ljus, men att de inte fick någon sådan reaktion när ljuset var omodulerat. En viss logik borde man kunna se i att det faktiskt handlar om ett organ som tar emot ljus, och att det kan förväntas ha olika reaktion på olika stimuli. 

Också icke "elallergiska" upplevde att det modulerade ljuset störde när de inte hade direkt kontakt med det, som när man tittar direkt in i en bildskärm. När skärmen finns i ögonvrån är den störande, men inte när den betraktas. Det är alltså en skillnad på hur man upplever en variation i ljusstyrka när den uppträder perifert i ögat mot när den ligger centralt vid gula fläcken.

Nu finns inte Arbetslivsinstitutet längre, och såvitt jag vet bedrivs inte någon forskning kring "elallergi" eller överkänslighet för el. Den som har tagit över rodret i just de här frågorna är väl närmast TCO, som har satt upp gränsvärden för olika elektriska fenomen kring bildskärmar, som i stort sett alla tillverkare följer, eftersom det skulle ge konkurrensnackdel att inte göra det.

Det verkliga och bekräftade problemet vid bildskärmssjukan var annars ett helt annat, vilket också hade med strålning att göra, men partikelstrålning, hemlösa elektroner som passerade bildskärmens främre yta, fäste vid små dammkorn och drog dem till oladdade eller motsatt laddade ytor. Den som satt framför bildskärmar av tidig typ bombarderades av ytterligt fint damm, som kunde tränga in i hudens porer och också besvära ögonen. Det avtog kraftigt när man började använda färgskärmar som har en metallmask innanför glaset, och sedan man slutade med katodstrålerör har problemet försvunnit helt.

Moduleringen av ljuset i kontorsmiljö har i stort försvunnit med nyare armaturer som driver lysrören högfrekvent och matas med glättad likström. Men oavsett konstruktion modulerar bildskärmarna fortfarande, vilket ju är en del av deras funktion. Vi kan alltså vänta oss att människor som är överkänsliga för modulerat ljus kommer att reagera på bildskärmar också i framtiden.

Men någon elallergi tror jag inte på. Ingen har lyckats påvisa den.

#9 "Däremot är det lite väl tidigt att håna "elallergiker", även om det inte i sig är elektricitet som vållar deras besvär."

Man ska självfallet inte håna någon som är sjuk, oavsett om det beror på el eller något annat. Tycker du att någon i tråden hånat elallergiker?

"Nu finns inte Arbetslivsinstitutet längre, och såvitt jag vet bedrivs inte någon forskning kring "elallergi" eller överkänslighet för el."

Jodå. Sök på "electromagnetic hypersensitivity" på Google scholar eller liknande. Här är till exempel en färsk provokationsstudie med det väntade resultatet.

Väntat resultat, ja. :-)

Och nej, i tråden har elallergiker inte hånats, men det är mycket vanligt att så sker,  och i synnerhet när man inte lyckas påvisa vad som orsakar deras besvär.

ALI-försöken fanns redovisade på nätet på den tiden de gjordes, men jag hittar dem inte nu. Men boken "Flimmer från lysrör" verkar finnas.
http://books.google.se/books/about/Flimmer_fr%C3%A5n_lysr%C3%B6r.html?id=QggzMgAACAAJ&redir_esc=y

Som det verkar så finns det nästan lika många verkliga orsaker till elallergi som det finns elallergiker. Centralt i WHOs rapport från 2005 är att begreppet elöverkänslighet används för att beskriva en så bred skara symptom att det är svårt att hitta någon tydlig gemensam faktor annat än övertygelsen om att det har med el eller elektromagnetism att göra. Så sannolikt finns det flera olika underliggande orsaker.

Det finns inget "vetenskapligt" stöd för att de skulle orsakas av elektromagnetiska fält. Och något vetenskapligt stöd skulle WHO aldrig medge. Däremot har WHO varnat för vardaglig (hög) strålning, från radio, TV, trådlöst internet, etc, som kan ge upphov till cancer. Och uppmanar oss att alltid tala i mobiltelefon med headset? Precis som om strålningen då skulle magiskt försvinna. Från regeringen och massmedia är det som väntat knäpptyst.

#13: Anledningen till rådet att använda headset är att strålningens effekt avtar med kvadraten på avståndet så man utsätts för betydligt mindre  strålning när man har mobilen någon annanstans än tryckt mot örat. Att ha mobilen i ett hölster har emellertid visat sig vara mindre bra det visade sig att underlivet är betydligt lättare att få tumörer i än i skallen så idealt skall man ha mobilen i handen på en utsträckt arm när man pratar i headsetet

Mikrovågorna passerar genom din kropp oavsett om du har en mottagare eller ej.

#15: Jovisst! men det är effekten som är avgörande, inte vågorna i sig!

Ts jag har samma problem. ;D ;D