Annons:
Etiketttro-hopp-och-religion
Läst 2087 ggr
Candela
3/4/15, 9:14 PM

Hur bemöta sin "andliga" kompis?

Jag vill ju inte vara otrevlig och så, så jag lyssnar mest när min vän berättar om att hennes barn minns sitt tidigare liv, att hon fått med "orber" på fotografier, att hon fått kontakt med sin döda pojkvän genom ett medium osv. Jag känner mig obekväm med de där samtalen, för jag vet inte vad jag ska svara? 

OM de döda fortfarande skulle finns kvar omkring oss, i en annan dimension, så tror jag inte att de kommunicerar genom att se ut som dammpartiklar på ett fotografi, eller genom att få en leksak att plinga till. Och jag tror att när en femåring berättar om sin andra mamma som är död så har hen ett rikt känsloliv. Just detta barn har överlag en livlig fantasi, så jag är inte förvånad över hens berättelser.

Men, att ifrågasätta detta direkt inför henne känns som att dumförklara henne som person, och det vill jag inte göra. Hon får tro som hon gör, även om jag själv tycker det är långsökt.. Problemet är just själva samtalen, hur man svarar och bemöter dem utan att framstå som dryg.

Annons:
Davbjo
3/5/15, 10:02 AM
#1

Idén är ofta just den att det är skeptikern som "ska" bli obekväm med tanken att sticka ut eller göra sig ovän med folk, men jag köper inte den bilden. Jag tycker snarare att det är personer som kommer dragandes med en massa nonsens som borde skämmas.

Förklara bara att du respekterar hennes övertygelse och henne som person, men att du samtidigt kan tänka dig fullt naturliga förklaringar till allt hon beskriver och att du ser dessa som betydligt mer rimliga. Sedan gör hon naturligtvis vad hon vill med den informationen, man behöver absolut inte idiotförklara andra människor på grund av enstaka grejer de säger.

Men jag tror det är viktigt att markera att det faktiskt finns andra idéer än dessa inbillningar.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

piotrr
3/5/15, 10:22 AM
#2

Som du säkert redan vet är "orber" damm som är ur fokus. Troende som vill tro tar tydligen bilder av damm också, för att "bevisa" att orber inte är damm, men tar då bilder där dammet är i fokus istället för att fortsätta fokusera bortom dammet. 

Frågan är - som så ofta - hur man förklarar något alls för någon som är dum idag. Det spelar ingen roll om det handlar om felstavning eller vetenskap eller religiösa övertygelser, varenda jävel blir superkränkt om man rättar något de säger, om man säger emot med en bättre insikt. Jag har ingen aning om vad det beror på, och jag tror, till skillnad från Thursday, att om man är för lätt på handen så kommer de bara att strunta i vad man säger. 

Jag tror inte att det går att gå in i diskussion om sådana saker, men det måste gå att presentera sin egen uppfattning utan att det blir en konflikt. Som med orberna, "jag har också fått massor av dammkorn på mina foton när jag tar med blixt". Med barnens fantasier "Ja barn har så livlig fantasi!" - att presentera det naturalistiska synsättet som det självklara, utan att göra det till en motsättning… även om det är det.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Candela
3/5/15, 11:39 AM
#3

Ni har ju båda rätt i att man ska kunna ställa sig frågande till vad andra tror, utan att den andra personen ska bli stött. Tyvärr är det ju inte så enkelt alltid, även om man är finkänslig..  Det är en sak om man hamnar i en vanlig diskussion om att tro/inte tro, men när någon anförtror sig till en personligen och väldigt hoppfullt; "Vet du, min son/dotter har pratat en massa på sistone om sin andra mamma som dog. Jag tror det är sitt tidigare liv hen berättar om". 

Då känns det elakt och drygt att säga "Det är roligt att barn har så mycket fantasier" eller "Hen kanske har sett något på tv som handlar om döden?", eller vad som helst. Om personen då fortsätter och säger "Nej, jag tror faktiskt inte det är fantasier", vad skulle ni svara på en sån fråga?

Har jag fel om jag antar att ni båda är män? För jag har lite den känslan att män överlag har lättare för att vara rak på sak, och inte oroar sig i samma utsträckning för hur andra människor reagerar på det man säger, som kvinnor kan göra. Det kanske är fördomsfullt att dra de flesta män över samma kam, det är bara min upplevelse 😃

Jag är en person med (alldeles för) stor empati som inte vill göra någon arg/irriterad/ledsen, och överanalyserar allt jag säger och gör.. Det kanske märks 😞

Davbjo
3/5/15, 11:50 AM
#4

#3:

Om personen då fortsätter och säger "Nej, jag tror faktiskt inte det är fantasier", vad skulle ni svara på en sån fråga?

Jag har varit i liknande situationer, och brukar hantera dem på ungefär samma sätt. På den raka frågan du formulerat hade jag svarat ungefär: "Nej, det förstår jag, men vad tyder på att det inte faktiskt är fantasier?". 

Har jag fel om jag antar att ni båda är män? För jag har lite den känslan att män överlag har lättare för att vara rak på sak, och inte oroar sig i samma utsträckning för hur andra människor reagerar på det man säger, som kvinnor kan göra.

Det är vi, och det kanske är så att män har lättare för att vara rakt på sak generellt, men detta är nog snarare en rent social konstruktion och det behöver/bör absolut inte vara så. Skäms inte för att du vill säga ditt.

Jag är en person med (alldeles för) stor empati som inte vill göra någon arg/irriterad/ledsen, och överanalyserar allt jag säger och gör.

Jag ser det så att jag måste låta andra människor äga sitt känsloliv, jag kan inte ta ansvar för hur andra människor känner eller tolkar saker och ting. Såvida man inte riktar något direkt mot personen i fråga, vilket du absolut inte föreslår, så äger du inte personens reaktion på dina åsikter.

Blir mottagaren stött eller förbannad över att du inte håller med så får mottagaren lära sig hantera andra synvinklar än sin egen.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

älvornas dal
3/5/15, 12:14 PM
#5

#3 Jag tycker inte att det är nödvändigt att dumförklara henne eller säga att hon har fel eller att barnet har livlig fantasi.  Det kan du ju i alla fall inte veta med säkerhet. Att hon berättar för dig i förtroende och att hon hunnit berätta så många olika saker, tyder på att du inte varit tydlig från början med var du själv står i frågan.  

Jag har en vän sedan flera år tillbaka som jag fått lära känna genom jobbet. Vid ett tillfälle kom det på tal liv efter döden och jag sa något i stil med: "Jag tror att det kan ligga något i det. ", och hon svarade kort och gott: "Fast jag tror verkligen inte på sånt!". Jag uppskattar henne för det och att hon var tydlig med sin åsikt men utan att förminska mig eller påpeka hur fel jag har.  Vi fortsatte prata om andra saker och allt som har med andlighet att göra har jag aldrig mer tagit upp med henne. Hon är en av mina bästa vänner och det finns så mycket annat att prata om. 

Som vän tycker jag att du borde berätta var du står istället för att "spela med". 

Min vän är en kvinna, så vi kan också vara rak på sak 😉

Candela
3/5/15, 12:25 PM
#6

#5 Ja, jag har nog varit otydlig, men det har varit för att jag inte är 100% säker på vad jag tror. Jag är nog snarare 90% säker 😃 Och just det har jag sagt, när hon första gången sa "Du kanske inte tror på sånt här, men […]". Jag sa då "Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro", på ett ungefär. Vilket är sant, i en del sammanhang.

Grejen här handlar nog om att jag inte tror att det ligger något bakom just hennes upplevelser, medan jag tvärtom kan känna mig nyfiken och lite mer intresserad av vissa andra människors upplevelser som är svårare att bortförklara. Min vän däremot väljer att tolka in övernaturliga saker i de mest normala sammanhang. 

Till exempel att en batteridriven leksak som hennes son hade fått av hennes pojkvän (som nyss dött) började låta av sig själv. Men sen framkom det att sonen hade lekt med den i duschen, och då är det kanske inte helt osannolikt att den får kortslutning och beter sig konstigt.

Därför tycker jag det är svårt att vara rak, för jag dissar inte allas upplevelser rakt av, men hennes tycker jag mest är nonsens.

Annons:
älvornas dal
3/5/15, 12:44 PM
#7

#6 Okej, då förstår jag lite bättre. 😃 Ja, en del är tyvärr benägna att tolka allt med hjälp av "övernaturligheter". Även när det finns fullt naturliga förklaringar. Det är en s.k. "loopingeffekt", att man hittar det man förväntas sig hitta.

Men du kanske kan börja med att säga: "Tror du inte att det kan vara så att….. ?" i de fall där det kan finnas uppenbara naturliga förklaringar.

piotrr
3/5/15, 6:03 PM
#8

> "Då känns det elakt och drygt att säga "Det är roligt att barn har så mycket fantasier" eller "Hen kanske har sett något på tv som handlar om döden?", eller vad som helst. Om personen då fortsätter och säger "Nej, jag tror faktiskt inte det är fantasier", vad skulle ni svara på en sån fråga?" 

Man kan också berätta en egen anekdot, till exempel om något man själv hade för sig när man var liten - som en låtsaskompis eller något. Då blir det plötsligt din väninnas tur att försöka förklara DIN erfarenhet som något i HENNES föreställningsvärld. Få se vad hon tycker om det. Det betyder samtidigt att du har kunnat beskriva din tolkning av verkligheten på ett sätt som inte nödvändigtvis innebär konflikt, och om det gör det så är det din väninna som går på offensiven. 

> "Jag är en person med (alldeles för) stor empati som inte vill göra någon arg/irriterad/ledsen, och överanalyserar allt jag säger och gör.. Det kanske märks " 

Det är inte nödvändigtvis empati att undvika att stöta sig med någons uppfattning. Det är … självförintande. Varför är inte din uppfattning lika viktig för dig att berätta om, som din väninnas uppfattning? Du vill inte göra någon arg, irriterad eller ledsen, men under tiden blir du effektivt tystad och undertryckt. Det kanske märks att det går att få tyst på dig helt enkelt genom att säga emot dig innan du sagt något. :) 

Jag är mer empatiskt med barnet. Vilken uppväxt får man med en förälder som behandlar allt man säger som sant - trots när det motsägs av modern vetenskap?

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Upp till toppen
Annons: