Jag känner igen mig i det mesta du skriver. 

Lång rad av kvinnor i min familj har haft "gåvor", min mamma var dock skeptikern. Länge försökte jag förtränga det som kom och letade alltid efter en logisk och vetenskaplig anledning till det. Ingen kunde döma mig mer än jag själv för det som kom till mig och för det mesta tyckte jag att jag troligtvis var knäpp, och liksom du kände jag mig som en  ufo, en utomjording. Jag ville inte veta av det och försökte blockera så gott det gick. Till slut kunde jag inte göra något annat än att acceptera att det var en del av mig vare sig jag tyckte om det eller inte (nu säger jag inte att du ska göra det). Nu försöker jag se vad det är och var det leder mig. Jag försöker se det som en del av min utveckling, precis som min utbildning, eller som min utveckling som mamma, flickvän mm. Jag väljer vad jag vill dela och vem jag vill dela det med och låter inte andra styra det.  En väninna till mig började (när hon upptäckte mina gåvor) utnyttja det, till sist blev det nästan som att hon inte kunde ta egna beslut. Det slutade med att jag bröt kontakten med henne. Jag sätter gränser, det måste jag göra för att inte utnyttjas eller tömmas på energi. Jag har aldrig tagit betalt från någon trots att många tycker jag borde arbeta med det. För mig har det blivit lättare att styra sen jag slutade kriga med mig själv och accepterade att det var en del av mig. 

Jag hoppas det löser sig för dig. Lycka till

#1 Hej Medda! Tusen TACK! För ditt svar! Jag är stum, glad och paff att jag inte är ensam! Om det är OK med dig! Får jag ta dina råd till mig och följa dem i verkligheten?! Jag känner igen mig mycket i att folk vill att man ska ta beslut åt dem! Jag själv har märkt att om det går galet så kan de beskylla mig för allt och vara ett stackars offer själva! Då behöver de aldrig ta ansvar för sitt beteende eller behöva stå tillsvars för sina handlingar! Det pumpar ut mig på all livskraft! Jag vet inte hur det är med dig!? Ditt råd att sluta kriga med mig själv gick rakt in i det heligaste! Det är det bästa råd jag har fått i hela mitt liv! Tack! Tack igen för att du svarade, berättade om dig och var helt underbar! Nu känns det inte så ensamt längre!? Kram från Coco Canal

Ser man saker som är uppenbart icke-existerande så bör man enligt min mening söka den professionella hjälp som är tillgänglig.

Detta kan nog jämföras på vissa sätt med elallergi och personer som söker sig till föreningar med detta som fokus. Tillståndet kan inom dessa föreningar lätt förvärras, då man hetsar på varandra, sprider felaktig information inom gruppen och gör medlemmarna ännu oroligare än vad de var innan. På detta sätt cementerar man också den felaktiga uppfattningen att elallergi ens existerar.

Jag är helt amatör på detta, men jag kan ändå tänka mig att samma förstärkning kan ske inom kretsar där man tror på exempelvis mediumskap. Lider man av vanföreställningar som faller in i mönstret som hör mediumskapet till är det, gissar jag, väldigt lätt att dessa förstärks av andra som antingen lider av samma vanföreställningar alternativt tror på dessa och deras riktighet.

Psykisk ohälsa är dock inget att skämmas för, lika lite som man ska skämmas för att man är förkyld eller har migrän. Mitt tips är att söka och ta den hjälp som behövs och erbjuds, samt undvika de kretsar som ämnar förstärka dessa idéer för egen vinning.

#3 Hej!

Jag har gått i terapi i 6 år, hos en psykiatrisk överläkare med specialist kompetens inom allmänpsykiatri och psykoanalys. Han har lärt mig skillnad på vanföreställningar och på medialitet. Jag har ätit psykos medicin i 6 år och mina visioner försvinner inte eller trappas ner. Där i mot försvann omvärldens kränkningar och svek under min kris som smuts som rinner av i duschen. 

Min läkare har bevittnat och namngivit mina upplevelser som naturlig trans. Han har sätt chockad ut och kallar det mitt höga intellekt. Jag vet att det inte är jag! Jag kan skilja på vanföreställningar som får världen att försvinna och medialitet där mitt mentala sinne förflyttas. Det är två skilda verkligheter. 

Enligt SLS - Svenska läkarsällskapets medicinska rikstämman  från 2013 har kommit fram till att människor med psykiska sjukdomar inte får den vård de behöver som folk med fysiska sjukdomar och skador. Lika vård för alla gäller inte folk med psykisk ohälsa! 

Gissa vad människor som jag skulle hämna om detta var bak i tiden? Jo jag skulle hamna på mentalsjukhus och bli torterad med El-chocker, Logotomi, varma och kalla bad som får skinnet på min kropp att lossna och jag skulle inypming av skabb, instängd i burar, bränd med glödande kol o.s.v. 

Detta var en gång i tiden stöttat behandling av vetenskapen! Jag kan mina upplevelser. Bara för att jag inte uppfyller vetenskapliga metoder, så betyder inte det att jag upplever är fel. Jag har gjort allt för att få slut på detta under 15 år. Nu tänker jag acceptera min gåva som den är, för många gånger har den räddat mig från missvård från samhället - en sanning som samhället soppar under mattan och inte vill befatta sig med!

#4: För mig låter det som att det finns jobb kvar att göra, men jag är verkligen ingen expert.

Vilken läkare är detta?

#3 Thursday Av det jag läser från ditt inlägg undrar jag om du ens har läst det trådskaparen har skrivit? Eller vad säger du om en person med dessa besvär faktiskt har gjort alla tänkbara besök och tester hos vården/sjukhuset. Är ditt tips att bara söka den professionella hjälp som är tillgänglig. Eller så förstår jag helt enkelt inte ditt inlägg alls.

#7:

Av det jag läser från ditt inlägg undrar jag om du ens har läst det trådskaparen har skrivit?

Mitt första inlägg var mer allmänt hållet, det är omöjligt för oss som kommenterar i en tråd på nätet att veta exakt vad som gjorts och inte.

Eller vad säger du om en person med dessa besvär faktiskt har gjort alla tänkbara besök och tester hos vården/sjukhuset. 

Är ditt tips att bara söka den professionella hjälp som är tillgänglig.

Lider man av vanföreställningar så är det min åsikt att man bör söka hjälp för dessa. Om man trots den hjälp man fått lider av fortsatta vanföreställningar bör man enligt min mening söka mer eller annan hjälp. Svårare är det inte.

Thursday "Svårare än så är det inte" Okej så du föreslår att personer som trådskaparen ska under hela sin livstid ägna sig åt att söka efter hjälp. 15 års försök än så länge vad jag kunde förstå. Det skulle bli oerhört kostsamt att behöva betala för bristande kompetens/vetskap för metoder och instrument som tydligen inte hjälper. Hur hade ditt råd lydigt för 50, 100, 200 år sedan? Jag är nyfiken hur du tänker. Lägger du all din tillit till den dagsaktuella vetenskapen?

#9:

Okej så du föreslår att personer som trådskaparen ska under hela sin livstid ägna sig åt att söka efter hjälp.

Det är upp till vederbörande att avgöra, det beror på hur mycket det påverkar. Stör det och är något av ett handikapp skulle jag definitivt inte uppmuntra någon att ge upp kampen för att få hjälp. Skulle du?

Det skulle bli oerhört kostsamt att behöva betala för bristande kompetens/vetskap för metoder och instrument som tydligen inte hjälper.

Svårt att säga vad som hjälper och inte. Metoder kan ju hjälpa i viss grad också.

Hur hade ditt råd lydigt för 50, 100, 200 år sedan?

Ser inte relevansen i den frågan, speciellt med tanke på att den är helt omöjlig att besvara.

Lägger du all din tillit till den dagsaktuella vetenskapen?

Beror helt på område, ämne och alternativ.

#10 "Beror helt på område, ämne och alternativ." Vi kan börja med detta område och ämne med alternativ som finns tillgängliga. Vi behöver inte snöa in oss på allt och annat :) "Det är upp till vederbörande att avgöra, det beror på hur mycket det påverkar. Stör det och är något av ett handikapp skulle jag definitivt inte uppmuntra någon att ge upp kampen för att få hjälp. Skulle du?" Men samtidigt avråder du den drabbade att söka sig till föreningar. Skulle inte kampen hjälpa efter 15 år så skulle åtminstone jag försöka byta spår. Dags att prova på något nytt. Kanske finns det föreningar som inte stämmer överens i din negativa uppmålade bild? Det som du anser vara ett handikapp kanske inte är ett egentligen handikapp. Kanske räcker det att försöka förstå svårigheten för att försöka hantera det. "Ser inte relevansen i den frågan, speciellt med tanke på att den är helt omöjlig att besvara." Men det går ändå att gissa/spekulera med tanke på den kunskap vi har om vetenskapens historia. Gemene man har mycket stor tillit till dem som anser håller sig inom den vetenskapliga normen. Idag så som förr.

#9 "Hur hade ditt råd lydigt för 50, 100, 200 år sedan?"

Jag tror inte hen levde då🙂.

Sluta kapa tråden med ovidkomligheter är du snäll.

Jonas Ett råd är ett råd. Den måste inte vara bunden till en och samma person. Samma råd kan mycket väl förekomma i andra generationer. Jag ser ingen kapning med det

#11:

Vi kan börja med detta område och ämne med alternativ som finns tillgängliga. Vi behöver inte snöa in oss på allt och annat :)

Din fråga var allmänt ställd och besvarades därefter. Men inom detta område lägger jag all tillit vid vetenskapen, jag ser inga kunskapsalternativ där.

Men samtidigt avråder du den drabbade att söka sig till föreningar. 

Läs igen vad jag skrev. Jag jämförde detta med "elallergiker" som söker sig till föreningar.

Skulle inte kampen hjälpa efter 15 år så skulle åtminstone jag försöka byta spår. 

Alla kan drabbas av desperation, så naturligtvis även jag. Detta bör dock inte uppmuntras, som jag ser det.

Men det går ändå att gissa/spekulera med tanke på den kunskap vi har om vetenskapens historia. 

Att gissa om saker som är helt ointressanta ser jag ingen direkt vinning med, det får du ägna dig åt på egen hand.

Ok Thursday Då vet jag att du lägger all tillit till vetenskapen, som i sin tur inte alls vet så mycket om hjärnan. Likt hur man kunde lita på vetenskapen för 100 år sedan när man hade ännu mindre kunskap om hjärnan. Se, där svarade du automatiskt också på den omöjliga frågan.

#15 Men du litar på folk som vet ännu mindre om hjärnan och nästan inte någonting om någonting annat heller, eller vilka litar du på?

Hej, ursäkta om det är trådkap, men någonting stör mig i denna tråden. Jag har lite svårt att uttrycka det eller sätta fingret på det riktigt. Men inlägg #4, det känns som att du ger psykiatrin en känga utan anledning. Jag har aspergers (därav mina svårigheter att uttrycka mig) och dystymi (typ kronisk depression.) Jag kan säga att jag aldrig har fått sämre vård pga av det, naturligtvis är inte psykiatrin perfekt, det finns inga botemedel för alla sjukdomar och syndrom, det gör det inte heller i den vanliga sjukvården. Jag undrar lite om ni som tycker att det finns anledning att ge upp behandling för att man inte blivit botad på en viss tid, hade ni tyckt det om det hade gällt en fysisk sjukdom också? Om någon t ex haft cancer som hölls i schack men inte botades, hade ni rått dom att gå till en healer istället och struntat i medicinen? 

Och TS och Zidizen, vad spelar det för roll hur det var för 100 år sedan? Du TS hade kanske blivit utsatt för det du säger, eller blivit gömd på vinden, om du nu hade valt att berätta om dina syner för andra. Men det är inget som helst skäl till att döma psykiatrin nu. Jag önskar också att folk skulle sluta se skräckbilder med fastspända människor på gamla mentalsjukhus när de hör ordet elchock, det fungerar inte så idag, säger jag av egen erfarenhet. Det kan vara en kanonbra behandling, och det är frivilligt.

Nu har inte jag någon aning om TS här är medial eller inte, det finns säkert dom som är det fast sannolikt är inte alla det som påstår sig vara det, men ni vet ju inte mer än jag om det är en ev sjukdom. Mår du bra TS och detta inte påverkar ditt liv negativt så får du ju göra som du vill. Men är du helt säker på att du är medial finns det väl ingen anledning att dra upp psykiatrin alls?

#17 av: LeJ_
"Och TS och Zidizen, vad spelar det för roll hur det var för 100 år sedan?"_

Det som spelar roll hur det var för 100 år sedan är att det tydligen finns dem som inte tar lärdom från historien och man gör samma/likadan misstag år efter år, generation efter generation.

#16 av: JonasDuregard
"Men du litar på folk som vet ännu mindre om hjärnan och nästan inte någonting om någonting annat heller, eller vilka litar du på?"

Så enkelt är det inte.
Med din frågeställning i slutet kommer vi garanterat hamna utanför ämnet, och det vill du inte eller hur.

#18 Vilka är de då? Som gör samma misstag som man gjorde för 100 år sedan?

Byt läkare till en som är beredd att hjälpa dig på riktigt.

Jag har inte läst igenom alla svaren eller följt med debatten, det har att göra med mig och min totala personliga omvandling. Jag har gått igenom helvetet själv. Men NU har jag fixat och löst det själv. Jag har en helt annan synvinkel på mitt inlägg #0 och känner inte att jag kan stå bakom det längre. 

Jag känner att jag har vaknat upp ur en ond dröm och mina tidigare visioner har försvunnit. Det gör mig väldigt, väldigt, väldigt trött. Min överläkare hade rätt om allt. Jag var psykisk sjuk, jag led av depression, jag har ätit psykos medicin, jag har försökt att ta mitt liv 8 gånger för att slippa mina visioner och slippa avläsa främlingar för att de påstår att jag har en gåva från gud eller andra. Om jag vägrar då saknar jag medkänsla. Om jag gör jobbet och tar betalat då utnyttjar jag dem. Men jag blir aldrig utnyttjad eller behandlad illa anser dem? Jag har motsatts åsikt! 

Jag orkade inte längre med detta och då arbetade jag själv bort allt det sjuka. För jag har aldrig fått hjälp med det, allt jag har fått är folks kackel om vad DE tycker! Det har aldrig förändrat mitt liv! Det har gjort att mitt liv har plågats i 15 år. Om jag hade blivit hjälp enligt vetenskapen, då hade jag haft ett liv för 13 år sedan. 

Jag inser att mina tidigare visioner gjorde att jag aldrig var ensam, trots att de var sjuka. Nu när jag anses vara frisk, så är jag ensam. Det är läskigt! Jag ska ut i den världen som satte mig i sjukdom! Det är en levande och verklig mardröm! Men jag går ut och gjort det utan någon hjälp från omvärlden. Det har höjt mitt självförtroende! 

Jag kan säga med personlig erfarenhet att den övernaturliga/andliga/mediala/ pseudovetenskapliga världen finns inte, existerar inte, är byggd på vanföreställningar, sinnessjukdom och inbillning. Denna värld har gjort mig psykisk sjuk, gått igenom 15 år av onödigt lidande och jag har försökt att ta mitt liv 8 gånger och en suidcide försök som tvingade sjukvården att göra upplivningsförsök på mig. Detta är för att folk har tvingat mig att avläsa dem, för att de påstår att de ser en stor övernaturlig gåva i mig. Sanningen är den att jag polisanmält brott som inte har hänt innan eller fått den uppmärksamheten som under mitt ärende! Detta har jag haft svårt att erkänna och inte klarat av att hantera förrän nu! Genom att jag är rätt ensam med mina erfarenheter och upplevelser. Jag har bedragit mig själv, speciellt när jag var som svagast och hade ingen ork att stå i mot omvärlden för jag var trasig på alla plan! Då var folk som värst mot mig! 

Jag har kallas för kränkande saker av alla världar! Men en sak som aldrig har förändras är min egna verklighet vars bevis får folk att braka ihop och vråla av skräck. Det skulle jag ta hand om själv och fixa samtidigt en övernaturlig gåva som kan bevisas vetenskapligt, annars är jag en bedragare och saknar medkänsla för omvärlden! Här är mitt motstånd: Fixa det själva!!!  

Jag kommer säkert bli manglad här! För jag vet att det finns knappt någon godhet mot folk som kan erkänna sina fel och erkänna sanningen!!! Jag har 20 års erfarenhet! 

Jag kommer utgå som medlem!

Adjö!

Jag tror det är väldigt svårt för människor att förstå när de själva inte varit där. Men låt det rinna av dig som vatten, det är det enda man kan göra trots att det inte är det lättaste och att det gör väldigt ont. Många ser världen som svart eller vitt och det finns inget emellan.

Här ser vi en troende hållning: folk som vet att saker inte finns fast de inte kan veta det, och som därför på ett eller annat sätt måste generellt underkänna vad andra säger om det.

Väldigt tråkigt för den som har problem som kräver en mer förutsättningslös inställning. Väldigt tråkigt också att läsa att Övernaturligt iFokus inte kunde hjälpa och att TS inte tycks ha fått mycket stöd från sin omgivning heller.

Naturligtvis kan man ha vanföreställningar som yttrar sig så att man tror att man är medial. Men, som Medda påpekar, man måste i någon vettig mening ha varit där för att kunna bedöma sådant.

Väldigt synd att det inte verkar finnas någon plats på nätet där man kan få sådant här bemött förutsättningslöst. Hoppas det går bra för TS.

#26 "Här ser vi en troende hållning: folk som vet att saker inte finns fast de inte kan veta det"

Kan du vara tydligare  med var vi ser det? (Vilket/vilka inlägg är det du talar om)

Den inställningen ser vi tydligt i inlägg #3.

Att det finns folk som nojar, överdriver och kan behöva hjälp med att skilja fantasi och verklighet betyder inte att vi vet att sådana fenomen som de nämnda inte finns, och vill man hjälpa folk måste man hålla det i minnet. Annars riskerar man att cementera det onda åt andra hållet i stället. Och klart det kan vara lättare att vara pingstvän än alkoholmissbrukare, så att säga, men ingetdera kanske är optimalt.

#28 Varför klagar du aldrig på dem som bara ser övernaturliga förklaringar?

Och varför undantar du dig själv från kravet på att inte uttala dig tvärsäkert om saker du inte kan veta? (Jag tänker till exempel på din ovana att uttala dig om vad andra har läst och inte och så vidare)

"Annars riskerar man att cementera det onda åt andra hållet i stället."

Vad menar du?

Om vi ska dra hit konflikter från annat håll så kan jag bara påpeka att det var min egen kommentar du hade läst slarvigt, vilket jag visade genom att citera dels mina ord, dels dina där du slog in den öppna dörren. Vilket du inte svarade på, så jag antog att det därmed var utagerat.

Det är ju ni pseudoskeptiker som underkänner andras erfarenheter. Erfarenheter som hela tiden görs även av folk som har alla hemma. Det är ni som är den mäktigare kraften i samhället. Det är ingen risk inom överskådlig tid att de som bara ser "övernaturliga" förklaringar blir trodda i några vidare kretsar. Det är ju inte ens bra för ens rykte att bara visa sig öppen för fenomen som kan se "övernaturliga" ut.

""Annars riskerar man att cementera det onda åt andra hållet i stället."

Vad menar du?"

Att behandla en person som är labil och hårt pressad men har intakt verklighetskontakt som psykotisk, till exempel, kanske inte är så lyckat. Skulle det vara så att det gäller verkliga problem i stället för vanföreställningar behöver man troligen andra sorters försvar mot dem, och i alla händelser inte att få sin verklighetskontakt betvivlad.

Och även hos folk med verklighetsförvrängningar måste man ju vara noga med att försöka skilja på vad som är vad. Vilket kan kräva en del i fråga om att kunna lägga undan vad man själv vill tro.

#30 "Om vi ska dra hit konflikter från annat håll så kan jag bara påpeka att det var min egen kommentar du hade läst slarvigt"

Det rör sig ju inte bara om en tråd. Jag tänkte närmast på den här: http://oforklaradefenomen.ifokus.se/articles/526fcc4e8e0e742430000c7e-att-overleva-doden-om-ndu?discussions-1#135

"Det är ju ni pseudoskeptiker som underkänner andras erfarenheter. "

Det där tror du nog bara för att du är en fundamentalistisk verklighetsförnekare.

"Det är ni som är den mäktigare kraften i samhället."

Öhh, va? Mäktigare än vad? 🤔

"Skulle det vara så att det gäller verkliga problem i stället för vanföreställningar […]"

Vanföreställningar är ett verkligt problem.

Det sista tror jag inte var svårt att förstå vad jag menade med i sammanhanget. 

"Fundamentalistisk verklighetsförnekare" är bara ett ogrundat påhopp. Rätt löjligt också. Jag har inte påstått mig veta vad något är.

Okej, NDU:erna: det var rätt uppenbart att du inte hade läst det som tydde på att syrebrist, drogning eller dylikt inte är nödvändigt för NDU:er. Det kan också ha varit så att du inte trodde på de uppgifterna, men i så fall hade man väntat sig en motivering till det.

Mäktigare: än de som bara ser övernaturliga förklaringar naturligtvis. Det var ju dem du frågade om?

#33 ""Fundamentalistisk verklighetsförnekare" är bara ett ogrundat påhopp."

Ja precis, just som när du säger att jag är en pseudoskeptiker som "underkänner erfarenheter". 

"Jag har inte påstått mig veta vad något är."

Jodå, du berättar hela tiden för människor hur de är och hur det egentligen ligger till, vad de gör fel och så vidare. Märker du inte det själv?

"Okej, NDU:erna: det var rätt uppenbart att du inte hade läst det som tydde på att syrebrist"

Aha, så du är bara tvärsäker när du tycker saker är uppenbara. Ja då är det ju OK så klart 😃.

Jag kör faktiskt inte med omotiverade påhopp. Jag motiverade både "pseudoskeptiker" och "underkänner erfarenheter" i den där tråden igår som sedan modererades bort. Inte i punktform men genom att använda termerna i resonemang där innebörden bör ha framgått.

Kan göra det helt kort i punktform också: pseudskeptiker = mer selektiv i sin skepsis än man tror eller ger sig ut för. Underkänner folks erfarenheter = det man gör när man in blanco menar att människor vid fullt förstånd (och som också kan vara kritiskt och vetenskapligt väl skolade och så vidare) inte kan ha varit med om det de säger att de har varit med om.

"Jag kör faktiskt inte med omotiverade påhopp."

Just det, jag glömde att du är ofelbar och att allt du säger är obestridliga fakta. 

"Jag motiverade både "pseudoskeptiker" och "underkänner erfarenheter" i den där tråden igår som sedan modererades bort."

Jag ser inget borttaget inlägg här förutom dina dubbelposter. Men om du säger att det är så måste det givetvis vara verkligheten det är fel på. Eftersom du aldrig har fel.

"pseudskeptiker = mer selektiv i sin skepsis än man tror eller ger sig ut för"

Det där kan väl knappast vara en motivering ändå? I så fall kan jag ju motivera verklighetsförnekare med "verklighetsförnekare = förnekar det som är verkligt".

"Underkänner folks erfarenheter = det man gör när man in blanco menar att människor vid fullt förstånd (och som också kan vara kritiskt och vetenskapligt väl skolade och så vidare) inte kan ha varit med om det de säger att de har varit med om."

Som när du underkänner min erfarenhet av att ha läst dina länkar ungefär? 🙂

Kan du visa var jag gjort det? Annars brister ju motivering för ditt påhopp något.

Fler påhopp och på det illvilliga vantolkningar av saker jag tror du kan tolka bättre. Och du vet nog vilken tråd jag syftar på, men kanske har du inte sett att den har modererats bort.

Vill du hålla diskussionen på den nivån, och på en nivå där det är okej att framhärda i hävdanden som redan är besvarade i stället för att svara på de svar man har fått, har jag bättre saker att göra.

Ni som har sådana här ställen som samlingspunkt brukar inte vara knussliga med att meddela världen hur ni ser på det "övernaturliga". Ofta på mycket självsäkra sätt som stöter folk som inte kan relatera sin verklighet till ert synsätt. 

Många av er säger sig (trots sistnämnda) också efterlysa samtal. 

Ni berömmer er också gärna av en saklig hållning.

När jag då försöker visa er hur jag (och några fler) ser på samma saker får jag höra att de termer och beskrivningar jag finner sakligt adekvata, och lägger mig vinn om att använda så att det ska framgå varför jag tycker de är det, är "påhopp" för att "förminska meningsmotståndaren", att jag är dryg och anser mig ofelbar.

Detta även i en tråd som borde handla om något så viktigt som att finna grunder för att hjälpa någon som mår dåligt.

Egendomligt.