Övernaturligt

Mitt liv som Medium

2010-08-21 16:13 #0 av: piotrr

Jag tror att det är bäst att förklara hur jag upplevde det, när jag trodde att jag hade mediala förmågor och kunde se auror. Hämtat ur ett foruminlägg.

Själva fenomenet hade jag redan sett, en ljus linje som omger människor mot en fast, oftast ännu ljusare bakgrund. När jag väl hade sett den - som när man hört en ringklocka så ofta att man börjar höra den i bakgrundsbruset oavsett var man är - så såg jag också auran även utan en sådan bakgrund. Jag fick lära mig - av en mer "troende" människa, att man kunde se färger i denna aura och att auran kunde sträcka sig olika långt ifrån kroppen, och att detta hade signifikans.

Jag hade en bok och jag hade en bekant som båda trodde på det, så jag försökte tro - jag upplevde det ju.

Även när jag då "försökte" att utöva min "förmåga" så hade jag ständigt ett tvivel, men eftersom det jag sa "så ofta" stämde, så blev jag hela tiden stärkt i min uppfattning att det stämde. Jag var inte helt medveten om att jag egentligen bara uppfattade att andra människor var trötta, eller lyckades gissa mig till vad det berodde på, och att jag dessutom glömde bort eller ignorerade de gånger jag gissade fel. Ofta hade jag Tarot-kort till min hjälp och då kunde vi (jag och den jag läste över) alltid skylla på att vi inte förstod vad just det kortet betydde i den platsen i läggningen eller att det kanske var något som inte hade hänt ännu, eller något som den jag läste över inte hade uppfattat ,trots att det var sant. Och när korten fick RÄTT, ja då var det ju fantastiskt.

Så här i efterhand skulle jag alltså säga att det är en mycket bedräglig syssla, för båda sidor, eftersom det är så lätt för människor att minnas alla de bra sakerna, alla de fantastiska sakerna, och förskjuta eller förminska och bortförklara de alldagliga, felen vi har. Om man redan tror gott om en annan människa, så låter man inte små tvivel komma ivägen för den känslan.

Det jag undrar mest är hur jag tog mig ur denna spiral. Jag tror att det beror på att jag flyttade och började studera på en annan plats, där jag aldrig hade tillfälle att prova mina "förmågor" på andra människor. Ändå fick jag senare i livet möjlighet att lägga tarot vid något tillfälle, läsa auror vid något tillfälle, spå i trans vid ett tredje och jaga spöken vid ett fjärde. Men vid det laget, även om jag då också omgavs av människor som helhjärtat trodde på* vad de gjorde, vad vi gjorde , så fortsatte vi alla med det vi hade lärt oss själva att man skulle göra.

Jag skriver helhjärtat trodde på, även om jag inte kan veta om de var helt övertygade och jag var den enda som var osäker. Det är möjligt att de också var osäkra, tvivlande på vad vi höll på med, oroade över att vi kanske bara inbillade oss.. men även då tror jag att det fanns något gott i att besöka och försöka hjälpa en människa som trodde att hon var i fara. Kanske. Eller också gjorde vi saken värre, genom att stödja hennes bild av verkligheten som egentligen var upphovet till hennes problem.

 

En sak jag "testade" ganska tidigt var om jag kunde se, med hjälp av auran, personer genom väggar. Jag minns inte att det någonsin fungerade.

 

 

(Bildgåta från Wikimedia Commons. Tack till Blammermouth.)

Anmäl
2010-08-22 04:24 #1 av: EeWeeM

Detta var intressant att läsa.

Hur man som person kan förändra sig i sitt tänk och omvärdera saker och ting.

Påminner mig om en nära vän som var total ateist och bestämde sig för att läsa till präst på teolog/prästutbildningen bara för att bevisa för sig själv att han verkligen var ateist och när utbildningen var klar och han var nyexaminerad och vigd präst i svenska kyrkan gick han omgående ur för att sedan bli präst i en satanistkyrka.Så kan det gå...

Eller den personen som var djupt troende Jehovas Vittne,äldste och sedan gick ur för att bli totalateist.

Eller jag själv som gick från att vara uppväxt och hjärntvättad i en sekt till totalateist till att hitta tillbaka till en annan "tro" som igen begriper sig på mer än jag självObestämd

Jag har nu fått frågan från andra "troende" vad jag gör på ett skeptikerforum och fått ganska bitska kommentarer.

Men... jag ser det såhär...om jag nu tror mig själv att vara troende och anser mig vara trygg i min tro så ska jag inte ha några problem med att bli ifrågasatt,kritiserad eller diskutera på ett skeptiskt forum.

Och visar det sig sedan framöver att jag kommer till insikt om att det jag inte alls var så övertygad i min tro för att andra har kunnat lägga fram saker på ett bättre/ trovärdigare sätt än det jag tror på så, får det bli så.Alla borde rannsaka sig själv med jämna mellanrum,oavsett slutresultat.

Jag tänkte att jag skriver såhär så slipper jag få mer frågor om detta från "troende"Flört.Hoppas det är ok.

 

Anmäl
2010-08-22 04:54 #2 av: piotrr

Jag har också ansökt om arbete som präst, eller kyrkoherde. Fick tyvärr ett svar tillbaka om att de förväntade sig att man skulle ha fullgjort en teologisk utbildning, så det blev ett nej där.

Klart det är OK. Vad tar du oss för? :)

Anmäl
2010-08-22 04:58 #3 av: EeWeeM

NormalaFlört

Anmäl
2010-08-22 11:06 #4 av: Maria

Jag tror inte det finns en enda t.ex präst som aldrig har tvivlat. Det är väl en del av människans natur att vara skeptisk oavsett vad det gäller.

Jag som troende ser det helt naturligt att vara "härinne" och läsa och svara emellanåt.

/Maria

 

Anmäl
2010-08-22 11:50 #5 av: chik

""Mitt liv som Medium"" En fin berättelse från en ärlig människas tankar. Som jag tackar för att jag får läsa.

kan förstå hur skrivaren känner.För jag är en som söker bevis hela tiden o har lite svårt o ta åt mig vad andra ser o hör, Men det är ju deras verklighet o den vill jag bara försöka förstå.

Men jag tror ju på livet efter detta liv..Men sen så finns det lika många organisationer inom detta ämne som relioner i tro om Gud o andra höjdare.o det får mig att undra om jag kanske har felFörvånadI mina tankar om Döden.

Men sen så kan jag o har ingen bra förklaring till mina fantasier som jag har varit med om...

 

Detta är svårt o formulera, Hoppas att någon kan känna o läsa vad jag menar..

Fortsättning följer..

Lena

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2010-08-22 16:19 #6 av: piotrr

Jag ser hur man kan få för sig att berättelsen kommer från någon annan, eftersom jag dels skrev tack till den som hade tagit bilden jag använde som vinjett, och dels för att jag skrev att den kom från forumet, men detta är alltså min egen berättelse om hur jag såg på saker kring gymnasietiden. Jag har försökt berätta min historia även tidigare på VoF-forumet, där skrev jag istället såhär:

Jag inser snabbt att du kanske tror att jag inte tar dig på allvar för att du tror på spöken och energier, men jag var alltså helt ärlig med att jag en gång i tiden trodde att det fanns spöken och okända krafter, energier som passerar mellan människor och okända djur i skogen.

Jag är uppvuxen i Örkelljunga i Skåne. Det är inte precis vischan men absolut inte storstaden. Mitt i skogen, mitt i natten, mitt i vintern, är det fullständigt svart. Du kan möjligtvis se att himlen är en ljusare ton av absolut svart än vad träden, vägen, gräset, staketet och monstren runt omkring dig är och när vinden blåser knakar såväl träd som hus. Det fanns gott om tillfällen att få för mig att det fanns hemska djur och monster, eller de dödas andar som stiger upp ur en tjärn mitt ute i skogen.

När jag sedan växte upp lite grand kom jag i kontakt med människor som påstod att jag kunde se auror, att jag visste saker jag inte borde känna till, att jag kunde se på människor om de hade någon sjukdom. Varför de fick för sig detta förstod jag inte, så jag trodde att de kanske hade rätt. Och visst, visst kunde jag se någon slags färger runt folk om jag tittade intensivt på dem. Och visst kunde jag känna hur jag liksom blev upprymd av något när jag försökte mig på lite magiska trollformler. Det var spännande, det var ... fantastiskt, det var någon slags äventyr. Vi hade alla böcker i serien "Det Okända" hemma och det stod massor i dem om spöken och psykokinesi och psykometri och clairvojans och UFOn och, ja, speciellt gillade jag böckerna om UFOn och fortfarande idag är det dem jag har svårast för att acceptera att de förmodligen inte är här.

För de är förmodligen inte här. Effekten du ser när du stirrar på ett mörkt föremål på ljus botten heter randeffekt, inte aura. Färgerna är ren inbillning, jag såg ju alltid precis vad jag förväntade mig. Man KAN se på människor när de mår dåligt, de har nämligen ont eller är obekväma och då sitter och rör de sig och gestikulerar de annorlunda. En glad människa ser glad ut. En ledsen människa ser ledsen ut. En människa som behöver springa på toa mycket snart ser... toanödig ut. Och trots att jag stod ute i skogen mitt i natten mitt i vintern kom det aldrig någonting. Älvorna över tjärnen är spöklikt vackra, men inte spöken. De består av kondens som långsamt glider med vinden och fångar upp mängder av omgivande ljus. De ser fortfarande lika magiska ut, dock.


Du kanske tror att världen blir mindre när man lär sig mer om den, att det är mysigare att ha massor av mysterier att fundera över och förundras inför, att det finns mer magi i den om man tror på dessa saker. Jag vet inte om du tror det, men så är det i alla fall inte. Tänk dig ett gammalt hus. Ett gammalt spökigt övergivet hus. Vill du hellre låta bli att titta in, låta bli att öppna dörren, låta bli att undersöka vad som finns inuti, låta bli att ta reda på vem som ägde det tidigare, vad som hände med dem.. allt bara för att du skall få behålla ditt mysterium, dina funderingar på om det är "energier" och "andar" som bor där? Jag föreslår att du inte gör det. Jag föreslår att du gläntar på dörren till varför saker är som de är. Andarna kanske försvinner när du tänder stearinljuset, men jag lovar att du kan se detaljerna mycket tydligare också.



Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.


(Karin Boye)

Anmäl
2010-08-23 01:09 #7 av: Neutralis

Jätteintressant läsning... jag ber att få återkomma med inlägg. Det kliar i fingrarna men har inte riktigt tid tyvärr.

Anmäl
2010-08-23 11:36 #8 av: EeWeeM

Den här randeffekten som du beskriver.Menas det att du ser vad du förväntar dig att se eller varifrån kommer det uttrycket?

Om jag förväntar mig att se ett spöke i ett slitet gamlat hus mitt ute i ingenstans så lär jag med stor säkerhet tycka mig se ett i fönstret om jag står utanför och med ännu större säkerhet tro mig känna något inne i huset.

Men om jag inte förväntar mig att se något överhuvudtaget.Inte förväntar mig att se,höra eller uppleva något pga jag är så totalt ointresserad av sånt då har jag ju inga skapade förväntningar.

Jag har några siutationer som jag gärna skulle vilja att du/andra rent skeptiska berättar hur ni skulle tänka eller reagera kring.Skulle du/ni tänka logiskt,rationalisera?

Hur skulle du/ni söka förklaringareller skulle du/ni välja bort det som hänt för att du inte hittar en bra förklaring.Skulle svar sökas inom det psykologiska?

Rent allmänt är jag intresserad av HUR en skeptiker skulle tänka,agera,reagera i följande siutationer:

Hur skulle du reagera om en kaffekopp(utan fat) som står på diskbänken och utan synbar anledning kommer farandes mot dig och träffar dig i huvudet emedan du sitter med tre bekanta och diskuterar en viktig affär kring ett bord 3 meter från diskbänken.(dvs INGA tankar eller prat kring något som har med övernaturligt att göra)

Eller om tvn sätts på mitt i natten när  du sover i ett annat rum och du går och stänger av den från myrbruset(ingen kanal visas) och ser att sladden är utdragen från väggkontakten.Tvn går dock att stänga av med avstängingsknappen så det blir svart ruta.Så fort du lagt dig i sängen i det andra rummet hör du att tvn sätts på igen med myrornas krigljud/bild.

Eller vi säjer att din hund(en psykiskt stabil utställningshund)ligger och sover på golvet men plötsligt reser ragg morrar,skäller högt för att ta sats upp i luften och "attackerar" en lång  skugga som tycks komma från ingenstans och följer längst väggen för att slutligen försvinna igenom en vägg.Samtidigt smäller det till i köksskåpsluckorna på andra sidan väggen och två av dem öppnas.Själv sitter du i en fotölj i samma rum tillsammans med dina barn och deras kamrater som sitter i  en soffan  och tittar på disneyfilm.

Utan att lägga bedömning i hurvida dessa siutationer är fabulerade eller ej så utgår vi i från att det som beskrivs sker.Hur hade då du eller rent generellt en vetenskaplig skeptiker tänkt,agerat,reagerat i dessa siutationer.

Vad hade liksom blivit nästa steg?Vilka slutsatser skulle man söka efter?Vilka metoder skulle man använda?

Skulle man se detta som rena psykologiska upplevelser,hallucinationer?

I dessa siutaitoner skulle ju inte upplevelsen räknas som ett bevis för att det verkligen skulle ha skett som beskrivits,så vad går man efter då?

Frågvis som jag ärFlört

Anmäl
2010-08-23 11:53 #9 av: anundi

#8

"Utan att lägga bedömning i hurvida dessa siutationer är fabulerade eller ej så utgår vi i från att det som beskrivs sker."

Och då begår vi det första felet. Det kan man nämligen inte göra, för varken minnet eller resten av perceptionsapparaten är särskilt pålitliga mekanismer.

 

"Hur hade då du eller rent generellt en vetenskaplig skeptiker tänkt,agerat,reagerat i dessa siutationer."

Att vi har för lite information att gå på om vi ska försöka förklara enskilda anekdoter som inte ens är verifierat korrekt återgivna.

Anmäl
2010-08-23 12:19 #10 av: SkepticTank

Flygande kaffekopp

Om jag nu har hela min uppmärksamhet i samtalet vid bordet kan jag inte vara säker på att kaffekoppen kom just från diskbänken 3m bort.

Om jag plösligt får en kaffekopp i huvet utgår jag från att någon har kastat den eller att den har ramlat ner på mig. Om detta verkar orimligt blir jag mycket förbryllad.

Finns det inget sätt att verifiera det som hände eller upprepa det, så får jag nog förbli förbryllad (och förbannad, Vem vare som kasta?)

Startande TV

Utgår ifrån att ingen stängde TVn. Om jag vaknar mitt i natten är jag inte skärpt nog att säkert avgöra att just TVns sladd är utdragen (vem drar ut sladden till TVn på kvällen?).

Om den tänds "av sig själv" igen har jag antingen drömt den första gången eller så är det något elektroniskt fel på TVn.

Om TVn startar utan att spänningskabeln är ansluten står vi inför ett verkligt mirakel. Den TVn bör studeras noggrannt.

Morrande hund

Hundar kan bli spattiga av allt möjligt. De har bättre hörsel och luktsinne än vi och kan reagera oortodoxt på diverse saker.

Skuggan kan komma utifrån eller från en insekt i en lampa, Skåpdörrar öppnar sig ibland p.g.a. dåliga luckspärrar, sättningar i huset, mindre jordskalv, tung trafik utanför etc.

 

Anmäl
2010-08-23 12:51 #11 av: EeWeeM

Eftersom ovan beskrivna siutationera ratades rätt omgående pga att "siutationerna inte ens är korrekt verifierade återgivna" eller att " varken minnet eller resten av perceptionsapparaten är särskillt pålitliga mekanismer" måste nästa fråga blir:

Alltså finner en skeptiker inget som helst värde i  någon form av upplevelser som som en människa upplever eftersom alla mänskliga mekanismer är bedrägliga?

Då måste jag dra slutsatsen att även sk livserfarenhetsupplevelser eller erfarenhetsupplevelser överlag inte har betydelse,oavsett område?

Med andra ord ska en människa inte lita överhuvudtaget på sig själv,sina tankar,sina känslor,sina upplevelser,det man ser,hör,känner eller tycker sig uppleva oavsett vad det handlar om?

Det blir lite som när en person går till doktorn och säjer "jag känner att något är fel och jag känner smärta" och doktor svarar att det är psykosomatiskt pga denne inte kan verifiera eller hitta några fel efter undersökning.

Personen kanske går till en annan läkare och får second oponion och då hittar läkaren orsaken till smärtan.Förhoppningsvis.Hade personen inte gått efter sin känsla/upplevelse hade denne inte sökt vidare efter ett svar eftersom dessa fungerade som drivande mekanismer.

Vad jag vill komma fram till är oavsett om det gäller övernaturligt eller vilka andra områden i livet det än må vara så ska man som människa alltså inte förlita sig på sina sinnen,sina känslor,sina tankar,sina uppleveser?

Vad blir då kvar av en människan?Obestämd

Nästa gång min son kanske säjer "jag mår inte bra och känner mig sjuk" ska jag då svara:

"Nej du är inte sjuk för du inbillar dig bara för dina sinnen kan lura dig och jag tänker inte tro på dina upplevelser att du skulle vara sjuk förrän vi varit till en doktor och verifierat dina bedrägliga sinnen och fått en korrekt vetenskaplig diagnos".Dvs inte ödsla tid på empati,tro eller spekulerande utan invänta korrekta svar.Och svarar doktorn att det är psykosomatiskt för att inget fel hittas så ska jag utgå och lita på doktorn och inte lyssna till sonen ifall han fortsätter och säjer "ja men jag KÄNNER mig sjuk"

Eller om grannen säjer att denne ser en skugga som går i hallen så ska jag svara att "nej det är dina bedrägliga sinnen som lurar dig och eftersom jag inte kan lyssna till ej verifierade korrekt återgiven berättelse så är jag inte intresserad av att lyssna".

Eller om någon-vemsomhelst säjer "jag har livslång erfarenhet och har upplevt så mycket i mitt liv som gjort mig till den jag är idag" så bör jag svara"Tyvärr så räknas inte något av detta för allt som har med upplevelser att göra och som inte kan verifieras med vetenskapliga bevis är oviktiga och dessutom är dina sinnen bedrägliga".

Jag spelar inte dum här för jag FATTAR verkligen inte resonemanget???Rynkar på näsan

Anmäl
2010-08-23 12:59 #12 av: anundi

Jag säger inte att händelserna inte är sanna för att människans sinnen lätt kan bedra oss. Jag säger att vi inte kan utgå från att de är det.

Optiska synvillor är ett banalt exempel på att vi inte alltid kan lita på vad vi ser. En rad klurigheter som ditt (och allas) psyke ägnar sig åt talar för att vi måste ha andra metoder för att få bort (potentiella) felkällor i våra upplevelser.

Därför är anekdotisk bevisföring inte pålitligt. Här är en kort men intressant och belysande artikel om det: Why We Need Science: “I saw it with my own eyes” Is Not Enough.

Fråga gärna om du vill ha hjälp med olika begrepp eller resonemang.

Anmäl
2010-08-23 12:59 #13 av: SkepticTank

#11

> "Alltså finner en skeptiker inget som helst värde i  någon form av upplevelser som som en människa upplever eftersom alla mänskliga mekanismer är bedrägliga?"

Naturligtvis felaktigt. Dock är det ett minimikrav att det inträffade kan verifieras. Dina tre exempel ovan, har de verkligen hänt?

Ditt nya exempel med smärtpatienten, hur är det relevant? Jag ser ingen anledning att betvivla smärtan. Ingen indikation på något övernaturligt där, väl?

Anmäl
2010-08-23 14:12 #14 av: piotrr

EeWeeM:

Randeffekten är, om jag har förstått det rätt, ett sätt för vår hjärna att hjälpa oss uppfatta kontraster. Det gör att mörka föremål mot en ljusare bakgrund ser ut att vara omgivna av ett ÄNNU ljusare område, så att det mörka föremålet syns bättre. Du ser det lättast om du sätter ett mörkt föremål mot en ljus tapet och stirrar på det mörka föremålet. Även om du vet att bakgrunden är i en enda färg, ser tapeten ännu ljusare ut runt omkring det mörka föremålet.

Nej, där jag menar att önsketänkandet kommer in är när man i randeffekten föreställer sig att se mönster och stjärnor och färger. Eftersom randeffekten är något våra hjärnor gör för att underlätta för oss, blir det väldigt lätt att föreställa sig saker där. Precis som när man stirrar ut i absolut mörker. Det finns ingen riktig information där, men hjärnan kan fylla på med vad du vill, det blir väldigt påverkbart av egna önskningar.

Så länge jag inte förväntade mig att se något, innan jag fick veta att det fanns färger där inne, så såg jag inga färger. Inga alls. Bara ett ljusare område. Det var först när min mentor, om man skall kalla henne så, började tala om komplementärfärger och aurans olika färgskiftningar, som jag började tycka att det kanske fanns lite färger där inne i alla fall, och kanske kunde jag se dem ännu bättre genom att blunda och ändå "se" auran framför mig. Först då fick jag intrycket av att det fanns lila och rött och blått och svarta stygn i det jag trodde var en aura. Med ögona öppna såg jag bara den tunna ljusa strimman runt omkring det jag tittade på.

 

Om man inte hittar en bra förklaring till något, så behöver man ju inte hitta på en. Det går alldeles utmärkt att säga "Hm, undrar hur det där gick till" och låta det vara oförklarat för ögonblicket.

Kaffekoppen hade jag blivit förbannad på, för att smärta ofta ger primala reaktioner. Jag skulle också misstänka ett trick av något slag, men eftersom jag precis blivit slagen i huvudet med porslin blir jag förmodligen något paranoid - någon är ute efter att skada mig och jag har ont, om det var ett trick så var det antingen okänsligt eller ondsint. Jag skulle inte omedelbart börja fundera på om jag har blivit galen - jag har trots allt fått en kaffekopp i huvudet och är inte helt tillförlitlig.

TVn skulle jag utgå ifrån är trasig eller har tagit emot en IR-signal någon annanstans ifrån. Sladden ser jag helt enkelt fel på. Jag hade en gång i tiden en TV som gav en spöklik bild även utan sladden inkopplad, vilket berodde på att jag ofta var inne i TVn och mekade, och att det sparas lite spänning i en TV när den är på som kan urladdas när den är avstängd. Då blev jag rädd att det spökade, men jag blev också rädd för att den skulle implodera och kasta glas omkring sig. Det skulle också kunna vara minnet av en dröm. Jag har haft många sådana drömmar.

 

Dina frågor känns tyvärr väldigt mycket som att försöka förklara vad man skulle ha gjort om man befann sig i en annan människas drömmar eller i en science-fiction-actionfilm med utomjordingar som kan kontrollera dina tankar: Svaren blir oerhört hypotetiska och känns inte som något som går att ta på allvar.

I de allra flesta fall - såvida det inte är tentakelmonster som lämnar långa slemmiga spår som kastar bilar omkring sig utanför fönstret - skulle man bli rädd, chockad, orolig och skärrad, som alltid när något våldsamt och oväntat händer. Vi är små rädda hundar allihopa i sådana situationer.

Om det återkommer ofta, visst skulle man behöva fundera på om man har tappat fotfästet, jobbar för mycket, sover för lite, äter för dåligt eller om farmors sjukdom var ärftlig trots allt. Det är långt mer sannolikt att det är vår iakttagelseförmåga och vårt minne som felar - för vi VET att de felar, eller att man har blivit utsatt för ett bedrägeri, eller en okänd naturlig kraft.

Och om man inte kan reda ut det så går det alldeles utmärkt att konstatera "Oj, det var konstigt, jag undrar vad det var för något" och låta det vara. Våra hjärnor är tyvärr extremt bra på att leta upp och hitta mönster i vad som helst. Svarta och vita prickar på en TV blir "myrornas krig", skillnader i inkomst blir "klasskamp", moln blir kaniner och brusande vatten låter som musik.

Anmäl
2010-08-23 14:16 #15 av: piotrr

#11, EeWeeM,

Nu var det väl inte upplevelserna som sådana som ratades, utan antagandet att upplevelsen  motsvarar verkligheten. Du var ju själv inne på frågan om det handlade om hallucinationer. I så fall har man ju faktiskt HAFT hallucinationen, men det man hallucinerade om har inte hänt. Samma skillnad som anundi tar fasta på.

Men det är verkligen en bra anledning att inte ta några berättelser för givna. Dels är de berättade ur ett enda perspektiv, dels är de berättade av en människa, med allt vad det innebär. Det betyder inte att man inte litar på människan som berättar det - vad de berättar kan säkert vara precis vad de har upplevt - men vi bör inte lita på att det människor upplever är vad som faktiskt sker. Ännu en anledning att vara skeptisk.

Jag förstår att det lätt går att tolka som att skeptiker tror sig veta bättre än andra - när det egentligen betyder att skeptiker inte tror att vi KAN veta bättre.

Anmäl
2010-08-23 14:33 #16 av: piotrr

EeWeeM,

Personliga erfarenheter, samlade på hög, duger givetvis utmärkt som personlig livserfarenhet. De har tjänat dig gott under alla dina år, trots att det är (och nu menar jag verkligen inget annat än att du är människa som alla andra) en samling av goda och dåliga erfarenheter som har generaliserats bortom sannolikhetens gräns, fördomar om det okända, positiva fördomar om det som du själv tycker om, invanda fotspår och aversioner mot sådant du har varit med om som var obehagligt. Vi är alla ett hopkok av erfarenheter som fungerar bra för oss själva, men som egentligen är en ganska dålig grund att ha som argument när man försöker förklara något eller utreda något.

Klart att man kan säga "I min erfarenhet bör vi göra såhär", men bättre är givetvis att ha något mer än sin egen erfarenhet att utgå ifrån.

Psykosomatiska besvär tas också på allvar, förresten, och behöver behandlas då också. Det vore väldigt tråkigt om psykosomatisk smärta skulle börja blandas ihop med inbillning eller bedrägeri. På samma sätt är det lite tokigt om man skulle nedvärdera förklaringen "Du ligger på gränsen till ett nervöst sammanbrott" när det KAN VARA den korrekta förklaringen. Så eftersom det är en möjlig korrekt förklaring så är det inte avsett som en förolämpning att studera alla möjligheter och föreslå alla möjliga förklaringar. Du skulle givetvis inte vilja att en läkare avstod ifrån att ge dig psykiatriska diagnoser, om det är den mest sannolika förklaringen till dina problem, eller att hon eller han ger dig tabletter som de vet inte behandlar din åkomma, för att du vägrar acceptera förklaringen att det kan vara psykotiska besvär.

 

Vi kan inte lita helt på våra sinnen, det stämmer. Men det betyder inte att vi försvinner för att vi inte längre litar blint på vad vi ser och hör. Det betyder att vi kan vara skeptiska till våra intryck och erfarenheter. Vi kan testa dem. Vi kan studera dem tillsammans med andra människor. Enstaka intryck, speciellt om de skiljer sig mycket från vad som brukar hända och vad som händer när vi testar något i en kontrollerad miljö, kan inte ges lika stor tyngd som det som återkommer när man testar det gång på gång på gång.

 

För i fallet med din sjuke son, vad föreslår du egentligen? Skall hans uppfattning vara mer, mindre eller lika trovärdig som läkarens professionella, vetenskapliga bedömning? Det ena är mer trovärdigt än det andra, så varför är du egentligen kritisk till inställningen att vi inte kan lita på våra sinnen? Läkaren har större erfarenhet och större vetenskapligt underlag än den som känner smärtan.

 

> "Dvs inte ödsla tid på empati,tro eller spekulerande utan invänta korrekta svar."

Har du sett någon skeptiker tycka att man inte skall ödsla tid på empati? Det är skitsnack. Empati betyder inte att du tror att allt personen du empatiserar med är sant eller att du inte kan ifrågasätta deras förmåga att ställa en medicinsk korrekt diagnos på sig själva. Tyvärr tolkar jag dig som att du försöker antyda att skeptiker saknar empati och det är inte första gången man som skeptiker får höra det. Det är väldigt sårande. Väldigt oempatiskt.

Det går alldeles utmärkt att sympatisera med någon eller vara taktfull även när man inte litar till hundra procent på vad någon säger, och bara för att man är skeptiskt inställd betyder inte det att man måste uppföra sig som ett arsle mot den som berättar om en uppskakande upplevelse de varit med om.

 

> "Jag spelar inte dum här för jag FATTAR verkligen inte resonemanget??? "

Det är väldigt tråkigt att du trots att du helt uppenbart inte fattar resonemanget, berättar långa historier om hur dumt det är att inte vara empatisk. Det blev mest fördomsfullt och elakt.

Anmäl
2010-08-23 16:34 #17 av: EeWeeM

Nej jag försöker inte antyda att jag anser att skeptiker är oempatiska och det var heller inte min mening att framstå som fördomsfull eller elak.

Det fanns inte i mina tankar överhuvudtaget när jag skrev dessa inlägg eller några andra.

Tråkigt att du tokar det så därför att jag är faktiskt bara "ute efter" att förstå hur man som vetenskapligt inriktad skeptiker resonerar i olika frågor och då kanske främst kring det övernaturliga då det varit en hel del debatter kring detta(som jag själv ej medverkat i).

Eftersom  övernaturliga fenomen kanske främst baseras på upplevelser med människans fem sinnen så vill jag förstå hur resonemanget går,vad som skiljer sig från troende och främst om det är samma resonemang som följd inom andra ämnesområden som inte har med det övernaturliga att göra.

Jag har inte tagit mig möjligheten att diskutera med skeptiker tidigare på ett djupare plan och hoppas finna de svar jag söker.

Presis som du nämner att det känns sårande och trist att som skeptiker få stämpeln som oempatisk från framförallt troende så kan jag bara återknyta till mig själv och att jag personligen kan tycka det periodvis blir tungt och sårande dvs det tysta ifrågasättandet som jag kan få för att jag framhåller att jag är troende och baserar till viss  liten del av min tro på just upplevelser och där ifrågasättandet går ut på att jag antagligen inbillar mig eller möjligen lider av någon form av psykotisk hallucination.

Nu har ingen i detta forum sagt något sådant men det är vad jag då som troende kan välja att försvara eller inte.Och just därför försöker jag att inte ta något personligt eller ej heller göra något peronligt i mina inlägg.

Därför ber jag om ursäkt ifall jag nu framstått som fördomsfull och elak mot dig eller någon annan skeptiker i detta forum med mina inlägg.

Det enda jag är ute efter är att bolla tankar och ideer.

Tråkigt ifall detta missuppfattas.

Mvh EeWeeM

Anmäl
2010-08-23 16:43 #18 av: SkepticTank

Jag försökte förklara hur en skeptiker kan resonera i inläggen #10 och #13.

Har du någon kommentar? Hur skulle en troende resonera?

Anmäl
2010-08-23 17:10 #19 av: EeWeeM

18//Ja jag beskriver bara självupplevda händelser därför att jag inte tycker det är intressant eller det blir konstigt att sitta och återge vad någon annan berättar.

Trots att jag nu är troende utan att ha definierat vad jag menar med det så reagerar jag möjligen annorlunda än vad kanske andra troendegrupper skulle reagera.Jag vet inte.

Flygande kaffekoppen:

Jag minns att jag blev förbannad och reagerade med en kraftig svordom,hämtade sopborsten för att sopa upp skärvorna och skämtade bort det med mina kollegor för att fortsätta arbetet.Och hade inget intresse att söka förklaringar till det där och då.

Tv:

Jag blev förbannad och somnade om eftersom jag inte orkade bry mig och dagen därpå bar jag ner tvn till källaren och införskaffade en ny,med garanti.Tvn slängde jag på soptippens återvinningsstation.

Samma där...jag orkar inte lägga ner energi på att söka efter förklaringar där och då.

Morrande hund:

Den gången blev jag faktiskt lite fundersam men inte pga hundens reaktion utan pga jag såg skuggan.Men eftersom det fanns barn i närheten så valde jag att inte uppmuntra till något resonemang om vad det möjligen kunde vara eller inte vara.

I överlag när denna typ av "händelser" inträffar så är jag väldigt lugn och försöker hitta en naturlig förklaring och gör jag inte det så låter jag det vara.Att inte jaga upp sig eller förstärka liknande siutationer pga rädslor speciellt om det finns barn i närheten.

Och även om det skulle vara något sk övernaturligt så är jag inte speciellt intresserad av det ändå.Jag registrerar,noterar och låter det vara,vad du nu än kan finnas för förklaringar.

Låter nog paradoxalt det där men så är det.

Anmäl
2010-08-23 17:48 #20 av: anundi

Det är viktigt att påpeka att "vi" inte tvivlar på att upplevelserna eller själva händelserna existerar. Det "vi" istället ifrågasätter är de påstådda förklaringarna.

Jämför med elallergi. Symptomen är väldigt verkliga, men det är den påstådda orsaken "vi" är skeptiska till.

 

 

Anmäl
2010-08-23 17:56 #21 av: SkepticTank

#19

> "därpå bar jag ner tvn till källaren och införskaffade en ny,med garanti.Tvn slängde jag på soptippens återvinningsstation."

Fick du inte lämna in den defekta TVn för att få en ny på garantin?

Eller läser jag fel?

Anmäl
2010-08-23 20:43 #22 av: piotrr

#17, EeWeeM,

Ja, det är förstås tråkigt att dina frågor kan missuppfattas. Men vänd tillbaka det och fundera på dig själv. Det är inte alltid du tror på vad människor säger, utan att det för sakens skull är ett "tyst ifrågasättande" eller personligt. Det är bara du som inte ännu är övertygad. Du kan fortfarande vara samma empatiska, sociala och trevliga EeWeeM och ändå inte lita på människors på bara deras ord.

Anmäl
2010-08-24 11:55 #23 av: Pallasita

En annan gång ska jag skriva om mina upplevelser av psykos.

Anmäl
2010-08-25 01:28 #24 av: Balettnu

#0 Fin berättelse av tankar från en människa dej.

Iband tänker jag på min egen jag sökte inget då, visste inget om det..när jag satt där på sjukhuset och bad till allt som fanns att få hem mitt barn levande.Jag fick det..något drev mig vad vet jag inte efteråt att uppsöka en seans..hon sa till mig att jag är ett medium jag visste inte ens vad det va-måste titta i ordboken när jag kom hem då.En stund trodde jag på det hela..kanske va jag det..men sen förstod jag,med mina regäla talsvårigheter så var jag ju inte så,ett medium måste kunna prata obehindrat som jag förstår.

Tack för tankar

             

                 Vi,som mötas några korta stunder

                 barn av samma jord och samma under

Anmäl
2010-08-28 12:52 #25 av: Mads

# 0 Intressant läsning, men det är väl en viss skillnad på att vara medial och vara ett medium ?

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2010-08-28 14:10 #26 av: piotrr

#25, mads,

Ingen aning. Vilken skillnad skulle det vara?

Anmäl
2010-08-28 14:41 #27 av: Mads

# 26 Som jag ser det så kan man vara medial utan att vara ett medium, ett medium ser jag som en person som efter många års erfarenhet, utveckling och utbildning arbetar med detta. Jag är själv medial men inget medium.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2010-08-28 15:32 #28 av: [MargaretaA]

#26

jag hoppas du inte tar illa upp nu piotrr men jag blir väldigt förvånad att du inte visste skillnaden. Är det inte jätteviktigt när man debatterar med folk att veta vilka de är?

Om skeptiker tror att alla mediala också är medium så är det ett väldigt stort missförstånd.

#27

bra att du redde ut det madde.

Anmäl
2010-08-28 23:12 #29 av: piotrr

För mig är "medium" en uppgift eller ett yrke för en person som är medial. Du kan inte vara ett medium utan att (tro dig) ha mediala förmågor, men du kan* mycket väl ha mediala förmågor utan att kalla dig medium eller arbeta som det. Jag arbetar inte medium, men jag ser ingen skillnad mellan vad ett medium kan och vad en medial person kan göra, det är bara hur eller i vilken form de väljer att göra det som avgör.

Ett annat exempel: Det är ingen skillnad på vad en skidåkare är, och någon som åker skidor. Det är hur de väljer att göra det, under vilka former och evenemang, som är skillnaden.

Så jag antar att den riktiga frågan är  om man skulle kunna kalla mina erfarenheter som de av ett "medium" eller bara som medial. Ni har ju alla läst vad jag har varit med om. Jag har arbetat på uppdrag av andra, jag har fått beställningar, jag har utfört dem. Det kan väl inte vara så att vi skall sätta någon gräns på hur mycket eller hur många uppdrag man måste ha haft som medial, innan man får lov att kalla sig själv för medium - för om vi skulle sätta upp en sådan gräns, hur många deltidsarbetande tarot-läsare skulle vi då behöva stryka från listan. Och ännu viktigare, vem är det egentligen som skall göra den bedömningen och säga åt människor vem som får och vem som inte får kalla sig för medium?

 

* Bortsett från den lilla detaljen att ingen kan det, alltså.

Anmäl
2010-09-01 00:36 #30 av: [Pirkkolino]

#0 Intressant läsning. Jag har mycket liknande tankar vad jag hittade i flera inlägg på tråden. Tack att jag fick läsa. Glad

Pirkko.  

Anmäl
2010-09-01 09:25 #31 av: Mads

# 29 Jag personligen skulle välja att kalla dig medial, eller att du då varit medial om du nu inte längre känner att du är det.

Sen håller jag med dig om att man kan vara ett medium som inte besitter någon medial förmåga och man kan då alltså vara medial utan att vara medium.

Amor Vincit Omnia

Anmäl
2010-09-04 10:05 #32 av: chik

EeWeem #11.jag snodde detta stycke av digFörvånad""Med andra ord ska en människa inte lita överhuvudtaget på sig själv,sina tankar,sina känslor,sina upplevelser,det man ser,hör,känner eller tycker sig uppleva oavsett vad det handlar om""""

Gillar det...man skall inte lita på någon!!!Inte ens sig själv!!!

 

Men vist får man ha något??? bara man inte skadar sig själv eller någon annan...

Lena.P är jag i verkliga livet.

Anmäl
2010-12-27 20:47 #33 av: Kaffemugg

Precis som Piotrr så har även jag varit troende och sett auror. Nu kom jag till slut till insikt om att jag lurade mig själv, och aurorna var bara vanliga rand-effekter. Har man inte själv lagt märke till randeffekter så beskrivs de målande Här. När jag läser den tråden så är det som att titta tillbaka 10 år i tiden in i mitt eget huvud. Så gärna jag tolkade allt jag upplevde som övernaturligt, att jag nöjde mig med det påhittadeObestämd

Anmäl
2010-12-28 00:49 #34 av: jaerven

#0

Trevlig läsning Piotrr. Själv har jag aldrig lyckats se auror, men att ditt test inte fungerade kan bero på:

http://www.parcs.org/aura/p011226-01_fordjupn.htm

Anmäl
2010-12-28 10:22 #35 av: piotrr

Den länken leder ingenstans.

Om du menar att se folk genom väggar så TRODDE jag att jag gjorde det, men de var aldrig där jag trodde att de var. Eftersom randeffekten endast sitter i huvudet är det lätt att hålla kvar vid den och tro sig se den vart man än tittar.

Anmäl
2010-12-28 19:00 #36 av: [juleljus]

det stämmer att man inte alltid kan lita på sina sinnen. För det allra mesta är det så att man ser bara det man tror på eller tror är möjligt. Tror man inte på änglar skulle man förmodligen inte se den om man så snubblade på den. Hjärnan väljer bort det som är "omöjligt".

Ni har väl läst experimentet med gorillan och studenterna?

En grupp studenter fick se en film där det spelades basket. De fick instruktioner att följa bollen noggrant med ögonen och dessutom räkna antalet passningar. De koncentrerade sig och räknade.

De såg klart på filmen och experimentledaren frågade  sedan om de lagt märke till något ovanligt. Ingen hade gjort det. De fick då se filmen en gång till. Denna gång upptäckte samtliga studenter att det under basketmatchen klivit in en gorilla, dvs en man iförd  gorilladräkt på planen och ställt sig och dansat...

Man ser bara det man förväntar sig.....

Ett annat exempel, försäkringsbolagets utredning. I USA (eller om det var Kanada) med sina långa avstånd händer det ibland att privatflygplan måste nödlanda på motorvägen. I lättnaden över att ha klarat landningen glömmer ofta piloten att köra åt sidan varpå bilister kör rakt på planet och krockar. Förklaring: bilisterna säger att de inte SÅG planet.

Dvs de trodde inte det fanns ett helt flygplan på vägen eftersom det inte borde vara något flygplan på vägen. Hjärnan valde bort det.

Man ser det man väntar sig.....

I de här fallen fanns både gorillan och flygplanet bevisligen i den materiella världen. Ändå blev de inte upptäckta.

Hur är det med immateriella företeelser? finns de inte - eller ser vi dem inte för att vi inte tror att de finns?

Anmäl
2010-12-28 20:13 #37 av: radio

"Vi" ser dem för att "vi" vill se dem. Och som du skriver:

  • "det stämmer att man inte alltid kan lita på sina sinnen"
--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Anmäl
2010-12-28 20:34 #38 av: jaerven

#35

Konstigt. Jag klistrade in länken, och kom till avsedd sida. Här är länken till startsidan:

http://www.parcs.org/aura/p011226-01_auraprinc.htm

Sedan får man gå på Fördjupning.

Anmäl
2010-12-29 01:11 #39 av: sicher

Kul med "auror" (rand effekt). Testar här att hålla upp min hand framför mig, mot en vit vägg. Jag ser en ljus kant runt hela handen. Jag tror jag inbillar mig att den drar lite åt blått.

Harmoni-expo, here I come!

Anmäl
2010-12-29 12:45 #40 av: [juleljus]

#37 det gäller alla och alla fenomen, inte bara new-ageare vilket jag försökte vis med mina exempelFlört

Skulle du se en ängel om den stod framför näsan på dig? Ovisst, liksom för mig.

Det låter lite på er som om det är en liten förvillad skara newageare som måste avförvillas och förstå vad som är rätt. (Dvs att det ni tror säger och ser är rätt)

Säkert finns det de som är förvillade och gärna vill framstå som utvalda och torgför sina häftiga upplevelser. Men det är ändå en minoritet. Likaväl som det i andra sammanhang finns många som tror orimligt mycket på sin sångröst och går genom eld och vatten för att bli kändisar.

De flesta som ser auror eller änglar eller andar eller vad det nu kan vara, har säkert från början haft väldigt svårt att "tro" eller acceptera att de göra det. Eller när de gjorde det som barn har de blivit hårdhänt avprogrammerade och fått höra att de fantiserar.

Lyssna gärna lite mer på barnen de som ännu inte träffat på en skeptiker eller vant sig vid den krasst materiella världen.

 

Anmäl
2010-12-29 12:52 #41 av: [juleljus]

Om ni skeptiker nu inte tror på auror, att man kan se dem utan det är randeffekter, ett slags optisk villa - tror ni inte heller att man kan känna eller avläsa auror?

Så många processer i kroppen försiggår med hjälp av svaga strömmar, nervimpulser, aktiviteter i cellmebran, hjärna, hjärta etc. Det kan väl knappast anses vettigt att inte en del av dennna aktivitet kan avläsas utanpå kroppen av känsliga personer. (eller rätta instrument)

Likaså kan det tänkas att hjärnan "översätter" denna aktivitet när den träffar synsinnet till ljus eller färger.

En del personer är känsligare av naturen (likaväl som att en del har bättre syn- eller hörselsinne) och har lättare att uppfatta detta än andra.

Om man sedan "tror" att det är möjligt är det säkert ännu lättare.Flört

Vilket inte är detsamma som inbillning. Det man inte tror på ser man inte. Enl. exemplen i inlägg ovan.

Anmäl
2010-12-29 12:57 #42 av: TristanChi

#41

  • Det kan väl knappast anses vettigt att inte en del av dennna aktivitet kan avläsas utanpå kroppen av känsliga personer. (eller rätta instrument)

Kanske inte det. Det vore i så fall enkelt att visa på experiment där man avläser denna aktivitet med rätt instrument och paralllelt låter en känslig person avläsa samma sak. Därefter jämför man data och visar på ett samband. Kan du hänvisa till sådana försök?

Anmäl
2010-12-29 17:41 #43 av: radio

#40

Vi båda är överens om att man inte kan lita på sina sinnen. Mitt förslag på hur man avgör vad det egentligen är som man ser/hör/känner är den vetenskapliga metoden, vad är din? Tro?

Om någon upplevt en ängel så har naturligtvis personen upplevt en ängel, därmed inte sagt att det var en ängel. Vi kan heller inte i efterhand avgöra om det var en ängel eller något helt annat. Här kan man som utomstående välja att tro det var en ängel, eller att göra som en skeptiker, säga att man inte vet men att det inte är värt något som evidens för förekomst av änglar.

När det gäller auror kan det vara annorlunda, för påstår någon sig kunna se auror från till exempel en person som står bakom ett skynke, så går det enkelt att undersöka fenomenet.

Om du eller någon annan kan se auror, eller visa upp andra paranormala fenomen, så väntar en belöning på en miljon dollar hos James Randi (antar att du känner till det).

Varför tror du ingen lyckas att visa upp något? Jag _tror_(!) det beror på att auror, änglar med mera är upplevelser men inte händelser. Observera att jag inte tvärsäkert säger att det är så, utan att jag tror det är så. Anledningen är att det saknas vetiga evidens för förekomst av paranormala fenomen.

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Anmäl
2010-12-29 18:40 #44 av: [juleljus]

#43 Varför tror du ingen lyckas att visa upp något? Jag _tror_(!) det beror på att auror, änglar med mera är upplevelser men inte händelser

Det kan vara så. Men det kan också vara att man använt fel metoder, att metoderna inte lämpat sig för det man vill undersöka, att ingen kunnig undersökt fenomenen eller att det finns undersökningar som inte kommit fram till allmän kännedom.

Anmäl
2010-12-29 19:05 #45 av: radio

#44

Jovisst kan det vara så. Men nu tror inte jag att alla som kan tänkas undersöka sådant här är dumma i roten och/eller superhemlighetsfulla.

Om du kan se auror genom ett skynke så kan du själv undersöka fenomenet. Återkom gärna med resultat.

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Anmäl
2010-12-29 19:11 #46 av: Klass

#44

Har du något förslag på en lämplig metod att undersöka detta med?

Om det finns undersökningar som ger evidens för det där med auror, men som inte kommit fram, vad beror det på i så fall?

Anmäl
2010-12-29 23:06 #47 av: piotrr

#36, juleljus,

Filmen finns att se på nätet, och för mig som är fullständigt ointresserad av sport var gorillan synlig redan vid första genomtittningen.

http://www.livescience.com/health/invisible-gorilla-basketball-video-inattentiveness-100712.html

I mitt fall var det dock raka motsatsen. Jag såg auran, det vill säga gorillan, trots att den inte finns i verkligheten.

Anmäl
2010-12-29 23:17 #48 av: piotrr

#41, juleljus,

"Om ni skeptiker nu inte tror på auror, att man kan se dem utan det är randeffekter, ett slags optisk villa - tror ni inte heller att man kan känna eller avläsa auror?"

Jag trodde att jag skrev det i mitt ursprungliga inlägg, men om jag gjorde det hade du givetvis inte behövt fråga. Låt mig titta efter. Nähepp. Tydligen utelämnade jag den biten. Detta med att se "auran" började alltså med att observera randeffekten, ett ljusare område runt omkring kroppen på den jag tittade på. Jag fick höra att det skulle finnas färger i denna aura, och då såg jag färger. Jag fick höra att man kunde se den även utan att se någon, och då gjorde jag det också. Men när jag gjorde enklare tester som att blunda och se auran ändå, och sedan öppna ögonen och se om personen stod där jag trodde att de stod eller om de hade flyttat på sig, så hade jag ofta fel. Jag kunde helt enkelt inte avgöra om de hade flyttat på sig om jag stängde ögonen.

Trots det trodde jag mig kunna se, "känna" och identifiera färgerna inom auran ("avläsa") även på distans. Jag föreställde mig personen för mitt inre öga, kunde då även föreställa mig auran och kunde föreställa mig färgerna i auran. Jag hade fått mycket detaljerade instruktion i vad de olika färgerna betydde, vad mörka fläckar betydde och vilka de olika platserna på kroppen signifierade - chakras. En viss färg på en viss plats betydde en viss sak. Men ändå verkade det som att alla mina avläsningar berodde helt på vilket intryck jag hade fått av personen oavsett om jag kunde förnimma dem eller inte. Och när jag förnam att någon duschade så gjorde de inte det. När jag trodde att de sov och kontaktade dem senare, så visade det sig att de hade varit vakna. Den enda gången jag egentligen med någon tillförlitlighet kunde använda auraavläsning för att komma fram till hur någon mådde, var när jag satt framför dem och kunde se dem, inte bara tro att jag kunde se deras aura

 

> "Så många processer i kroppen försiggår med hjälp av svaga strömmar, nervimpulser, aktiviteter i cellmebran, hjärna, hjärta etc. Det kan väl knappast anses vettigt att inte en del av dennna aktivitet kan avläsas utanpå kroppen av känsliga personer. (eller rätta instrument)"

Till skillnad från elektrisk aktivitet i hjärnan hos andra vet vi att ögonen kan ta emot ljus från omgivningen. Vi vet att det är ögonen som tar emot ljuset, vi vet till och med hur det går till. Vi vet hur hjärnan känner av den elektriska aktiviteten som pågår inom sig själv, men vi saknar helt något organ som skulle kunna läsa av elektriska impulser i någon annans hjärna, än mindre koda av deras innebörd. Och för att göra det med ett instrument krävs antingen att man har en högupplöst värmekamera som mäter värme, det vill säga blodgenomflöde, i olika delar av hjärnan, eller också elektroder fästade på huden eller i hjärnan. Det finns alltså varken något känt organ, eller någon känd mekanism, som skulle möjliggöra den sortens fjärravkänning av andra människors sinneläge genom något som liknar "syn".

Det finns dock ett helt annat organ som gör det: Hjärnan. Genom att fundera på vad vi ser och vad vi hör när vi umgås med någon, är vi människor fullt kapabla att identifiera flera olika sinnelägen. Oro, rädsla, ilska, glädje. "Du ser glad ut idag" är en enkel slutsats utifrån enkla, sympatetiska kännetecken hos den vi talar med som inte kräver någon slags okänt organ och okänd mekanism alls. Vi vet helt enkelt hur folk som är glada, eller har ont, eller är rädda, ser ut.

Inget magiskt. Inget övernaturligt. Bara observationer som översätts av hjärnan till en välkvalificerad gissning som stämmer mycket oftare än inbillade färgade blobbar bakom ögonlocken.


> "En del personer är känsligare av naturen (likaväl som att en del har bättre syn- eller hörselsinne) och har lättare att uppfatta detta än andra."

Ja, en del människor inbillar sig att de kan se auror, och andra inbillar sig inte det. Så långt stämmer det. Men när "förmågan" testas stämmer den inte med verifierbara data.

 

Anmäl
2010-12-29 23:44 #49 av: [MargaretaA]

#48

Hur förklarar du aura som syns på foton?

jag kan inte se auror på levande människor, men har (och många med mig) ofta sett auran på en viss person på foto. Det är mera regel än undantag att just denna person ofta omges av en tydlig aura på bilder tagna av henne.

Av privacyskäl kan jag tyvärr inte visa några bildexempel, men där kan det väl ändå inte röra sig om inbillning av enskilda betraktare?

Anmäl
2010-12-29 23:48 #50 av: Kaffemugg

#49

Fotografering av aura. Kan detta upprepas under kontrollerade former så har du nästa års nobelpris som i en liten ask.

Kan du inte bara rita över ansiktet på fotona i paint?

Anmäl
2010-12-29 23:53 #51 av: piotrr

MargaretaA: Menar du Kirlian-fotografering? Det finns dels sådan, som innebär att man leder svagström genom det man skall ta ett kort av, och det ser inte alls ut som den aura man kan se för sitt inre öga.  Om du inte menar kirlian-fotografering kanske du menar rent konstnärliga målningar av folks aura? Oavsett vilket har jag svårt att se några skäl för personlig integritet eftersom det inte går att känna igen vem som bilden föreställer i något av dem. Speciellt den artistiska varianten brukar vara väldigt formlös utan skarpa kanter.

Anmäl
2010-12-29 23:55 #52 av: piotrr

Om Kirlianfotografering på Svenska Wikipedia

Anmäl
2010-12-30 00:02 #53 av: [MargaretaA]

 

#49

rita över i Paint? vad bevisar det?

#51

Nej vanlig digitalkamera. Möjligen också mobilkamera. Personen på bilderna syns klart och tydligt. Men eftersom det inte är jag som är fotografen så kan jag bara berätta om bilderna och tyvärr inte visa dem.

Take it or leave it.Rynkar på näsan

Anmäl
2010-12-30 00:08 #54 av: radio

#53

  • "Take it or leave it."

Jepp.

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Anmäl
2010-12-30 00:15 #55 av: [MargaretaA]

#53

Ja man kan naturligtvis göra det lätt för sig och mena att jag ljuger.

Anmäl
2010-12-30 00:19 #56 av: Kaffemugg

#53

haha nej det var inte för att bevisa någonting. Jag tänkte bara att om du inte ville posta fotona här för att inte röja identiteterna på de fotograferade så kan du bara måla över ansiktena så man inte ser vem det är. Eftersom auran antagligen är runt huvudet så borde man ju se den ändå.

Anmäl
2010-12-30 00:25 #57 av: [MargaretaA]

#56

aha. men jag måste fortfarande har fotografens tillstånd. Återkommer i såna fall.

Anmäl
2010-12-30 20:24 #58 av: piotrr

Och det finns ingen annan som har tagit liknande bilder som du kan hitta på nätet så att man förstår ungefär vad du pratar om?

Som det här kanske:

http://en.wikipedia.org/wiki/Heiligenschein

http://en.wikipedia.org/wiki/Glory_(optical_phenomenon)

http://en.wikipedia.org/wiki/Brocken_spectre

Även utan att fundera över hur hjärnan lurar oss att se saker som inte finns, ställer ren optik till det ibland.

Anmäl
2010-12-30 21:56 #59 av: [MargaretaA]

#58

Nej jag har inte sökt, men ge mig tips om lämpligt sökord så kanske jag gör det nån dag när jag inte har annat för mig.

Jo jag vet att optiken kan ställa till det, men det är lite lustigt att det så ofta händer med just en viss person, men inte andra på samma bild.

Men vad jag vill säga med detta är att jag tycker det är grovt generaliserande när man säger att folk bara inbillar sig när de ser olika saker. Så enkelt är det nog inte alltid - även om det givetvis förekommer i vissa fall.

Anmäl
2010-12-30 22:25 #60 av: radio

#59

  • "Men vad jag vill säga med detta är att jag tycker det är grovt generaliserande när man säger att folk bara inbillar sig när de ser olika saker."

Är tacksam om du visar var du anser att någon säger att folk bara inbillar sig.

--------------------------------------------
Medarbetare på skepticism
http://skepticism.ifokus.se/


Anmäl
2010-12-30 22:28 #61 av: [MargaretaA]

#60

se #48

Anmäl
2010-12-30 22:51 #62 av: TristanChi

#59

Alldeles bortsett ifrån att det i #48 hävdas nästan motsatsen till att "folk bara inbillar sig när de ser olika saker", så är det ju så att auror syns och kan ses av de flesta under rätt betingelser. Det är inget kontroversiellt. Det enda tveksamma är vissa förklaringar till fenomenet.

Ungefär som att vissa hävdar att pepparkakor är gjorda av änglastoft.

Anmäl
2010-12-30 22:59 #63 av: [MargaretaA]

#62

Ungefär som att vissa hävdar att pepparkakor är gjorda av änglastoft.

Gäsp. Ännu en variant på Spaghettimonster och flygande Thekannor Obestämd

Anmäl
2010-12-30 23:41 #64 av: TristanChi

Nä, inte så utstuderat.

Det handlar bara om att ett helt trivialt fenomen som är välstuderat och -förklarat fortfarande och likafullt framhålls som ett mystiskt och esoteriskt ting som manar till upphetsning, otaliga webbsidor och affärsveksamhet.

Gäsp, indeed.

Anmäl
2010-12-30 23:52 #65 av: [MargaretaA]

#64

Upphetsning? jag har då bara sett skeptiker "gå igång" på det. Vi woowoos tar det med ro, som den naturligaste saken i världen Tungan ute

Anmäl
2010-12-31 00:10 #66 av: TristanChi

Jojo. Anything goes.

Ett annat naturligt ting i världen som det tog oss århtusenden att förstå, men bara en bristfällig utbildning att missförstå och hetsa upp sig över: http://www.youtube.com/watch?v=HV9gRFv5Kgc

Anmäl
2010-12-31 00:19 #67 av: [MargaretaA]

#66

Det där är ingen äkta regnbåge för man ser ingen bytta av guld vid dess fot. Anything goes inte alls! bättre kan du Tristan eller sluta slösa på seriösa människors tid Skrikandes

Anmäl
2010-12-31 00:27 #68 av: TristanChi

#67

Vad ska jag nu skriva?

Risken att vi slösar seriösa människors tid på detta meningsutbyte är sannerligen minimal.

http://www.youtube.com/watch?v=4e9CkhBb18E

Anmäl
2010-12-31 00:29 #69 av: Klass

#65

Tänk på att du nu klumpar ihop alla woowoos. (Ville bara säga.)

Anmäl
2010-12-31 00:46 #70 av: [MargaretaA]

#68

jag skulle säga att den är maximal. Tänk så olika man kan se på saker. men tack för De Niro - han är aldrig fel Kyss

#69

Nej inte alla - bara dem jag känner Flört

Anmäl
2010-12-31 01:24 #71 av: Klass

#70 Ok. Då borde du ha skrivit "Jag och de woowoos jag känner".

Ja, att märka ord är ett hobby för mig.

Anmäl
2010-12-31 01:32 #72 av: [MargaretaA]

#71

Det heter en hobby Oskyldig

Anmäl
2010-12-31 05:27 #73 av: Klass

#72

Det har du rätt i. Jag skrev slarvigt. Tar det igen.

 

#70 Ok. Då borde du ha skrivit "Jag och de woowoos jag känner".

Ja, att märka ord är en hobby för mig.

Anmäl
2010-12-31 22:47 #74 av: [MargaretaA]

#73

jag ska försöka komma ihåg det i fortsättningen att det inte är uppenbart utan att jag poängterar det - jag talar bara om det och dem jag känner till. Inga/inget annat.

Anmäl
2012-02-24 20:31 #75 av: [Völva]

Hej Piotrr!

Det finns väldigt roliga test att göra med "synvilla". Du kan testa med att titta intensivt på vår svenska flagga eller på en klar regnbåge, under någon minut. Sedan tittar du på en vit vägg. Då ser man intressanta fenomen....

Om det skulle klassas som en medial gåva, vet i sjutton.

Jag tror att det är bra att ifrågasätta allt. Även det som man inte har förklaring på - att det är då dags att försöka leta upp fakta.

Varför detta fenomen sker - vet jag ej. Men jag vet att det inte är medialt, utan det är ett fenomen som sker som en hägring eller liknande....Det är min tolkning utan underlag på fakta!

Anmäl
2012-02-24 20:36 #76 av: piotrr

#75, Völva,

Det, i korthet är vad jag en gång i tiden trodde bevisade att jag kunde se auror. Jag tror det kallas ett "randfenomen", "randeffekt" eller något sådant.

Speciellt våra ögon och vår hjärna gör en massa konstiga saker, som att tolka åt oss vad som är skugga och vad som är ljus, vad som är inomhus och vad som är utomhus. Som i den här vansinniga filmen (som alltså inte är fejkad):

 

Anmäl
2012-02-24 20:48 #77 av: [Völva]

hej Piotrr Vilken rolig video....det var lite komiskt när reklamen var från något Tarot drottning som tog 18:90 kronor per minut för rådgivning.

Intressant fenomen med den fyrkantiga pappret Glad

Anmäl
2012-02-24 23:00 #78 av: citatera

Intressant att detta tas upp igen i denna tråden som har damm på sig. Känns som att någon går igen. Någon kommer in och letar upp denna tråd just...o det får ni tolka som ni vill. Bara ni vet hur ni fått ihop det.

Har faktiskt missat detta om dig Piotrr...fast Medium ar du väl knappast..men att testa på har du gjort precis som många av oss. Det är ingen big deal.

Men glad är jag över att se att du har sett lite av det helaFlörtoch det är inte så lätt att bara släta över det som du märker!

 

 

Anmäl
2012-02-25 00:06 #79 av: Neutralis

#78

Intressant att detta tas upp igen i denna tråden som har damm på sig. Känns som att någon går igen. Någon kommer in och letar upp denna tråd just...o det får ni tolka som ni vill. Bara ni vet hur ni fått ihop det.

Här på SIF är vi inte så känsliga av oss, utan här går det alldeles utmärkt att "prata ur skägget". Vad är det vi ska "tolka" och vad är det vi ska få att "gå ihop".

Du får mer än gärna bryta ned din kod i en mer läsbar och förståelig mening... så att du gör dig förstådd.

Anmäl
2012-02-25 09:09 #80 av: piotrr

Citatera,

Det finns ingen regel mot att ta upp gamla inlägg. I detta fallet är det väl ganska naturligt att en diskussion om att lämna "andlig" verksamhet bakom sig kommer  upp när vi har en ny sådan diskussion.

Nej, medium är jag inte längre, eller auraläsare eller healer eller kaosmagiker eller spågumma. Om du vill undvika att släta över mina erfarenheter kan du i fortsättningen undvika att formulera meningar som "Medium är du väl knappast" och "ingen big deal".

Anmäl
2012-02-25 13:19 #81 av: Choklad

# 77  Förvånad

det blir ca 600 kr för en Tarotlägning (den brukar väl ta ca 30 min?) för min uträkning är iallafall barserad på 30 min.

Wow..om man då gör 3 läggningar minst om dagen...1 800 kr /dagen ..hela veckan ska vi inte tala om...

9 000/veckan Förvånad

36 000 /månaden...FörvånadFörvånad

Kanska man skulle ta och börja med Tarotläggning jag kan ju det.

Men har aldrig tagit betalt.

(skojar bara, ska inte börja med Tarotäggning än iallafallCool)

men det är nog chocken över att de tar så mycket betalt.Skäms

(nu är jag en kratta på att räkna så rätta mig om jag har räknat fel om ni vill)

Klart man ska ha betalt för en "tjänst" man gör för någon, men man behöver verkligen inte överdriva...

Där säger jag FY!

 

 

U R us

Anmäl
2012-02-25 13:25 #82 av: piotrr

#81, choklad,

Den större delen av det går till firman som har telefonlinjen. Timlönen för den som tar samtalet blir inte mycket högre än för en städare, speciellt eftersom telefonen inte ringer hela tiden, och telefonfirmorna brukar bara betala för de minuter man faktiskt sitter i telefon. Så en mer realistisk siffra är att den som lägger taroten får som mest 500kr om dagen före skatt. 36000kr i intäkt av tjänst före sociala avgifter och skatt skulle bli en lön på 18000kr brutto men det är alltså snarare det mesta möjliga man skulle kunna tjäna som Tarot-läggare om det var det enda man gjorde hela dagen.

Tjänsteyrken är dyra i Sverige.

Anmäl
2012-02-25 13:30 #83 av: Neutralis

#81

Nja, nu är inte 36 000 kr så saftigt som du tror, om man nu inte tar allt svart. Men för ett företag är det inga stora summor alls... Det är dyrt att betala ut lön.

Anmäl
2012-02-25 13:30 #84 av: Neutralis

#82

Jaha, du hann före.Tungan ute

Anmäl
2012-02-25 13:36 #85 av: Choklad

Men det är ändå mycket pengar för den som ska betala.

Om jag behövde vägledning skulle jag inte ha en chans att få den hjälp jag ville ha från en Tarotläggare.(men nu tillhör jag inte de rikaste i Sverige precis)

Som tur är kan jag själv. Så jag lägger Tarot till mig själv ibland.

Helt gratisCool

Om jag nu skulle tagit betalt någon gång, så tycker jag 200 kr är ett lagom pris.

men det går väl inte om man enbart arbetar som just Tarotläggare kanske.

Då är det väl egentligen inte Tarotläggarna som ska granskas ? det borde vara de som håller i det hela som ska ses över?

eller är det ett normalt pris så som det är? jag vet inte..dum som jag är på det med mattematik

Jag tycker bara att det är sorgligt att man inte kan skilja på de medium som är seriösa och de som är bluffmakare..Rynkar på näsan

men nu blev jag  O:T  så jag släpper detta

 

U R us

Anmäl
2012-02-25 13:41 #86 av: Choklad

Piotrr.

hur menar du med :

"att se auoror genom väggar" ?

Har jag aldrig hört talas om..

menar du att man ser igenom väggen?

Vill också tacka för att du delar med dig i #0 Glad

U R us

Anmäl
2012-02-25 15:45 #87 av: piotrr

#85, Choklad,

Precis som jag sa, arbete är dyrt. Väldigt dyrt för privatkunder, det är därför det finns så många förslag om subventionering av den ena och andra tjänstegruppen. Jag reparerar datorer och sköter service på plats. Att få hem mig till dig för att felsöka ett problem med din dator skulle kosta minst 2375kr inklusive två timmars arbete, ytterligare 1188kr per timme utöver de två första. Det är nästan jämförbart med Tarot-läggarens 1200kr i timmen, men jag tror att jag får lite mer jobb varje dag än vad de får. Deras fördel är att de kan "logga in" med telefonen när de vill på dagen och ta ett par samtal för att sedan logga ut och spela lite TV-spel eller något, medan jag är i tjänst 9 till 18... men jag får å andra sidan ut min månadslön oavsett, de får bara betalt för minuterna de är inloggade och får samtal.

Om man skall granska verksamheten så kan man göra på flera sätt. Man kan kritisera dem för just detta med att telefonisterna inte är riktigt "anställda", de har förmodligen ingen semester, de får bara betalt en mycket liten del av sin tid, de har ingen "jourersättning", förmodligen ingen sjukersättning, och kanske inte ens skatten betald. Alltså att man kritiserar dem för sättet de bedriver sin verksamhet.

Men man kan också kritisera dem för att sälja en tjänst som saknar någon som helst grund, som något annat än underhållning. Jag har inget emot att folk ringer en telefonlinje för att få prata en stund med någon, eller för att få höra dagens skämt, eller stöna lite eller vad de nu vill göra, så länge det är klart och tydligt att det är frågan om en underhållningstjänst. Jag var inne på en av de största Astro- och Tarotlinjernas hemsida men jag hittade ingenting om det. Jag mailade och frågade men fick inget svar.

 

Anmäl
2012-02-25 15:52 #88 av: piotrr

#86, Choklad,

Jag> ""att se auoror genom väggar"

Du> "Har jag aldrig hört talas om.. / menar du att man ser igenom väggen?"

Bara auran. Enligt teorin är din perception av en annan människas aura inte beroende av att du egentligen kan se dem. Du behöver till exempel inte klä av någon naken för att se deras aura, dels eftersom auran inte är fysisk utan andlig och dels för att auran sträcker sig utanför kroppen, åtminstone hos någon som är frisk och utåtriktad. Men även hos den som har en ihopdragen aura kan healern eller auraläsaren se auran, innuti kroppen, dess färgskiftningar, utsträckning och eventuella missfärgningar.

Genom healing kan energi kanaliseras in i påverkade chakra och färgerna balanseras.

I distanshealing skapar healern en kontakt med den som behöver healing, visualiserar deras aura och sänder sin energi på distans dit den behövs för att läka problemen eller svårigheterna.

Alltså verkade det logiskt att om jag kan se auror, och kan se dem genom kläder, genom kroppen, när jag VET var människor är, så bör jag även kunna se dem bakom skynken eller väggar.

 

Men det funkar inte så. Det beror på att auran är en synvilla och ett självbedrägeri. Man tror sig se de färger och den utsträckning som stämmer överens med vad man själv gissar sig till att människans situation är. Det blir en form av cold reading.

Visualiseringen är en fantasi och den synliga auran är ett randfenomen där hjärnan förstärker kontrasten mellan två föremål efter att ögat har observerat dem, så att vi bättre skall kunna skilja saker från dess bakgrunder.

> Vill också tacka för att du delar med dig i #0 Glad

Var så god.

Anmäl
2012-02-25 17:16 #89 av: Choklad

Det där med "självbedrägeri skulle vi kunna diskutera i evigheter om..

men var och en har sin uppfattning.

Tack för svar.

Hehehe coolt att kunna se bakom väggen sådär (om man nu kunde det) men ungdomarna härhemma hade nog inte uppskattat om jag hade kunnat detFoten i munnen

fast en grej som påminner mig lite grann om "att se bakom väggarna" är då mina barn var små.

Jag såg inte men jag "listade ut" eller "kände på mig" vad de gjorde ..speciellt om det var något hyss på gång. Måånga gånger har jag lurat särskilt min äldtsa son med att säga: Gör inte så /det (vad det nu var han gjorde) eller liknande..han blev lika paff varje gång.

och i flera år gick han och trodde på att "mamma hade ögon i nacken"Tungan ute

 

U R us

Anmäl
2012-02-25 22:13 #90 av: piotrr

Man kan ju "se genom väggen" bara genom att lyssna, och genom att klura ut vart det är sannolikt att någon är på väg.

Anmäl
2012-02-25 22:13 #91 av: piotrr

Ibland är tystnad i sig ett tecken på att någon smyger. :)

Anmäl
2012-02-27 15:52 #92 av: walkinbeauti

Orkar inte gå emot deen gråden fuyyyy fan V

Anmäl
2012-02-27 16:05 #93 av: olaka

#92

Du får jättegärna omformulera dig på ett sätt som är mer(läs överhuvudtaget) begripligt.

 

PS. Motståndare till all form av vetenskap?! Hur får du ihop det med ditt datoranvändande?

Medarbetare på Skepticism.

Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Anmäl
2012-02-27 16:18 #94 av: [trumman]

Inlägg #92 är ett av de få inlägg som gjorts om från obegriplig till ännu mer obegriplig.

Men så kanske det blir då man idkar astralsex med gamla hittepå-indianer vars foto (som föreställer en helt annan indian) man stulit från ngn sida?

Anmäl
2012-02-27 17:36 #95 av: piotrr

Så vi skall inte bara ta bort inlägget då?

Anmäl
2012-02-27 17:58 #96 av: olaka

Lurade på det, inkl. pm i såna fall? Skulle vara kul att höra vad människan menar.

Medarbetare på Skepticism.

Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Anmäl
2013-04-21 12:41 #97 av: piotrr

Den här tråden blev aktuell igen i en diskussion om huruvida deltagare i forum om paranormala fenomen har något ansvar för att rekommendera nya deltagare som uppvisar tecken på psykisk sjukdom att söka hjälp.

Tanken var att någon som lider av psykos snarare kan se sin situation förvärras av att umgås med människor som tror att hörselhallucinationer i själva verket är "verkliga", att det är "EVP" eller andar som talar till dem.

Det finns flera saker jag inte berättar i texten här ovan, den är snarare en kort berättelse, främst om auraseendet, men i samband med aurorna ägnade jag mig en hel del åt healing, jag hade alltid tarot-leken i någon av mina många rockfickor och vid ett par tillfällen reste jag ut med en bekant och sökte efter, talade med och lugnade "upprörda andar".

När jag tänkte på det, igår, började fundera över om det inte var just ett sådant besök som gjorde att jag en gång för alla slutade ägna mig åt dessa saker, för det var hemma hos en kvinna som det var något fel på, kan man säga.

Alltid innan när jag varit och talat med andar hade den vi besökte blivit glad och nöjd över att vi gick från rum till rum och "tittade efter", kände av atmosfären och talade lugnande ut i tomma luften för att leda andarna rätt. Alltid innan var den vi besökte säker på att allt blivit bättre.

Denna kvinnan var inte sådan. Denna kvinnan var säker på "Nej, de är fortfarande kvar". Det vi alltid hade gjort tidigare verkade alltså inte hjälpa. Inte just här. Varken jag eller min partner trodde att vi gjort något annorlunda, eller att det skulle vara speciellt hemska spöken i just den här hyreslägenheten i en förort, ingen av oss fick några av de vibbarna när vi var där. Men kvinnan, hon var säker. De var där. De var ute efter henne. De följde efter henne till affären. De gömde sig i väggarna. Hon såg dem hela tiden, hon hörde dem hela tiden.

Det var inte samma sak som vanligt. Det var inte som förut, och när jag sitter här långt senare inser jag att det var otäckt just för att vi inte visste hur vi skulle handskas med en sådan människa, och om det vi gjorde hade gjort saken bättre eller sämre för henne.


Det finns en tråd med mitt namn på i Spiritualism i Fokus. Jag bad inte om den tråden. Jag sa till och med rakt ut att jag inte vill diskutera det med människor jag inte litar på. Normalt sett brukar Spiritualism i Fokus inte tillåta trådar med andras namn på, eller sajtvärden brukar i vilket fall som helst protestera när det kommer upp sådana trådar. Själv har jag inget emot det - jag påpekar bara dubbelmoralen hos de som säger en sak och sedan gör motsatsen. 


ÄNDRING: Tidigare stod det "Övernaturligt i Fokus" där det skulle stått "Spiritualism i Fokus", men länken pekade hela tiden till SpIF, aldrig ÖiF, så förhoppningsvis var det tydligt vad som avsågs ändå.

Anmäl
2013-04-21 12:54 #98 av: JoHo

#97

Bra skrivet. Fascinerande story. Du är ju heller inte ensam om att göra sådant innan du insåg vad du höll på med. Tack och lov finns det flera som förstått och sedan lämnat denna bransch.

Anmäl
2013-04-21 14:12 #99 av: Pheme

#97 Eftersom jag själv varit troende på det paranormala området så uppskattar jag din artikel enormt mycket.
paranormalisterna säger att vi skeptiker inte förstår och inte har
upplevt det dom har. Att vi inte är öppna, att vi minsann en dag ska få se att de har rätt.

Jag tror inte de är medvetna om hur fel de har med flera av oss och när de då börjar inse detta så försöker man ta det ifrån oss, för att vi inte gått kurs på Ramsbergsgården, för att vi inte gjort på deras vis.

Jag undrar vem det är som bestämmer över den sk. andliga världen? Vem sätter upp reglerna och vem har rätt att döma andra inom området när ingen kan bevisa att någon av dem har rätt?

Jag tror inte det ses som positivt att en skeptiker vet vad det handlar om på riktigt. Därav kanske infallet med tråden och bristen på respekt. Det hade ju kunnat ge tillfälle att trycka till dig och påstå att du var mindre äkta än dom är. Eller att du lever i förnekelse istället för att ha blivit en vaken insiktsfull vuxen människa.

Anmäl
2013-04-21 19:28 #100 av: piotrr

Precis, det känns som att det direkt började handla om att jag inte hade gjort på rätt sätt, att jag inte hade haft rätt utbildning och så vidare. Om någon av oss hade föreslagit något sådant gentemot någon av dem hade det varit ett ramaskri direkt.

För det är tydligen helt förbjudet att kritisera eller ifrågasätta någon som tror, men det är helt tillåtet att kritisera exakt samma erfarenheter, om de kommer från någon som inte längre tror. 

Det är en försvarsmekanism att säga "Ni vet inte vad ni pratar om!" och om det visar sig att jo, det vet vi, då faller försvaret.

Anmäl
2013-04-21 21:08 #101 av: jaerven

Nja, försvarsmekanism vet jag inte, men jag har några gånger påpekat att skeptiker saknat kunskap om det de går in i diskussion om, på ett sätt som vi andra inte skulle slippa undan med. En diskussion jag opponerade mig i var när det talades om medium och healers som samma sak. Då fick jag svaret att "hitte på var inte värt att skaffa sig kunskap om", och att en journalist minsann hade skrivit healer när det skulle ha varit medium. Märk väl, detta syftar inte på piotrr, som brukar ha väl reda på sig.

Anmäl
2013-04-22 03:00 #102 av: Pheme

#100 Piotrr, (om det blir för OT är det helt ok med mig att du tar bort det men tyckte det var ett för bra exempel för att låta bli)

Jag tyckte du tydligt klargjorde att du inte avsåg att diskutera detta med Jane men Jane valde (ovanligt va?) att bara läsa delar av det du skrev. Att hon själv blev elak och att du därför inte längre hade lust att dela något med någon du inte litar på så gjorde hon i alla fall (mot din vilja en tråd om dig) där man gör just det (som jag inte hade läst då jag skrev #99 här i denna tråd). Så förutsägbart var det alltså.

Efter det förväntade inträffade, om att Piotrr inte följt de enda och rätta vägarna (via Ramsbergsgården såklart underförstått) så gick några in för att försvara Piotrr med följande resultatet:

Maggan:
Ja tänk om piotrr visade samma respekt på sitt eget forum så... men då skulle ni ju inte ha mycket att prata om 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 
(Här har ju Maggan liksom Jane valt ut delar av Piotrrs ord. Tänk på det att om de någon gång ändrar uppfattning så är det alltid det dom sa först som gäller, bara ett tips)
- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

Jane skriver även:
Finner det mycket intresant!- till skillnad emot er andra som aldrig ens försökt utveckla er!

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - (Jag undrar, vad har hon fått det ifrån??????? Jag har läst om flera skeptiker som har haft egna upplevelser och vad dom gjort med sina upplevelser har väl aldrig varit av intresse för paranormalisterna eftersom de är skeptiker nu och meningsmotståndare.)
- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

JH går in och svarar:

Och VAD vet du om det?

Hellas skriver: 

Piotrr verkar inte alls ha någonting emot att vi läser hans tidigare artikel kring hans liv som troende och det var ju jättebra att surfkrille letade reda på det inlägget så slapp piotrr eftersom han inte hade tid just då.

Tråden är dessutom öppen så jag kan inte se några problem med att länka den även om Piotrr inte skulle gilla det

Sicket liv för ingenting skulle jag vilja påstå, att gnälla för gnällandets skull brukar inte vara en bra idé.

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 
(Ja vad säger man? "Sicket liv för att man inte kan respektera andra människor!)
- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

Fjäril sätter ner foten:

Ja varför en tråd är skapad om annan medlem? Vad jag vet är det precis det "vi" önskar att andra sajter inte gör om "oss".

Hellas svarar fjäril:

Förstår fortfarande inte vad du menar, det är Piotrr själv som påbörjade en OT i en annan tråd som lyftes ur.

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 
(Verkligen, hon kan inte läsa eller? Jag tror att fjäril däremot hade uppfattat Piotrrs önskan och insåg att hyckleriet var i full gång)
- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

Maggan:

som jag ser det är denna tråd skapad av vänligt och nyfiket intresse och inte alls illa menad.

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 
Verkligen, det kan inte ifrågasättas eller? Inte illa menad bara MOT någons vilja. Inte alls samma sak som illa menad? Tänk på det när ni skriver på Sif. Bara ni menar väl är allt ok och ingen kan klaga.
- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

Jane stänger tråden för att Piotrr inte svarar:

Tyvärr ville inte per - svara  så jag finner det meningslöst försöka att kommunicera emellan gränserna - lika barn leka bäst i sin egen balja!

stänger denna tråden nu!

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 
Oväntat?
- - - - - - - - - - - - -  - - - - -  - - - - - - - - - - - - -  - - - - -  - - - -  - - - - 

Piotrr skrev ordagrant i #91  (Alltså i tråden innan)

När jag tänker efter så var det faktiskt relaterat till tråden att jag slutade med andeutdrivning, men jag har verkligen ingen lust att berätta om mig själv eller personliga erfarenheter när jag vet att du beter dig på detta viset. 

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - 

Jane svarade då:

91 så banalt dumt - jag som gjort en egen tråd till dig - märkligt!

Vi ska svara på era frågor men inte ni - ja ja - åter till TS då.

- - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - -
Tråden var redan igång och startad. Jane hade alla chanser i världen att stoppa den. 

Det här tycker jag fan i mig är lågt! Vad är det för människor det här? Hur i h-vete har de mage att kritisera skeptiker? Det här hade utan tvekan kallats förföljelse och det Jane, om du vill ha stopp på det du kallar förföljelse men som snarare är en effekt av hur du beter dig. Då har du valt väldigt fel väg att gå. 

Räcker inte om jag säger att du trillade ner 19 pinnhål, att du är sajtvärd gör det hela ännu mera osmakligt. Hade du bara kunnat styra din giftiga tunga hade du kunnat fått en diskussion. Men det går inte diskutera med er. Det är bevisat hur många gånger nu? 

SKÄMS OCH FY! OCH VAD LITE NI VET OM ERA MENINGSMOTSTÅNDARE!

Trots att flera vid flertalet tillfällen antytt att de varit i woowoo-land och vänt. Nääää, skeptiker är ju så rädda. Hur ofta upprepar ni inte det?

Piottr, jag tror det här blev ett ganska bra exempel på hur det fungerar. Vilka det är som inte har rent mjöl i påsen. Jag har aldrig på Sif sett att sajtvärdar gått emot sina egna regler på detta sätt men det är klart att när man ändrar regler stup i kvart och reglerna uppenbarligen inte gäller alla (då räknar jag även in alla uppenbara oskrivna regler) då blir det svårt. Är man dessutom "högre vetande" kan man heller inte erkänna att man har gjort fel mer än att man kan höja Terrys ord till skyarna som beskrev just detta. Det var nog en ande som styrde Jane, kanske samma som styrde Colin?

Låt dem inte få veta mer om dig. Det finns ingen anledning att ge dem mer ben att tugga på.

Trådarna är stängda så mina ord hamnade här, hade garanterat blivit borttagna på spif ändå!

Anmäl
2013-04-22 14:56 #103 av: piotrr

Jag startade inget OT i den tråden, det var Jane och Hellas som ställde frågor om något jag nämnde i förbigående medan ämnet för den föregående tråden fortfarande handlade om hur man bör hänvisa människor till psykiatrisk vård om man tror att de är sjuka. Jag fick då "frågan" från Jane om jag tyckte att alla som höll på med paranormala saker var sjuka i huvudet, och jag svarade att det tycker jag inte alls eftersom jag inte tycker att JAG var sjuk i huvudet när jag höll på med det. 

Det blev sedan tydligen en debatt som jag hade mycket litet inflytande över. Jag ville verkligen inte dela med mig om personliga erfarenheter med Jane, speciellt inte där hon när som helst kan redigera mina inlägg eller radera väl valde bitar, och speciellt inte när ämnet var ett helt annat. 

Anmäl
2013-04-22 22:33 #104 av: Pheme

#103 Fantastiskt hur en del lyckas sno till det för att rättfärdiga sitt eget beteende. Inte mycket skrupler där inte.

Jag läst idag senast ett gammalt inlägg om Janes förutsägelser och hur det togs emot av Jane. Intressant hur hon reagerar i motsatt riktning och då var det ändå något hon står för nu. 

Jag förstår inte riktigt den här petigheten i vem som får kalla sig vad. Är det inte så att dessa "gåvor" ska ha funnits sedan urminnes tider?
Att placera saker i fack har väl kommit på senare tid och det råder väl en hel del delade meningar om det där? Folk "blandar" paranomaliteter som om de plockade lösviktsgodis. Lite gammal folktro,lite new age osv och så sätter man nya fräscha etiketter på det.

Det finns inget fackförbund, inga regler/lagar utan folk gör lite som de tycker medans några tycker sig veta precis hur allt fungerar. Det låter som att det skulle finnas ett helt regelverk men finns det verkligen det och i så fall, vem har tagit beslut om det? Måste vara någon som tjänar pengar på det..... Man kan ju inte sätta upp regler för något som inte finns kan ju jag tycka (jag som har upplevt en massa saker själv som numera har fått naturliga förklaringar).

Jag hade gärna velat höra dig berätta mer om ditt forna liv men förstår att du inte vill det och det är synd. Hade varit uppfriskande att läsa om hur människor kommer till insikt snarare än gräver sig allt djupare ner i "träsket". 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.